Visión del carnero y del macho cabrío
1«En el tercer año del reinado de Belsasar, yo, Daniel, tuve otra visión. 2En ella, me veía en la ciudadela de Susa, en la provincia de Elam, junto al río Ulay. 3Me fijé, y vi ante mí un carnero con sus dos cuernos. Estaba junto al río, y tenía cuernos largos. Uno de ellos era más largo, y le había salido después.
4»Me quedé observando cómo el carnero atacaba hacia el oeste, hacia el norte y hacia el sur. Ningún animal podía hacerle frente, ni había tampoco quien pudiera librarse de su poder. El carnero hacía lo que quería, y cada vez cobraba más fuerza.
5»Mientras reflexionaba yo al respecto, de pronto surgió del oeste un macho cabrío, con un cuerno enorme entre los ojos, y cruzó toda la tierra sin tocar siquiera el suelo. 6Se lanzó contra el carnero que yo había visto junto al río, y lo atacó furiosamente. 7Yo vi cómo lo golpeó y le rompió los dos cuernos. El carnero no pudo hacerle frente, pues el macho cabrío lo derribó y lo pisoteó. Nadie pudo librar al carnero del poder del macho cabrío.
8»El macho cabrío cobró gran fuerza, pero en el momento de su mayor grandeza se le rompió el cuerno más largo, y en su lugar brotaron cuatro grandes cuernos que se alzaron contra los cuatro vientos del cielo. 9De uno de ellos salió otro cuerno, pequeño al principio, que extendió su poder hacia el sur y hacia el este, y también hacia nuestra hermosa tierra. 10Creció hasta alcanzar al ejército de los cielos, derribó algunas estrellas y las pisoteó, 11y aun llegó a sentirse más importante que el jefe del ejército de los cielos. Por causa de él se eliminó el sacrificio diario y se profanó el santuario. 12Por la rebeldía de nuestro pueblo, su ejército echó por tierra la verdad y quitó el sacrificio diario. En fin, ese cuerno hizo y deshizo.
13»Escuché entonces que uno de los santos hablaba, y que otro le preguntaba: “¿Cuánto más va a durar esta visión del sacrificio diario, de la rebeldía desoladora, de la entrega del santuario y de la humillación del ejército?” 14Y aquel santo me dijo: “Va a tardar dos mil trescientos días con sus noches. Después de eso, se purificará el santuario”.
Significado de la visión
15»Mientras yo, Daniel, contemplaba la visión y trataba de entenderla, de repente apareció ante mí alguien de apariencia humana. 16Escuché entonces una voz que desde el río Ulay gritaba: “¡Gabriel, dile a este hombre lo que significa la visión!”
17»Cuando Gabriel se acercó al lugar donde yo estaba, me sentí aterrorizado y caí de rodillas. Pero él me dijo: “Ten en cuenta, criatura humana,8:17 criatura humana. Lit. hijo de hombre. que la visión tiene que ver con la hora final”.
18»Mientras Gabriel me hablaba, yo caí en un sueño profundo, de cara al suelo. Pero él me despertó y me obligó a levantarme, 19mientras me decía: “Voy a darte a conocer lo que sucederá cuando llegue a su fin el tiempo de la ira de Dios, porque el fin llegará en el momento señalado. 20El carnero de dos cuernos que has visto simboliza a los reyes de Media y de Persia. 21El macho cabrío es el rey de Grecia, y el cuerno grande que tiene entre los ojos es el primer rey. 22Los cuatro cuernos que salieron en lugar del que fue hecho pedazos simbolizan a los cuatro reinos que surgirán de esa nación, pero que no tendrán el mismo poder.
23»”Hacia el final de esos reinos, cuando los rebeldes lleguen al colmo de su maldad, surgirá un rey insolente, maestro de la intriga, 24que llegará a tener mucho poder, pero no por sí mismo. Ese rey causará impresionantes destrozos y saldrá airoso en todo lo que emprenda. Destruirá a los poderosos y al pueblo santo. 25Con su astucia propagará el engaño, creyéndose un ser superior. Destruirá a mucha gente que creía estar segura, y se enfrentará al Príncipe de los príncipes, pero será destruido sin intervención humana. 26Esta visión de los días con sus noches, que se te ha dado a conocer, es verdadera. Pero no la hagas pública, pues para eso falta mucho tiempo”.
27»Yo, Daniel, quedé exhausto, y durante varios días guardé cama. Luego me levanté para seguir atendiendo los asuntos del reino. Pero la visión me dejó pasmado, pues no lograba comprenderla».
