论讲道和说方言
1你们要追求爱，也要切慕属灵的恩赐，尤其是做先知讲道的恩赐。 2人说方言，是对上帝说的，并非对人说的，因为没有人听得懂，他是在心灵里述说各样的奥秘。 3但先知讲道是对人讲的，为了要造就、鼓励、安慰人。 4说方言只是造就自己，但做先知讲道是造就教会。 5我希望你们都能够说方言，不过，我更希望你们都能做先知讲道。说方言的不如做先知讲道的重要，除非把方言翻译出来，使教会得造就。
6弟兄姊妹，如果我到你们那里只说方言，不讲解有关上帝的启示、知识、预言、教导，我对你们有什么益处呢？ 7就连没有生命的箫和琴，如果发出的声音杂乱无章，谁能知道所吹所弹的是什么曲子呢？ 8如果号声不清楚，谁会预备打仗呢？ 9同样，除非你们讲出清楚的信息，不然听见的人怎能明白呢？那岂不等于对空气说话吗？ 10世上有各种语言，却没有一种是毫无意义的。 11如果有人对我说话，我却不明白他的语言，我们彼此就成了语言不通的人。 12你们也是一样，既然渴慕属灵的恩赐，就应该多多追求造就教会的恩赐。
13所以说方言的人应当祈求能把方言翻译出来。 14如果我用方言祷告，那是我的灵在祷告，但我的悟性没有发挥作用。 15那么，我该怎么做呢？我要用灵祷告，也要用悟性祷告；我要用灵歌唱，也要用悟性歌唱。 16否则，如果你在聚会中用方言14:16 本处“方言”希腊文是“灵”。来感恩，在座不懂方言的人不明白你在说些什么，怎能在你感恩的时候说“阿们”呢？ 17你的感恩表达得固然美好，无奈不能造就别人。
18感谢上帝，我说方言比你们众人都多。 19但在教会中我宁可用悟性说五句教导人的话，胜过说万句别人不懂的方言。
20弟兄姊妹，你们的思想不要像小孩子，要长大成熟，但在罪恶的事上要像婴孩。 21律法书上记载：
“主说，‘我要借着讲陌生语言的人和外邦人的口向这些子民说话。
虽然如此，
他们仍然不听从我。’”
22由此可见，讲方言不是显给信徒的标记，而是显给非信徒的标记；但先知讲道是显给信徒的标记，不是显给非信徒的标记。 23所以，如果你们在聚会中，全体信徒都说方言，偶然有不懂方言的人或非信徒进来，他们岂不会说你们全都疯了吗？ 24但如果你们都做先知讲道，偶然有非信徒或是不懂方言的人进来，他会醒悟到自己的罪，良心受到谴责， 25心中的秘密也会显露出来，便会俯伏敬拜上帝，说：“上帝真的在你们当中！”
聚会的原则
26那么，弟兄姊妹，你们该怎么做呢？你们聚会的时候，不管是唱诗、教导、讲启示、说方言或翻译方言，都应该是为了造就人。 27如果有人要说方言，应当只限于两个人，最多三个，要轮流说，而且要有人把它翻译出来。 28如果没有人翻译，说方言的人就当在聚会中闭口不言，只向自己和上帝说。
29做先知讲道的也应该限于两三个人，其他的人应当慎思明辨。 30但如果上帝的启示临到在座的其他人，正在讲的人要停下来， 31这样大家都可以轮流讲道，人人都可以得到教导和勉励。 32先知的灵受先知控制， 33因为上帝不是叫人混乱的上帝，而是赐人平安的上帝。
34正如圣徒的各教会一样，妇女14:34 “妇女”也可译为“妻子”。在聚会中要保持安静，因为她们不可以发言，总要顺服，正如律法书所说的。 35如果她们想要学什么，可以在家问自己的丈夫，因为妇女在聚会中发言是可耻的。 36难道上帝的道是出自你们哥林多人吗？难道上帝的道单单传给了你们吗？ 37如果你们当中有人自认为是先知或属灵的人，他就应该知道我现在所写的是主的命令。 38如果有人对此视而不见，不必理会他。
39所以，我的弟兄姊妹，你们要切慕做先知讲道，也不要禁止说方言。 40但无论做什么事，都要按规矩，有次序。
Profetisk gåva är viktigare än att tala andra språk
1Sträva efter kärleken, men sök också efter andliga gåvor, inte minst gåvan att profetera. 2Den som talar ett annat språk talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår ju vad han säger, eftersom han talar hemligheter i anden.14:2 Eller Anden. 3Men den som profeterar talar till människor, och hans ord bygger upp, förmanar och tröstar. 4Den som talar ett annat språk blir själv uppbyggd, men den som profeterar bygger upp församlingen.
5Jag önskar att ni alla ska tala andra språk, men ännu hellre att ni profeterar. Att profetera är nämligen viktigare än att tala andra språk, om man nu inte tolkar det så att församlingen byggs upp.
