立約書亞做摩西的接班人
1摩西繼續對以色列人說： 2「我已經一百二十歲了，無法再繼續帶領你們，耶和華曾說我不得過約旦河。 3你們的上帝耶和華要親自帶領你們過河，在你們面前消滅那裡的各族，使你們佔領他們的土地。約書亞將做你們的首領，正如耶和華所言。 4耶和華要毀滅那裡的各族，像毀滅亞摩利二王西宏和噩及其國家一樣。 5耶和華要把他們交給你們，你們要照我的一切吩咐處置他們。 6你們要剛強勇敢，不要怕他們，因為你們的上帝耶和華與你們同在，祂不會撇下你們，也不會離棄你們。」
7摩西把約書亞叫來，當著全體以色列人的面對他說：「你要剛強勇敢！因為你要帶領百姓進入耶和華起誓賜給他們祖先的土地，把土地分給他們。 8耶和華必帶領你，與你同在。祂不會撇下你，也不會離棄你。不要害怕，也不要沮喪。」
每七年當眾宣讀律法一次
9摩西把這律法寫好，交給抬耶和華約櫃的利未祭司和以色列的眾長老。 10摩西吩咐他們說：「每逢免除債務的第七年的住棚節， 11所有以色列人到你們的上帝耶和華選定的地方朝見祂時，你們要當眾大聲宣讀這律法。 12要招聚所有男女、孩童以及住在你們中間的外族人，讓他們聆聽這律法，學習敬畏你們的上帝耶和華，謹遵律法上的一切話。 13這樣，他們那些還不知道這律法的孩子便有機會聽到律法，在你們將要佔領的約旦河對岸的土地上，學習終生敬畏你們的上帝耶和華。」
上帝對摩西和約書亞的指示
14耶和華對摩西說：「你快要離世了。叫約書亞與你一起到會幕，我要委派他。」摩西和約書亞就去了會幕。 15有雲柱停在會幕入口的上方，耶和華在雲柱中向他們顯現。
16耶和華對摩西說：「你快要與祖先同眠了。這些百姓將很快在要佔領的土地上與外族人的神明苟合，背棄我，違背我與他們所立的約。 17那時，我要向他們發怒，離棄他們，掩面不理他們。他們將被吞滅，遭遇許多禍患和災難，以致他們會說，『這些禍患臨到我們豈不是因為上帝不在我們中間了嗎？』 18那時，我必掩面不理他們，因為他們祭拜別的神明，行為邪惡。
19「現在，你要寫一首歌，教導以色列人，讓他們背誦，作為我指控他們的證據。 20因為當我把他們帶到我起誓應許他們祖先的奶蜜之鄉後，當他們在那裡吃飽喝足後，就會嫌棄我，違背我與他們所立的約，去供奉別的神明。 21當許多禍患和災難臨到他們的時候，這首歌就要成為指控他們的證據，因為這首歌要在他們的子孫中世代流傳。雖然我還沒有帶領他們進入我起誓應許之地，我已經知道他們的心思意念。」 22當天，摩西就寫下這首歌，傳授給以色列人。
23耶和華囑咐嫩的兒子約書亞：「你要剛強勇敢，因為你要帶領以色列人進入我起誓應許他們的土地，我必與你同在。」
24摩西把這律法都寫在書上以後， 25就吩咐抬耶和華約櫃的利未人： 26「把這律法書放在你們的上帝耶和華的約櫃旁，作為指控你們的證據。 27我知道你們悖逆、頑固不化，我還活在你們中間的時候，你們尚且背叛上帝，何況我死後呢？ 28把你們各支派的長老和首領招聚來，我要把這些話告訴他們，叫天地作證來指控他們。 29我知道，我死後你們會徹底墮落，偏離我吩咐你們行的道，做耶和華視為惡的事，惹祂發怒，將來禍患必臨到你們。」
30然後，摩西把這首詩歌讀給以色列全體會眾聽。
Nytt ledarskap: Moses sista dagar
(31:1—34:12)
Mose utser Josua till sin efterträdare
1När Mose hade hållit31:1 Översättningen följer här bl.a. Septuaginta. Enligt den masoretiska texten: Mose gick och talade… detta tal till hela Israel, 2sa han till dem: ”Jag är nu hundratjugo år gammal. Jag kan inte leda er längre och Herren har talat om för mig att jag inte ska få gå över floden Jordan. 3Men Herren, din Gud, kommer att gå framför dig och förgöra de folk som bor där och du ska besegra dem. Josua ska bli din nye ledare, som Herren har sagt. 4Herren ska göra med dem precis som han gjorde med de amoreiska kungarna Sichon och Og, som han krossade, och som han gjorde med deras land. 5Herren ska överlämna folken som bor där till er och ni ska göra med dem så som jag har befallt er. 6Var starka och modiga! Var inte rädda för dem! Herren, din Gud, ska vara med dig. Han ska aldrig svika dig eller överge dig.”
