运约柜入圣殿
1所罗门把以色列的长老、各支派的首领和族长召集到耶路撒冷，准备把耶和华的约柜从大卫城锡安运上来。
2在以他念月，即七月住棚节的时候，以色列人都聚集到所罗门王那里。 3以色列的长老到齐后，祭司便抬起约柜， 4祭司和利未人将约柜、会幕和会幕里的一切圣器运上来。 5所罗门王和聚集到他那里的以色列全体会众在约柜前献祭，献上的牛羊多得不可胜数。 6祭司把耶和华的约柜抬进内殿，即至圣所，放在两个基路伯天使的翅膀下面。 7基路伯天使展开翅膀，遮盖约柜和抬约柜的横杠。 8横杠相当长，在至圣所前面的圣所中可以看见横杠的末端，在圣所外面看不见。横杠至今仍在那里。 9约柜里除了两块石版，没有别的东西。石版是以色列人离开埃及后，耶和华在何烈山跟他们立约时，摩西放进去的。 10祭司从圣所出来的时候，就有云彩充满了耶和华的殿， 11以致祭司不能留在殿里供职，因为那里充满了耶和华的荣光。 12那时，所罗门说：
“耶和华啊，
你曾说你要住在密云中，
13现在，我为你建造了殿宇，
作你永远的居所。”
14然后，王转身为站立在那里的以色列民众祝福， 15说：“以色列的上帝耶和华当受称颂！祂亲口给我父大卫的应许，现在祂亲手成就了！ 16祂曾说，‘自从我把我的以色列子民带出埃及以来，我并没有在以色列各支派中选出一座城来建造殿宇，作为我名下的居所。我只是拣选了大卫来治理我的以色列子民。’” 17所罗门又说：“我父大卫曾想为以色列的上帝耶和华建殿， 18但是耶和华对我父大卫说，‘你想为我建殿，这番心意是好的， 19但你不要建，要由你的亲生儿子为我建殿。’
20“耶和华已经实现祂的应许，祂让我继承我父大卫的王位统治以色列。现在，我为以色列的上帝耶和华的名建了殿， 21并在殿里预备了放约柜的地方。约柜里有耶和华的约，是祂把我们的祖先带出埃及时跟他们立的。”
所罗门的祷告
22所罗门当着以色列会众的面，站在耶和华的坛前，向天伸出双手， 23祷告说：“以色列的上帝耶和华啊，天上地下没有神明可以与你相比！你向尽心遵行你旨意的仆人守约，施慈爱。 24你持守向你仆人——我父大卫的应许，你曾亲口应许，你今天亲手成就了。
25“以色列的上帝耶和华啊，你曾对你仆人——我父大卫说，‘你的子孙若像你一样谨慎行事、遵行我的旨意，你的王朝就不会中断。’求你信守这应许。 26以色列的上帝耶和华啊，求你实现你向你仆人——我父大卫的应许。
27“然而，上帝啊，你真的会住在人间吗？看啊，诸天尚且不够你居住，更何况我建造的这殿呢？ 28可是，我的上帝耶和华啊，求你垂顾你仆人的祷告和祈求，垂听你仆人今天在你面前的呼求和祈祷。 29愿你昼夜看顾这殿——你应许立你名的地方！你仆人向着这地方祷告的时候，求你垂听。 30你仆人和你的以色列子民向这地方祈祷的时候，求你从你天上的居所垂听，赦免我们的罪。
31“如果有人得罪邻舍，被叫到这殿中，在你的坛前起誓， 32求你从天上垂听，在你众仆人当中施行审判，按他们的行为罚恶赏善。
33“当你的以色列子民因得罪你而败在敌人手中时，如果他们回心转意归向你，承认你的名，在这殿里祈祷， 34求你从天上垂听，赦免他们的罪，带领他们回到你赐给他们祖先的土地上。
35“当你的子民得罪你，你惩罚他们，叫天不降雨时，如果他们向着这殿祷告，承认你的名，并离开罪恶， 36求你在天上垂听，赦免你仆人——你以色列子民的罪，教导他们走正道，降下甘霖滋润你赐给你子民作产业的土地。
37“如果国中有饥荒、瘟疫、旱灾、霉病、蝗灾、虫灾，或是城邑被敌人围困，无论遭遇什么灾祸疾病， 38只要你的以色列子民，或个人或全体，自知心中痛苦并向着这殿伸手祷告，无论祈求什么， 39求你从天上的居所垂听，赦免他们。唯独你能洞察人心，你必按各人的行为施行赏罚， 40使你的子民在你赐给我们祖先的土地上终生敬畏你。
41-42“如果有远方的外族人听说你的大能大力，慕名而来，向着这殿祷告， 43求你从天上的居所垂听，应允他们的祈求，好叫天下万民都像你的以色列子民一样认识你的名，敬畏你，并知道我建造的这殿属于你的名下。
44“你的子民奉你的命令上阵与敌人作战，无论他们在哪里，如果他们向着你选择的这城和我为你建造的这殿祷告， 45求你从天上垂听，使他们得胜。
46“世上没有不犯罪的人，如果你的子民得罪你，以致你向他们发怒，让敌人把他们掳走，不论远近， 47若他们在那里回心转意，向你恳求，承认自己犯罪作恶了； 48若他们全心全意地归向你，朝着你赐给他们祖先的这片土地、你选择的这城和我为你建的这殿向你祷告， 49求你从天上的居所垂听他们的祈求，为他们伸张正义， 50赦免得罪你的子民，赦免他们的一切过犯，使掳掠他们的人善待他们。 51因为他们是你的子民、你的产业，是你从埃及那熊熊的火炉里拯救出来的。
