Ang Mensahi Batok sa Egipto
1Sang ikadose nga adlaw sang ikanapulo nga bulan, sang ikanapulo nga tuig sang amon pagkabihag, nagsiling ang Ginoo sa akon, 2“Tawo, mag-atubang ka sa Egipto, kag maghambal kontra sa Faraon nga hari sang Egipto, kag sa bug-os niya nga katawhan. 3Silinga siya nga ako, ang Ginoong Dios, nagasiling: Kontra ko ikaw, Faraon nga hari sang Egipto. Pareho ka sa dako nga buaya nga nagaubog sa imo suba. Nagasiling ka nga imo ang Suba sang Nilo, kag ginhimo mo ini para sa imo kaugalingon. 4Pero kaw-itan ko sang mga taga ang imo sag-ang, kag guyuron ka patakas halin sa imo suba. Kag samtang ginapatakas ka, may mga isda nga nagatapik sa imo hulohimbis nga panit. 5Ihaboy ko ikaw kag ang mga isda sa desierto, kag magahamyang ka sa duta nga wala sing may magkuha kag maglubong sa imo. Ipakaon ko ikaw sa talunon nga mga sapat kag sa mga pispis. 6Dayon mahibaluan sang tanan nga nagaestar sa Egipto nga ako amo ang Ginoo. Kay pareho man lang ikaw sang isa ka maluya nga tigbaw nga ginsaligan sang katawhan sang Israel. 7Sang maghamboy sila sa imo nabiak ka, kag napilas ang ila mga butkon. Sang magsandig sila sa imo nabali ka, gani natumba sila kag nabali ang ila balikawang. 8Gani ako, ang Ginoong Dios, nagasiling nga ipasalakay ko ikaw sa mga tawo nga magapatay sang imo katawhan kag sang ila mga kasapatan. 9Mangin mamingaw nga lugar ang Egipto. Dayon mahibaluan ninyo nga ako amo ang Ginoo.
“Tungod nga nagasiling ka nga imo ang Suba sang Nilo kag ikaw ang naghimo sini, 10kontra ko ikaw kag ang imo suba. Laglagon ko ang Egipto kag mangin mamingaw na ini halin sa Migdol pakadto sa Aswan, hasta sa dulunan sang Etiopia.29:10 Etiopia: sa Hebreo, Cush. 11Wala sing tawo ukon sapat nga mag-agi dira, kag wala sing may mag-estar sa sulod sang 40 ka tuig. 12Himuon ko ang Egipto nga pinakamamingaw sa tanan nga nasyon. Sa sulod sang 40 ka tuig, ang iya mga banwa mangin pinakamamingaw sa tanan nga banwa. Kag laptahon ko ang mga Egiptohanon sa nagkalain-lain nga mga nasyon.”
13Pero nagsiling man ang Ginoong Dios, “Sa tapos sang 40 ka tuig, tipunon ko ang mga Egiptohanon halin sa mga nasyon nga sa diin sila naglalapta. 14Ibalik ko sila sa Patros sa bagatnan sang Egipto, sa duta nga ila ginhalinan. Pero mangin kubos na sila nga ginharian— 15pinakakubos sa tanan nga ginharian. Kag indi na gid sila maglabaw pa liwat sa iban nga mga nasyon. Himuon ko sila nga maluya gid nga ginharian agod indi na sila makagahom pa liwat sa iban nga mga nasyon. 16Indi na gid magsalig liwat ang katawhan sang Israel sa Egipto. Ang gindangatan sang Egipto magapadumdom sa Israel sang ila sala, nga amo ang pagpangayo sang bulig sa Egipto. Dayon mahibaluan sang mga Israelinhon nga ako amo ang Ginoong Dios.”
