耶稣在毕士大池边治病
1这事以后，犹太人的一个节期到了，耶稣便上耶路撒冷。 2耶路撒冷靠近羊门的地方有一个水池，希伯来话叫毕士大，池边有五条走廊， 3里面躺着瞎眼的、瘸腿的、瘫痪的等许多病人。 4他们都在等候天使来搅动池水。水动时，第一个下去的，无论患什么病都会痊愈。5:4 有些经卷无“他们都在等候天使来搅动池水。水动时，第一个下去的，无论患了什么病都会痊愈。”
5那里有一个人病了三十八年。 6耶稣看他躺着，知道他病了很久，就问他：“你想痊愈吗？”
7那人回答说：“先生，水动的时候，没有人把我放进池子里，我要下去的时候，别人总是先我一步。”
8耶稣对他说：“起来，拿起你的垫子走吧！”
9那人立刻痊愈了，拿起垫子开始行走。那天正好是安息日， 10犹太人便对那人说：“今天是安息日，你不可拿着垫子走路。”
11他说：“那位医好我的叫我拿起垫子走。”
12他们问他：“叫你拿起垫子走的人是谁？”
13那人不知道是谁，因为那里人多，耶稣已经躲开了。
14后来，耶稣在圣殿里遇见他，对他说：“现在你已经完全好了，别再犯罪了，免得你遭遇更不幸的事。”
15那人便去告诉犹太人医好他的是耶稣。 16因为耶稣在安息日给人治病，犹太人开始迫害祂。 17耶稣对他们说：“我父一直在工作，我也一直在工作。”
18犹太人听了，更想杀祂，因祂不但违犯了安息日的规矩，还称上帝为父，把自己看作与上帝平等。
圣子的权柄
19耶稣说：“我实实在在地告诉你们，子凭自己什么都不能做，唯有看见父做什么，子才做什么。无论父做什么，子也照样做。 20父因为爱子，便把自己的一切作为给祂看，而且还要把比这些更大的作为给祂看，叫你们惊奇。 21父如何使死人复活、赐生命给他们，子也照样想赐生命给谁，就赐给谁。 22父不审判人，祂将审判的事全交给子， 23叫人尊敬子如同尊敬父。不尊敬子的，就是不尊敬差子来的父。
24“我实实在在地告诉你们，谁听从我的话，又信差我来的那位，谁就有永生，不被定罪，已经出死入生了。 25我实实在在地告诉你们，时候快到了，现在就是，死人将听见上帝儿子的声音，听见的将存活。 26因为正如父自己是生命的源头，祂也同样让子作生命的源头， 27又把审判的权柄交给祂，因为祂是人子。 28你们不要因此而惊奇，时候一到，一切在坟墓里的死人都要听见上帝儿子的声音， 29他们都要从坟墓里出来。行善的人复活后得永生，作恶的人复活后被定罪。”
见证耶稣
30耶稣继续说：“我凭自己不能做什么，我按父上帝的旨意审判，我的审判是公平的；因为我不是按自己的旨意行，而是按差我来者的旨意行。
31“如果我为自己做见证，我的见证是无效的。 32然而，有别的人给我做见证，我知道他为我做的见证是真实的。 33你们曾派人到约翰那里，他为真理做过见证。 34其实我并不需要人的见证，我之所以提起这些事是为了使你们得救。 35约翰是一盏点亮的明灯，你们情愿暂时享受他的光。 36但是我有比约翰更大的见证，因为父交待我去完成的工作，就是我现在所做的工作，证明我是父差来的。 37差我来的父曾亲自为我做过见证。你们从未听过祂的声音，从未见过祂， 38心里也没有祂的道，因为你们不信祂所差来的那位。 39你们研读圣经，以为从圣经中可以得到永生。其实为我做见证的正是这圣经， 40但你们却不肯到我这里来得生命。
41“我不接受人所给予的荣耀， 42我知道你们没有爱上帝的心。 43我奉我父的名来，你们不接受我；若有人奉自己的名来，你们却接受他。 44你们喜欢互相恭维，却不追求从独一上帝来的荣耀，怎能信我呢？ 45不要以为我会在父面前控告你们，其实控告你们的是你们一直信赖的摩西。 46你们若信摩西，就应该信我，因为他的书里也提到我。 47如果你们连他写的都不信，又怎能信我的话呢？”
Jesus botar en förlamad man vid Betesda
1Lite senare gick Jesus till Jerusalem under en av de judiska högtiderna. 2I Jerusalem, nära Fårporten, finns en damm som på hebreiska kallas Betesda5:2 Andra läsarter: Betsaida och Betsata., och den har fem pelargångar. 3Många sjuka, blinda, förlamade och andra handikappade låg i dessa pelargångar [och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse. 4En Herrens ängel steg nämligen ner då och då i dammen och rörde om vattnet, och den förste som steg ner i vattnet sedan det blivit omrört blev frisk, vilken sjukdom han än hade.]5:4 De tidigaste och bästa handskrifterna saknar orden inom klammer. De ger dock en bakgrund till v. 7, varför de tagits med i texten här, trots att de bara finns i senare läsarter.
