利未人分到的城邑
1在耶利哥对面、约旦河边的摩押平原，耶和华对摩西说： 2“你告诉以色列人，要从分得的产业中把一些城邑及其周围的草场分给利未人。 3城邑供他们居住，草场供他们牧放牛羊等牲畜。 4划分给利未人的草场是从城墙往外延伸四百五十米35:4 “四百五十米”七十士译本为“九百一十米”。， 5要以城为中心，东南西北四郊每边向外量九百米作利未人的草场。 6要分给利未人四十二座城邑，另外再加六座供误杀人者躲避的避难城， 7共四十八座城邑，包括城周围的草场。 8以色列各支派要从自己承受的产业中分一些城邑给利未人，人多的支派多给，人少的支派少给。”
避难城
9耶和华对摩西说： 10“告诉以色列人，‘你们过了约旦河进入迦南以后， 11要选一些城邑作为避难城，供误杀人者逃去避难， 12躲避复仇的人，以免误杀人者未在会众面前受审便被杀死。 13你们要选六座城作为避难城， 14三座在约旦河东岸，三座在迦南。 15凡误杀人的，无论是以色列人还是寄居的外族人，都可以逃到这些城避难。
16“‘倘若有人用铁器打人致死，他就是故意杀人，必须被处死。 17倘若有人用足以致命的石头打人致死，他就是故意杀人，必须被处死。 18倘若有人用足以致命的木器打人致死，他就是故意杀人，必须被处死。 19报仇的人要亲自处死故意杀人者，一找到他就要处死他。 20倘若有人因怨恨把人推倒致死，或故意扔东西砸人致死， 21或因仇恨徒手伤人致死，他就是故意杀人，必须被处死，报仇的人一找到他就要处死他。
22“‘倘若有人并非怀恨而是偶然推倒人致死，或无意间扔东西砸人致死， 23或因没有看见而扔石头砸人致死，鉴于他与对方并非仇人，只是误杀， 24会众就要照这些律例在误杀人者与复仇者之间做出判决。 25会众要把误杀人者从复仇者手里救出来，让他回到他原先逃往的避难城。他要住在那里，一直住到受圣油膏立的大祭司逝世。 26但倘若误杀人者离开避难城， 27复仇者在城外找到他，将他杀死也不用担血债。 28因为误杀人者必须留在避难城内，等到大祭司逝世之后，才可返回家园。 29这是你们世世代代无论住在哪里都要遵守的律例。
30“‘倘若有人被控谋杀，必须有几个人作证才可以处死他，不可凭一个人的证词处死他。 31犯了死罪的杀人凶手必须偿命，不可让他付赎金免死。 32不可收逃进避难城之人的赎金，让他在大祭司逝世前返回家园。 33这样，你们就不致玷污你们所居住的土地，因为血会玷污土地。除非用凶手的血作抵偿，否则被血玷污的土地无法得到洁净。 34不可玷污你们所居住的土地，因为这是我居住的地方，我耶和华住在以色列人中间。’”
Leviternas städer och betesmarker
1Invid Jordan på Moabs hedar mitt emot Jeriko, talade Herren till Mose: 2”Säg till israeliterna att av sin arvedel ge till leviterna ett antal städer att bo i med kringliggande betesmarker. 3Städerna ska vara deras hem och betesmarkerna är till för deras boskap och övriga husdjur.
4Betesmarkerna ska sträcka sig 500 meter från stadsmurarna i varje riktning. 5Mät upp 1 000 meter35:5 Jfr föregående vers. Relationen mellan de två angivelserna är inte klar. åt varje väderstreck, öster, söder, väster och norr och med staden som centrum. Detta ska vara deras betesmarker kring deras städer.
