约西亚守逾越节
1约西亚在耶路撒冷为耶和华守逾越节。一月十四日，众人宰杀逾越节的祭牲。 2他指派祭司各尽其职，鼓励他们在耶和华的殿里事奉， 3又对将自己献给耶和华、负责教导以色列人的利未人说：“你们把圣约柜放在以色列王大卫的儿子所罗门建的殿里，不用再扛在肩上。现在你们去事奉你们的上帝耶和华和祂的以色列子民吧。 4你们要按宗族和班次，依照以色列王大卫和他儿子所罗门所写的指示，预备自己。 5你们要按你们弟兄所在宗族的班次，侍立在圣所，每个班次中要有几个利未宗族的人。 6你们要宰杀逾越节的羊羔，洁净自己，为你们的弟兄做好准备，依照耶和华借摩西所吩咐的去行。”
7约西亚从自己的产业中，捐出三万只绵羊羔和山羊羔，以及三千头公牛，赐给所有在场的人做逾越节的祭牲。 8他的众官员也自愿为民众、祭司和利未人捐献。管理上帝殿的希勒迦、撒迦利亚和耶歇献出两千六百只羊羔和三百头牛，给祭司做逾越节的祭牲。 9利未人的首领歌楠雅和他的两个兄弟示玛雅和拿坦业，及哈沙比雅、耶利、约撒拔献出五千只羊羔和五百头牛，给利未人做逾越节的祭牲。
10一切都准备好后，依照王的吩咐，祭司站在自己的地方，利未人按照班次侍立。 11利未人宰杀逾越节的羊羔，祭司从他们手中接过血，洒在坛上，又剥去祭牲的皮。 12他们按照宗族把燔祭分给众人，好使他们按照摩西书上所写的，把祭物献给耶和华。献牛也是这样。 13他们按规定用火烤逾越节的羊羔，在锅里、罐里和盆里煮圣物，然后迅速分给民众。 14之后，利未人为自己和祭司预备祭物，因为做祭司的亚伦子孙要继续献燔祭和脂肪一直到晚上。 15负责歌乐的亚萨子孙依照大卫、亚萨、希幔和王的先见耶杜顿的吩咐，站在自己的岗位上；殿门守卫都看守各门，不必离开工作岗位，因为他们的弟兄利未人为他们预备了祭物。
16当天，一切事奉的事都办好了，他们就按约西亚王的命令守逾越节，又在耶和华的坛上献燔祭。 17所有在场的以色列人都在那时守逾越节，又守除酵节七天。 18自撒母耳先知以来，在以色列从来没有守过这样的逾越节，以色列从没有君王像约西亚、祭司、利未人、所有在场的犹大人和以色列人，以及耶路撒冷的居民这样守过逾越节。 19这次逾越节是在约西亚执政第十八年庆祝的。
约西亚逝世
20约西亚办理完殿里的事后，埃及王尼哥上来，要攻打幼发拉底河附近的迦基米施。约西亚出兵拦阻。 21尼哥派使者对约西亚说：“犹大王啊，我与你没有恩怨。我今天来不是要攻击你，乃是要攻击与我作战的那一家。上帝吩咐我要速速完成，你不要与上帝作对，免得祂毁灭你，因为上帝与我同在。” 22约西亚却不听上帝借尼哥说的话。他没有退兵，反而乔装上阵，与尼哥会战于米吉多平原。 23约西亚王在战场上中箭受伤，就对仆人说：“我受了重伤，带我离开吧。” 24他的仆人就扶他下战车，上另一辆战车，送到耶路撒冷。约西亚死在那里，葬在他祖先的坟墓里。所有犹大和耶路撒冷的人都为他哀悼。 25耶利米为约西亚作了哀歌，所有的男女歌乐手至今仍用这些哀歌纪念约西亚，成了以色列的传统。这些哀歌都记在《哀歌书》上。
26约西亚其他的事迹和他怎样忠心地遵行耶和华的律法， 27自始至终都记在《以色列和犹大的列王史》上。
Josia utlyser ett påskfirande
(2 Kung 23:21-23)
1Josia firade Herrens påsk i Jerusalem. De slaktade påsklammet den fjortonde dagen i första månaden. 2Han insatte också prästerna i deras uppgifter och uppmuntrade dem i deras tjänst i Herrens hus. 3Han sa till leviterna, som undervisade israeliterna och som var helgade åt Herren:
”Ställ den heliga arken i templet som Israels kung Salomo, Davids son, byggde. Ni behöver inte bära den på era axlar. Tjäna Herren, er Gud, och hans folk Israel! 4Gör er redo familjevis och avdelningsvis, så som Israels kung David och hans son Salomo föreskrev. 5Ställ er i helgedomen, med en grupp leviter för varje familjeavdelning av era bröder, era landsmän.35:5 Grundtexten är i denna vers svårförståelig och översättningen därmed osäker. 6Slakta påsklammet, helga er och tillred lammen åt era bröder, enligt de föreskrifter som Herren har gett genom Mose.”
