Ezekiel 26 – HLGN & HOF

Ang Pulong Sang Dios

Ezekiel 26:1-21

Ang Mensahi Batok sa Tyre

1Karon, sang nahauna nga adlaw sang bulan,26:1 nahauna nga adlaw sang bulan: Wala mabutang sa Hebreo kon ano nga bulan. sang ikaonse nga tuig sang amon pagkabihag, nagsiling ang Ginoo sa akon, 2“Tawo, nagkalipay ang mga taga-Tyre sa pagkalaglag sang Jerusalem. Nagsiling sila, ‘Nalaglag na ang importante nga alagyan sang mga negosyante sang mga nasyon. Kag karon kita naman ang kabigon nga importante. Kag tungod nga nalaglag na ang Jerusalem, kita naman ang magauswag.’ 3Gani ako, ang Ginoong Dios, nagasiling nga kontrahon ko ang Tyre. Ipasalakay ko ini sa madamo nga mga nasyon nga daw sa mga balod nga nagahuganas. 4Gub-on nila ang iya mga pader kag rumpagon ang iya mga tore. Kagison nila ang iya duta hasta nga bato na lang ang mabilin. 5Mangin bululadan na lang ini sang mga pukot sa higad sang baybay. Matabo gid ini, kay ako, ang Ginoong Dios, ang nagasiling sini. Itugyan ko ang Tyre sa iban nga mga nasyon nga magaagaw sang iya mga pagkabutang, 6kag ang iya mga pumuluyo sa kaumahan pamatyon paagi sa espada. Dayon mahibaluan nila nga ako amo ang Ginoo.”

7Nagpadayon sa pagsiling ang Ginoong Dios, “Mga taga-Tyre, ipasalakay ko sa inyo si Haring Nebucadnezar sang Babilonia, ang hari nga labaw sa tanan nga hari. Magasalakay siya halin sa aminhan nga may madamo nga mga soldado, mga karwahe, mga kabayo, kag mga manugkabayo. 8Ipapatay niya ang inyo mga pumuluyo sa kaumahan paagi sa espada. Magasalakay ang iya mga soldado nga may mga tore-tore, kag mga taming, kag magatumpok sila sang duta sa kilid sang inyo mga pader sa pagtaklas sini. 9Ipawasak niya ang inyo mga pader paagi sa dalagko nga mga troso kag iparumpag ang inyo mga tore paagi sa mga maso. 10Tabunan kamo sang yab-ok nga nagatap-ok halin sa mga tiil sang iya mga kabayo nga puwerte kadamo. Magatay-og ang inyo mga pader tungod sa iya nagahinagunos nga mga kabayo kag mga karwahe nga nagapasulod sa mga puwertahan sang inyo naguba nga siyudad. 11Tasak-tasakon sang iya mga kabayo ang tanan ninyo nga mga karsada. Ipapatay niya ang inyo mga pumuluyo paagi sa espada, kag ang inyo mapag-on nga mga haligi magakalarumpag. 12Pang-agawon nila ang inyo mga manggad kag ang inyo mga baligya. Panggub-on nila ang inyo mga pader kag ang manami ninyo nga mga balay, kag ihaboy dayon nila sa dagat ang mga bato, mga kahoy kag ang tanan nga nabilin sa nagkalaguba. 13Pauntaton ko ang inyo pagkinanta kag pagtinukar sang mga arpa. 14Himuon ko na lang ang inyo lugar nga isa ka malapad nga bato nga bululadan sang mga pukot. Indi na gid pagtukuron liwat ang inyo siyudad. Matabo gid ini, kay ako, ang Ginoong Dios, ang nagasiling sini.”

15Nagsiling pa gid ang Ginoong Dios sa mga taga-Tyre, “Ang mga nagaestar malapit sa dagat magakulurog sa kahadlok kon mabatian nila ang inyo pagkalaglag kag pagkalamatay, kag ang pag-inugayong sang mga napilasan sa inyo. 16Ang mga pangulo sang mga lugar nga malapit sa dagat magapanaog sa ila trono kag magauba sang ila harianon nga bayo kag sang ila pangsulod nga bayo nga matahom. Kag magapungko sila sa duta nga nagakurog sa kahadlok tungod sa inyo gindangatan. 17Dayon magapanalambiton sila sini para sa inyo: ‘Daw ano ang imo pagkalaglag, ikaw nga bantog nga siyudad nga ginaestaran sang mga tawo nga ang ila palangabuhian ara sa dagat. Gamhanan gid ikaw sa kadagatan kag nahadlok sa imo ang tanan nga nagaestar malapit sa dagat. 18Karon, nagakulurog sa kahadlok ang mga nagaestar malapit sa dagat tungod sa imo pagkalaglag.’ ”

19Nagsiling pa gid ang Ginoong Dios, “Tyre, mangin mamingaw ka nga siyudad nga wala na sing may nagaestar. Palapawan ko ikaw sang madalom nga tubig. 20Ilubong ko ikaw sa kadadalman kaupod sadtong mga tawo sang una nga panahon. Magapabilin ka nga guba sa idalom sang duta kaupod sadtong mga tawo nga nagkaladto sa kadadalman. Indi ka na makabalik sa lugar sang mga buhi. 21Tapuson ko na ikaw, kag makahaladlok ang imo katapusan. Madula ka na; bisan pangitaon ka, indi ka na gid makita. Ako, ang Ginoong Dios, ang nagasiling sini.”

