Asawa para kay Isaac
1Tigulang na gid katama si Abraham kag ginbendisyunan siya sang Ginoo sa tanan nga butang. 2Isa sadto ka adlaw, ginsilingan niya ang iya manugdumala24:2 manugdumala: ukon, pinakatigulang. nga suluguon nga nagaasikaso sang tanan niya nga pagkabutang, “Ibutang ang imo kamot sa tunga-tunga sang duha ko ka paa,24:2 Ibutang… paa: buot silingon, ibutang sa kinatawo bilang tanda sang pagsumpa. 3kag magsumpa ka sa akon sa ngalan sang Ginoo, ang Dios sang langit kag sang duta, nga indi ka magpili sang palangasaw-on sang akon anak nga si Isaac diri sa taga-Canaan nga kaupod naton nga nagaestar subong. 4Magkadto ka sa lugar nga akon ginhalinan, kag didto ka magpili sang babayi halin sa akon mga paryente nga ipaasawa sa akon anak nga si Isaac.” 5Pero nagpamangkot ang suluguon, “Ti, paano abi kon indi mag-upod ang babayi sa sini nga lugar? Dal-on ko na lang bala si Isaac didto?” 6Nagsabat si Abraham, “Indi gid pagdal-a si Isaac didto! 7Gindala ako diri sang Ginoo, ang Dios sang langit, halin sa panimalay sang akon amay, sa lugar nga sa diin ako natawo. Kag nagpanumpa siya nga ihatag niya ini nga duta sang Canaan sa akon mga kaliwat. Gani maglakat ka kay magapadala ang Ginoo sang iya anghel sa pag-upod sa imo agod makakita ka didto sang palangasaw-on sang akon anak. 8Kon indi mag-upod ang babayi sa imo, wala ka sing salabton sa sining sumpa mo sa akon. Pero indi lang pagdal-a didto ang akon anak.” 9Gani ginbutang sang suluguon ang iya kamot sa tunga-tunga sang duha ka paa ni Abraham nga iya agalon, kag nagsumpa siya nga tumanon niya ang ginsugo sa iya. 10Pagkatapos nagkuha ang suluguon sang napulo ka kamelyo kag mga malahalon nga pangregalo halin sa iya agalon nga si Abraham. Naglakat dayon siya pakadto sa Aram Naharaim,24:10 Aram Naharaim: isa ka lugar sa Mesopotamia. ang banwa nga ginaestaran ni Nahor.
11Pag-abot sang suluguon sa banwa, ginpaluko niya ang mga kamelyo malapit sa bubon sa guwa sang banwa. Sirom na sadto kag tion sang pagpanag-ob sang mga babayi. 12Nagpangamuyo ang suluguon, “Ginoo, Dios sang akon agalon nga si Abraham, kabay pa nga patigayunon mo ang akon katuyuan diri, kag ipakita mo ang imo kaayo sa akon agalon. 13Nagatindog ako diri sa higad sang bubon samtang nagasag-ob ang mga babayi sang sini nga banwa. 14Kon mangayo gani ako sang tubig sa tibod sang isa ka dalaga, kag magsugot siya nga paimnon ako pati ang akon mga kamelyo, kabay pa nga siya ang babayi nga imo ginpili nga mangin asawa sang imo suluguon nga si Isaac. Sa sini mahibaluan ko nga ginpakita mo ang imo kaayo sa akon agalon nga si Abraham.”
