Derrota de Arad
1Cuando el cananeo que reinaba en la ciudad de Arad y vivía en el Néguev se enteró de que los israelitas venían por el camino de Atarín, los atacó y capturó a algunos de ellos. 2Entonces el pueblo de Israel hizo este voto al Señor: «Si tú nos aseguras la victoria sobre este enemigo, destruiremos por completo sus ciudades». 3El Señor atendió la súplica de los israelitas y les concedió la victoria sobre los cananeos, a los que destruyeron por completo, junto con sus ciudades. Por eso a aquel lugar se le llamó Jormá.21:3 En hebreo, Jormá significa destrucción.
La serpiente de bronce
4Los israelitas salieron del monte Hor por la ruta del Mar Rojo, bordeando el territorio de Edom. En el camino se impacientaron 5y comenzaron a hablar contra Dios y contra Moisés:
―¿Para qué nos trajisteis vosotros de Egipto a morir en este desierto? ¡Aquí no hay pan ni agua! ¡Ya estamos hartos de esta pésima comida!
6Por eso el Señor mandó contra ellos serpientes venenosas, para que les mordieran, y muchos israelitas murieron. 7El pueblo se acercó entonces a Moisés, y le dijo:
―Hemos pecado al hablar contra el Señor y contra ti. Ruégale al Señor que nos quite esas serpientes.
Moisés intercedió por el pueblo, 8y el Señor le dijo:
―Hazte una serpiente, y ponla en un asta. Todos los que sean mordidos y la miren vivirán.
9Moisés hizo una serpiente de bronce y la puso en un asta. Los que eran mordidos miraban a la serpiente de bronce y vivían.
En camino a Moab
10Los israelitas se pusieron en marcha y acamparon en Obot. 11De allí partieron y acamparon en Iyé Abarín, que está en el desierto, al oriente de Moab. 12De allí partieron y acamparon en el valle de Zéred. 13De allí partieron y acamparon al otro lado del río Arnón, que está en el desierto que se extiende desde el territorio de los amorreos. El río Arnón sirve de frontera entre el territorio de los moabitas y el de los amorreos. 14Por eso puede leerse en el libro de las guerras del Señor:
«…hacia el Mar Rojo,21:14 hacia el Mar Rojo. Texto de difícil traducción. los valles y el Arnón.
15La ladera de los valles que se extienden
hasta la región de Ar y la frontera de Moab».
16De allí continuaron hasta Ber, el pozo donde el Señor le dijo a Moisés: «Reúne al pueblo, y les daré agua». 17En esa ocasión Israel entonó este cántico:
«¡Que brote el agua!
¡Que cante el pozo!
18¡Pozo que el gobernante cavó con su cetro
y que el noble abrió con su vara!»
Desde el desierto se dirigieron a Matana; 19de Matana a Najaliel, de Najaliel a Bamot, 20y de Bamot al valle que está en la región de Moab, hasta la cumbre del monte Pisgá, desde donde puede verse el desierto de Jesimón.
Victoria sobre Sijón
21Israel envió emisarios a Sijón, rey de los amorreos, con este mensaje:
22«Te pido que nos dejes pasar por tus dominios. Te prometo que no entraremos en ningún campo ni viña, ni beberemos agua de ningún pozo. Nos limitaremos a pasar por el camino real, hasta que salgamos de tu territorio».
23Pero Sijón no dejó que los israelitas pasaran por sus dominios. Más bien, reunió a sus tropas y salió a hacerles frente en el desierto. Cuando llegó a Yahaza, los atacó. 24Pero los israelitas lo derrotaron y se apoderaron de su territorio, desde el río Arnón hasta el río Jaboc, es decir, hasta la frontera de los amonitas, la cual estaba fortificada. 25Israel se apoderó de todas las ciudades amorreas y se estableció en ellas, incluso en Hesbón y en todas sus aldeas. 26Hesbón era la ciudad capital de Sijón, rey de los amorreos, quien había luchado en contra del anterior rey de Moab, conquistando todo su territorio, hasta el río Arnón.
27Por eso dicen los poetas:
«Venid a Hesbón, la ciudad de Sijón.
¡Reconstruidla! ¡Restauradla!
28Porque de Hesbón ha salido fuego;
de la ciudad de Sijón salieron llamas.
¡Y consumieron las ciudades de Moab
y las alturas que dominan el Arnón!
29¡Ay de ti, Moab!
¡Estás destruido, pueblo de Quemós!
Tu dios convirtió a tus hijos en fugitivos
y a tus hijas en prisioneras de Sijón,
rey de los amorreos.
30»Los hemos destruido por completo,
desde Hesbón hasta Dibón.
Los devastamos hasta Nofa,
¡los destruimos hasta Medeba!»
31Así fue como Israel se estableció en la tierra de los amorreos.
Victoria sobre el rey Og de Basán
32Moisés también envió a explorar Jazer, y los israelitas se apoderaron de sus aldeas, expulsando a los amorreos que vivían allí. 33Al volver, tomaron el camino de Basán. Fue allí donde Og, el rey de Basán, salió con su ejército para hacerles frente en Edrey.
