1Nagsiling ang Ginoo kay Moises, “Kadtui ang hari sang Egipto8:1 hari sang Egipto: sa Hebreo, Faraon. Amo man sa masunod nga mga bersikulo. kag silinga siya, ‘Amo ini ang ginasiling sang Ginoo: Palakta ang akon katawhan agod makasimba sila sa akon. 2Kon indi mo gani sila pagpalakton, padagsaon ko ang mga paka sa bug-os mo nga nasyon. 3Mapuno sang mga paka ang Suba sang Nilo kag magasulod sila sa imo palasyo, sa imo kuwarto kag bisan sa imo hiligdaan. Magasulod man sila sa mga balay sang imo mga opisyal kag sang imo katawhan, kag pati sa mga dapog kag sa ginamasahan sang harina. 4Luksuhan ka sang mga paka pati ang imo katawhan kag ang tanan mo nga opisyal.’ ”
5Nagsiling pa gid ang Ginoo kay Moises, “Silinga si Aaron nga iuntay niya ang iya kamot nga may baston sa mga suba, sapa, kanal, kag sa mga punong, kag magaguluwa ang mga paka sa bug-os nga Egipto.”
6Gani gin-untay ni Aaron ang iya kamot sa mga tubig sang Egipto, kag nagguluwa ang mga paka kag naglapta sa bug-os nga Egipto. 7Pero ginhimo man ini nga milagro sang mga madyikero paagi sa ila mga madyik. Napaguwa man nila ang mga paka sa tubig sang Egipto.
8Ginpatawag sang hari si Moises kag si Aaron kag ginsilingan, “Magpangamuyo kamo sa Ginoo nga kuhaon niya ang mga paka sa akon kag sa akon katawhan, kag palakton ko ang inyo mga kasimanwa sa paghalad sa Ginoo.” 9Nagsiling si Moises sa hari, “Hambala lang ako kon san-o ako magpangamuyo para sa imo, sa imo mga opisyal, kag sa imo katawhan, agod madula inang mga paka sa inyo kag sa inyo mga balay. Kag ang mabilin lang nga mga paka amo ang sa Suba sang Nilo.” 10Nagsabat ang hari, “Pangamuyui ako buwas.” Nagsiling si Moises, “Matuman ina suno sa ginsiling mo agod mahibaluan mo nga wala na sing iban nga pareho sa Ginoo nga amon Dios. 11Madula ang tanan nga paka sa inyo; ang mabilin lang amo ang sa Suba sang Nilo.”
12Paghalin ni Moises kag ni Aaron sa hari, nagpangamuyo si Moises sa Ginoo nga kuhaon niya ang mga paka nga iya ginpadala sa Egipto. 13Kag gintuman sang Ginoo ang ginpangabay ni Moises. Nagkalamatay ang mga paka sa mga balay, sa mga ugsaran, kag sa mga kaumahan. 14Gintipon ini sang mga Egiptohanon kag mataas gid ang ila mga tinumpok, kag nagbaho ang bug-os nga duta sang Egipto. 15Pero pagkakita sang hari nga wala na ang mga paka, ginpatig-a niya liwat ang iya tagipusuon, kag wala siya nagpamati kay Moises kag kay Aaron, subong sang ginsiling sang Ginoo.
Ang mga Lamok
16Nagsiling ang Ginoo kay Moises, “Silinga si Aaron nga ihampak niya ang baston sa duta, kag mahimo nga mga lamok8:16 lamok: ukon, kuto. Indi klaro ang buot silingon sang Hebreo sini. ang mga yab-ok sa bug-os nga duta sang Egipto.” 17Gintuman nila ini, kag sang ginhampak ni Aaron sang iya baston ang duta, nahimo nga mga lamok ang mga yab-ok sa bug-os nga duta sang Egipto. Kag nagsalakay ang mga lamok sa mga tawo kag sa mga sapat. 18Gintinguhaan man ini sang mga madyikero nga sundon paagi sa ila mga madyik, pero wala nila masunod. Padayon nga nagasalakay ang mga lamok sa mga tawo kag sa mga sapat.