15Wala pa siya makatapos pangamuyo, nag-abot si Rebeka nga may ginapas-an nga tibod. Si Rebeka anak ni Betuel, kag si Betuel anak ni Nahor kag ni Milca. Si Nahor utod ni Abraham. 16Matahom gid nga dalaga si Rebeka kag birhen pa. Nagdulhog siya pakadto sa bubon kag ginsudlan niya sang tubig ang iya tibod. Dayon nagsaka siya agod magpauli. 17Nagdali-dali ang suluguon sa pagsugata sa iya kag nagsiling, “Palihog paimna ako sa imo tibod bisan diutay lang.” 18Nagsabat si Rebeka “Sige sir, inom ka.” Ginpaidalom niya dayon ang tibod kag gin-uyatan samtang nagainom ang suluguon. 19Pagkatapos niya painom sa suluguon, nagsiling siya, “Masag-ob man ako para sa imo mga kamelyo hasta nga makainom sila tanan.” 20Dali-dali niya nga ginbubo ang tubig sa ilimnan sang mga sapat kag nagbalik siya sa bubon sa pagsag-ob liwat. Sige ang iya sag-ob hasta nga nakainom ang tanan nga kamelyo. 21Nagapanilag lang ang suluguon kag ginahunahuna niya kon bala ginapatigayon na sang Ginoo ang iya katuyuan sa pagkadto sa sina nga lugar.
22Pagkatapos inom sang mga kamelyo, ginpaguwa sang suluguon ang dala niya nga singsing nga bulawan nga ang kabug-aton mga anom ka gramo. Ginpaguwa man niya ang duha ka pulseras24:22 pulseras: sa iban nga Bisaya, punseras. nga bulawan nga ang kabug-aton mga 120 ka gramo. Kag ginhatag niya ini kay Rebeka. 23Dayon nagpamangkot siya kay Rebeka, “Kay sin-o ka bata? May lugar pa bala sa inyo nga puwede namon matulugan karon nga gab-i?” 24Nagsabat si Rebeka, “Bata ako ni Betuel nga anak nga lalaki ni Nahor kag ni Milca. 25May matulugan kamo didto sa amon, kag may madamo man nga mga dagami kag kumpay para sa inyo mga kamelyo.” 26Nagluhod dayon ang suluguon kag nagsimba sa Ginoo. 27Siling niya, “Dalayawon ang Ginoo, ang Dios sang akon agalon nga si Abraham. Iya gid ginpakita ang iya padayon nga kaayo sa akon agalon. Ako mismo gintuytuyan niya sa pagkadto sa mga paryente sang akon agalon.”
28Nagdalagan pauli si Rebeka sa balay sang iya iloy kag ginsugid niya sa ila ang tanan nga natabo. 29-30Ang iya utod nga si Laban didto man nagapamati sa ginasugid niya parte sa ginpanghambal sang tawo sa iya. Nakita mismo ni Laban ang singsing kag pulseras nga ginasuksok ni Rebeka. Gani nagdalagan siya pakadto sa bubon kag nagkadto sa tawo nga ginsiling ni Rebeka. Didto gihapon nagatindog ang tawo malapit sa bubon, sa tupad sang mga kamelyo. 31Nagsiling si Laban sa iya, “Ikaw gali ang tawo nga ginapakamaayo sang Ginoo. Ngaa diri ka lang nagatindog? Dali sa balay, kay ginpreparar ko na ang kuwarto para sa inyo kag ang lugar para sa imo mga kamelyo.”
32Nag-upod ang suluguon kay Laban. Pag-abot nila sa balay, ginkuha ni Laban ang mga karga sang mga kamelyo kag ginhatagan niya dayon ang mga kamelyo sang dagami kag kumpay. Gindal-an man niya sang tubig ang suluguon kag ang iya mga kaupod, agod makapanghinaw sila sang ila mga tiil. 33Sang mabutangan na sila sang pagkaon, nagsiling ang suluguon, “Indi ako magkaon kon indi ko anay masugid ang akon katuyuan sa pagkadto diri.” Nagsabat si Laban, “Sige, sugiri kami.”