Hoffnung für Alle

Hesekiel 26:1-21

Tyrus, die reiche Handelsstadt, geht unter

1Im 11. Jahr unserer Verbannung, am 1. Tag des Monats26,1 Die Monatsangabe fehlt hier., gab mir der Herr eine Botschaft und sprach: 2»Du Mensch, die Einwohner der Handelsstadt Tyrus verhöhnen Jerusalem und rufen: ›Haha, das Tor zu den Völkern ist zerbrochen! Nun sind wir die Herren, wir werden reich und bedeutend sein, denn Jerusalem ist nur noch ein Trümmerhaufen!‹ 3Darum sage ich, Gott, der Herr:

Jetzt bekommst du es mit mir zu tun, Tyrus! Viele Völker lasse ich gegen dich heranrücken, unaufhaltsam wie Meereswogen. 4Sie zerstören deine Stadtmauern und reißen deine Türme ab. Ich fege das Erdreich weg, bis nur noch der nackte Fels aus dem Meer ragt. 5Du sollst ein unbewohnter Felsen werden, auf dem die Fischer ihre Netze zum Trocknen auslegen. Darauf gebe ich, Gott, der Herr, mein Wort. Feindliche Völker plündern dich aus, 6und mit ihren Schwertern bringen sie alle Einwohner deiner Tochterstädte auf dem Festland um. Daran sollst du erkennen, dass ich der Herr bin.

7Ich, Gott, der Herr, sage dir: Ich lasse Nebukadnezar, den König von Babylonien, den größten aller Herrscher, gegen dich kämpfen. Aus dem Norden wird er dich mit einem gewaltigen Heer überfallen, mit einem großen Aufgebot an Pferden, Streitwagen und Reitern. 8Die Einwohner deiner Tochterstädte auf dem Festland tötet er mit dem Schwert. Gegen deine Mauern schüttet er einen Wall auf, er baut Angriffsrampen und errichtet Schutzdächer für seine Truppen. 9Seine Soldaten rennen mit ihren Rammböcken gegen deine Mauern an und bringen sie zum Einstürzen, deine Türme reißen sie mit eisernen Werkzeugen nieder. 10Wenn sie auf ihren Pferden herangaloppieren, werden Staubwolken dich bedecken. Deine Mauern erzittern vom Lärm der Reiter und der rasselnden Streitwagen, die durch deine aufgebrochenen Tore hereinstürmen. 11Die Pferde zertrampeln den Boden in deinen Gassen, die Reiter metzeln deine Einwohner mit ihren Schwertern nieder, und deine mächtigen Steinsäulen versinken in den Trümmern. 12Die Feinde plündern deine Schätze und deine Handelsgüter. Sie brechen deine Mauern ab und reißen deine prächtigen Häuser nieder. Die Steine, die Balken und den ganzen Schutt werfen sie ins Meer. 13Ich sorge dafür, dass der Lärm deiner Lieder verstummt, und auch vom Spiel auf der Laute hört man nichts mehr. 14Ich mache dich zu einem kahlen Felsen, auf dem die Fischer ihre Netze zum Trocknen auslegen. Nie wieder sollst du aufgebaut werden! Das kündige ich, Gott, der Herr, an, und mein Wort gilt!

15Tyrus, ich habe dir noch etwas zu sagen: Die Inseln erbeben, wenn du mit lautem Getöse zusammenfällst. Ihre Bewohner zittern, wenn sie die Schlachtrufe der Mörder und das Stöhnen der Sterbenden hören. 16Die Herrscher der Küstenvölker steigen von ihrem Thron herunter. Sie legen ihre prächtigen Mäntel und ihre bunten Gewänder ab. Der Schreck lässt sie nicht los, sie kauern voller Entsetzen auf der Erde und hören nicht mehr auf zu zittern. 17Dann stimmen sie ein Klagelied über dich an und singen:

›Ach, nun liegst du in Trümmern,

Festung an der Küste, ruhmreiche Stadt!

Das Meer gehörte dir,

deine Nachbarn mussten sich vor dir fürchten.

18Auf den Inseln ringsum herrscht Entsetzen,

alle zittern vor Schreck über dein grausames Ende.‹

19Ich, Gott, der Herr, kündige dir an: Ich lege dich in Trümmer, es soll dir nicht besser gehen als anderen Städten, die zerstört und verlassen sind. Aus den Tiefen der Meere lasse ich Wasser heraufsteigen, und die Fluten werden dich bedecken. 20Ich stoße dich hinunter zu denen, die ins Grab gesunken sind, zu den Völkern, die in grauer Vorzeit lebten. In den Tiefen unter der Erde musst du hausen, mitten in den Ruinen aus längst vergangener Zeit. Dort im Totenreich sollst du bleiben. Denn nie wieder wirst du bewohnt sein, nie wieder Macht besitzen in der Welt der Lebenden26,20 So nach der griechischen Übersetzung. Der hebräische Text ist nicht sicher zu deuten.. 21Ja, ich bereite dir ein schreckliches Ende. Es wird dich nicht mehr geben, und wer dich sucht, wird dich nie wieder finden. Darauf gebe ich, Gott, der Herr, mein Wort.«