約瑟的夢
1雅各住在他父親寄居的迦南， 2以下是有關雅各一家的記載。
十七歲的少年約瑟跟哥哥們，就是雅各的妾辟拉和悉帕生的兒子們一同放羊。他向父親報告哥哥們做的壞事。 3約瑟是以色列年老時生的，以色列特別寵愛他，為他做了一件彩衣。 4約瑟的哥哥們見父親偏愛他，就懷恨在心，對他惡言相向。
5約瑟做了一個夢，並告訴了哥哥們，他們更恨他了。 6約瑟對哥哥們說：「你們聽聽我做的夢—— 7我們在田裡捆莊稼，我捆的莊稼站起來，你們捆的莊稼都圍著我捆的莊稼下拜。」 8他的哥哥們回答說：「難道你真想做我們的王統治我們嗎？」他們因約瑟的夢和他說的話而更恨他。
9後來，約瑟又做了一個夢，他又去對哥哥們說：「你們聽聽我做的另一個夢，我夢見太陽、月亮和十一顆星星都向我下拜。」 10約瑟把夢告訴了父親和哥哥們，他父親就責備他說：「你做的是什麼夢！難道你的父母弟兄都要來向你俯伏下拜嗎？」 11約瑟的哥哥們嫉恨他，他父親卻把這些話記在心裡。
12約瑟的哥哥們到示劍放父親的羊。 13以色列把約瑟叫來，對他說：「你哥哥們在示劍放羊，我要派你去他們那裡。」約瑟說：「好的。」 14以色列說：「你去看看你哥哥們以及羊群是否平安，然後回來告訴我。」於是，約瑟就從希伯崙谷出發去示劍。 15有人見他在田野走迷了路，就問他：「你在找什麼？」 16約瑟回答說：「我在找我哥哥們，你知道他們在哪裡放羊嗎？」 17那人說：「他們已經走了，我聽他們說要到多坍去。」約瑟就趕往多坍，在那裡找到了他們。
18約瑟的哥哥們遠遠看見他走來，趁他還沒有到跟前，就合謀要害死他。 19他們彼此商量說：「看！做夢的來了。 20來吧！我們殺了他，把他扔在井裡，就說有野獸把他吃掉了，看他的夢怎麼實現。」 21呂便聽後想救約瑟的性命，就說：「我們不要害他性命。」 22他又說：「不要殺人流血，把他扔在這口井裡吧，不要下手害他。」呂便想救約瑟，把他交回給父親。 23這時候，約瑟來了，他們就脫去他身上的彩衣， 24把他扔到井裡。當時，那口井是乾的，沒有水。
25他們坐下來吃飯的時候，看見一隊從基列來的以實瑪利商人用駱駝馱著香料、乳香、沒藥去埃及。 26猶大對他的眾弟兄說：「我們殺死弟弟、掩蓋罪行有什麼益處呢？ 27不如把他賣給以實瑪利人，不要下手害他，他畢竟是我們的弟弟，我們的骨肉啊！」其他弟兄都贊成他的意見。 28於是，那些米甸商人經過的時候，他們就把約瑟從井裡拉上來，以二百二十克銀子的價錢把他賣給了以實瑪利人。這些商人把他帶到埃及去了。
29呂便回到井邊發現約瑟不見了，就傷心地撕裂了身上的衣服， 30回到弟兄們那裡說：「那少年不見了，我現在怎麼辦？」 31他們宰了一隻公山羊，把血染在約瑟的彩衣上， 32拿去給父親，說：「我們撿到這件衣服，你看看是不是你兒子的？」 33雅各認出那件彩衣，說：「這是我兒子的衣服，一定是野獸把他吃了，約瑟一定被撕碎了！」 34雅各撕裂自己的衣服，束上麻布，為約瑟哀傷了好幾天。 35他的兒女都來安慰他，他卻不肯接受他們的安慰，說：「我一定會淒淒慘慘地下到陰間，去我兒子那裡。」約瑟的父親為他哀哭。
36那些米甸人把約瑟帶到埃及後，把他賣給了法老的內臣——護衛長波提乏。
Berättelsen om Jakob och hans släkt
(37:1—50:26)
1Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land där hans far hade bott.
