Dios disciplina a sus hijos
1Por tanto, también nosotros, que estamos rodeados de una multitud tan grande de testigos, despojémonos del lastre que nos estorba, en especial del pecado que nos asedia, y corramos con perseverancia la carrera que tenemos por delante. 2Fijemos la mirada en Jesús, el iniciador y perfeccionador de nuestra fe, quien, por el gozo que le esperaba, soportó la cruz, menospreciando la vergüenza que ella significaba, y ahora está sentado a la derecha del trono de Dios. 3Así pues, considerad a aquel que perseveró frente a tanta oposición por parte de los pecadores, para que no os canséis ni perdáis el ánimo.
4En la lucha que libráis contra el pecado, todavía no habéis tenido que resistir hasta derramar vuestra sangre. 5Y ya habéis olvidado por completo las palabras de aliento que como a hijos se os dirigen:
«Hijo mío, no tomes a la ligera la disciplina del Señor
ni te desanimes cuando te reprenda,
6porque el Señor disciplina a los que ama,
y azota a todo el que recibe como hijo».12:6 Pr 3:11,12
7Lo que soportáis es para vuestra disciplina, pues Dios os está tratando como a hijos. ¿Qué hijo hay a quien el padre no disciplina? 8Si a vosotros se os deja sin la disciplina que todos reciben, entonces sois bastardos y no hijos legítimos. 9Después de todo, aunque nuestros padres humanos nos disciplinaban, los respetábamos. ¿No hemos de someternos, con mayor razón, al Padre de los espíritus, para que vivamos? 10En efecto, nuestros padres nos disciplinaban por un breve tiempo, como mejor les parecía; pero Dios lo hace para nuestro bien, a fin de que participemos de su santidad. 11Ciertamente, ninguna disciplina, en el momento de recibirla, parece agradable, sino más bien penosa; sin embargo, después produce una cosecha de justicia y paz para quienes han sido entrenados por ella.
12Por tanto, renovad las fuerzas de vuestras manos cansadas y de vuestras rodillas debilitadas. 13«Haced sendas derechas para vuestros pies»,12:13 Pr 4:26 para que la pierna coja no se disloque, sino que se sane.
Advertencia a los que rechazan a Dios
14Buscad la paz con todos, y la santidad, sin la cual nadie verá al Señor. 15Aseguraos de que nadie deje de alcanzar la gracia de Dios; de que ninguna raíz amarga brote y cause dificultades y corrompa a muchos; 16y de que nadie sea inmoral ni profano como Esaú, quien por un solo plato de comida vendió sus derechos de hijo mayor.12:16 sus derechos de hijo mayor. Lit. su primogenitura. 17Después, como ya sabéis, cuando quiso heredar esa bendición, fue rechazado: No se le dio lugar para el arrepentimiento, aunque con lágrimas buscó la bendición.
18No os habéis acercado a una montaña que se pueda tocar o que esté ardiendo en fuego; ni a oscuridad, tinieblas y tormenta; 19ni a sonido de trompeta, ni a tal clamor de palabras que quienes lo oyeron suplicaron que no se les hablara más, 20porque no podían soportar esta orden: «¡Será apedreado todo el que toque la montaña, aunque sea un animal!»12:20 Éx 19:12,13 21Tan terrible era este espectáculo que Moisés dijo: «Estoy temblando de miedo».12:21 Dt 9:19
22Por el contrario, os habéis acercado al monte Sión, a la Jerusalén celestial, la ciudad del Dios viviente. Os habéis acercado a millares y millares de ángeles, a una asamblea gozosa, 23a la iglesia de los primogénitos inscritos en el cielo. Os habéis acercado a Dios, el juez de todos; a los espíritus de los justos que han llegado a la perfección; 24a Jesús, el mediador de un nuevo pacto; y a la sangre rociada, que habla con más fuerza que la de Abel.
25Tened cuidado de no rechazar al que habla, pues, si no escaparon aquellos que rechazaron al que los amonestaba en la tierra, mucho menos escaparemos nosotros si le volvemos la espalda al que nos amonesta desde el cielo. 26En aquella ocasión, su voz conmovió la tierra, pero ahora ha prometido: «Una vez más haré que se estremezca no solo la tierra, sino también el cielo».12:26 Hag 2:6 27La frase «una vez más» indica la transformación12:27 transformación. Alt. remoción. de las cosas movibles, es decir, las creadas, para que permanezca lo inconmovible.
28Así que nosotros, que estamos recibiendo un reino inconmovible, seamos agradecidos. Inspirados por esta gratitud, adoremos a Dios como a él le agrada, con temor reverente, 29porque nuestro «Dios es fuego consumidor».12:29 Dt 4:24
Var uthålliga
1När vi nu har en sådan sky av vittnen runt omkring, låt oss kasta av allt som hindrar, all synd som vill gripa tag i oss, och med uthållighet springa mot målet. 2Låt oss fästa blicken på Jesus, som är upphovet till vår tro och som också fullkomnar den. Han såg fram emot den glädje som väntade honom, uthärdade korset utan att bry sig om dess skam och sitter nu på den högra sidan om Guds tron.12:2 Jfr Ps 110:1. 3Tänk på honom som själv fick stå ut med så mycket fiendskap från syndiga människor. Då ska ni inte tröttna och ge upp.
Gud fostrar sina barn
4Ännu har ni ju inte låtit ert blod flöda i kampen mot synden. 5Ni har glömt den uppmaning som getts er som söner:
”Min son, förakta inte Herrens fostran.
Tappa inte modet, när han tillrättavisar dig.
6Herren fostrar var och en som han älskar,
han tuktar varje son som han har kär.”12:6 Se Ords 3:11-12.
7Håll ut i lidandet som ni får gå igenom. Det är för er fostran. Gud behandlar er som sina söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far? 8Om ni inte blir uppfostrade, som alla andra, då är ni inga äkta barn, inga riktiga söner.
9Våra biologiska fäder uppfostrade oss, och vi respekterade dem. Har vi då inte ännu större anledning att underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva? 10Våra fäder fostrade oss under några korta år, och de gjorde så gott de kunde. Men han fostrar oss för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11All fostran känns mer smärtsam än glädjande för stunden. Men för den som övas genom den resulterar den till slut i frid och rättfärdighet. 12Styrk därför era kraftlösa händer och svaga knän. 13Gör er vandringsstig rak för era fötter, så att ingen behöver få sin vacklande fot ur led, utan blir helad igen.12:13 Samma tankegångar finns uttryckta i Jes 35:3 och Ords 4:26, fast i poetiska bilder.
Varning för att avvisa Gud
14Sträva efter att leva i frid med alla människor och efter helgelse, för utan den får ingen se Herren. 15Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen rot av bitterhet får börja växa och vålla skada och förstöra livet för många. 16Se till att ingen av er lever i sexuell omoral eller gudlöshet, som Esau, som sålde sin arvsrätt för ett enda mål mat. 17Som ni vet ville han sedan ändå få ut sitt arv, välsignelsen, men blev avvisad, för då var det för sent att ångra sig, trots att han bönade och bad under tårar.12:17 Jfr 1 Mos 25:33-34; 27:30-40.
18Ni har inte kommit till ett berg som man kan röra vid, ett berg täckt av eld, svarta moln, mörker och våldsamt oväder, 19till trumpetstötar och en röst som talade så att de som hörde bad om att inte behöva höra mer. 20För de stod inte ut med att höra befallningen: ”Till och med det djur som rör vid berget ska stenas.”12:20 Jfr 2 Mos 19:12-13,16-22 och 5 Mos 4:11; 5:22. 21Synen var så fruktansvärd att Mose sa: ”Jag darrar av skräck.”12:21 Se 5 Mos 9:19
22Nej, ni har kommit till Sions berg12:22 Jerusalem är byggt på berget Sion., den levande Gudens stad, till det himmelska Jerusalem. Ni står inför tusentals änglar, 23en festförsamling av de förstfödda, vilkas namn är skrivna i himlen.12:23 Jfr 2 Mos 32:32 och Ps 69:29, där det talas om ”livets bok”, ett register över alla som får evigt liv. Ni har kommit till Gud, allas domare, och till de rättfärdigas andar som fullkomnats. 24Ni har kommit till Jesus själv, han som blev medlare i ett nytt förbund, och till det renande blod som talar bättre än Abels.12:24 Jfr 1 Mos 4:3-10. Här tycks det vara frågan om en vädjan om nåd, snarare än hämnd.
25Se därför till att ni inte avvisar honom som talar. Om de inte kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur skulle då vi kunna det om vi avvisar honom som varnar oss från himlen? 26Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: ”En sista gång ska jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.”12:26 Se Hagg 2:7. 27”En sista gång” betyder att allt skapat som vacklar ska försvinna, men det som inte vacklar ska bestå.
28Vi får ett rike som aldrig ska skaka. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan, 29för vår Gud är en förtärande eld.12:29 Jfr 5 Mos 4:24; 9:3.