34Pero el Señor le dijo a Moisés: «No le tengas miedo, porque voy a entregar en tus manos a Og con su ejército y su territorio. Harás con él lo mismo que hiciste con Sijón, el rey de los amorreos que vivía en Hesbón».
35Así fue como los israelitas mataron a Og, a sus hijos y a todo su ejército, hasta no dejar sobreviviente, y se apoderaron de su territorio.
Israel besegrar kungen i Arad
1När den kanaaneiske kungen i Arad i Negev hörde att Israel kom längs vägen till Atarim, anföll han dem och tog några av dem till fånga. 2Då lovade Israel Herren att om han hjälpte dem att besegra detta folk, skulle de viga deras städer åt förintelse. 3Herren hörde deras bön och lät dem besegra kanaanéerna. Israel vigde dem och deras städer åt förintelse. Efter detta kallades området Horma21:3 Betyder förstörelse, förintelse..
Kopparormen
4Sedan fortsatte de från berget Hor längs Sävhavet för att gå runt Edoms land. Folket blev otåligt 5och började protestera mot Gud och Mose. ”Varför har ni lett oss ut ur Egypten så att vi måste dö här i öknen?” gnällde de. ”Här finns ju ingenting att äta och ingenting att dricka, och vi avskyr denna smaklösa mat!”
6Då sände Herren giftiga ormar bland dem och många israeliter blev bitna och dog.
7Folket kom till Mose och sa: ”Vi syndade när vi talade mot Herren och mot dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss!” Då bad Mose för folket 8och Herren sa till Mose: ”Gör dig en orm och sätt upp den på ett banér! Den som blir biten av en orm ska se på den, så får han leva.”
9Mose gjorde då en kopparorm och satte den upp på ett banér och när någon blev biten fick han leva, bara han såg på kopparormen.
10Israel vandrade därefter vidare och slog läger vid Ovot. 11Sedan fortsatte de till Ije Haavarim i öknen, inte långt från Moab som låg österut 12och därifrån vandrade de till Sereddalen där de slog läger. 13De fortsatte sedan över till andra sidan av floden Arnon till öknen nära amoréernas gräns. Floden Arnon är gränsen mellan moabiterna och amoréerna. 14Detta omtalas i ”Boken om Herrens krig”:
”Vahev i Sufa
och bäckravinerna.
Arnon, 15och bäckravinens sluttningar
som leder till landet kring Ar,
mot Moabs gräns.”
16De fortsatte till Beer, den källa där Herren sa till Mose: ”Kalla samman folket, så ska jag ge det vatten!”
17Där sjöng folket denna sång:
”Flöda, du källa!
Sjung om den,
18källan som grävdes av de förnämsta bland folket,
av furstar med spira och stav.”
De lämnade öknen och drog vidare mot Mattana, 19från Mattana till Nachaliel och därifrån till Bamot 20och från Bamot till dalen vid Moabs högslätt där man har utsikt över Jeshimon21:20 Betyder ödemark. från berget Pisga.
Israel besegrar kung Sichon
(5 Mos 2:24-37)
21Israel sände budbärare till kung Sichon, amoréernas kung:
22Låt oss få vandra genom ditt land. Vi ska inte trampa ner åkrar eller vingårdar eller dricka vatten ur källor. Vi går Kungsvägen21:22 Se not till 20:17. tills vi kommit igenom ditt område.
23Men kung Sichon inte bara vägrade Israel att tåga genom hans land, utan mobiliserade hela sin armé, anföll Israel i öknen och gav sig i strid med dem vid Jahas. 24Men Israel besegrade honom med svärd och ockuperade hans land från floden Arnon till floden Jabbok, bort till ammoniternas gräns som var befäst.
25Israel intog alla amoréernas städer och bosatte sig i dem, i Heshbon och dess lydstäder. 26Heshbon var amoréerkungen Sichons huvudstad. Han hade fört krig mot Moabs förre kung och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon. 27Diktarna säger:
”Kom till Heshbon,
bygg och befäst Sichons stad,
28för en eld har flammat upp från Heshbon,
en låga från Sichons stad.
Den har förtärt Ar i Moab
och den som bodde på Arnons höjder.
29Ve dig, Moab!
Förlorat är du, Kemoshs folk.
Han har låtit sina söner fly
och sina döttrar tas till fånga
av Sichon, amoréernas kung.
30Vi har segrat.
Heshbon är ödelagt ända bort till Dibon,
ja, ända bort till Nofa och Medeba.”21:30 Versens innebörd är oklar och översättningen därför osäker.
Israel besegrar kung Og
(5 Mos 3:1-11)
31Israel bosatte sig i amoréernas land.
32Mose sände ut spejare att utforska Jasers område. Israeliterna anföll lydstäderna och drev ut de amoréer som fanns där. 33Därefter började de gå mot Bashan. Og, kungen i Bashan, mobiliserade genast sin armé för att anfalla dem vid Edrei.
34Men Herren uppmanade Mose att inte vara rädd för honom: ”Allt hans folk och hela hans land överlämnar jag åt dig. Du ska göra med honom likadant som du gjorde med amoréernas kung Sichon som härskade i Heshbon.” 35De dödade kung Og, hans söner och hela hans folk. Ingen enda överlevde och Israel ockuperade landet.