Israels öde
(8:1—12:13)
Synen om baggen och bocken
1Under kung Belshassars tredje regeringsår8:1 551 f.Kr. hade jag, Daniel, en syn efter den jag först hade sett. 2I min syn såg jag mig själv i Susa, den befästa staden i provinsen Elam, och i min syn såg jag mig stå vid floden Ulaj. 3När jag såg mig omkring, fick jag se en bagge med två horn stå vid flodstranden. Hornen var långa, men det ena var längre än det andra, och det längre hade vuxit fram senare. 4Jag såg baggen stånga mot väster, norr och söder. Inget djur kunde stå emot den, och ingen kunde rädda något ur dess våld. Den gjorde vad den ville och blev mycket mäktig.
5Medan jag funderade över detta dök plötsligt en bock upp från väster. Den for fram över hela jorden utan att vidröra marken, och den hade ett stort horn i pannan. 6Den kom mot baggen med de två hornen, den som jag hade sett stå vid flodstranden, och anföll den i stort raseri. 7Jag såg den rusa inpå baggen och ursinnigt stöta till den, så att dess båda horn bröts av. Baggen hade ingen kraft att stå emot, utan bocken stångade omkull den på marken och trampade ner den, och det fanns ingen som kunde rädda baggen ur dess våld.
8Bocken blev oerhört mäktig, men när den stod på höjden av sin makt bröts det stora hornet av, och i stället växte det fram fyra framstående horn mot himlens fyra väderstreck. 9Från ett av dem kom ytterligare ett horn, som först var litet men växte starkt mot söder, öster och mot det härliga landet. 10Det växte ända upp till himlens härskara och kastade några av denna här och några stjärnor ner till jorden och trampade ner dem. 11Det nådde till och med upp till härens furste och tog bort från honom det dagliga offret och skändade helgedomen. 12För överträdelsens skull överlämnades hären och det dagliga offret åt det, och det kastade ner sanningen på marken och hade framgång i vad det än företog sig.8:12 Grundtextens innebörd är mycket osäker.
13Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan av de heliga sa till denne som talade: ”Hur lång tid gäller synen om det dagliga offret, den skändande överträdelsen och helgedomen och hären som trampas ner?” 14Denne sa till mig8:14 Enligt bl.a. Septuaginta till honom.: ”Efter 2 300 kvällar och morgnar ska helgedomen återställas till sin rätt8:14 Det hebreiska ordet kommer från rättfärdig(het)/rättfärdiga/göra rättfärdig..”
Uttydning av synen
15När jag, Daniel, hade sett denna syn och försökte förstå den stod någon framför mig som såg ut som en man. 16Jag hörde en mansröst ropa tvärs över Ulaj: ”Gabriel, berätta för denne vad synen betyder!” 17Han kom fram till mig där jag stod, men när han närmade sig blev jag förskräckt och föll ner med ansiktet mot marken. Han sa till mig: ”Du människa, du måste förstå att synen gäller den sista tiden.” 18Medan han talade till mig var jag i djup sömn, med ansiktet mot marken. Sedan vidrörde han mig och hjälpte mig upp på fötter. 19Han sa: ”Jag ska låta dig veta vad som kommer att hända under vredens sista tid, för det här gäller den sista tiden.
20Baggen med de två hornen, som du såg, är Mediens och Persiens kungar. 21Den raggiga bocken är Greklands kung, och det stora hornet i dess panna är den förste kungen. 22Att det bröts av och fyra andra växte fram i dess ställe betyder att fyra riken ska uppstå ur hans folk, men de har inte samma styrka.
23Mot slutet av deras regering, när de har fullföljt överträdelserna, ska en ondsint kung, en intrigernas mästare, uppstå. 24Hans makt ska vara mycket stor, men den kommer inte från honom själv. Han ska vålla en häpnadsväckande förödelse och lyckas i vad han än gör. Han ska fördärva mäktiga män och heligt folk. 25Med sin skicklighet får han bedrägerierna att lyckas. Han ska ha höga tankar om sig själv och fördärva många i deras trygghet. Han ska till och med vända sig mot furstarnas Furste. Men han kommer att krossas utan mänskligt ingripande.
26Synen om 2 300 kvällar och morgnar som är omtalad här är sann. Men håll synen hemlig, för den gäller en avlägsen framtid.”
27Jag, Daniel, blev matt och låg sjuk i flera dagar. Sedan steg jag upp och utförde min tjänst hos kungen. Men jag var förskräckt av synen och kunde inte förstå den.
