Nag-estorya si Moises kag si Aaron sa Hari sang Egipto
1Sang ulihi, nagkadto si Moises kag si Aaron sa hari sang Egipto5:1 hari sang Egipto: sa Hebreo, Faraon. Amo man sa masunod nga mga bersikulo. kag nagsiling, “Amo ini ang ginasiling sang Ginoo, ang Dios sang Israel: ‘Palakta ang akon katawhan, agod makasaulog sila sang piesta para sa akon sa kamingawan.’ ” 2Nagsiling ang hari, “Sin-o gid ang Ginoo nga magpati ako sa iya kag magtugot nga palakton ko ang mga Israelinhon? Wala ako nakakilala sa Ginoo kag indi ko pagpalakton ang mga Israelinhon.” 3Nagsabat si Moises kag si Aaron, “Nagpakita sa amon ang Dios sang mga Israelinhon. Gani kon mahimo tuguti kami sa paglakat sing tatlo ka adlaw sa kamingawan agod makahalad kami sang mga halad sa Ginoo nga amon Dios, kay kon indi gani, pamatyon niya kami paagi sa balatian ukon inaway.”5:3 inaway: sa literal, espada. 4Pero nagsiling ang hari sang Egipto, “Ngaa pauntaton ninyo ang mga tawo sa ila trabaho? Balik na kamo sa inyo mga obra! 5Tan-awa kon daw ano kadamo sang mga tawo nga pauntaton ninyo sa pag-obra.”
6Sadto gid nga adlaw, nagmando ang hari sa mga Egiptohanon nga nagadumala sa mga Israelinhon sa trabaho kag sa mga porman nga Israelinhon. Siling niya, 7“Indi na kamo maghatag sa mga trabahador sang mga dagami nga gamiton nila sa paghimo sang mga tisa, kundi sila na mismo ang magpanguha sini. 8Pero dapat amo man gihapon kadamo nga tisa ang ila himuon. Mga matamad sila, amo ina nga nagapangabay sila nga palakton ko sila agod makahalad sila sa ila Dios. 9Paobraha pa gid sila sing tudo agod magsako pa gid sila kag indi na magsagi pamati sa mga binutig.”
10Gani naglakat sila sa mga Israelinhon kag nagsiling, “Nagsugo ang hari nga indi na namon kamo paghatagan sang dagami. 11Kamo na ang magpangita sini bisan diin, pero amo man gihapon kadamo nga tisa ang inyo himuon.” 12Gani naglalapta ang mga Israelinhon sa bug-os nga Egipto sa pagpanguha sang dagami. 13Ginapadali sila sang mga manugdumala sa trabaho nga nagasiling, “Himua ninyo ang amo gihapon nga kadamuon sang tisa kada adlaw pareho sang inyo ginahimo sadto sang ginahatagan pa kamo sang dagami.” 14Dayon ginkastigo nila ang mga porman nga Israelinhon kag ginpamangkot, “Ngaa wala ninyo mahimo kahapon kag subong ang kadamuon sang tisa nga ginapahimo sa inyo, nga pareho kadamo sadto?”
15Gani nagkadto dayon ang mga porman nga Israelinhon sa hari kag nagreklamo, “Ngaa amo ini ang pagtratar mo sa amon nga imo mga suluguon? 16Wala kami ginahatagan sang dagami, pero ginapilit kami nga maghimo sang amo man gihapon kadamo nga tisa, kag ginakastigo pa kami. Sala gid ini sang imo mga tinawo!” 17Nagsiling ang hari, “Mga matamad gid kamo, amo ina nga nagapangabay kamo nga palakton ko kamo agod makahalad kamo sa Ginoo. 18Balik na kamo sa inyo mga obra! Indi kamo paghatagan sang dagami, pero amo man gihapon kadamo nga tisa ang inyo himuon.”