19Nagsiling ang mga madyikero sa hari, “Dios ang naghimo sini!” Pero matig-a gihapon ang tagipusuon sang hari, kag wala gid siya nagpamati kay Moises kag kay Aaron, subong sang ginsiling sang Ginoo.
Ang mga Sapat-sapat
20Nagsiling ang Ginoo kay Moises, “Aga ka pa magbangon buwas kag kadtui ang hari samtang nagapakadto siya sa suba. Silinga siya nga amo ini ang akon ginasiling: ‘Palakta ang akon katawhan agod makasimba sila sa akon. 21Kon indi mo gani sila pagpalakton, padal-an ko ikaw sang madamo gid nga mga sapat-sapat nga magahalit sa imo kag sa imo mga opisyal kag katawhan. Mapuno sang mga sapat-sapat ang inyo mga balay, kag ang duta matabunan sini. 22Pero indi mangin pareho sina sa duta sang Goshen nga sa diin nagaestar ang akon katawhan; indi makita didto ang madamo nga mga sapat-sapat, agod mahibaluan ninyo nga ako, ang Ginoo, ara sa sina nga lugar. 23Lainon ko ang akon pagtratar sa akon katawhan sa imo katawhan. Ini nga milagro himuon ko buwas.’ ” 24Ginhimo matuod ini sang Ginoo. Nagsulod ang madamo nga mga sapat-sapat sa palasyo sang hari kag sa mga balay sang iya mga opisyal, kag ang bug-os nga duta sang Egipto nahalitan sini.
25Gani ginpatawag dayon sang hari si Moises kag si Aaron, kag ginsilingan, “Sige, maghalad kamo sa inyo Dios, pero diri lang sa Egipto.” 26Nagsabat si Moises, “Indi puwede nga diri kami maghalad sa Egipto, kay ang amon mga halad sa Ginoo nga amon Dios makangilil-ad para sa mga Egiptohanon. Kag kon maghalad kami sang mga halad nga makangilil-ad para sa ila, sigurado nga batuhon nila kami. 27Kinahanglan malakat kami sing tatlo ka adlaw pakadto sa kamingawan sa paghalad didto sang mga halad sa Ginoo nga amon Dios, suno sa ginsugo niya sa amon.” 28Nagsiling ang hari, “Tugutan ko kamo nga maghalad sang mga halad sa Ginoo nga inyo Dios sa kamingawan, pero indi lang kamo magpalayo. Karon, pangamuyui na ninyo ako.” 29Nagsabat si Moises, “Sige, paghalin ko diri, mangamuyo ako sa Ginoo, kag sa buwas madula na sa inyo tanan ang mga sapat-sapat. Pero siguraduhon mo nga indi mo kami pagtuntuhon liwat nga indi kami pagpalakton sa paghalad sang mga halad sa Ginoo.”
30Naghalin dayon si Moises, kag nagpangamuyo sa Ginoo, 31kag gintuman sang Ginoo ang ginpangabay ni Moises. Naghalin ang mga sapat-sapat sa tanan nga Egiptohanon. Wala gid sing may nabilin nga mga sapat-sapat. 32Pero ginpatig-a gihapon sang hari ang iya tagipusuon kag wala niya pagpalakta ang mga Israelinhon.
1Herren sa till Mose: ”Gå tillbaka till farao och säg så här: ’Så säger Herren: Låt mitt folk gå och hålla gudstjänst åt mig. 2Om du vägrar och inte vill släppa folket, ska jag låta hela landet drabbas av grodor. 3Nilen ska vimla av dem, och de ska komma upp på land, in i ditt palats, i ditt sovrum och upp i din säng, i dina hovmäns hus och ditt folks hus, i dina bakugnar och baktråg. 4Grodorna ska klättra på dig och på ditt folk och dina hovmän.’ ”
5Herren sa till Mose: ”Säg till Aron att räcka ut sin hand med staven över alla floder, bäckar och dammar i Egypten, så att det kommer grodor över hela landet.”
