雅各逃离拉班
1雅各听见拉班的儿子们说：“雅各夺去了我们父亲的一切！他的财富都是从我们父亲那里得来的。” 2雅各发觉拉班对他的态度不如从前了。 3这时，耶和华对雅各说：“回到你的家乡和亲族那里吧！我必与你同在。” 4于是，雅各就派人把拉结和利亚叫到放羊的地方， 5对她们说：“我感到你们父亲对我不如从前了，但我父亲的上帝常与我同在。 6你们知道我是怎样尽心尽力地替你们父亲工作， 7他却欺骗我，把我的工酬更改了十次。然而，上帝不让他苦待我。 8如果他说把有斑点的羊给我当酬劳，羊群生的就都是有斑点的；如果他说把有条纹的给我，羊群生的就都是有条纹的。 9上帝就这样把你们父亲的牲畜夺过来给了我。
10“在羊群交配的季节，我梦见所有和母羊交配的公羊都是有条纹或有斑点的。 11在梦中，上帝的天使叫我，我说，‘仆人在。’ 12他说，‘拉班对你的所作所为，我都看见了。现在你留心看看，与母羊交配的公羊都是有条纹或有斑点的。 13我就是你在伯特利遇见的上帝。你在那里用油浇过柱子，向我许过愿。现在，你要动身离开这里，回到你的家乡。’”
14拉结和利亚说：“父亲的家产没有我们的份儿， 15我们早就被当作外人了，他卖了我们，把我们的身价全部吞了。 16上帝从我们父亲那里夺过来的一切财产，本来就属于我们和我们的儿女。现在你只管照上帝的吩咐做吧！”
17雅各便起来让儿女和妻子都骑上骆驼， 18带着他在巴旦·亚兰得到的所有牲畜和财物，启程去迦南的父亲以撒那里。 19那时拉班正在外面剪羊毛，拉结偷了父亲的家庭神像。 20雅各不辞而别，背着亚兰人拉班偷偷地跑了。 21他带着所有的一切渡过幼发拉底河，逃往基列山区。
拉班追赶雅各
22到了第三天，拉班才知道雅各逃走了。 23于是，他带着族人去追赶，追了七天，在基列山区追上了雅各。 24当天晚上，上帝在梦中对亚兰人拉班说：“你要当心，不可对雅各多说什么。”
25拉班追上了雅各，那时雅各在基列山搭起帐篷，拉班和他的族人也在那里搭起帐篷。 26拉班对雅各说：“你做的是什么？你欺瞒我，把我的女儿像战俘一样带走。 27你为什么要偷偷地溜走？你为什么不告诉我，我好击鼓、弹琴、唱歌欢送你？ 28你甚至不让我亲吻外孙和女儿，与他们道别，你这样做真愚蠢。 29我有能力伤害你，但你父亲的上帝昨夜对我说，‘你要小心，不可对雅各多说什么。’ 30你思家心切，一定要走，但你为什么要偷走我的神像呢？”
31雅各对拉班说：“我逃跑是因为害怕你会夺回你的女儿。 32至于你的神像，你在谁身上搜出来，谁就是该死的。你可以当着众弟兄的面察看，如果在我这里有什么物件是你的，你只管拿走。”雅各不知道拉结偷走了神像。
33拉班进入雅各、利亚和两个婢女的帐篷搜查，却搜不出什么。拉班离开利亚的帐篷进入拉结的帐篷， 34那时拉结已经把神像藏在骆驼的鞍座里，自己坐在上面。拉班搜遍了整个帐篷什么也找不到。 35拉结对父亲说：“父亲，请别生气，我有月事在身，不便起来。”结果，拉班搜来搜去找不到神像。
36雅各发怒，斥责拉班说：“我做错了什么、犯了什么罪以致你对我穷追不舍？ 37你搜遍我所有的东西，搜到了什么？现在就当着众弟兄的面拿出来，让他们评评理吧！ 38我在你家这二十年，你的母绵羊、母山羊没有掉过胎，我也没有吃过你公羊的肉。 39我没有把被野兽撕裂的羊带来给你，而是自己赔上。无论在白昼或黑夜被偷去的，你都要我赔偿。 40我白天受尽烈日煎熬，晚上饱尝夜露寒霜，不得好睡。 41这二十年来，我为了你的两个女儿，替你工作了十四年，又用了六年才从你那里得到这些羊，你把我的工钱更改了十次。 42如果不是我父亲以撒敬畏的上帝，就是亚伯拉罕的上帝与我同在，你肯定会让我两手空空地回家。但上帝看见了我的难处和劳苦，所以在昨夜责备了你。”
雅各和拉班立约
43拉班回答说：“女儿是我的，这些孩子是我的，羊群也是我的，你的一切都是我的，我又怎会伤害我的女儿和她们的孩子呢？ 44来吧，你我立约为证。” 45于是，雅各拿来一块石头，立作柱子， 46又吩咐族人去收集石头。他们把石头堆成一堆，在旁边吃喝。 47拉班称那石堆为伊迦尔·撒哈杜他31:47 “伊迦尔·撒哈杜他”意思是“做见证的石堆”。，雅各却称那石堆为迦累得31:47 “迦累得”意思是“以石堆为证”。。
48拉班说：“今日，这石堆是你我之间的凭证。”因此，那地方名叫迦累得， 49又叫米斯巴，因为拉班说：“我们分手以后，愿上帝亲自鉴察我们。 50倘若你虐待我的女儿，或在她们以外另娶妻子，即使没人知道，也有上帝在你我之间做见证。”
51拉班又说：“看我在你我之间立的这石堆和石柱。 52这石堆和石柱都是凭证，我一定不会越过石堆去害你，你也不可越过石堆和石柱来害我。 53愿亚伯拉罕和拿鹤的上帝，就是他们父亲的上帝，在你我之间判断是非。”雅各便在他父亲以撒敬畏的上帝面前起誓， 54又在山上献祭，请众弟兄吃饭。饭后，他们一同在山上过夜。
55拉班清早起来，亲吻外孙和女儿，给他们祝福，然后回家去了。
Jakob återvänder hem
1Men Jakob fick höra att Labans söner klagade: ”Han har tagit allt vår far ägde, och sin rikedom har han fått på vår fars bekostnad.” 2Snart märkte Jakob att Laban blev kylig i sin attityd mot honom.
3Herren talade nu till Jakob och sa till honom: ”Återvänd till dina förfäders land och till dina släktingar där, och jag ska vara med dig.”