Fristäder
(5 Mos 4:41-43; 19:1-14; Jos 20:1-9)
6Sex av de städer ni ger leviterna ska vara fristäder, dit en person som dödat någon kan fly och vara trygg. Dessutom ska ni ge dem 42 andra städer. 7Sammanlagt ska leviterna ha 48 städer med kringliggande betesmarker. 8Av de städer ni ger leviterna av Israels egendom, ska de större stammarna som har många städer ge fler än de mindre stammarna, i proportion till det område stammen har fått som sin arvedel.”
9Herren talade vidare till Mose: 10”Säg till israeliterna att när de går över Jordan och kommer in i landet, 11ska de utse fristäder, så att den som genom en olyckshändelse dödar en medmänniska ska kunna fly dit. 12Dessa städer ska fungera som skydd mot återlösaren35:12 På samma sätt som den närmaste släktingen (se t.ex. 3 Mos 25:25), skyldemannen (samma hebreiska ord som blodshämnaren ) hade ett ansvar för individens rättigheter, hade han också ett ansvar för vedergällningen. Det hebreiska ordet översätts olika beroende på sammanhanget: här och i 3 Mos 25:25 återlösare; i Rut 2:20; i Job 19:25 Förlossare; på flera ställen i Jesaja t.ex. Jes 41:14; 43:14; 44:6; 44:24; 47:4; 48:17 samt Jer 50:34 befriare., så att dråparen inte dödas innan han ställts inför menighetens domstol. 13De sex avskilda städerna ska vara era fristäder. 14Tre av dessa fristäder ska ni utvälja öster om floden Jordan och tre i Kanaan. 15Dessa sex städer ska inte bara vara till skydd för israeliter utan också för utlänning och besökare, för att var och en som oavsiktligt dödar någon ska kunna fly dit.
16Om någon slår en annan med ett föremål av järn så att han dör, är han en mördare och mördaren ska dö. 17Om någon i sin hand har en sten som kan döda och om han slår en annan med den så att han dör, så är det också mord och mördaren ska straffas med döden. 18Detsamma gäller om någon slår en annan med ett redskap av trä som kan döda och denne dör. Då är han en mördare och ska straffas med döden. 19Det är blodshämnaren som ska döda mördaren, var helst han möter honom. 20Om någon med ont i sinnet knuffar till någon, kastar något mot en annan så att han dör, 21eller använder knytnävarna så att hans offer dör, är han en mördare och ska dödas. Blodshämnaren ska döda mördaren när han möter honom.
22Men om någon knuffar en annan utan onda avsikter, eller oavsiktligt kastar ett föremål på honom, 23eller utan att se honom träffar honom med en sten som kan döda och han dör, fastän den som gjorde det inte var någon fiende eller ville något ont, 24ska menigheten döma mellan dråparen och blodshämnaren enligt givna föreskrifter. 25Menigheten ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och tillåta honom att återvända till fristaden dit han flytt. Där måste han sedan bli kvar, tills översteprästen som är smord med helig olja har dött.
26Om dråparen lämnar området för fristaden dit han flytt 27och blodshämnaren upptäcker honom utanför fristadens område och dödar honom, så drar denne ingen skuld över sig, 28för dråparen borde ha stannat i staden tills översteprästen dött. Först då kan han återvända till sitt eget land och till sitt eget hem. 29Detta är lagar som ska gälla för er från generation till generation var ni än bor.
30Var och en som dödar en annan ska dödas som mördare, men bara om det finns mer än ett vittne. Ingen ska behöva dö om det bara finns ett enda vittne som vittnar mot honom.
31Ni får inte ta emot någon lösesumma för en mördares liv. Är han skyldig till döden, ska han straffas med döden.
32Inte heller får ni ta emot lösen för en som tagit sin tillflykt till en fristad för att han ska kunna återvända till sitt land innan översteprästen har dött.
33Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Blodsutgjutelse vanhelgar landet och ingen försoning kan ges landet annat än genom blodet från den som utgjutit det. 34Ni ska inte orena landet som ni lever i och där jag bor, för jag, Herren, har min boning bland er.”
