Silutan sang Dios ang Jerusalem
1Gin-alsa ako sang Espiritu kag gindala sa puwertahan sang templo sang Ginoo nga nagaatubang sa sidlangan. Didto sa puwertahan may 25 ka tawo, kag ang duha sa ila amo si Jaazania nga anak ni Azur kag si Pelatia nga anak ni Benaya, nga mga pangulo sang katawhan. 2Nagsiling ang Ginoo sa akon, “Tawo, sila amo ang mga nagaplano sing malain kag nagalaygay sang indi maayo sa mga tawo sa sini nga siyudad. 3Nagasiling sila, ‘Maayo ini nga tion nga magpatindog sang mga balay.11:3 Maayo… balay: Indi klaro ang buot silingon sang Hebreo sini. Wala sing may mag-ano sa aton. Ang aton siyudad pareho sang kaldero kag kita pareho sang karne sa sulod sini nga indi masunog sang kalayo.’ 4Gani tawo, maghambal ka kontra sa ila.”
5Dayon gin-gamhan ako sang Espiritu sang Ginoo kag ginsilingan niya ako nga ihambal ko ini: “Amo ini ang ginasiling sang Ginoo sa inyo nga katawhan sang Israel: Nahibaluan ko kon ano ang inyo ginasiling kag ginahunahuna. 6Madamo ang inyo ginpamatay sa sini nga siyudad kag naglalapta lang ang mga bangkay sa karsada. 7Gani ako, ang Ginoong Dios, nagasiling sini sa inyo: Matuod nga ini nga siyudad pareho sang kaldero, pero ang mga bangkay nga ginlapta ninyo sa siyudad amo ang karne.11:7 karne: Subong nga ang karne amo ang maayo nga parte sang sapat, ang mga inosente nga mga tawo nga ginpamatay amo ang maayo nga parte sang nasyon. Kag kamo iya palayason ko sa sini nga siyudad. 8Nahadlok kamo sa inaway,11:8 inaway: sa literal, espada. pero ipasalakay ko kamo sa inyo nga kaaway. Ako, ang Ginoong Dios, ang nagasiling sini. 9Palayason ko kamo sa sini nga siyudad kag ipabihag sa mga taga-iban nga lugar kag ipasilutan ko kamo sa ila. 10Mapatay kamo sa inaway hasta sa dulunan sang Israel. Dayon mahibaluan ninyo nga ako amo ang Ginoo. 11Ining siyudad indi mangin pareho sang kaldero para sa inyo, kag kamo indi mangin pareho sang karne sa sulod sini. Kay silutan ko kamo hasta sa dulunan sang Israel. 12Dayon mahibaluan ninyo nga ako amo ang Ginoo. Himuon ko ini kay wala kamo nagtuman sa akon mga sugo kag mga pagsulundan. Ang inyo gintuman amo ang mga pagsulundan sang mga nasyon sa palibot ninyo.”
13Samtang nagasugid ako sang mensahi sang Dios, napatay si Pelatia nga anak ni Benaya. Naghapa dayon ako kag nagsinggit sing mabaskog, “O Ginoong Dios, ubuson mo gid bala kalaglag ang nabilin nga mga Israelinhon?” 14Nagsiling ang Ginoo sa akon, 15“Tawo, ang mga katawhan nga nabilin sa Jerusalem nagahambal parte sa ila mga kadugo nga ginbihag, kag amo ini ang ila ginasiling, ‘Malayo sila sa Ginoo; kag ang ini nga duta ginhatag na sang Ginoo sa aton nga aton panag-iyahan.’
16“Gani silinga ang kaupod mo nga mga bihag nga ako, ang Ginoong Dios, nagasiling, ‘Ginpabihag ko kamo kag ginpalapta sa iban nga mga nasyon, pero bisan paano ara ang akon presensya sa inyo sa sina nga mga lugar. 17Gani ako, ang Ginoong Dios, nagasiling nga tipunon ko kamo halin sa mga nasyon nga sa diin naglalapta kamo, kag ihatag ko liwat sa inyo ang duta sang Israel. 18Sa inyo pagbalik sa inyo lugar, kuhaon ninyo ang tanan nga makangilil-ad nga mga dios-dios didto. 19Bag-uhon ko ang inyo tagipusuon kag ang inyo panghunahuna. Indi na mangin matig-a ang inyo mga ulo kundi mangin matutom na kamo sa akon. 20Tumanon na ninyo ang akon mga sugo kag mga pagsulundan. Mangin katawhan ko kamo, kag ako mangin inyo Dios. 21Pero atong nagasimba sa ila makangilil-ad nga mga dios-dios, silutan ko sila suno sa ila binuhatan. Ako, ang Ginoong Dios, ang nagasiling sini.’ ”
22Dayon naglupad ang mga kerubin upod ang mga rueda sa kilid nila, kag ang gamhanan nga presensya sang Dios sang Israel ara sa ibabaw nila. 23Dayon nagpaibabaw ang gamhanan nga presensya sang Ginoo halin sa siyudad, kag nagpundo sa bukid sa sidlangan sang siyudad. 24Dayon nakita ko sa palanan-awon nga ginhatag sa akon sang Espiritu sang Dios nga gin-alsa niya ako kag gindala pabalik sa mga bihag sa Babilonia. Kag nadula ang palanan-awon nga akon nakita. 25Dayon ginsugiran ko ang mga bihag sang tanan nga ginpakita sang Ginoo sa akon.
