Si Jefta
1Si Jefta nga taga-Gilead isa ka maayo nga soldado. Ang iya amay amo si Gilead kag ang iya iloy isa ka babayi nga nagabaligya sang iya lawas. 2May mga anak si Gilead sa iya gid asawa. Kag sang nagdalagko sila, ginpalayas nila si Jefta. Siling nila, “Wala ka gid sing may mapanubli sa amon amay, tungod kay anak ka sa iban nga babayi.” 3Gani nagpalagyo si Jefta sa ila kag nag-estar sa Tob, nga sa diin nag-upod sa iya ang isa ka grupo sang mga bugoy.
4Sadto nga tion, nag-inaway ang mga Ammonhon kag mga Israelinhon. 5Tungod sini, ginpasugat sang mga manugdumala sang Gilead si Jefta didto sa Tob. 6Siling nila, “Panguluhi kami sa amon pagpakig-away sa mga Ammonhon.” 7Pero nagsabat si Jefta, “Indi bala nga naakig kamo sa akon kag ginpalayas ninyo ako sa balay sang akon amay? Karon nga ara na kamo sa kalisod, mangayo kamo sang bulig sa akon?” 8Pero nagsiling sila, “Kinahanglan ka namon. Sige na, mag-upod ka sa amon sa pagpakig-away sa mga Ammonhon, kag ikaw ang mangin pangulo sa Gilead.” 9Nagsabat si Jefta, “Kon mag-upod gid man ako sa inaway kag padag-on ako sang Ginoo, ako gid bala ang himuon ninyo nga pangulo?” 10Nagsabat sila, “Huo, ikaw ang himuon namon nga pangulo. Ang Ginoo mismo amo ang amon saksi.”
11Gani nag-upod si Jefta sa ila, kag ginhimo siya sang mga taga-Gilead nga ila pangulo kag kumander. Kag didto sa Mizpa, sa presensya sang Ginoo, ginhambal ni Jefta ang iya mga promisa bilang pangulo.
12Dayon nagpasugo si Jefta sang mga mensahero sa pagpamangkot sa hari sang mga Ammonhon kon ngaa ginasalakay nila ang Israel. 13Amo ini ang sabat sang hari sang mga Ammonhon sa mga mensahero ni Jefta: “Sang pagguwa sang mga Israelinhon sa Egipto, ginsakop nila ang amon mga duta halin sa Arnon hasta sa Jabok, pakadto sa Suba sang Jordan. Gani karon, ibalik ninyo ini sa amon sing matawhay.”
14Ginpabalik ni Jefta ang mga mensahero sa hari sang mga Ammonhon 15sa pagsiling, “Wala kami nangagaw sang duta sang Moab ukon sang Ammon. 16Sang maghalin sa Egipto ang amon mga katigulangan, nag-agi sila sa kamingawan pakadto sa Mapula nga Dagat hasta nakaabot sila sa Kadesh. 17Dayon nagpadala sila sang mga mensahero sa hari sang Edom agod pangabayon nga kon puwede tugutan sila nga mag-agi sa ila duta, pero wala sila gintugutan. Amo man ini ang ginhimo sang hari sang Moab sa ila. Gani nagpabilin na lang sila sa Kadesh.
18“Sang ulihi, nagpadayon sila sa pagpanglakaton sa kamingawan. Naglibot sila sa Edom kag Moab hasta nga nakaabot sila sa sidlangan sang Moab sa tabok sang Arnon nga ililigan sang tubig. Didto sila nagkampo, pero wala sila nagtabok sa Arnon tungod kay dulunan ato sang Moab.
19“Dayon nagpadala sila sang mga mensahero kay Sihon nga hari sang mga Amornon (nga nagahari sa Heshbon) agod magpangabay nga kon puwede tugutan sila nga mag-agi sa ila duta agod makaabot sila sa ila lugar. 20Pero wala magsalig si Sihon sa ila. Sa baylo, gintipon niya ang iya mga soldado sa Jahaz kag ginsalakay ang mga Israelinhon. 21Pero ginpapierdi sila sang Ginoo, ang Dios sang Israel, sa mga Israelinhon. Gani ginsakop sang mga Israelinhon ang tanan nga kadutaan sang mga Amornon nga nagaestar sa sadto nga lugar: 22halin sa Arnon hasta sa Jabok, kag halin sa kamingawan hasta sa Suba sang Jordan.