6Aron räckte då ut sin hand över vattnen i Egypten, och grodorna täckte hela landet. 7Men magikerna gjorde samma sak genom sina hemliga konster och lät grodor komma över Egypten.
8Då kallade farao till sig Mose och Aron: ”Be till Herren att han tar bort grodorna, så ska jag låta folket gå för att offra åt honom.”
9”Du ska själv få bestämma den tidpunkt då du vill att jag ska be för dig, dina hovmän och ditt folk”, sa Mose till farao, ”så att grodorna försvinner från dig och dina hus, och blir bara kvar i Nilen.”
10”Gör det imorgon”, sa farao. ”Det ska bli som du vill”, svarade Mose”, för att du ska inse att ingen är lik Herren, vår Gud. 11Alla grodor ska försvinna från dig och dina hus och dina hovmän och ditt folk och bara bli kvar i Nilen.”
12Mose och Aron lämnade farao och Mose ropade till Herren att ta bort grodorna som han hade sänt över farao. 13Herren gjorde som Mose bad honom och det låg döda grodor i alla hus, på gårdarna och på fälten. 14De samlades ihop i stora högar och det blev en stank över hela landet. 15Men när farao såg att hemsökelsen var över, blev han hård på nytt och vägrade att släppa folket, så som Herren hade sagt.
Myggsvärmar
16Då sa Herren till Mose: ”Säg till Aron att slå på markens stoft med sin stav, så ska det komma mygg över hela Egypten.” 17Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt, och när Aron slog med staven på marken kom det mygg som satte sig på människor och djur. Allt stoft på marken i hela Egypten blev till mygg. 18Magikerna försökte göra samma sak genom sina hemliga konster, frambringa mygg, men den här gången misslyckades de. Myggorna fanns överallt på människor och djur.
19”Detta är Guds finger”, sa de till farao. Men farao var lika hård. Han ville inte lyssna på Mose och Aron, så som Herren hade sagt.
Flugsvärmar
20Därefter sa Herren till Mose: ”Gå upp tidigt på morgonen så att du möter farao när han går till floden, och säg då till honom: ’Så säger Herren: Låt mitt folk gå och fira gudstjänst inför mig! 21Om du vägrar, ska jag sända flugsvärmar över dig och dina hovmän, ditt folk och dina hus. Husen i Egypten ska bli uppfyllda av dem, och marken ska vara täckt av dem.
22Landet Goshen däremot, där mitt folk bor, ska jag behandla annorlunda. Där ska det inte finnas några flugsvärmar, för att du ska inse att jag, Herren, är här i landet. 23Jag ska göra skillnad mellan ditt folk och mitt och detta tecken kommer att ske imorgon.’ ”
24Herren gjorde som han hade sagt. Det blev fruktansvärda svärmar av flugor i faraos palats och i hans hovmäns hus och hela Egypten drabbades.
25Farao kallade då till sig Mose och Aron och sa: ”Gå och offra åt er Gud, men gör det här i landet.”
26Mose svarade: ”Det går inte. Egypterna skulle avsky om vi offrade till Herren, vår Gud, och offrar vi sådant som de avskyr här mitt framför ögonen på dem, kommer de säkert att stena oss. 27Vi måste göra en tre dagars färd ut i öknen för att offra till Herren, vår Gud, så som han har befallt oss.”
28”Gå då”, svarade farao. ”Jag tillåter er att offra åt Herren, er Gud, i öknen, men gå inte alltför långt. Be för mig!”
29”Ja”, svarade Mose, ”så fort jag gått härifrån ska jag be att Herren låter flugsvärmarna försvinna från dig och dina hovmän och ditt folk. Men lura oss inte fler gånger, utan låt folket gå och offra åt Herren.”
30Mose lämnade farao och bad till Herren. 31Herren gjorde som Mose bad honom och lät flugsvärmarna försvinna från farao och hans hovmän och hans folk. Inte en enda fluga blev kvar. 32Då gjorde farao sitt hjärta lika hårt igen och lät inte folket gå.
