Ang Napulo ka Sugo
(Exo. 20:1-17)
1Ginpatipon ni Moises ang tanan nga Israelinhon kag ginsilingan, “Mga Israelinhon, pamatii ninyo ang mga sugo kag mga pagsulundan nga ginahatag ko sa inyo subong. Tun-i ninyo ini kag sundon gid. 2Ang Ginoo nga aton Dios naghimo sang kasugtanan sa aton sa Bukid sang Sinai.5:2 Bukid sang Sinai: sa Hebreo, Horeb. 3Wala niya ini ginhimo sa aton mga katigulangan kundi sa aton tanan nga buhi subong. 4Didto sa bukid naghambal ang Ginoo sa inyo halin sa kalayo nga daw sa nagaatubangay lang kamo. 5Nagatindog ako sa tunga ninyo kag sang Ginoo sadto nga tion sa paghambal sa inyo sang mensahi sang Ginoo, kay nahadlok kamo sa kalayo kag indi kamo magsaka sa bukid. Nagsiling ang Ginoo,
6“ ‘Ako ang Ginoo nga inyo Dios nga nagpaguwa sa inyo sa Egipto nga sa diin kamo gin-ulipon.
7“ ‘Indi kamo magsimba sa iban nga dios magluwas sa akon.
8“ ‘Indi kamo maghimo sang mga dios-dios sa dagway sang bisan ano nga ara sa langit ukon sa duta ukon sa tubig. 9Indi gid ninyo ini pag-alagaron kag simbahon, kay ako, ang Ginoo nga inyo Dios, indi gid gusto nga may ginasimba kamo nga iban. Ginasilutan ko ang mga nakasala sa akon pati ang ila mga kaliwat hasta sa ikatatlo kag ikaapat nga henerasyon nga nagasikway sa akon. 10Pero ginapakita ko ang akon kaayo sa madamo gid nga mga henerasyon nga nagahigugma sa akon kag nagatuman sang akon mga sugo.
11“ ‘Indi ninyo paggamita ang akon ngalan sa wala sing pulos kay ako, ang Ginoo nga inyo Dios, magasilot sa kay bisan sin-o nga maggamit sang akon ngalan sa wala sing pulos.
12“ ‘Tumana ninyo ang akon mga ginapahimo sa Adlaw nga Inugpahuway, kag himua ninyo ini nga pinasahi nga adlaw para sa akon, ang Ginoo nga inyo Dios, suno sa ginmando ko sa inyo. 13Mag-obra kamo sa sulod sang anom ka adlaw, 14pero ang ikapito nga adlaw amo ang Adlaw nga Inugpahuway nga inyo painon para sa akon, ang Ginoo nga inyo Dios. Indi kamo mag-obra sa sina nga adlaw pati ang inyo mga anak, mga ulipon, mga baka, mga asno, kag iban pa ninyo nga kasapatan, kag ang mga indi Israelinhon nga nagaestar sa inyo mga banwa. Sa sini nga paagi makapahuway man ang inyo mga ulipon pareho sa inyo. 15Dumduma ninyo nga mga ulipon man kamo sadto sa Egipto, kag ako, ang Ginoo nga inyo Dios, nagpaguwa sa inyo didto paagi sa akon puwerte nga gahom. Gani ako, ang Ginoo nga inyo Dios, nagmando sa inyo nga tumanon ninyo ang akon mga ginapahimo sa Adlaw nga Inugpahuway.
16“ ‘Tahura ang inyo amay kag iloy, suno sa ginmando ko sa inyo, agod magkabuhi kamo sing malawig kag mangin maayo ang inyo kahimtangan sa duta nga ginahatag ko sa inyo.
17“ ‘Indi kamo magpatay.
18“ ‘Indi kamo magpanginbabayi ukon magpanginlalaki.
19“ ‘Indi kamo magpangawat.
20“ ‘Indi kamo magsaksi sing butig kontra sa inyo isigkatawo.
21“ ‘Indi kamo magkaibog sa asawa sang inyo isigkatawo, ukon sa iya balay, duta, mga ulipon, mga baka ukon asno, ukon sa bisan ano nga ara sa iya.’
22“Amo ina ang mga sugo sang Ginoo sa inyo tanan nga nagtipon didto sa bukid. Sang naghambal siya sa makusog nga tingog halin sa tunga sang kalayo nga napalibutan sang madamol nga panganod, ginhatag niya ini nga mga sugo kag wala na siya sang iban pa nga ginhambal. Ginsulat niya ini sa duha ka malapad nga bato kag ginhatag sa akon.
23“Sang nabatian ninyo ang tingog halin sa kadudulman samtang nagadabadaba ang bukid, nagpalapit sa akon ang tanan nga pangulo sang inyo mga tribo kag ang inyo mga manugdumala, 24kag nagsiling sila, ‘Ginpakita sa aton sang Ginoo nga aton Dios ang iya gamhanan nga presensya kag kadungganan, kag nabatian naton ang iya tingog halin sa kalayo. Nakita naton subong nga adlaw nga puwede mabuhi ang tawo bisan naghambal ang Dios sa iya. 25Pero indi namon pag-ibutang sa peligro ang amon kabuhi. Kay kon mabatian namon liwat ang tingog sang Ginoo nga aton Dios, sigurado nga lamunon gid kami sang gamhanan nga kalayo. 26May ara bala sang tawo nga nabuhi pa pagkatapos nga nabatian niya ang tingog sang buhi nga Dios halin sa kalayo pareho sa aton nabatian? 27Ikaw na lang ang magpalapit sa Ginoo nga aton Dios, kag pamatii ang tanan nga isiling niya. Dayon isugid mo na lang sa amon ang tanan nga ginsiling niya, kay pamatian namon ini kag tumanon.’