23“Gani ang Ginoo, ang Dios sang Israel, amo ang nagtabog sa mga Amornon kag naghatag sang ila duta sa mga Israelinhon. Kag karon gusto ninyo nga kuhaon ini? 24Angkuna ninyo ang ginahatag sa inyo ni Kemosh nga inyo dios. Kag angkunon man namon ang ginahatag sa amon sang Ginoo nga amon Dios. 25Ano, mas maayo ka pa kay Haring Balak sang Moab, nga anak ni Zipor? Wala gani sila nagpakigbais sa Israel parte sa duta ukon nagpakig-away sa ila. Indi bala? 26Mga 300 na ka tuig nga nagaestar ang mga Israelinhon sa Heshbon kag sa Aroer, kag sa mga baryo sa palibot nila, pati sa mga banwa sa higad sang Arnon. Ngaa subong lang ninyo nadumduman nga kuhaon ini? 27Wala kami sing may malain nga ginhimo sa inyo, pero kamo malain ang inyo ginahimo sa amon tungod kay gusto ninyo nga magpakig-away sa amon. Ang Ginoo amo ang maghukom sa aton kon sin-o sa aton ang husto.”
28Pero wala gid ginsapak sang hari sang mga Ammonhon ang mensahi ni Jefta.
29Karon, gin-gamhan si Jefta sang Espiritu sang Ginoo. Naglibot siya sa bug-os nga Gilead kag sa Manase sa pagtipon sang mga soldado. Pagkatapos nagbalik siya sa Mizpa nga sakop sang Gilead. Kag halin didto ginsalakay niya ang mga Ammonhon. 30Nagpanumpa si Jefta sa Ginoo. Siling niya, “Kon sigurado nga ipapierdi mo sa akon ining mga Ammonhon, 31ihalad ko bilang halad nga ginasunog sa imo ang una nga magguwa sa akon balay sa pagsugata sa akon pagpauli halin sa inaway.”
32Nagpakig-away si Jefta sa mga Ammonhon, kag ginpadaog siya sang Ginoo. 33Napierdi nila ang mga Ammonhon, kag damo gid ang ila ginpatay. Nasakop nila ang 20 ka banwa halin sa Aroer pakadto sa palibot sang Minit hasta sa Abel Keramim.
Ang Anak ni Jefta
34Sang magpauli si Jefta sa Mizpa, ginsugata siya sang iya anak nga babayi nga nagasaot samtang nagatukar sang tamborin. Bugtong siya nga anak ni Jefta. 35Sang makita siya ni Jefta, gin-gisi ni Jefta ang iya bayo sa kasubo, kag nagsiling, “Anak ko, ginpasubo mo gid ako tungod kay nakapanumpa ako sa Ginoo nga ihalad ko sa iya ang una nga magsugata sa akon, kag indi ko na ini mabawi.”
36Nagsabat ang anak ni Jefta, “Tay, nakapanumpa ka sa Ginoo. Gani tumana ang ginsumpa mo, kay ginpadaog kamo sang Ginoo sa inyo mga kaaway nga mga Ammonhon. 37Pero may isa lang ako ka butang nga ipangabay sa imo: tuguti ako nga sa duha ka bulan makalibot-libot ako sa mga bukid agod magpangasubo upod sang akon mga amiga, kay mapatay ako nga indi makapamana.” 38Gintugutan siya ni Jefta. Gani sa sulod sang duha ka bulan, naglibot-libot siya sa mga bukid kaupod sang iya mga amiga agod magpangasubo, tungod kay mapatay siya nga indi makapamana. 39Pagkaligad sang duha ka bulan, nagbalik siya sa iya amay. Kag gintuman ni Jefta ang iya ginsumpa sa Ginoo, kag napatay ang iya anak nga isa ka birhen. Amo ini ang ginsuguran sang kinabatasan sang Israel 40nga sa kada tuig, nagalibot-libot sa mga bukid ang mga dalaga sang Israel kag nagapangasubo sa sulod sang apat ka adlaw bilang pagdumdom sa anak nga babayi ni Jefta nga taga-Gilead.
Jefta besegrar ammoniterna
1Jefta var en mycket tapper stridsman från Gilead. Han var son till en prostituerad och hans far var Gilead. 2Gilead hade söner också med sin hustru. När Jeftas halvbröder växte upp, drev de bort honom. ”Du får inte dela arvet i vår fars hus! Du är ju son till en främmande kvinna”, sa de.
3Jefta fick fly från sina halvbröder och bosatte sig i landet Tov. Snart slöt sig en grupp äventyrare till honom och följde honom.
4En tid senare började ammoniterna sitt krig mot Israel. 5När ammoniterna gav sig i strid med Israel, gick de äldste i Gilead för att hämta Jefta från landet Tov. 6De bad honom komma och anföra armén i striden mot ammoniterna.
7Men Jefta svarade Gileads äldste: ”Ni hatar mig och har kört bort mig från min fars hus. Varför kommer ni till mig nu när ni har råkat i svårigheter?” 8”Därför att vi behöver dig”, svarade de. ”Om du vill leda oss mot ammoniterna, ska du bli hövding för alla som bor i Gilead.”