34Nagsiling siya, “Suluguon ako ni Abraham. 35Ginpakamaayo sang Ginoo ang akon agalon kag manggaranon na gid siya subong. Ginhatagan siya sang Ginoo sang madamo nga mga karnero, kanding, baka, kamelyo, asno, pilak, bulawan, kag mga suluguon nga lalaki kag babayi. 36Bisan tigulang na gid si Sara nga iya asawa, nakabata pa siya. Kag ining bata nila nga lalaki amo ang magapanubli sang tanan niya nga pagkabutang. 37Ginpasumpa ako sang akon agalon nga tumanon ko ang iya sugo nga nagasiling, ‘Indi ka magpili sang pangasaw-on sang akon anak diri sa mga taga-Canaan nga ang ila duta amo ang ginaestaran naton subong. 38Magkadto ka sa panimalay sang akon amay, kag didto ka magpili sang babayi halin sa akon mga paryente nga ipaasawa sa akon anak.’ 39Pero nagpamangkot ako, ‘Ti, paano abi kon indi mag-upod ang babayi sa akon?’ 40Nagsabat siya, ‘Ang Ginoo nga akon ginatuman permi magapadala sang iya anghel sa pag-upod sa imo agod mapatigayon ang imo katuyuan didto. Makakita ka sang palangasaw-on sang akon anak halin sa akon mga paryente, sa panimalay sang akon amay. 41Kon didto ka magkadto sa akon mga paryente, wala ka sing salabton sa sumpa mo sa akon kon indi nila pag-ipadala ang babayi sa imo.’
42“Gani pag-abot ko kaina sa bubon, nagpangamuyo ako. Siling ko, ‘Ginoo, Dios sang akon agalon nga si Abraham, kabay pa nga patigayunon mo ang akon katuyuan sa pagkadto diri. 43Karon, nagatindog ako diri sa higad sang bubon. Kon may mag-abot gani nga dalaga nga magsag-ob, mangayo ako sang diutay lang nga tubig sa iya tibod. 44Kon magsugot gani siya nga paimnon ako pati ang akon mga kamelyo, kabay pa nga siya ang babayi nga ginpili mo nga mangin asawa sang anak sang akon agalon.’
45“Wala pa gani ako makatapos pangamuyo, nag-abot si Rebeka nga may ginapas-an nga tibod. Nagdulhog siya pakadto sa bubon kag nagsag-ob. Nagsiling ako sa iya, ‘Palihog paimna ako.’ 46Ginpaidalom niya dayon ang tibod sa iya abaga, kag nagsiling, ‘Sige, inom ka, kag paimnon ko man ang imo mga kamelyo.’ Gani nag-inom ako, kag dayon ginpainom man niya ang mga kamelyo. 47Pagkatapos sadto, ginpamangkot ko siya kon kay sin-o siya bata. Nagsabat siya, ‘Kay Betuel nga anak nga lalaki ni Nahor kag ni Milca.’ Dayon ginbutangan ko sang singsing ang iya ilong kag ginsuksukan sang mga pulseras ang iya butkon. 48Nagluhod dayon ako kag nagsimba sa Ginoo. Gindayaw ko ang Ginoo, ang Dios sang akon agalon nga si Abraham. Siya ang nagtuytoy sa akon sa husto nga lugar, nga sa diin nakita ko ang anak sang paryente sang akon agalon nga mangin asawa sang iya anak.
49“Karon, gusto ko mahibaluan kon ipaasawa ninyo si Rebeka kay Isaac bilang pagpakita sang inyo matuod nga kaayo sa akon agalon. Siling nga daan kamo agod mahibaluan ko man kon ano ang akon himuon.” 50Nagsabat si Laban kag si Betuel, “Tungod kay ini kabubut-on sang Ginoo, wala na kami sing may masiling pa. 51Ari si Rebeka, dal-a siya kon magpauli ka agod mangin asawa siya sang anak sang imo agalon, suno sa ginsiling sang Ginoo.” 52Pagkabati sadto sang suluguon, nagluhod siya kag nagsimba sa Ginoo. 53Ginpaguwa niya dayon ang iya dala nga mga alahas nga pilak kag bulawan kag pati mga bayo, kag ginhatag kay Rebeka. Ginhatagan man niya sang malahalon nga mga regalo ang utod nga lalaki kag ang iloy ni Rebeka. 54Dayon nagkaon ang suluguon kag ang iya mga kaupod. Kag didto sila nagtulog sadto nga gab-i.
