1“人为妇人所生，
一生短暂，充满患难。
2他如花盛开，转眼凋谢；
如影消逝，无法久留。
3你还察看这样的世人吗？
还要把我召来受审吗？
4谁能使污秽产生洁净呢？
没有人能。
5人的年日已被限定，
你掌管他的岁月，
设定他无法逾越的界限。
6求你转身，别去管他，
好让他如雇工度完他的日子。
7树木若被砍下，还有希望，
它仍可重新萌芽，
嫩枝生长不息。
8虽然树根在土里衰老，
树干在地里死去，
9但一有水气，
它就会像新栽的树一样发芽长枝。
10但人一死，就失去力量；
人一咽气，就不知去向。
11湖水会枯竭，
江河会干涸，
12人躺下便不再起来，
到诸天不复存在，
他仍不会醒来，
不会从长眠中被唤醒。
13但愿你把我藏在阴间，
把我藏起来直到你息怒，
定下眷顾我的日期。
14人若死了，还能复生吗？
我要在劳苦的岁月中等待，
直到我得释放的日子来临。
15那时你呼唤，我便回应，
你必惦念你亲手所造之物。
16那时你必鉴察我的脚步，
但不会追究我的罪恶。
17我的过犯会被封在袋中，
你会遮盖我的罪愆。
18“高山崩塌，
磐石挪移；
19流水磨损石头，
急流冲走泥土；
你也这样粉碎人的希望。
20你永远击败他，使他消逝；
你改变他的容颜，让他离世。
21他的后人得尊荣，他无从知晓；
他们遭贬抑，他也无法察觉。
22他只能感受自身的痛苦，
为自己哀哭。”
Job ifrågasätter Guds handlande
1Människan, av kvinna född,
lever ett kort liv, fyllt av bekymmer.
2Hon växer som en blomma, vissnar
och försvinner som en flyende skugga.
3Och en sådan stirrar du på
och kräver räkenskap av!
4Vem kan begära renhet av en som är oren?
Ingen!14:4 Grundtextens innebörd är osäker.
5Du har ju bestämt människans dagar
och antal månader,
satt en gräns för hennes liv som hon inte kan överskrida.
6Vänd då bort din blick från henne,
låt henne vara ifred
och unna henne lite ro
innan hennes dagar är över som en daglönares!
7Det finns alltid hopp för ett träd.
Om det blir nerhugget,
kan det växa upp igen och skjuta nya skott.
8Även om dess rötter åldras i jorden
och dess stubbe tynar bort,
9kan det spira igen och skjuta skott som en ung planta
så fort det får en aning vatten.
10Men när en människa dör,
när hon ger upp andan och blir liggande –
var är hon då?
11Som vattnet försvinner från havet,
och som en flod sinar och torkar ut,
12så lägger sig en människa ner
och reser sig inte
förrän himlarna inte längre finns till.
Hon väcks inte upp ur sin sömn.
13Om du ändå ville gömma mig i dödsriket
och dölja mig tills din vrede har gått över,
bestämma en tid då du vill komma ihåg mig igen!
14Om en människa dör, kan hon då få liv igen?
Då skulle jag hålla ut i min trältjänsts dagar,
fram till dess att min avlösning kom.
15Då skulle du kalla på mig,
och jag skulle svara.
Du skulle längta efter den du skapat.
16Du räknar mina steg,
men inte mina synder.
17Mina överträdelser ligger förseglade i en pung,
och du täcker över min synd.
18Bergen vittrar sönder och rasar,
klippan förflyttar sig från sin plats.
19Så som vattnet mal stenen till sand
och vattenströmmarna sköljer bort jorden,
så utplånar du människans hopp.
20Du slår ner henne för alltid,
och hon försvinner från scenen.
Du förändrar hennes utseende,
och sedan skickar du bort henne.
21Om hennes söner blir hedrade
får hon aldrig veta,
om de blir ringa
ser hon det inte.
22Hon känner bara smärtan i sin egen kropp
och sorgen i sin själ.