9Jefta svarade Gileads äldste: ”Om ni hämtar mig hem för att strida mot ammoniterna och Herren ger dem åt mig, då blir jag er hövding.” 10”Herren är vårt vittne”, svarade de. ”Vi lovar att göra som du har sagt.”
11Jefta följde då med Gileads äldste och folket gjorde honom till sin ledare och befälhavare. Jefta bekräftade inför Herren i Mispa vad han hade sagt. 12Sedan sände Jefta bud till kungen i Ammon och bad att få veta varför Israel hade blivit anfallet. 13Kungen svarade Jeftas sändebud: ”När israeliterna kom från Egypten, tog de mitt land från Arnon ända till Jabbok och till Jordan. Lämna nu tillbaka allting utan strid!”
14Jefta skickade då på nytt sändebud till Ammons kung 15och sa:
”Så säger Jefta: Israel tog inte moabiternas och ammoniternas land. 16När Israels folk kom till Kadesh på sin väg från Egypten sedan de gått över Sävhavet, 17sände de bud till kungen i Edom och bad om tillåtelse att passera genom hans land, men han avvisade dem. Då bad de kungen i Moab om samma sak, men de blev avvisade där också och stannade i Kadesh.
18Slutligen gick de runt Edom och Moab genom öknen och vandrade utmed den östra gränsen tills de kom bortom Moabs land och slog läger vid floden Arnon, men de gick aldrig genom Moabs land. Arnon utgör nämligen gränsen till Moab. 19Då sände israeliterna bud till amoréernas kung Sichon som bodde i Heshbon och bad om tillåtelse att få gå genom hans land för att komma till sin bestämmelseort. 20Men kung Sichon litade inte på Israel, så han mobiliserade sin armé vid Jahas och anföll dem. 21Då gav Herren, Israels Gud, Sichon och allt hans folk i israeliternas våld och de slog dem och intog hela det land där amoréerna bodde. 22På så sätt övertog Israel allt amoreiskt land från floden Arnon till Jabbok och från öknen till Jordan.
23Herren, Israels Gud, drev ut amoréerna för sitt folk Israel och nu vill du ta deras land i besittning! 24Du behåller ju vad din gud Kemosh ger dig och vi kommer att behålla allt som Herren, vår Gud, ger oss! 25Är du förmer än Balak, Sippors son och kung i Moab? Han tvistade inte med israeliterna och han anföll dem inte. 26Men nu efter trehundra år kommer ni med detta! Israel har bott här hela tiden, utspridda över hela landet från Heshbon till Aroer och utmed floden Arnon. Varför har ni inte tidigare försökt att ta det tillbaka? 27Nej, jag har inte gjort något ont mot dig, utan det är du som har gjort fel genom att dra ut i strid mot mig. Men Herren, domaren, ska snart visa vem som har rätt, Israel eller Ammon!”
28Men kungen i Ammon tog ingen hänsyn till vad Jefta hade sagt.
29Då kom Herrens Ande över Jefta, och han tågade genom Gilead och Manasse och förbi Mispa i Gilead och anföll Ammons armé. 30Och Jefta gav ett löfte inför Herren: ”Om du överlämnar ammoniterna åt mig, 31ska det som först kommer mig till mötes genom dörren när jag kommer hem efter att ha besegrat ammoniterna, tillhöra Herren och offras som ett brännoffer.”
32Jefta drog sedan ut mot ammoniterna och Herren gav dem i hans våld. 33Ammoniterna led ett mycket stort nederlag och förlorade tjugo städer från Aroer till Minnit och dessutom området ända fram till Avel Keramim. På så sätt blev ammoniterna kuvade av israeliterna.
34När Jefta återvände hem, sprang hans dotter, hans enda barn – han hade inga andra, varken söner eller döttrar, ut för att möta honom. Hon slog på en tamburin och dansade, 35men när han fick se henne, rev han sönder sina kläder. ”Ve mig, min dotter!” ropade han. ”Du får mig att krossas och sjunka genom jorden! Jag har gett ett löfte till Herren och det kan jag inte ta tillbaka!”
36”Far”, sa flickan. ”Du måste göra med mig det som du har lovat Herren, för han har låtit dig hämnas dina fiender ammoniterna. 37Men låt mig först gå upp till bergen tillsammans med mina väninnor för att under två månader gråta över att jag aldrig blir gift.”
38”Ja”, svarade han. ”Du får gå.” Hon gick alltså med sina väninnor upp till bergen för att under två månader gråta över sitt öde.
39Efter två månader återvände hon till sin far som gjorde med henne vad han hade lovat. Hon hade aldrig legat med någon man. Efter detta blev det en sed i Israel 40att de unga flickorna under fyra dagar varje år gick bort för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter.