4Därför skickade Jakob en dag efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på fälten, där han höll till med hjordarna. 5”Jag ser att er far är kyligare mot mig än vad han var tidigare”, sa han till dem. ”Men min fars Gud har varit med mig. 6Ni vet hur hårt jag har arbetat för er far, så mycket jag orkat, 7men han har lurat mig och tio gånger ändrat min lön, men Gud har inte tillåtit honom att skada mig. 8När han sa att de spräckliga djuren skulle bli min lön, födde hela hjorden spräckliga djur och när han sa att jag kunde få de strimmiga djuren, blev alla lammen strimmiga. 9På så sätt har Gud tagit er fars boskap och gett den till mig.
10Vid tiden för djurens parning hade jag en dröm och såg att bockarna som parade sig med hjorden var strimmiga, spräckliga och brokiga. 11I min dröm ropade sedan Guds ängel på mig: ’Jakob!’ Jag svarade: ’Här är jag’. 12Ängeln sa till mig: ’Alla bockar som parar sig med flocken är brokiga, spräckliga och strimmiga. Jag har nämligen sett allt som Laban har gjort mot dig. 13Jag är den Gud du mötte i Betel där du smorde en minnessten och gav ett löfte till mig. Lämna nu genast detta land och återvänd till det land där du föddes.’ ”
14Rakel och Lea svarade: ”Det finns ingenting kvar för oss här av vår fars rikedom. 15Behandlar han inte oss som främlingar? Han har sålt oss och det han fick för oss, har han redan gjort slut på. 16De rikedomar som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför precis som Gud har sagt till dig!”
Laban förföljer Jakob
17Jakob lyfte då upp sina barn och sina hustrur på kamelerna. 18Han tog med sig all sin boskap och all sin egendom som han skaffat sig i Paddan Aram. Så begav han sig hemåt till sin far Isak i Kanaans land. 19Laban hade gått iväg för att klippa sina får och då stal Rakel sin fars husgudar. 20Jakob bedrog också araméen Laban genom att ge sig iväg utan förvarning. 21Han flydde med alla sina ägodelar, gick över floden Eufrat och till Gileads bergsbygd. 22Laban fick inte reda på att de hade flytt förrän tre dagar senare. 23Då samlade han sina manliga släktingar och tog upp jakten. Han hann ifatt dem i Gileads bergsbygd efter sju dagar. 24Den natten kom Gud till araméen Laban i en dröm och sa till honom: ”Akta dig noga för att säga något, vare sig gott eller ont, till Jakob!” 25Laban kom ifatt Jakob där han hade slagit läger i Gileads bergsbygd och Laban och hans följe slog också läger där.