28“Nabatian sang Ginoo ang inyo ginsiling sang nagpakighambal kamo sa akon, kag nagsiling siya sa akon, ‘Nabatian ko kon ano ang ginsiling sang sini nga mga tawo sa imo, kag maayo ang tanan nila nga ginsiling. 29Kabay pa nga magtahod sila permi sa akon kag magtuman sa akon mga sugo agod mangin maayo ang kahimtangan nila kag sang ila mga kaliwat hasta san-o. 30Lakat kag hambala sila nga magbalik sila sa ila mga tolda. 31Pero magpabilin ka diri sa akon agod ihatag ko sa imo ang tanan nga sugo kag pagsulundan nga itudlo mo sa ila nga ila sundon didto sa duta nga ginahatag ko sa ila nga ila panag-iyahan.’
32“Gani tumana gid ninyo sing maayo ang ginmando sang Ginoo nga inyo Dios sa inyo. Indi ninyo paglapasa ang bisan isa sa iya mga sugo. 33Magkabuhi kamo suno sa ginsugo sang Ginoo nga inyo Dios sa inyo agod magkabuhi kamo sing malawig kag magmauswagon didto sa duta nga inyo panag-iyahan.
Sammanfattning av de tio buden
(2 Mos 20:1-21)
1Mose kallade samman hela Israels folk och sa:
Lyssna nu, Israel, till alla de föreskrifter och lagar som jag i dag har gett er! Lär er dem och följ dem noga! 2Herren, vår Gud, ingick ett förbund med oss vid Horeb – 3inte med våra förfäder, utan med oss som lever idag. 4Han talade med er ansikte mot ansikte ur elden där på berget. 5Jag stod där mellan er och Herren för att förmedla Herrens ord, för ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sa:
6”Jag är Herren, din5:6 Herren talar vid flera tillfällen, som här, i du-form (kollektiv singularis), direkt till hela Israels folk. Gud, som har lett dig ut ur slaveriet i Egypten.
7Du ska inte ha några andra gudar vid sidan av mig.
8Du ska inte tillverka några avgudar, inga bildstoder som föreställer något i himlen, på jorden eller i vattnet under jorden. 9Du ska inte tillbe eller tjäna sådana, för jag Herren, din Gud, är en svartsjuk Gud som låter straffet för fädernas synder drabba också barn intill tredje och fjärde generationen5:9 Se not till 2 Mos 20:5. när man hatar mig. 10Men jag visar nåd mot tusenden när man älskar mig och lyder mina befallningar.
11Du ska inte missbruka Herrens, din Guds, namn, för Herren låter ingen som missbrukar hans namn undgå att bli straffad.
12Var noga med att hålla sabbatsdagen5:12 Se not till 2 Mos 16:23. helig, så som Herren, din Gud, har befallt dig. 13Sex dagar ska du arbeta och uträtta dina sysslor, 14men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Du ska inte utföra något arbete på den dagen, varken du eller dina söner eller dina döttrar, dina slavar eller dina slavinnor eller dina oxar, dina åsnor eller all din boskap, inte heller utlänningen som bor hos dig, utan dina slavar och slavinnor ska få vila den dagen precis som du. 15Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren förde dig ut därifrån med stor makt och väldiga gärningar. Det är därför Herren, din Gud, befaller dig att fira sabbatsdagen.
16Visa respekt för dina föräldrar, så som Herren, din Gud, har befallt dig. Då ska du få ett långt och lyckligt liv i det land som Herren, din Gud, ger dig.
17Du ska inte mörda.
18Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap.
19Du ska inte stjäla.
20Du ska inte vittna falskt mot en medmänniska.
21Du ska inte ha begär till en annan mans hustru och inte heller avundas honom hans hem och egendom, hans slav eller slavinna, oxe, åsna eller något annat som tillhör honom.”
22Detta är de bud som Herren gav till er alla då ni stod nedanför berget. Han uttalade dem med hög röst ur elden, molnet och det djupa mörkret. Dessa var de enda bud han gav er och han skrev ner dem på två stentavlor och gav dem åt mig.
23Men när ni hörde rösten som kom ur mörkret och såg den väldiga elden uppe på berget, kom alla era stamhövdingar och äldste till mig 24och sa: ”Herren, vår Gud, har visat oss sin härlighet och sitt majestät. Vi har till och med hört hans röst inifrån elden. Nu har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå får människan leva. 25Varför ska vi nu dö? Denna stora eld förbränner oss! Vi kommer säkert att dö om vi hör Herren, vår Gud, tala till oss igen. 26Finns det någon dödlig varelse som har hört den levande Gudens röst inifrån elden som vi har gjort och som fått fortsätta att leva? 27Gå fram du och lyssna till vad Herren, vår Gud, säger och kom sedan och berätta det för oss! Vi ska lyssna och lyda.”
28Herren gick med på er begäran och sa till mig: ”Jag har hört vad folket sa till dig, och det var rätt talat. 29Tänk om de alltid kunde vara lika villiga att lyda mina bud! Då skulle allt gå väl för dem och deras barn i framtiden, generationerna igenom. 30Gå och säg till dem att återvända till sina tält. 31Sedan ska du ställa dig här bredvid mig, så ska jag ge dig alla de bud, lagar och föreskrifter som du ska undervisa dem om och som de sedan ska följa i det land jag ger dem till besittning.”
32Var nu noga med att följa alla de bud som Herren, er Gud, har gett er. Vik inte av åt något håll! 33Följ i allt den väg Herren, er Gud, har befallt er att gå! Då kommer ni att få leva ett långt och lyckligt liv i det land ni nu ska ta i besittning.