52“愿你垂顾仆人和你的以色列子民的祈求。无论他们什么时候向你祈求，都求你垂听。 53主耶和华啊，因为你把我们祖先带出埃及的时候，曾经借着你的仆人摩西应许将以色列人从万民中分别出来，作你自己的产业。”
所罗门为民祝福
54所罗门跪在耶和华的坛前，举着手向耶和华祷告完毕， 55便站起来高声为以色列全体会众祝福： 56“耶和华当受称颂！祂照着应许赐平安给祂的以色列子民。祂从前借着仆人摩西赐下的美好应许一句也没有落空。 57愿我们的上帝耶和华与我们同在，就像与我们的祖先同在一样。愿祂永远都不撇下我们，不丢弃我们， 58使我们的心归向祂，遵行祂的旨意，谨守祂吩咐我们祖先的诫命、律例和典章。 59愿我们的上帝耶和华昼夜顾念我在祂面前的这些祈求，天天护佑祂的仆人和祂的以色列子民， 60叫地上万民都知道，耶和华是独一无二的上帝。 61愿你们像今天一样专心事奉我们的上帝耶和华，遵行祂的律法，谨守祂的诫命。”
圣殿奉献礼
62王和以色列众民一同向耶和华献祭。 63所罗门向耶和华献上两万二千头牛、十二万只羊作平安祭，王和以色列众民为耶和华的殿举行奉献典礼。
64那天，因为耶和华殿前的铜坛太小，容不下燔祭、素祭和平安祭祭牲的脂肪，所罗门王就把殿前院子中间分别出来作圣洁之地，在那里献上燔祭、素祭和平安祭祭牲的脂肪。 65所罗门和从哈马口直至埃及小河而来的全体以色列人聚成一大群会众，在我们的上帝耶和华面前守节期两周，共十四天。 66之后，所罗门王让众民各回本乡。他们看见耶和华向祂的仆人大卫和以色列子民所施的一切恩惠，都为王祝福，并满心欢喜地回家去了。
Arken flyttas till templet
(2 Krön 5:2—6:2)
1Därefter kallade Salomo samman alla äldste i Israel, alla stamhövdingar och överhuvuden för de israelitiska familjerna. Han kallade dem till sig i Jerusalem för att hämta Herrens ark från Sion, Davids stad. 2Alla israeliterna samlades hos kung Salomo för högtiden i den sjunde månaden, etanim. 3När alla Israels äldste hade kommit lyfte prästerna arken. 4De bar upp Herrens ark och uppenbarelsetältet samt alla de heliga föremålen som fanns i det. Det var alltså prästerna och leviterna som hämtade dem dit upp. 5Kung Salomo och hela Israels menighet som var samlad hos honom stod framför arken. De offrade får och boskap i en sådan mängd att de inte kunde räknas.
6Prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i det inre rummet av templet, det allra heligaste, under kerubernas vingar, 7som var utbredda över platsen där arken stod, så att den och dess bärstänger täcktes av keruberna. 8Stängerna var så långa att deras ändar kunde ses från det heliga, framför koret, men inte utifrån. De finns där än idag. 9Ingenting annat fanns i arken förutom de två stentavlorna, som Mose lade ner i den vid Horeb, när Herren hade ingått förbundet med Israels folk efter uttåget ur Egypten.