6Syskon, om jag nu kom till er och bara talade andra språk, skulle det hjälpa er om jag inte förmedlade någon uppenbarelse, kunskap, profetia eller undervisning? 7Om ett livlöst instrument, en flöjt eller en harpa, ger ifrån sig toner som inte kan skiljas från varandra, hur ska man då kunna uppfatta vad som spelas på flöjt eller harpa? 8Och om en trumpetsignal är otydlig, hur ska soldaterna då kunna göra sig redo för strid? 9På samma sätt är det med er när ni talar. Om er tunga formar obegripliga ord, hur ska människor då kunna förstå vad ni menar? Ert tal blir ju då bara nonsens ut i tomma luften.
10I världen finns hur många språk som helst, och inget av dem är utan mening. 11Men om en människa talar till mig på ett språk vars ljud jag inte kan tolka, då står vi där som främlingar för varandra. 12På samma sätt är det med er. När ni är ivriga att få andliga gåvor, sök då att få rikligt med sådana som bygger upp församlingen. 13Den som talar andra språk bör be om gåvan att tolka det han säger. 14Om jag ber på ett annat språk så är det min ande som ber, men mitt förnuft producerar ingenting.
15Hur förhåller det sig då? Jo, jag vill be med min ande, men också med mitt förnuft. Jag vill sjunga med min ande, men också med mitt förnuft. 16För om du tackar Gud bara med din ande, hur ska då någon som inte förstår det kunna säga sitt amen14:16 Hebr. för det står fast, det är säkert och sant, eller så ska det vara. Det användes som avslutningsord för att bekräfta ett yttrande (5 Mos 27:15-26) eller instämmande i en bön (1 Kor 14:6) eller lovsång (Upp 5:14). I evangelierna förekommer det som inledning till ord av Jesus (med undantag av Matt 6:13) och understryker deras sanning och viktighet. I denna översättning finns det som sannerligen, och ja, sannerligen när det är dubbeltecknat i grundtexten. I Upp 3:14 kallar Jesus sig själv för han som är Amen, det trovärdiga, sanna vittnet. till ditt tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17Det är bra att du tackar, men den andre byggs inte upp. 18Själv är jag tacksam till Gud för att jag talar andra språk mer än någon av er. 19Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att även andra kan lära sig något, än tiotusen ord på ett annat språk.
20Syskon, var inte barn till förståndet. Var barn när det gäller allt ont, men vuxna till ert förstånd. 21Det står ju i lagen:
” ’Jag ska tala till detta folk på ett okänt språk
och med främlingars mun.
Men ändå ska de inte lyssna på mig’, säger Herren.”14:21 Jfr Jes 28:11-12.
22Att tala andra språk är ett tecken för de icke-troende, inte för de troende, medan profeterandet är ett tecken för de troende, inte för de icke-troende. 23Föreställ er att, när hela församlingen kommer tillsammans, alla talar olika främmande språk. Om det då kommer in människor som inte förstår, eller några som inte alls tror, så kommer de självklart att säga att ni är fullständigt galna. 24Men om alla i stället talar profetiskt, och det kommer in någon som inte tror, eller någon som inte förstår dessa saker, då avslöjas han av alla och ställs till svars av alla, 25och vad som gömmer sig i hans hjärtas blottas. Då faller han ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: ”Hos er finns verkligen Gud.”
Ordning vid de troendes samlingar
26Hur ska det då vara, syskon? Jo, när ni möts ska var och en bidra med något: sång, undervisning, uppenbarelse, tal på andra språk eller tolkning av det. Men målet med allt ska vara att församlingen byggs upp. 27När man talar ett annat språk, får bara två eller tre tala, en i taget, och någon ska tolka. 28Om ingen kan tolka, måste talaren vara tyst under samlingen och bara tala tyst inom sig inför Gud.
29På samma sätt får bara två eller tre profetera i en samling, och de andra ska pröva budskapet. 30Om någon i samlingen får en uppenbarelse, ska den förste sluta tala. 31Alla kan ni profetera, en i taget, så att var och en kan lära sig något och bli uppmuntrad. 32Profeternas ande kan styras av profeterna. 33Gud är inte oordningens utan fridens Gud. Liksom det är i de heligas alla församlingar, 34ska kvinnorna tiga i era församlingar. De får inte lov att tala, utan ska underordna sig, som det står i lagen14:34 Paulus syftade på 1 Mos 3:16.. 35Om de undrar över något ska de fråga sina män när de kommer hem, eftersom det inte är lämpligt att en kvinna talar i församlingen.14:35 Kvinnorna hade rätt att be högt vid samlingarna och att använda de andliga gåvor Gud hade gett dem, men samhället accepterade inte att en kvinna undervisade männen.
36Var det från er som Guds ord kom från början? Är det bara till er det har kommit? 37Om någon anser sig vara en profet, eller andlig, ska han veta att det jag skriver till er är en befallning från Herren. 38Men om någon inte vill acceptera detta, ska han inte heller bli accepterad.
39Alltså, mina syskon: sträva efter att profetera, och hindra inte någon från att tala andra språk. 40Se bara till att allt sker värdigt och med ordning.