26”Vad menar du med detta?” sa Laban till Jakob. ”Du har lurat mig och rövat bort mina döttrar som fångar, tillfångatagna i strid. 27Varför smet du iväg och lurade mig? Du sa ingenting och lät mig inte ordna en avskedsfest med sång och spel, med tamburiner och lyror? 28Varför fick jag inte kyssa mina barnbarn och säga adjö till mina döttrar? Du har burit dig dumt åt! 29Det skulle stå i min makt att skada dig, men din faders Gud visade sig för mig i natt och sa till mig: ’Akta dig noga för att säga något till Jakob, vare sig gott eller ont.’ 30Men om du hade en sådan hemlängtan, varför stal du mina husgudar?” 31”Jag var rädd”, svarade Jakob. ”Jag trodde att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld. 32Men när det gäller dina husgudar ska den du finner dem hos dö! Se efter själv, i våra släktingars närvaro, om du finner en enda sak, som är din, så ta den!” Jakob visste nämligen inte att Rakel hade stulit husgudarna.
33Laban gick först till Jakobs tält för att söka igenom det, sedan till Leas, och därefter sökte han i de två bihustrurnas tält. Slutligen gick han till Rakels tält. 34Men Rakel hade gömt husgudarna i kamelsadeln och satt nu på dem. Fastän Laban sökte mycket noggrant i tältet, hittade han dem alltså inte. 35”Bli inte arg, min herre, för att jag inte kan resa mig”, sa Rakel till sin far, ”men jag har mina dagar31:35 En omskrivning för menstruation. just nu.” Hur han alltså än letade efter sina husgudar, hittade han dem inte.
36Nu blev Jakob rasande på Laban: ”Vad är mitt brott? Vad har jag gjort för ont? Du har jagat mig som en brottsling! 37Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit? Ta nu fram allt som jag har stulit och lägg det här framför oss, framför dina och mina släktingar, så de får döma mellan oss!
38I tjugo år har jag varit tillsammans med dig. Dina tackor och dina getter har aldrig fött i otid, och jag har aldrig rört en enda av dina baggar för att få mat. 39Om något djur anfölls och dödades av vilda djur, kom jag aldrig till dig med det. Nej, jag tog på mig förlusten. Du fick mig också att betala för varje djur som stals från hjorden på dagen och även på natten.
40Jag har arbetat för dig under dagens brännande hetta och under kalla, sömnlösa nätter. 41Ja, i tjugo år har jag varit hos dig och arbetat – fjorton år för att förtjäna dina två döttrar och sex för att få hjorden. Och du har ändrat min lön tio gånger! 42Om inte min fars Gud hade varit med mig – Abrahams Gud, som även Isak fruktade – skulle du ha sänt iväg mig tomhänt. Men Gud har sett mitt lidande och mitt hårda arbete, och det är därför som han fällde domen31:42 fällde domen kan också uppfattas som en tillrättavisning. i natt.”
43Laban svarade: ”Dessa är mina döttrar, barnen är mina, och dessa hjordar och allt du ser här är mitt. Vad kan jag då göra med mina egna döttrar och barnen de fött? 44Låt oss sluta ett förbund med varandra som ska vara ett vittne mellan dig och mig.”
45Då tog Jakob en sten och reste den som ett minnesmärke, 46och han sa till sina släktingar att samla stenar, och de byggde ett stenröse. Sedan åt de en måltid tillsammans på röset. 47Laban kallade röset Jegar Sahaduta och Jakob kallade det Galed.31:47 Båda namnen betyder vittnesröset eller edsröset, på arameiska respektive hebreiska.
48”Detta stenröse ska vara ett vittne mellan dig och mig”, sa Laban. Därför fick det heta Galed. 49Det kallades också Mispa31:49 Mispa betyder vaktplats., för Laban sa: ”Må Herren vaka över oss, även när vi är utom synhåll för varandra. 50Om du är hård mot mina döttrar, eller om du tar dig andra hustrur, kom ihåg att även om ingen människa är närvarande är Gud vittne mellan dig och mig.”31:50 Översättningen är delvis gjord med hjälp av Septuaginta.
51”Här är röset och här är stenstoden som jag har rest mellan dig och mig”, sa Laban till Jakob. 52”Detta röse och denna stod står mellan oss som vittnen för att jag inte ska gå förbi denna plats för att göra dig något ont och att du inte heller ska passera den för att göra mig något ont. 53Må Abrahams Gud och Nachors gudar, deras fäders gudar,31:53 Eller: Må Abrahams Gud och Nachors Gud, deras fäders Gud… Översättningen i bibeltexten ovan är den mer troliga, eftersom det hebreiska verbet ”döma” är i pluralis och Laban verkar skilja mellan Jakobs Gud och Nachors gudar. Jfr även Jos 24:15 där Abrahams familj ursprungligen tjänade andra gudar och Laban hade fortfarande andra gudar. döma mellan oss.” Då svor Jakob en ed vid honom som hans far Isak fruktade. 54Sedan offrade Jakob ett slaktoffer på berget och inbjöd sina släktingar till en måltid och tillbringade sedan natten tillsammans med dem på berget. 55Tidigt nästa morgon steg Laban upp och kysste sina döttrar och barnbarn till farväl och välsignade dem. Sedan återvände han hem.