10När prästerna gick ut från helgedomen, fylldes Herrens hus av ett moln. 11Prästerna kunde inte fullgöra sin tjänst, därför att Herrens härlighet uppfyllde hans hus.
12Salomo sa då: ”Herren har sagt att han ska bo i dunklet, 13men jag har gjort ett magnifikt tempel åt dig, en plats, där du kan bo i evighet.”
14Sedan vände kungen sig till hela Israels församling och välsignade dem medan de stod upp.
15Han sa:
”Välsignad vare Herren, Israels Gud, som nu med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David när han sa: 16’Jag har aldrig, sedan jag förde mitt folk Israel ut ur Egypten, valt någon stad bland Israels stammar för att bygga ett hus för mitt namn. Men nu har jag valt David till att härska över mitt folk Israel.’
17Min far David tänkte bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds namn, 18men Herren sa till honom: ’Din tanke att bygga ett hus åt mitt namn var god, 19men du är inte den som ska bygga det, utan din son, som föds åt dig, är den som ska bygga det huset åt mitt namn.’
20Herren har gjort vad han lovade. Jag har efterträtt min far David och sitter nu på Israels tron, som Herren har lovat, och jag har byggt templet åt Herrens, Israels Guds, namn. 21Jag har gjort i ordning en plats där för arken med förbundet som Herren slutit med våra förfäder när han förde dem ut ur Egypten.”
Salomo inviger templet
(2 Krön 6:12-40)
22Och inför hela Israels församling stod sedan Salomo framför Herrens altare och sträckte ut sina händer mot himlen.
23Han sa:
”Herre, Israels Gud, det finns ingen annan Gud som du, varken uppe i himlen eller nere på jorden. Du håller förbundet och visar nåd mot dina tjänare, när de helhjärtat vandrar dina vägar. 24Du har hållit ditt löfte till din tjänare, min far David; vad du med din mun lovat har du idag med din hand fullbordat.
25Herre, Israels Gud, uppfyll nu också det löfte du gav din tjänare, min far David, när du sa: ’Det ska aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron, om bara dina efterkommande är vaksamma och lever inför mig som du har gjort.’ 26Ja, Israels Gud, låt ditt löfte till din tjänare David gå i uppfyllelse.
27Men skulle Gud vilja bo på jorden? Inte ens himlen, himlarnas himmel, kan rymma dig, så mycket mindre då templet som jag har byggt! 28Men vänd dig ändå till din tjänares bön och vädjan, Herre, min Gud! Lyssna på det rop och den bön jag, din tjänare, idag ber inför dig: 29Låt din blick vaka över detta tempel natt och dag, över denna plats där du har sagt att ditt namn ska vara. Hör den bön jag, din tjänare, ber till dig, vänd mot denna plats. 30Hör din tjänares och ditt folk Israels vädjan, när de ber vända mot denna plats. Ja, hör i himlen där du bor och när du hör, förlåt!
31När någon har begått ett brott mot en annan och blir ålagd en ed och kommer och svär den inför ditt altare i detta tempel, 32lyssna då från himlen och agera, skaffa rätt åt dina tjänare. Förklara den skyldige skyldig och låt honom få vad han förtjänar, men frikänn den oskyldige och återupprätta honom i rättfärdighet.
33Om ditt folk Israel blir slaget av en fiende, därför att det har syndat mot dig och om folket sedan vänder om och bekänner ditt namn och ber och vädjar till dig om nåd i detta tempel, 34lyssna då till dem från himlen och förlåt ditt folk Israel deras synder och för dem tillbaka till det land som du gav deras förfäder.
35När himlen stängs, så att det inte regnar på grund av att de har syndat mot dig och om de då ber, vända mot denna plats, och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd när du har straffat dem, 36lyssna då i himlen och förlåt dina tjänares, ditt folk Israels, synd. Lär dem den rätta vägen som de ska vandra och sänd regn över det land som du har gett åt ditt folk.
37Om det blir hungersnöd eller epidemier i landet, om det är mjöldagg och mögel som härjar säden, eller gräshoppor och gräsmaskar, eller om fienden belägrar deras städer, eller vilken sjukdom eller plåga det än kommer, 38och vilken bön eller vädjan någon av ditt folk Israel än uppsänder – var och en känner bäst sin egen plåga i sitt hjärta – och sträcker ut sina händer mot detta hus, 39hör det då från himlen, där du bor. Förlåt och grip in! Ge var och en vad han förtjänar, för du känner hans innersta, ja endast du känner människornas innersta. 40Då ska de frukta dig så länge de lever i det land som du gav våra förfäder.