19Tungod nga nag-insister ang hari nga himuon gid nila ang kadamuon sang tisa nga ginapahimo sa ila kada adlaw, nareyalisar sang mga porman nga Israelinhon nga mabudlayan gid sila. 20Paghalin nila sa hari, nakita nila si Moises kag si Aaron nga nagahulat sa ila. 21Nagsiling sila kay Moises kag kay Aaron, “Kabay pa nga silutan kamo sang Ginoo, kay tungod sa inyo naakig sa amon ang hari kag ang iya mga opisyal. Ang inyo ginhimo mangin kabangdanan sa pagpatay nila sa amon.”
Nagpromisa ang Dios nga Luwason Niya ang mga Israelinhon
22Nagdangop liwat si Moises sa Ginoo kag nagpangamuyo, “O Ginoo, ngaa ginapaantos mo ang imo katawhan? Ngaa bala nga ginpadala mo pa ako sa ila? 23Halin sang ginsugid ko sa hari ang imo mensahi, ginpintasan pa gid niya ang imo katawhan, kag wala mo gid sila pagluwasa.”
Gud sänder Mose till farao
1Sedan gick Mose och Aron för att träffa farao. ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Släpp mitt folk, så att de kan bege sig ut i öknen för att fira min högtid.’ ”
2Då svarade farao: ”Vem är då Herren, eftersom jag skulle rätta mig efter honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren och tänker inte släppa Israel.”
3De svarade: ”Hebréernas Gud har uppenbarat sig för oss. Låt oss få vandra iväg tre dagsresor ut i öknen och offra till Herren, vår Gud. Annars kommer han att slå oss med pest eller svärd.”
Ännu mer arbete
4Men kungen av Egypten sa till dem: ”Vad tror ni att ni är för ena som kan komma och dra bort folket från deras arbete? Gå nu tillbaka och sköt era arbeten!” 5Vidare sa farao: ”Se, folket är redan nu talrikt i landet, och ändå vill ni att de ska slippa arbeta!”
6Samma dag gav farao order till sina fogdar och till folkets förmän: 7”Ni ska inte längre ge folket halm till teglet, utan den får de samla ihop själva. 8Men se till att produktionen inte minskas med en enda tegelsten. De är lata, det är därför de ropar och säger: ’Låt oss gå och offra åt vår Gud!’ 9Låt dem få arbeta riktigt ordentligt, så de slutar att lyssna på lögner!”
10Fogdarna och förmännen gick och sa till folket: ”Farao har gett order om att ni inte längre ska få någon halm. 11Ni får själva gå och samla ihop den, men ni ska ändå klara av lika mycket som tidigare.” 12Man spred sig då över hela Egypten för att samla strån som kunde användas som halm.
13Fogdarna var mycket hårda mot dem. ”Ni måste fylla er dagliga kvot, precis som tidigare när ni fick halm”, befallde de. 14De slog de israelitiska förmän som faraos fogdar satt som arbetsledare bland folket. ”Varför har ni inte gjort fullt dagsverke, vare sig igår eller idag?” sa de åt dem.
15Förmännen gick då till farao och klagade inför honom: ”Varför behandlar du oss så här illa? 16Vi får inte längre någon halm, och ändå måste vi göra lika mycket tegel som förut. Man slår dina tjänare för något som är ditt folks fel.”
17Men farao svarade: ”Lata, det är vad ni är – lata! Därför säger ni att ni vill gå och offra till Herren. 18Gå tillbaka till ert arbete nu! Halm kommer ni inte att få, men ni ska leverera lika mycket tegel som förut.”
19Då förstod förmännen att de råkat i en riktig knipa, eftersom man krävde lika mycket tegel varje dag som förut. 20När de träffade Mose och Aron, som stod och väntade på dem utanför faraos palats, 21sa de: ”Herren ska straffa er för att ni ställt till det så här för oss. Farao och hans män avskyr oss, och det är ni som har gett dem vapen i händerna så att de kan döda oss!”
22Mose vände sig på nytt till Herren och sa: ”Herre, hur kan du handla så illa mot detta folk? Varför sände du mig hit? 23Sedan jag talade med farao första gången i ditt namn har han blivit allt grymmare mot dem och du har inte gjort något för att rädda ditt folk!”
