第 137 篇
被掳者的哀歌
1我们坐在巴比伦河畔，
想起锡安禁不住凄然泪下。
2我们把琴挂在柳树上。
3俘虏我们的人要我们唱歌，
掳掠我们的人要我们歌唱，说：
“给我们唱一首锡安的歌。”
4我们流落异邦，
怎能唱颂赞耶和华的歌呢？
5耶路撒冷啊，倘若我忘了你，
情愿我的右手无法再拨弄琴弦；
6倘若我忘了你，
不以你为我的至爱，
情愿我的舌头不能再歌唱。
7耶和华啊，
求你记住耶路撒冷沦陷时以东人的行径。
他们喊道：
“拆毁这城，把它夷为平地！”
8巴比伦城啊，
你快要灭亡了，
那向你以牙还牙为我们复仇的人有福了！
9那抓住你的婴孩摔在石头上的人有福了！
Psalm 137
Vid Babels floder
1Vid Babylons floder satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion.
2Vi hängde upp våra harpor i pilträden,
3för de som höll oss fångna bad oss sjunga,
våra förtryckare137:3 Grundtextens innebörd är osäker. krävde glädjesånger av oss:
”Sjung för oss en sång från Sion!”
4Men hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång
i ett främmande land?
5Om jag glömmer dig, Jerusalem,
så låt min högra hand glömma att spela137:5 spela finns inte i grundtexten..
6Låt min tunga fastna i gommen,
om jag inte tänker på Jerusalem
som min största glädje.
7Herre, tänk på Jerusalems dag,
hur edoméerna ropade:
”Riv ner det! Jämna det med marken!”
8Du Babylons dotter, du fördärvade,
lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.
9Lycklig är den som tar dina spädbarn
och krossar dem mot klipporna.