Pagbugtaw nila pagkaaga, nagsiling ang suluguon, “Mapauli na ako sa akon agalon.” 55Pero nagsabat ang utod kag ang iloy ni Rebeka, “Patinera anay diri si Rebeka sa amon bisan napulo lang ka adlaw, pagkatapos sina makalakat na kamo.” 56Pero nagsiling ang suluguon, “Indi man ninyo ako pagpadugaya diri. Ginpatigayon na sang Ginoo ang akon katuyuan sa pagkadto diri, gani pabalika na ninyo ako sa akon agalon.” 57Nagsabat sila, “Tawgon ta anay si Rebeka kag pamangkuton kon ano sa iya.” 58Gani gintawag nila si Rebeka kag ginpamangkot, “Gusto mo bala nga mag-upod sa iya subong?” Nagsabat si Rebeka, “Huo, maupod ako.” 59Gani, ginpaupod nila si Rebeka pati ang iya manug-atipan sa suluguon ni Abraham kag sa iya mga kaupod. 60Ginbendisyunan nila si Rebeka sa iya paglakat. Siling nila,
“Utod namon, kabay pa nga magahalin sa imo ang madamo gid nga mga kaliwat.
Kabay pa nga pierdihon sang imo mga kaliwat ang ila mga kaaway.”
61Sang handa na ang tanan, nagsakay si Rebeka kag ang iya mga suluguon nga babayi sa mga kamelyo, kag nagsunod sila sa suluguon ni Abraham.
62Karon, si Isaac nga didto na nagaestar sa Negev bag-o lang nag-abot halin sa Beer Lahai Roi. 63Sang mga sirom na, nagguwa si Isaac kag naglakat-lakat sa latagon. May nakita siya nga mga kamelyo nga nagapadulong. 64Sang makita ni Rebeka si Isaac, nagpanaog siya sa iya kamelyo 65kag nagpamangkot sa suluguon ni Abraham, “Sin-o inang tawo sa latagon nga nagapadulong sa aton?” Nagsabat ang suluguon, “Siya ang akon agalon nga si Isaac.” Gani gintabunan ni Rebeka ang iya guya sang belo.
66Ginsugid sang suluguon kay Isaac ang tanan niya nga ginhimo. 67Dayon gindala ni Isaac si Rebeka didto sa tolda nga gin-estaran sadto sang iya iloy nga si Sara. Nangin asawa niya si Rebeka kag palangga gid niya siya. Gani naumpawan si Isaac sa iya kasubo tungod sa pagkapatay sang iya iloy.
Isak gifter sig med Rebecka
1Abraham var nu en mycket gammal man och Gud hade välsignat honom på alla sätt. 2Abraham sa till sin förvaltare och äldste tjänare: ”Lägg din hand under min höft och 3svär24:3 En sedvänja när man svor en ed som återkommer i Gamla testamentet. Den exakta innebörden har gått förlorad. vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son av de kanaaneiska flickorna på orten där jag nu bor! 4Gå i stället till mitt hemland, till mina släktingar, och ta en hustru åt min son Isak där!”
5”Men om jag inte kan hitta en flicka som vill följa med mig till det här landet?” frågade tjänaren, ”ska jag då ta med din son dit, tillbaka till det land som du kommer ifrån?” 6”Nej, det får du inte göra vad som än händer”, svarade Abraham. 7”Herren, himlens Gud, förde mig bort från mitt hem, mina fäders land, och svor under ed att ge mig och mina ättlingar detta land. Han ska skicka sin ängel framför dig, och du ska finna en flicka därifrån som kan bli min sons hustru. 8Om hon inte vill följa med dig är du fri från denna ed, men under inga omständigheter får du ta med dig min son dit.”
9Tjänaren lade då handen under sin herre Abrahams höft och svor en ed att göra så. 10Han tog med sig tio av sin husbondes kameler, lastade med gåvor av allt det bästa hans husbonde ägde, och reste till den stad där Nachor bodde, i Aram Naharajim24:10 Aram Naharajim betyder Aram vid de två floderna. Man tror att staden låg mellan Eufrat och Tigris, i nordvästra Mesopotamien. Den grekiska översättningen av Aram Naharajim är också helt enkelt Mesopotamien.. 11Där lät han kamelerna lägga sig ner bredvid en källa utanför staden. Det var kväll och byns kvinnor kom ut för att hämta vatten.