7Därefter gav Josia 30 000 lamm och killingar till hela folkets påskoffer, för dem som var närvarande, och 3 000 tjurar, allt från kungens egendom. 8Hans furstar bidrog frivilligt med gåvor till folket, till prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jechiel, de främsta i Guds hus, gav prästerna 2 600 får och getter som påskoffer och 300 tjurar. 9De levitiska ledarna Konanja, Shemaja, Netanel, Hashavja, Jeiel och Josavad gav 5 000 påskoffer och 500 tjurar till leviterna.
10Så ordnades tjänsten, och prästerna stod på sina platser och leviterna var indelade i sina avdelningar, som kungen hade befallt. 11De slaktade påsklammen, prästerna stänkte blodet som räcktes åt dem, och leviterna flådde djuren. 12De tog undan det som skulle vara brännoffer för varje familjeavdelning, för att ges åt hela folket och offras åt Herren, som det var föreskrivet i Moses bok, och på samma sätt gjorde de med tjurarna. 13De stekte påsklammet över eld enligt föreskrifterna och kokade de heliga offren i grytor, pannor och kittlar och gav dem genast till hela folket. 14Sedan gjorde de i ordning en måltid åt sig själva och åt prästerna, för prästerna, Arons söner, hade varit upptagna från morgonen ända till kvällen med att offra det feta av brännoffren. Därför tillredde leviterna åt sig själva och prästerna, Arons söner.
15Sångarna, Asafs söner, fanns på sina platser enligt föreskriften som hade getts av David, Asaf, Heman och Jedutun, kungens siare. Vakterna vid portarna lämnade inte sina platser. Deras bröder leviterna lagade måltiden åt dem. 16Hela tjänsten åt Herren genomfördes på denna dag, man firade påsk och offrade brännoffer på Herrens altare, som kung Josia hade föreskrivit.
17De israeliter som var samlade firade då påsk och det osyrade brödets högtid under sju dagar.
18Inte sedan profeten Samuels tid hade det varit ett sådant påskfirande i Israel. Ingen av Israels kungar hade firat en sådan påsk som firades av Josia, prästerna och leviterna och allt folk från Juda och Israel som var samlade och Jerusalems invånare. 19Det var under Josias artonde regeringsår som denna påsk firades.
Josia dör i strid
(2 Kung 23:28-30)
20Efter allt detta, när Josia hade satt templet i stånd, tågade kung Neko av Egypten ut för att strida vid Karkemish vid floden Eufrat, och Josia drog ut för att möta honom.
21Men Neko skickade sändebud till honom och lät säga: ”Vad vill du mig, kung av Juda? Jag har inte kommit mot dig idag utan mot dem jag är i krig mot. Gud har sagt åt mig att skynda på. Sluta nu med att sätta dig upp mot Gud, som är med mig, annars kommer han att förgöra dig!”
22Men Josia vägrade att vända tillbaka. I stället förklädde han sig för att strida mot honom. Han lyssnade inte till vad Neko sa på Guds befallning utan drog ut i strid på Megiddoslätten. 23Men bågskyttarna sköt kung Josia, och han bad sina män: ”Bär bort mig från striden. Jag är svårt sårad.” 24Hans män lyfte honom ur hans stridsvagn och lade honom i en annan vagn och förde honom tillbaka till Jerusalem, där han dog.
Han begravdes på sina fäders gravplats, och hela Juda och Jerusalem sörjde honom. 25Jeremia diktade en klagosång över Josia. Ända fram till denna dag sjunger sångare och sångerskor om hans död, för dessa klagosånger blev en tradition i Israel och har nedtecknats i ”Klagosångerna”.
26Josias historia i övrigt, hans goda gärningar som han gjorde i enlighet med Herrens lag, 27finns nedtecknat i boken om Israels och Juda kungar.