7Sedan kallade Mose till sig Josua och sa till honom inför hela Israel: ”Var stark och modig! Det är du som ska leda detta folk in i det land som Herren med ed lovade deras förfäder att ge till dem. Du ska dela ut det åt dem som arv. 8Herren kommer att gå före dig och vara med dig. Han ska inte svika dig eller överge dig. Var inte rädd och tappa inte modet!”
Mose skriver ner Guds lagar
9Sedan skrev Mose ner denna lag och gav den till prästerna, Levis söner, som bar förbundsarken31:9 Se 10:1,2,8. och till alla de äldste i Israel. 10Mose befallde dem: ”Vid slutet av vart sjunde år, friåret, under lövhyddefesten, 11ska du läsa upp denna lag, så att allt folket hör den när hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut. 12Sammankalla hela folket, män, kvinnor, barn och de främlingar som bor i dina städer, så att alla får lyssna och lära att frukta Herren, er Gud, och lyda allt som står i denna lag. 13Även barnen som inte känner till dessa lagar ska lyssna och lära sig frukta Herren, er Gud, så länge ni bor i det land ni nu ska erövra på andra sidan Jordan.”
Herren förutsäger folkets olydnad
14Sedan sa Herren till Mose: ”Tiden är inne för dig att dö. Ta med dig Josua och kom in i uppenbarelsetältet, så ska jag ge honom hans uppdrag!” Då gick Mose och Josua och ställde sig i uppenbarelsetältet.
15Då visade sig Herren i en molnpelare vid tältets ingång 16och han sa till Mose: ”När du har dött och förenats med dina förfäder, kommer detta folk att i otrohet börja tillbe främmande gudar i det land de nu kommer till. De kommer att överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. 17Då kommer min vrede att upptändas mot dem och jag ska överge dem och dölja mitt ansikte för dem och de kommer att förgås. Fruktansvärda olyckor och svårigheter ska drabba dem och de kommer att säga: ’Vår Gud finns inte längre ibland oss, det är därför vi drabbas av dessa olyckor!’ 18Jag kommer att vända mig bort ifrån dem på grund av deras stora ondska och därför att de tillber andra gudar.
19Skriv nu ner orden till följande sång och lär hela Israels folk den och låt dem sjunga den. Den ska vittna för mig mot dem. 20När jag har fört dem in i det land jag med ed lovade deras förfäder, ett land som flyter av mjölk och honung, och de äter och mår bra, kommer de att börja tillbe och tjäna andra gudar. De kommer att förakta mig och bryta förbundet med mig. 21Men då, när stora olyckor och mycket elände drabbar dem, ska den här sången vittna mot dem. Sången ska inte glömmas utan leva vidare från generation till generation. Jag vet redan nu innan de ens har kommit in i landet hurdana de är.” 22Redan samma dag skrev Mose ner orden till sången och lärde israeliterna den.
23Herren gav också Josua, Nuns son, hans uppdrag och sa: ”Var stark och modig! Du ska föra Israels folk in i det land som jag med ed har lovat dem. Jag ska vara med dig.”
24När Mose hade skrivit ner denna lag i en bok från början till slut, 25befallde han leviterna som bar Herrens förbundsark: 26”Ta denna lagbok och lägg den bredvid Herrens, er Guds, förbundsark som ett vittne mot dig, Israel. 27Jag vet hur envis och motspänstig du är. Om ni redan nu, medan jag fortfarande är hos er, är så upproriska mot Herren, hur mycket värre kommer det då inte att bli efter min död! 28Sammankalla nu alla de äldste och alla ledarna för de olika stammarna, så att jag kan få tala till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem. 29Jag vet att ni efter min död kommer att göra mycket ont och vända er bort från den väg jag befallt er att gå. Olycka ska drabba er under kommande dagar, då ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och uppväcker hans vrede genom det ni tillverkar med era händer31:29 Kan syfta på tillverkning av avgudar..”
30Mose framförde sedan hela denna sång för allt folket i Israel:
