Prólogo
1Esta es la revelación de Jesucristo, que Dios le dio para mostrar a sus siervos lo que sin demora tiene que suceder. Jesucristo envió a su ángel para dar a conocer la revelación a su siervo Juan, 2quien por su parte da fe de la verdad, escribiendo todo lo que vio, a saber, la palabra de Dios y el testimonio de Jesucristo. 3Dichoso el que lee y dichosos los que escuchan las palabras de este mensaje profético y hacen caso de lo que aquí está escrito, porque el tiempo de su cumplimiento está cerca.
Saludos y doxología
4Yo, Juan,
escribo a las siete iglesias que están en la provincia de Asia:
Gracia y paz a vosotros de parte de aquel que es y que era y que ha de venir; y de parte de los siete espíritus que están delante de su trono; 5y de parte de Jesucristo, el testigo fiel, el primogénito de la resurrección, el soberano de los reyes de la tierra.
Al que nos ama
y por su sangre
nos ha librado de nuestros pecados,
6al que ha hecho de nosotros un reino,
sacerdotes al servicio de Dios su Padre,
¡a él sea la gloria y el poder
por los siglos de los siglos! Amén.
7¡Mirad que viene en las nubes!
Y todos le verán con sus propios ojos,
incluso quienes le traspasaron;
y por él harán lamentación
todos los pueblos de la tierra.
¡Así será! Amén.
8«Yo soy el Alfa y la Omega —dice el Señor Dios—, el que es y que era y que ha de venir, el Todopoderoso».
Alguien semejante al Hijo del hombre
9Yo, Juan, vuestro hermano y compañero en el sufrimiento, en el reino y en la perseverancia que tenemos en unión con Jesús, estaba en la isla de Patmos por causa de la palabra de Dios y del testimonio de Jesús. 10En el día del Señor vino sobre mí el Espíritu, y oí detrás de mí una voz fuerte, como de trompeta, 11que decía: «Escribe en un libro lo que veas y envíalo a las siete iglesias: a Éfeso, a Esmirna, a Pérgamo, a Tiatira, a Sardis, a Filadelfia y a Laodicea».
12Me volví para ver de quién era la voz que me hablaba y, al volverme, vi siete candelabros de oro. 13En medio de los candelabros estaba alguien «semejante al Hijo del hombre»,1:13 Dn 7:13 vestido con una túnica que le llegaba hasta los pies y ceñido con una banda de oro a la altura del pecho. 14Su cabellera lucía como la lana blanca, como la nieve; y sus ojos resplandecían como llama de fuego. 15Sus pies parecían bronce al rojo vivo en un horno, y su voz era tan fuerte como el estruendo de una catarata. 16En su mano derecha tenía siete estrellas, y de su boca salía una aguda espada de dos filos. Su rostro era como el sol cuando brilla en todo su esplendor.
17Al verlo, caí a sus pies como muerto; pero él, poniendo su mano derecha sobre mí, me dijo: «No tengas miedo. Yo soy el Primero y el Último, 18y el que vive. Estuve muerto, pero ahora vivo por los siglos de los siglos, y tengo las llaves de la muerte y del infierno.1:18 infierno. Lit. Hades.
19»Escribe, pues, lo que has visto, lo que sucede ahora y lo que sucederá después. 20Esta es la explicación del misterio de las siete estrellas que viste en mi mano derecha, y de los siete candelabros de oro: las siete estrellas son los ángeles1:20 ángeles. Alt. mensajeros. de las siete iglesias, y los siete candelabros son las siete iglesias.
Inledning
1Detta är den uppenbarelse Gud gav Jesus Kristus för att visa sina tjänare vad som snart måste inträffa. Han gjorde det känt genom att skicka sin ängel till sin tjänare Johannes, 2som har vittnat om Guds ord och Jesus Kristus vittnesbörd, allt han har sett. 3Lycklig är den som läser upp, och lyckliga är de som hör denna profetias ord och tar vara på det som står skrivet i den. För tiden är nära.
Hälsningar till de sju församlingarna
4Från Johannes.
Till de sju församlingarna i provinsen Asien1:4 Provinsen Asien var en romersk provins i nuvarande Turkiet..
Nåd och frid från honom som är, som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron,1:4 Sju var fullkomlighetens tal. De sju församlingarna kan alltså syfta på alla församlingar, och Guds sju andar kan vara ett sätt att beskriva Guds fullkomliga Ande, eller de många olika sätt som Guds Ande verkar på. 5och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda, härskaren över jordens kungar.
Han älskar oss och har befriat oss från våra synder genom sitt blod. 6Han har gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Fader. Hans är äran och makten i all evighet, amen.
7Se! Han kommer med molnen,
och varje öga ska se honom,
också de som genomborrade honom.
Alla stammar på jorden
ska jämra sig för hans skull.
Ja, amen.
8”Jag är alfa och omega1:8 Alfa och omega är första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet.”, säger Herren Gud, han som är, som var och som kommer, den Allsmäktige.
Johannes får se Jesus i en syn
9Jag, Johannes, er bror, i Jesus delaktig i lidandet, kungariket och uthålligheten tillsammans med er, var nu på en ö som heter Patmos1:9 Patmos är en liten ö i östra Medelhavet som användes som straffkoloni av romarna. för Guds ords och Jesus vittnesbörds skull. 10Jag var i Anden på Herrens dag1:10 Herrens dag har ofta tolkats syfta på den dag då Jesus uppstod från de döda, men en troligare tolkning är att Johannes i synen fick förflytta sig fram till den eskatologiska, yttersta dagen, som Herrens dag är en vanlig benämning på och som utgör ett centralt tema i Uppenbarelseboken i stort. och hörde en stark röst bakom mig som lät som en trumpetstöt. 11Rösten sa: ”Skriv ner i en bokrulle allt du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia.”
12När jag då vände mig om för att se vad det var för en röst som talade till mig, såg jag sju lampställ av guld. 13Mitt bland lampställen stod någon som liknade en Människoson1:13 Människoson är en titel på Kristus, hämtad från Dan 7:13-14.. Han var klädd i en mantel som gick ända ner till fötterna, och han hade ett bälte av guld över bröstet. 14Hans huvud och hår var vitt som snövit ull, och hans ögon var som eldslågor. 15Hans fötter liknade polerad koppar som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av stora vattenmassor. 16Han höll sju stjärnor i sin högra hand, och från hans mun kom det ut ett skarpt, dubbeleggat svärd, och hans ansikte lyste som solen när den är som starkast.
17När jag såg honom föll jag ner som död vid hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sa: ”Var inte rädd, jag är den förste och den siste, 18den som lever. Jag var död, men se, jag lever i all evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket.
19Skriv därför ner vad du har sett, det som är nu och det som kommer att hända i framtiden. 20Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand, och de sju lampställen av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas budbärare1:20 Eller änglar., och de sju lampställen är de sju församlingarna1:20 Se not till v. 4..
