保罗在亚基帕王面前申辩
1亚基帕对保罗说：“准你为自己辩护。”于是保罗伸手示意，然后为自己辩护说： 2“亚基帕王啊，面对犹太人对我的种种控告，我今天很荣幸可以在你面前申辩， 3尤其是你对犹太习俗和各种争议都十分熟悉。因此，求你耐心听我说。
4“我从小在本族和耶路撒冷为人如何，犹太人都知道。 5他们认识我很久了，如果他们肯作证的话，他们可以证明我从小就属于犹太教中最严格的法利赛派。 6现在我站在这里受审，是因为我盼望上帝给我们祖先的应许。 7我们十二支派日夜虔诚地事奉上帝，盼望这应许能够实现。王啊！就是因为我有这样的盼望，才被犹太人控告。 8上帝叫死人复活，你们为什么认为不可信呢？ 9我自己也曾经认为应该尽一切可能反对拿撒勒人耶稣。 10我在耶路撒冷就是这样做的。我得到祭司长的授权，把许多圣徒26:10 保罗在这里指的是信耶稣的基督徒。关进监狱。他们被判死刑，我也表示赞同。 11我多次在各会堂惩罚他们，逼他们说亵渎的话，我对他们深恶痛绝，甚至到国外的城镇去追捕、迫害他们。
保罗信主的经过
12“那时，我带着祭司长的授权和委托去大马士革。 13王啊！大约中午时分，我在路上看见一道比太阳还亮的光从天上照在我和同行的人周围。 14我们都倒在地上，我听见有声音用希伯来话对我说，‘扫罗！扫罗！你为什么迫害我？你很难用脚去踢刺。’ 15我说，‘主啊，你是谁？’主说，‘我就是你所迫害的耶稣。 16你站起来。我向你显现，是要派你做我的仆人和见证人，把你所看见的和以后我将启示给你的事告诉世人。 17我将把你从你的同胞和外族人手中救出来。我差遣你到他们那里， 18去开他们的眼睛，使他们弃暗投明，脱离魔鬼的权势，归向上帝，好叫他们的罪得到赦免，与所有因信我而圣洁的人同得基业。’
保罗放胆传道
19“亚基帕王啊！我没有违背这从天上来的异象。 20我先在大马士革，然后到耶路撒冷、犹太全境和外族人当中劝人悔改归向上帝，行事为人要与悔改的心相称。 21就因为这些事，犹太人在圣殿中抓住我，打算杀我。 22然而，我靠着上帝的帮助，到今天还能站在这里向所有尊卑老幼做见证。我讲的不外乎众先知和摩西说过要发生的事， 23就是基督必须受害，并首先从死里复活，将光明带给犹太人和外族人。”
24这时，非斯都打断保罗的申辩，大声说：“保罗，你疯了！一定是你的学问太大，使你神经错乱了！”
25保罗说：“非斯都大人，我没有疯。我讲的话真实、合理。 26王了解这些事，所以我才敢在王面前直言。我相信这些事没有一件瞒得过王，因为这些事并非暗地里做的。 27亚基帕王啊，你信先知吗？我知道你信。”
28亚基帕王对保罗说：“难道你想三言两语就说服我成为基督徒吗？”
29保罗说：“不论话多话少，我求上帝不仅使你，也使今天在座的各位都能像我一样，只是不要像我这样带着锁链。”
30亚基帕王、总督、百妮姬及其他在座的人都站起来， 31走到一边商量说：“这人没有做什么该判死刑或监禁的事。” 32亚基帕王对非斯都说：“这人要是没有向凯撒上诉，已经可以获释了。”
1Sedan sa kung Agrippa till Paulus: ”Vad har du att säga till ditt försvar? Varsågod, ordet är ditt.”
Då lyfte Paulus handen och började sitt försvarstal:
2”Kung Agrippa, jag är lycklig över att jag idag får svara på judarnas anklagelser inför dig, 3för jag vet att du är en expert på judarnas alla seder och stridsfrågor. Jag ber dig därför att lyssna på mig med tålamod!