17Sang nahauna nga adlaw sang nahauna nga bulan, sang ika-27 nga tuig sang amon pagkabihag, nagsiling ang Ginoo sa akon, 18“Tawo, ang mga soldado ni Haring Nebucadnezar sang Babilonia nagpakig-away sing tudo sa mga soldado sang Tyre hasta nga nagkalalbo sila kag nagkaladul-ak ang ila mga abaga. Pero wala gid sing may naagaw si Nebucadnezar kag ang iya mga soldado sa mga taga-Tyre. 19Gani ako, ang Ginoong Dios, nagasiling nga itugyan ko ang Egipto kay Nebucadnezar, ang hari sang Babilonia. Agawon niya ang tanan nga manggad sang Egipto bilang bayad sa iya mga soldado. 20Itugyan ko sa iya ang Egipto bilang premyo ko sa iya nga pagpangabudlay, tungod kay ginhimo niya ato kag sang iya mga soldado para sa akon. Ako, ang Ginoong Dios, ang nagasiling sini.
21“Ezekiel, sa tion nga matabo na ina, pabakuron ko liwat ang Israel, kag mareyalisar sang mga Israelinhon nga matuod ang imo mga ginhambal. Dayon mahibaluan nila nga ako amo ang Ginoo.”
Profetia mot Egypten
(29:1—32:32)
1I det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden,29:1 Den 7 jan. 587 f.Kr. kom Herrens ord till mig: 2”Du människa, vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. 3Säg: ’Så säger Herren, Herren:
Jag ska ta itu med dig, farao,
kung av Egypten,
du stora odjur
som vilar i dina floder
och säger: ”Nilen är min,
jag har skapat den åt mig själv.”
4Men jag ska sätta krokar i dina käftar
och låta fiskarna i dina floder fastna vid dina fjäll.
Jag ska dra upp dig ur dina floder med alla fiskar
som hänger fast vid dina fjäll.
5Jag ska lämna dig i öknen,
dig och alla fiskarna från dina floder.
Du ska bli liggande på bara marken,
och ingen ska hjälpa dig upp eller ta dig därifrån.
Åt markens djur och himlens fåglar
ger jag dig som mat.
6Alla som bor i Egypten ska förstå att jag är Herren. De är som en stav av vass för israeliterna. 7När de griper tag i dig går du sönder och alla river sönder sina händer på dig. När de stöder sig på dig bryts du av och får deras höfter att gå ur led.
8Därför säger Herren, Herren: Jag ska rikta ett svärd mot dig och utplåna både människor och djur. 9Egypten ska förhärjas och bli ett öde land. Då ska de inse att jag är Herren.
Han sa ju: ”Nilen är min. Jag har själv gjort den.” 10Därför ska jag ta itu med dig och din flod, och jag ska göra Egyptens land förhärjat och öde, från Migdol till Assuan, ända till gränsen mot Kush. 11Ingen ska gå där, varken människa eller djur, och under fyrtio år ska ingen bosätta sig där. 12Jag ska göra Egypten till ett öde land bland andra öde länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Egypterna själva ska jag skingra bland folken och sprida ut till andra länder.
13Så säger Herren, Herren: Efter de fyrtio åren ska jag samla egypterna från de folk bland vilka de är skingrade. 14Jag ska låta dem återvända från fångenskapen tillbaka till Patros29:14 Södra Egypten. land, som de kom ifrån. Där kommer de att bli ett obetydligt kungarike, 15det obetydligaste av alla riken. Aldrig mer ska de upphöja sig över folken. Jag ska göra dem så få att de aldrig mer kommer att härska över andra folk. 16Israeliterna ska inte längre förlita sig på dem, utan de ska komma ihåg den synd de begick när de vände sig till Egypten. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.’ ”
Nebukadnessars vedergällning
17I det tjugosjunde året, på den första dagen i första månaden29:17 Den 26 apr. 571 f.Kr., kom Herrens ord till mig: 18”Du människa, den babyloniske kungen Nebukadnessar drev sin armé hårt mot Tyros. Allas huvuden slets kala och allas skuldror blev sönderskavda. Ändå fick han och hans armé inget ut av allt sitt slit vid anfallet mot Tyros. 19Därför, säger Herren, Herren, ger jag Egyptens land åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Han ska bära bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Det ska hans armé få som lön. 20Jag ger honom Egypten som lön för hans slit, för allt de gjort för mig, säger Herren, Herren.
21Den dagen ska jag låta Israels folk växa i styrka, och då ska jag låta dig tala till dem. Då ska de inse att jag är Herren.”