Domsord och löften
1Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten till Herrens hus, den som vetter mot öst. Vid ingången till porten stod tjugofem män, och bland dem såg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, folkets ledare. 2Då sa han till mig: ”Du människa, detta är de män som tänker ut orätt och ger dåliga råd i den här staden. 3Det är de som säger: ’Det är inte tid att bygga hus.11:3 Grundtextens innebörd är osäker, framför allt vad gäller: Det är väl ingen tid att bygga hus?; det är även osäkert om satsen ska uppfattas som en fråga eller ej. Staden är grytan och vi är köttet.’ 4Profetera därför mot dem, människa, profetera!”
5Sedan kom Herrens Ande över mig och sa till mig: ”Säg: Så säger Herren: Så här tänker ni, israeliter, jag vet vad som försiggår inom er. 6Ni har dödat många i denna stad och fyllt dess gator med lik.
7Därför säger Herren, Herren: De dödade som ni har kastat här är köttet och staden är grytan. Men er ska jag föra bort härifrån. 8Ni fruktar för svärd, och svärdet ska jag låta drabba er, säger Herren, Herren. 9Jag ska föra bort er härifrån och överlämna er åt främlingar att verkställa min dom över er. 10Ni ska falla för svärdet. Vid Israels gräns ska jag verkställa domen över er, och ni ska inse att jag är Herren. 11Staden ska inte vara någon gryta för er, och ni ska inte vara köttet i den. Vid Israels gräns ska jag verkställa domen över er. 12Då ska ni inse att jag är Herren. Ni har inte följt mina bud eller lytt mina lagar utan hållit er till lagarna hos folken runt omkring er.”
13Medan jag profeterade dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner med ansiktet mot marken och ropade med hög röst: ”Herre, Herre, tänker du utplåna det som finns kvar av Israel?”
14Herrens ord kom till mig: 15”Människa, det är om dina bröder, ja, om dina bröder och släktingar och om hela Israels folk som Jerusalems invånare säger: ’De är långt borta från Herren. Detta land har getts åt oss som arv och egendom.’
16Säg därför: ’Så säger Herren, Herren: Även om jag har fört dem långt bort bland folken och skingrat dem i främmande länder, har jag ändå varit en liten helgedom för dem i länderna de kommit till.’11:16 Eller: har jag ändå under en tid varit en helgedom för dem
17Säg därför: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska samla er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats och ge er Israels land.’
18När de har kommit dit, ska de avlägsna alla dess vidriga avgudar och avskyvärdheter. 19Jag ska ge dem ett nytt hjärta11:19 Egentligen ett (enda) hjärta, i så fall kanske tänkt som kontrast till ett delat hjärta. Här följer översättningen dock några andra hebreiska handskrifter, som har ett nytt hjärta, och Septuaginta som har ett annat hjärta. Jfr också 18:31., och jag ska ge dem en ny ande. Jag ska ta bort deras stenhjärtan och ge dem ett hjärta av kött, 20så att de håller mina bud och följer mina lagar. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud. 21Men de som håller sig till sina vidriga avgudar och sina avskyvärdheter, dem ska jag vedergälla för det som de har gjort, säger Herren, Herren.”
Herrens härlighet lämnar Jerusalem
22Sedan bredde keruberna ut sina vingar, och hjulen följde dem, och över dem vilade Israels Guds härlighet. 23Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade över berget öster om den. 24Anden lyfte mig, och i en syn från Guds Ande förde han mig till Kaldéen, till dem som levde i fångenskap där. Så försvann den syn jag fått se. 25Jag berättade för de landsförvisade allt som Herren hade visat mig.