4Alla judar känner mycket väl till mitt liv ända från min tidigaste barndom, först bland mina landsmän i Tarsos och sedan i Jerusalem. 5De känner mig sedan lång tid tillbaka och kan om de bara vill intyga att jag har levt som farisé och följt den strängaste riktningen inom vår religion. 6Jag står nu anklagad för mitt hopp om Guds löfte till våra förfäder, 7samma löfte som vårt folks tolv stammar hoppas få se infriat genom att dag och natt tjäna Gud. Det är alltså, kung Agrippa, för det hoppets skull jag står anklagad av judarna. 8Varför ska det vara så svårt att tro att Gud uppväcker de döda?
9Tidigare trodde jag själv att det var min plikt att gå så hårt fram som möjligt mot nasarén Jesus namn. 10Jag gjorde det i Jerusalem, fängslade många av de heliga med den fullmakt jag fått av översteprästerna. Och när de skulle dömas till döden, röstade jag för det. 11Många gånger fick jag dem straffade överallt i synagogorna för att försöka få dem att häda. Jag var så rasande mot dem att jag förföljde dem i avlägsna städer i främmande länder.
12Men en dag när jag var på väg till Damaskus i ett sådant ärende, utrustad med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag, 13fick jag, o kung, vid middagstiden se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och omgav både mig och mina följeslagare. 14Vi föll alla till marken och jag hörde en röst som talade till mig på hebreiska och sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du skadar bara dig själv genom att kämpa mot oxpiken.26:14 Kämpa mot någons vilja.’
15’Vem är du, Herre?’ frågade jag då. Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer. 16Res dig upp och ställ dig på benen! Jag har visat mig för dig, för att du ska bli min tjänare och vittne om vad du har sett och kommer att se av mig i framtiden. 17Jag ska rädda dig undan både ditt eget och andra folk. Jag ska sända dig till dem, 18för att du ska öppna deras ögon, så att de vänder om från mörkret till ljuset, från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig ska de få förlåtelse för sina synder och en plats bland dem som är helgade.’
19Därför, kung Agrippa, kunde jag bara lyda denna syn från himlen. 20Jag predikade först till dem som bodde i Damaskus och Jerusalem, sedan i hela Judeen och vidare till andra folk. Överallt uppmanade jag människorna att ångra sig och vända om till Gud och visa sin förvandling genom sina gärningar. 21Det var därför judarna arresterade mig i tempelområdet och försökte döda mig. 22Men Gud har skyddat mig, så att jag fortfarande står som vittne inför både små och stora. Ändå är det inget nytt jag kommer med utan bara det som var förutsagt genom profeterna och Mose, 23att Messias måste lida och bli den förste som uppstod från de döda och att han skulle förkunna ljuset för både vårt och andra folk.”
24När Paulus hade kommit så långt i sitt försvarstal, blev han plötsligt avbruten av Festus som ropade: ”Paulus, du är förvirrad! Allt ditt studerande har gjort dig galen!” 25Men Paulus svarade: ”Nej, högt ärade Festus, jag är inte galen. Jag berättar sanningen lugnt och sansat 26och kungen känner väl till alla dessa frågor. Jag talar därför öppet till honom, för jag är säker på att de här händelserna är bekanta för honom. De utspelade sig ju inte i någon avkrok! 27Kung Agrippa, tror du på profeterna? Ja, jag vet att du gör det.”
28Då sa Agrippa till honom. ”Så snabbt du försöker göra mig kristen!”
29Paulus svarade: ”Vare sig det går fort eller långsamt, så önskar jag inför Gud att inte bara du utan alla som lyssnar till mig här idag skulle bli som jag, fast utan de här bojorna.”
30Sedan reste sig kungen, landshövdingen, Berenike och alla de andra 31och när de gick ut därifrån sa de till varandra: ”Den här mannen har inte gjort något som förtjänar dödsstraff eller fängelse.”
32Och Agrippa sa till Festus: ”Han hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren.”