Josef säljs som slav
2Det här är berättelsen om Jakob och hans släkt. Jakobs son Josef, som nu var sjutton år, vallade fåren med sina bröder. Som ung var han tillsammans med sönerna till sin fars bihustrur Bilha och Silpa. Det onda han hörde om dem, förde han vidare till sin far. 3Israel älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. Han lät göra åt honom en hellång37:3 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. Kan möjligen också betyda färggrann. dräkt. 4Hans bröder lade märke till hur deras far älskade Josef mer än sina andra söner, och de hatade honom för det. De kunde inte tala vänligt till honom.
5En natt hade Josef en dröm. När han berättade den för sina bröder, hatade de honom ännu mer.
6”Hör här vad jag drömde”, sa han. 7”Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den.” 8”Jaså, du vill bli kung och regera över oss?” sa hans bröder till honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens skull och för vad han sagt.
9Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. ”Hör här, jag har haft en dröm igen”, sa han. ”Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig.” 10Han berättade denna dröm för sin far och för sina bröder. Men fadern tillrättavisade honom: ”Vad är det för en dröm? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?” 11Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob kunde inte glömma vad Josef hade sagt.
12En gång vallade Josefs bröder sin fars hjordar vid Shekem. 13Då sa Israel till Josef: ”Dina bröder är som du vet i Shekem för att låta hjordarna beta där. Jag vill skicka dig till dem.” ”Ja, far”, svarade Josef. 14Israel fortsatte: ”Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.”
Så skickade Israel iväg honom från Hebrondalen. Väl framme i Shekem 15fann en man honom medan han letade på fälten. ”Vem letar du efter?” frågade mannen. 16”Jag letar efter mina bröder och deras hjordar”, svarade Josef. ”Kan du tala om för mig var de är?” 17”Ja”, sa mannen till honom. ”De är inte här längre. Jag hörde dina bröder säga att de tänkte gå till Dotan.” Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där.
18När bröderna på avstånd såg att Josef var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom.
19”Här kommer drömmaren”, sa de till varandra. 20”Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!”
21När Ruben hörde detta, ville han rädda Josef ur deras händer. ”Nej, vi får inte döda honom”, sa han. 22”Spill inte blod”, fortsatte han. ”Kasta honom i stället i brunnen här i öknen, men rör honom inte.” Ruben tänkte nämligen rädda honom från de andra och låta honom återvända till sin far.
23När Josef kom fram, drog de av honom hans vackra dräkt som han hade på sig 24och tog honom och kastade honom i brunnen som var tom på vatten. 25Sedan satte de sig ned för att äta. Då lade de märke till en karavan ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och myrra37:25 Översättningen av de hebreiska benämningarna på varorna här är osäker; man känner inte till ordens exakta betydelse. som de förde med sig till Egypten.
26Juda sa till de andra: ”Varför skulle vi döda vår bror och tvingas dölja vårt brott? 27Kom, vi säljer honom till ismaeliterna, så slipper vi bruka våld mot honom. Han är ju trots allt vår bror, av samma kött och blod som vi.” Bröderna höll med om detta. 28När några midjanitiska37:28 Köpmännen benämns både som ismaelitiska och som midjanitiska. Jfr 37:36; 39:1. Kanske fanns båda med i karavanen. köpmän kom förbi, drog de37:28 Om subjektet ”de” är köpmännen eller bröderna framgår inte av den hebreiska texten. upp Josef ur brunnen och sålde honom till ismaeliterna för tjugo silverpengar37:28 Tjugo silverpengar eller siklar verkar ha varit mycket mindre än priset på en slav (jfr 2 Mos 21:32).. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten. 29När Ruben kom tillbaka till brunnen och såg att Josef inte var där, slet han sönder sina kläder.
30Han gick tillbaka till sina bröder och sa: ”Pojken är borta! Vart ska jag nu ta vägen?37:30 Ruben var äldste sonen och hade därför ansvar för de andra.” 31Då tog de Josefs dräkt, dödade en bock och doppade dräkten i blodet. 32Sedan skickade de dräkten till sin far och sa: ”Det här är vad vi hittat. Se efter om den är din sons dräkt.”
33Fadern kände omedelbart igen den och sa: ”Ja, den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har blivit ihjälriven.”
34Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son länge. 35Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han lät sig inte tröstas. ”Jag kommer att dö av sorg över min son och gå i dödsriket med honom”, sa han och grät otröstligt över honom.
36Framme i Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livgardet.