5En av dem som låg där var en man som hade varit förlamad i trettioåtta år. 6När Jesus såg honom ligga där och fick veta att han hade varit sjuk så länge, frågade han honom: ”Vill du bli frisk?”
7”Herre”, svarade mannen, ”jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Medan jag fortfarande är på väg, hinner någon annan dit före mig.”
8Då sa Jesus till honom: ”Res dig upp, ta din bädd och gå!” 9Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick iväg.
Men detta hände på sabbaten5:9 På vilodagen, som var instiftad redan i skapelsen, se 1 Mos 2:3, fick inget onödigt arbete utföras, vilket man nu menade att både den botade och Jesus (v. 16) gjorde., 10och judarna sa till mannen som hade blivit botad: ”Det är sabbat. Du får inte bära din bädd!”
11Men mannen svarade: ”Han som gjorde mig frisk sa till mig att ta min bädd och gå.”
12Då frågade de honom: ”Vem sa till dig att du skulle ta den och gå?”
13Men mannen visste inte det, för Jesus hade försvunnit därifrån eftersom det var så mycket folk. 14Senare fann Jesus mannen i templet och sa till honom: ”Nu är du frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.”
15Då gick mannen och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
Jesus förklarar att han är Guds Son
16Från och med nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på sabbaten. 17Men Jesus sa till dem: ”Min Fader är ständigt i arbete, och även jag arbetar.”
18Då blev judarna ännu mer ivriga att döda honom, eftersom han inte bara bröt mot sabbatsbudet, utan dessutom talade om Gud som sin Fader och därmed jämställde sig själv med Gud.
19Men Jesus svarade dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara det som han ser sin Fader göra. Det Fadern gör, det gör också Sonen. 20Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han gör. Och han ska visa honom ännu större ting, så att ni häpnar. 21Så som Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt dem han vill. 22Fadern dömer ingen utan har överlåtit all dom åt Sonen, 23för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men den som inte ärar Sonen, ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.
24Ja, sannerligen säger jag er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han kommer inte att dömas, utan har gått över från döden till livet. 25Ja, sannerligen säger jag er: det kommer en stund, ja, den är faktiskt redan här, då de döda ska höra Guds Sons röst. Och de som hör den ska få liv. 26Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv. 27Han har gett honom makten att döma, eftersom han är Människosonen. 28Bli inte förvånade. Det kommer en stund då alla som ligger i sina gravar ska höra hans röst 29och komma ut ur dem. De som har gjort det goda ska uppstå till livet, och de som har gjort det onda ska uppstå till dom.
30Men jag kan inte göra något av mig själv. Jag dömer utifrån vad jag hör, och min dom är rättvis, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.
Vittnesbörd om Jesus
31Om jag vittnar om mig själv, är inte mitt vittnesbörd trovärdigt. 32Men det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att det han vittnar om mig är trovärdigt. 33Ni har ju själva skickat några till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34Jag har inget behov av någon människas vittnesbörd om mig, men jag berättar detta för att ni ska bli räddade. 35Johannes var en brinnande lampa som lyste, och ni kunde glädjas åt hans ljus. 36Jag har ett starkare vittnesbörd än Johannes. För de verk min Fader har gett mig att slutföra och som jag gör, de vittnar om att han har sänt mig. 37Fadern själv, han som har sänt mig, har också vittnat om mig, men ni har inte hört hans röst eller sett hans gestalt, 38och hans ord blir inte heller kvar i er, för ni tror inte på honom som han har sänt.
39Ni forskar i Skrifterna, eftersom ni tror att de ger er evigt liv. Det är just de som vittnar om mig, 40men ni vill inte komma till mig för att få liv.
41Jag strävar inte efter att bli ärad av människor, 42men jag vet att ni inte har Guds kärlek inom er. 43Jag har kommit i min Faders namn, och ni vägrar att ta emot mig. Men om någon kommer i sitt eget namn, då tar ni emot honom. 44Hur skulle ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra, ni som inte söker ära av honom som ensam är Gud? 45Tänk inte att jag ska anklaga er inför min Fader. Nej, er anklagare är Mose, som ni sätter ert hopp till. 46Om ni trodde på Mose, skulle ni tro på mig, för det är mig han har skrivit om. 47Men eftersom ni inte tror på det han har skrivit, så tror ni väl inte heller på det jag säger?”