12”Herre, min husbonde Abrahams Gud”, bad han, ”visa att du är god mot min husbonde Abraham och hjälp mig att lyckas. 13Här står jag nu bredvid denna källa och byns flickor kommer ut för att hämta vatten. 14Om jag ber en av dem: ’Låna mig din kruka så att jag får dricka’ och hon då säger: ’Javisst, och jag ska ge vatten åt dina kameler också’, så låt det då vara den som du har utsett till din tjänare Isak. Då vet jag att du har visat godhet mot min husbonde.”
15Innan han knappt hunnit be färdigt, kom Rebecka, dotter till Betuel, son till Milka, Abrahams bror Nachors hustru, med en vattenkruka på sin axel. 16Hon var mycket vacker och orörd, ingen man hade haft henne. Hon gick ner till källan, fyllde sin kruka och kom upp igen. 17Tjänaren skyndade fram till henne och bad om vatten att dricka.
18”Javisst, min herre”, sa hon och böjde snabbt ner krukan åt honom så att han kunde dricka. 19Sedan sa hon: ”Jag ska hämta vatten åt dina kameler också, så att de kan dricka sig otörstiga.”
20Hon tömde krukan i vattenhon och sprang ner till källan igen och fortsatte att bära vatten åt kamelerna, tills de slutligen hade fått nog. 21Tjänaren betraktade henne tyst för att se om Herren låtit hans färd lyckas eller inte. 22När kamelerna hade slutat dricka, tog han fram en näsring av guld som vägde en halv sikel24:22 Se not till 20:16., och två guldarmband som vägde tio siklar.
23”Säg mig, vems dotter är du?” frågade han. ”Kan det vara så att din far har någon plats, där han kan ta emot oss över natten?” 24”Min far heter Betuel, son till Milka och hennes man Nachor”, svarade hon, 25och fortsatte: ”Vi har gott om halm och mat åt kamelerna, och gästrum har vi också.”
26Då föll mannen ner på marken och tillbad Herren 27och sa: ”Lovad vare Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har upphört med att visa sin godhet och trofasthet gentemot min herre! Och mig har Herren lett till en familj som är släkt med min husbonde.”
28Flickan sprang hem för att berätta för sin mor och sina närmaste vad som hänt. 29Rebeckas bror Laban skyndade sig ut till mannen vid källan. 30Laban hade sett näsringen och ringarna på sin systers armar och hört henne berätta vad mannen sagt till henne. Då kom han nu till mannen som fortfarande stod med sina kameler vid källan. 31Laban sa till honom: ”Kom, du Herrens välsignade! Varför står du här ute? Vi har redan gjort i ordning ett rum åt dig. Och plats finns också för dina kameler.”
32Då följde mannen med till huset. Man lastade av kamelerna och gav dem halm och foder. Sedan gav han vatten åt Abrahams tjänare och hans medresenärer, så att de kunde tvätta sina fötter. 33När maten serverades sa mannen: ”Jag tänker inte äta förrän jag har berättat för er varför jag är här!” Laban sa: ”Ja, naturligtvis. Berätta ditt ärende!”
34”Jag är Abrahams tjänare”, förklarade han. 35”Herren har välsignat min husbonde mycket och gett honom en stor rikedom, får och boskapshjordar, silver och guld, slavar och slavinnor, kameler och åsnor.
36När Sara, min husbondes hustru, var mycket gammal, födde hon en son åt honom, och min husbonde har gett honom allt han äger. 37Nu har min husbonde fått mig att svära på att inte låta sin son gifta sig med någon av flickorna i Kanaan, det land där min husbonde bor. 38Därför skulle jag bege mig hit till hans fars familj och hans egen släkt, för att hämta en flicka härifrån, som kan gifta sig med hans son. 39Jag frågade då min herre: ’Men om jag inte kan hitta en flicka som vill komma med mig?’ 40Han svarade: ’Herren, i vars gemenskap jag har levt, ska skicka sin ängel med dig och se till att ditt uppdrag kommer att lyckas, så att du får en hustru åt min son från min släkt och min fars familj. 41Du blir löst från din ed, om mina släktingar, när du kommit till dem, inte vill ge henne åt dig.’
