以色列人发怨言
1当晚，全体会众放声大哭，整夜哀号。 2他们埋怨摩西和亚伦说：“我们还不如死在埃及或旷野！ 3耶和华为什么把我们领到这里来，让我们死于刀下？我们的妻儿必被掳去。我们还不如返回埃及。” 4他们彼此议论说：“我们选一位首领带我们回埃及吧！”
5摩西和亚伦俯伏在以色列全体会众面前。 6打探迦南的人中，嫩的儿子约书亚和耶孚尼的儿子迦勒撕裂衣服， 7对以色列全体会众说：“我们去打探的地方是佳美之地。 8如果耶和华喜悦我们，祂必把我们带到那片土地，将那奶蜜之乡赐给我们。 9你们不要背叛耶和华，也不要害怕那里的人，他们不过是我们的猎物，他们已失去庇护。耶和华与我们同在，不要怕他们。” 10但全体会众威胁要用石头打死他们二人。这时耶和华的荣光在会幕中向以色列人显现。
11耶和华对摩西说：“这些人藐视我要到何时呢？我在他们中间行了这么多神迹，他们仍然不相信我。 12我要用瘟疫毁灭他们，不让他们承受那片土地。但我要使你成为大国，比他们更强盛。” 13摩西对耶和华说：“你曾经用大能把以色列人从埃及领出来，埃及人听说这事后， 14一定会告诉迦南的居民。那里的居民早已听说你耶和华与以色列人同在，你面对面向他们显现，你的云彩停留在他们上面，你白天用云柱、黑夜用火柱引导他们。 15如果你把他们全部消灭，那些听过你威名的列国就会议论说， 16‘耶和华无法把以色列人领到祂起誓要赐给他们的地方，所以在旷野把他们杀了。’ 17因此，求主彰显伟大的权能，正如你所宣告的， 18‘耶和华不轻易发怒，充满慈爱；祂赦免罪恶和过犯，但决不免除罪责，必向子孙追讨父辈的罪债，直到三四代。’ 19从他们离开埃及直到现在，你一直在饶恕他们，求你以伟大的慈爱再次赦免这些人的罪。”
20耶和华说：“我听你的祈求，赦免他们。 21但我凭我的永恒起誓，正如大地充满我的荣耀一样确实， 22-23他们绝对看不到我起誓要赐给他们祖先的土地，藐视我的人都看不到那片土地。这些人见过我的荣耀，见过我在埃及和旷野所行的神迹，却仍然不听我的话，试探我十次之多。 24但我的仆人迦勒并非如此，他全心跟从我，所以我必带他进入那片他去过的土地，让他的子孙拥有那片产业。 25由于亚玛力人和迦南人住在山谷中，明天你们要转回，沿红海的路前往旷野。”
26耶和华对摩西和亚伦说： 27“这邪恶的会众向我发怨言要到何时呢？我已听见以色列人对我的埋怨。 28你们去把我的话告诉他们，‘以色列人啊，我凭我的永恒起誓，我必照你们所说的对待你们。 29你们当中凡登记在册、二十岁以上向我发怨言的人，必倒毙在这旷野中， 30除耶孚尼的儿子迦勒和嫩的儿子约书亚之外，你们无人能进入我起誓应许的那片土地。 31你们说你们的儿女会被掳去，但我要把他们带到那里，让他们享有那片你们厌弃的土地。 32而你们必死在这旷野。 33你们的儿女要在旷野飘泊四十年，为你们的不忠而受苦，直到你们都死在旷野。 34你们打探了那地方四十天，你们要为自己的罪受苦四十年，一年顶一天。那时，你们就知道与我为敌的后果。’ 35我耶和华已经说过。我必使你们这群与我为敌的恶人死在旷野，无一幸免。”
36摩西派去打探迦南的人回来以后危言耸听，以致会众向摩西发怨言。 37打探的人因而染上瘟疫，死在耶和华面前， 38只有嫩的儿子约书亚和耶孚尼的儿子迦勒得以幸免。
39摩西传达完耶和华的话后，以色列人非常悲伤。 40他们次日清早起来到山顶去，说：“我们知罪了，现在我们要去耶和华应许的地方。” 41摩西说：“你们为什么要违背耶和华的命令？你们不会成功的。 42不要去！耶和华已经不在你们中间，你们会被敌人打败。 43你们会遇见亚玛力人和迦南人，并丧身在他们刀下，因为你们离弃耶和华，祂不再与你们同在。” 44尽管耶和华的约柜和摩西都没有出营，他们却擅自上山顶去。 45住在山区的亚玛力人和迦南人下来击溃了他们，一路追杀他们到何珥玛。
1Då började folket att klaga och gråta högt och de fortsatte hela natten. 2Israeliternas röster höjdes i en väldig klagokör mot Mose och Aron. ”Tänk om vi hade fått dö i Egypten”, klagade hela menigheten, ”eller åtminstone här i öknen! 3Varför leder Herren oss in i det här landet? Vi kommer att dödas och våra hustrur och små barn kommer att tas som byte! Låt oss försöka komma härifrån och återvända till Egypten!”
4De föreslog varandra: ”Vi väljer en ledare som kan föra oss tillbaka till Egypten!”