41Om en främling som inte tillhör ditt folk Israel kommer från ett avlägset land för ditt namns skull, 42för även där ska man få höra om ditt stora namn och om din mäktiga hand och din utsträckta arm, och han kommer och ber vänd mot detta tempel, 43hör då i himlen där du bor och gör vad främlingen begär av dig. Då kommer alla folk på jorden att lära känna ditt namn och frukta dig så som ditt folk Israel gör och inse att detta tempel som jag har byggt är kallat efter ditt namn.
44Om ditt folk på din befallning drar ut för att strida mot sin fiende och de ber till dig, Herre, vända mot denna stad som du har utvalt och mot detta tempel som jag har byggt åt ditt namn, 45hör då i himlen deras böner och vädjan och skaffa dem rätt.
46Om de syndar mot dig, för det finns ingen människa som inte syndar, och du blir vred på dem och överlämnar dem åt fienden och de förs bort i fångenskap till fiendens land, nära eller fjärran, 47och om de där i sitt fångenskapsland vänder om, åter vädjar till dig om nåd i sitt fångenskapsland och säger: ’Vi har syndat och handlat fel, vi har gjort det onda: Vi har syndat och handlat fel, vi har gjort det onda,’ 48om de då där i sina fienders land vänder om till dig helhjärtat och med uppriktigt sinne och ber till dig, vända mot sitt land som du gav deras förfäder och mot den stad som du har utvalt och det tempel som jag har byggt åt ditt namn, 49hör då, i himlen där du bor, deras bön och vädjan och skaffa dem rätt.
50Förlåt ditt folk som har syndat mot dig, förlåt alla deras onda gärningar och låt deras erövrare vara barmhärtiga mot dem, 51för de är ditt folk, ditt arv, som du förde ut ur Egypten, den heta smältugnen. 52Låt din blick vara riktad mot din tjänare och ditt folk Israel när de vädjar till dig och låt dina öron höra när de ropar till dig! Lyssna till dem när de än ber till dig, 53för du har själv avskilt dem till arvedel åt dig bland alla jordens folk, så som du talade om för din tjänare Mose när du, Herre, Herre, förde våra förfäder ut ur Egypten.”
54När Salomo hade avslutat sin bön och vädjan till Herren, reste han sig upp framför Herrens altare där han hade böjt knä med händerna sträckta mot himlen. 55Han reste sig och välsignade med hög röst hela Israels församling:
56”Välsignad vare Herren, som har uppfyllt sitt löfte och låtit sitt folk Israel få ro! Ingenting har uteblivit av allt det goda som han lovade sin tjänare Mose. 57Herren, vår Gud, må vara med oss som han var med våra förfäder! Må han aldrig lämna eller överge oss! 58Må han vända våra hjärtan till sig så att vi vandrar på hans vägar och håller alla de bud, stadgar och befallningar som han gett våra förfäder. 59Orden i den bön som jag bett inför Herren, vår Gud, må alltid vara inför honom, både dag och natt, så att han dagligen skaffar rätt åt sin tjänare och hela Israel. 60Folk över hela jorden ska få veta att Herren är Gud och att det inte finns någon annan. 61Överlämna era hjärtan helt åt Herren, vår Gud, så att ni alltid följer hans lagar och befallningar precis som ni gör i dag!”
62Kungen och hela Israel frambar offer till Herren. 63Salomo offrade gemenskapsoffer till Herren, sammanlagt 22 000 tjurar och 120 000 får och getter. Så invigde kungen och hela Israels folk Herrens hus. 64Den dagen helgade kungen den mellersta delen av förgården framför Herrens hus och offrade där brännoffer, matoffer och fettstycken av gemenskapsoffer, eftersom kopparaltaret inför Herren var för litet för att rymma alla brännoffer, matoffer och fettstycken av gemenskapsoffren.
65Salomo firade högtiden tillsammans med hela Israel. Det var en stor församling, ända från Levo-Hamat till Egyptens bäck. De firade högtiden inför Herren, vår Gud, i sju dagar8:65 Enligt Septuaginta endast sju dagar. Jfr v. 8, åttonde dagen. och sedan i ytterligare sju dagar, sammanlagt fjorton dagar. 66Sedan sände Salomo hem dem på åttonde dagen. Folket välsignade kungen och gick hem glada och lyckliga över allt det goda Herren hade gjort mot sin tjänare David och mot sitt folk Israel.