42När jag i dag kom till brunnen, bad jag denna bön: ’Herre, min herre Abrahams Gud, visa mig om du vill låta mitt uppdrag lyckas. 43Här står jag nu bredvid denna brunn. Jag tänker säga till en av flickorna som kommer hit för att hämta vatten: ”Var snäll och ge mig lite vatten att dricka” 44och hon ska svara: ”Javisst! Och jag ska vattna dina kameler också.” Låt den flickan vara den som Herren har utvalt till att bli hustru åt min husbondes son.’
45Innan jag hade slutat tala, kom Rebecka med sin vattenkruka på axeln, och hon gick ner till brunnen och hämtade vatten och fyllde krukan. Jag sa till henne: ’Ge mig vatten att dricka!’ 46Snabbt lyfte hon ner krukan från axeln och sa till mig: ’Javisst, herre, och jag ska ge dina kameler vatten också!’ Så drack jag, och hon vattnade också kamelerna. 47Då frågade jag henne: ’Vems dotter är du?’ Hon sa till mig: ’Betuels, Nachors och hans hustru Milkas son.’ Då gav jag henne näsringen och armbanden. 48Sedan föll jag ner på marken och tillbad Herren, min herre Abrahams Gud, för att han hade lett mig rätt i mitt sökande efter en flicka från min husbondes brors familj. 49Säg därför nu: Vill ni visa godhet och trofasthet mot min husbonde? Vill ni inte, säg mig då det, så vet jag vad nästa steg ska bli, om jag ska gå i den ena eller den andra riktningen.”
50Då svarade Laban och Betuel: ”Detta måste komma från Herren, så vad kan vi säga? 51Här är Rebecka. Ta henne och gå! Låt henne bli hustru till din husbondes son, precis som Herren har sagt.”
52Vid detta svar föll Abrahams tjänare ner och tillbad inför Herren. 53Sedan gav han Rebecka guld- och silversmycken och kläder. Han gav också många värdefulla presenter till hennes mor och bror. 54Sedan åt och drack tjänaren och de män som var med honom och stannade där över natten. När de gick upp nästa morgon sa tjänaren: ”Låt mig resa tillbaka till min husbonde!” 55”Låt Rebecka stanna här hos oss åtminstone tio dagar eller så!” bad hennes mor och bror. ”Sedan kan hon resa.” 56Men tjänaren bad: ”Hindra mig inte från att resa! Herren har sett till att mitt uppdrag lyckats. Låt mig nu återvända till min husbonde.”
57”Nåväl”, sa de. ”Vi ska ropa på flickan och fråga henne vad hon tycker.” 58Då ropade de på Rebecka. ”Är du villig att resa med denne man?” frågade de henne. Hon svarade: ”Ja, det vill jag.”
59De lät då sin syster Rebecka och hennes amma följa med Abrahams tjänare och hans män. 60De välsignade Rebecka med denna välsignelse:
”Må du, vår syster,
bli mor till många miljoner!
Måtte dina ättlingar
inta sina fienders städer.”
61Rebecka och hennes tjänarinnor steg sedan upp på kamelerna och följde med mannen. Så tog tjänaren Rebecka med sig och började resan tillbaka.
62Under tiden hade Isak, vars hem låg i Negev, återvänt till Beer Lachaj Roi24:62 Beer Lachaj Roi betyder Den Levandes brunn, han som ser mig. Se 16:14.. 63När han en kväll tog en promenad över fälten försjunken i tankar24:63 Grundtextens innebörd är osäker., tittade han upp och såg kamelerna komma. 64Rebecka lade märke till honom och steg snabbt ner. 65”Vem är den där mannen, som vandrar över fälten för att möta oss?” frågade hon tjänaren. Han svarade: ”Det är min husbondes son.” Då dolde hon sig i sin slöja. 66Sedan berättade tjänaren hela historien för Isak. 67Isak förde Rebecka till sin mor Saras tält, och hon blev hans hustru. Han älskade henne och hon blev till stor tröst för honom, eftersom han förlorat sin mor.