Mose ber för de upproriska
5Då föll Mose och Aron ner på marken inför hela den församlade israelitiska menigheten med ansiktena mot jorden 6och två av spejarna, Josua, Nuns son, och Kalev, Jefunnes son, rev sönder sina kläder 7och sa till allt folket: ”Det är ett underbart land vi har vandrat igenom och utforskat! 8Om Herren finner behag i oss, kommer han att hjälpa oss att komma in i landet som flyter av mjölk och honung och ge oss det. 9Gör nu inte uppror mot Herren! Ni behöver inte vara rädda för folken som bor där! De blir en munsbit för oss! Deras beskydd är borta, men Herren är med oss. Hör nu upp med att vara rädda!”
10Men hela menigheten hotade att stena dem. Då visade sig Herrens härlighet vid uppenbarelsetältet för alla israeliterna 11och Herren sa till Mose: ”Hur länge tänker det här folket förakta mig? Kommer dessa människor aldrig att tro mig, trots alla de tecken som jag har gjort bland dem? 12Jag ska slå dem med pest och utrota dem, men dig ska jag göra till ett folk, mycket större och mäktigare än de!”
13”Men vad ska egypterna tänka när de får höra talas om det?” frågade Mose Herren. ”Du har ju med din kraft fört ditt folk därifrån. 14De kommer att berätta det för invånarna i det här landet. De har redan hört att du, Herre, finns mitt ibland detta folk och att du Herre visar dig för dem ansikte mot ansikte, att ditt moln finns över dem och att du går framför dem i molnpelaren på dagen och i eldpelaren på natten. 15Om du nu dödar ditt folk, alla på en gång, kommer de andra folken som har hört talas om dig att säga: 16’Herren kunde inte leda dem in i det land som han med ed hade lovat att ge dem. Därför har han nu slaktat dem i öknen.’
17Herre, visa nu din makt! Du har ju sagt: 18’Herren är sen till vrede och nådefull. Han förlåter synd och missgärning, men han kan inte låta den skyldige få vara ostraffad utan straffar föräldrarnas missgärningar på barnen ända till tredje och fjärde generationen.’ 19Herre, förlåt folket dess synd, du som är så full av nåd! Förlåt dem så som du har förlåtit dem förut allt sedan de lämnade Egypten!”
Guds straff – fyrtio år i öknen
20Då sa Herren: ”Jag ska förlåta dem som du har begärt. 21Men jag lovar vid mitt eget namn så sant jag lever och lika visst som att hela jorden ska fyllas av Herrens härlighet 22att ingen av dessa som sett min härlighet och alla de tecken jag gjort både i Egypten och i öknen men ändå tio gånger prövat mig och inte lytt mig, 23ingen av dessa som föraktat mig ska få se det land som jag med ed lovat deras förfäder. 24Men min tjänare Kalev har ett annat sinnelag och har lytt mig i allt. Honom ska jag leda in i det land han har utforskat och hans ättlingar ska ärva landet. 25Amalekiterna och kanaanéerna bor i dalarna och ni ska i morgon vända tillbaka ut i öknen i riktning mot Sävhavet.”
26Herren talade till Mose och Aron: 27”Hur länge tänker denna onda menighet fortsätta att klaga på mig? Jag har hört hur israeliterna knotar mot mig. 28Men säg så här till dem: ’Så sant jag lever,’ säger Herren, ’jag ska göra just det jag hört er säga. 29Ni kommer allesammans att dö här i öknen! Ingen enda av er inmönstrade som är tjugo år eller äldre och som har klagat på mig 30ska få komma in i det land jag med ed utlovat er, utom Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
31Ni sa att era barn skulle bli fiendens byte. Dem tänker jag föra in i landet och de ska njuta av det land som ni förkastade 32och era döda kroppar ska bli kvar i öknen. 33Och era barn ska bli herdar i öknen i fyrtio år och lida för er trolöshet ända tills den sista av er ligger död i öknen.
34Spejarna var inne i landet i fyrtio dagar men ni ska tvingas vandra i öknen i fyrtio år, ett år för varje dag. Ni kommer att få bära bördan av er synd och inse vad det betyder att förkasta mig.’ 35Jag Herren har talat. Jag ska sannerligen göra så med denna onda menighet, alla som varit med och sammansvurit sig mot mig. De ska möta sitt slut; de ska dö här i öknen.”
36Spejarna som Mose hade skickat för att utforska landet och som vid sin återkomst hade förorsakat folkets knot mot Herren genom att tala illa om landet, 37blev därefter straffade och dödade inför Herren, dessa som talat illa om landet. 38Av dem som varit med om att utforska landet var det bara Josua och Kalev som fick leva. 39Därefter blev det oerhörd sorg i hela lägret när Mose berättade detta för israeliterna.
Folket går vidare utan Gud
40Nästa morgon gick de upp tidigt och började vandra mot höglandet.
”Här är vi nu!” sa de. ”Vi har syndat, men nu är vi beredda att fortsätta in i det land som Herren har lovat oss!”
41”Varför överträder ni Herrens befallning?” sa Mose. ”Ni kommer inte att lyckas. 42Gå inte! Ni kommer att besegras av fienden för Herren är inte med er. 43Amalekiterna och kanaanéerna kommer att möta er där och ni kommer att falla för deras svärd. Nu när ni har övergett Herren kommer han inte att vara med er.”
44Men de fortsatte i sitt övermod in i bergsbygden trots att varken arken eller Mose hade lämnat lägret. 45Då kom amalekiterna och kanaanéerna som bodde där bland bergen och anföll dem och förföljde dem till Horma.
