上帝呼召以赛亚
1乌西雅王驾崩那年，我看见主坐在高高的宝座上，衣袍下垂，覆盖了圣殿。 2在祂上方侍立着撒拉弗天使，他们各有三对翅膀：一对遮脸，一对遮脚，一对飞翔。 3他们彼此呼喊：
“圣哉，圣哉，圣哉，
万军之耶和华！
祂的荣耀充满大地。”
4他们的声音震动圣殿的根基，圣殿里烟云弥漫。 5那时我说：“我有祸了！我要灭亡了！因为我口出不洁之言，又住在口出不洁之言的人群中，并且亲眼看见了大君王——万军之耶和华。” 6有个撒拉弗天使用火钳从祭坛上取了一块燃烧的炭，飞到我面前， 7用炭碰我的嘴唇，说：“看啊，这炭碰了你的嘴唇，你的过犯已被除掉，你的罪恶已被赦免。” 8然后，我听见主说：“我可以差遣谁呢？谁肯为我们去呢？”我说：“我在这里，请差遣我！” 9祂说：“你去告诉以色列人，
“‘你们听了又听，却不明白；
看了又看，却不领悟。’
10要让这些人心灵麻木，
耳朵发背，
眼睛昏花，
免得他们眼睛看见，
耳朵听见，
心里明白，
回心转意，就得到医治。”
11我说：“主啊，这要到什么时候呢？”祂说：
“直到城邑荒凉，无人居住，房屋空置，
土地荒废的时候。
12那时，我必把他们赶到远方，
他们的土地必荒芜。
13即使境内只剩下十分之一的人，
也必被消灭。
然而，就像砍掉松树和橡树后必留下树墩，
这地方必有圣洁的苗裔存留下来。”
Herren kallar Jesaja
1Det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög, upphöjd tron, och templet fylldes av hans mantelsläp. 2Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3De ropade till varandra:
”Helig, helig, helig är härskarornas Herre,
hela jorden är full av hans härlighet.”
4Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och templet fylldes av rök.
5Jag sa: ”Ve mig! Jag går under, för jag är en man med orena läppar och bor bland ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Herre.”
6Då flög en av seraferna fram till mig, med ett glödande kol i handen som han hämtat från altaret med en tång. 7Han rörde med det vid mina läppar och sa:
”När detta nu har vidrört dina läppar har din skuld tagits bort och din synd försonats.”
8Sedan hörde jag Herren fråga: ”Vem ska jag sända? Vem vill gå som vår budbärare?” Jag svarade: ”Jag vill! Sänd mig!” 9Då sa han:
”Gå och säg till det här folket:
’Lyssna, lyssna, men fatta inget!
Titta, titta, men se inget!’
10Gör det här folkets hjärta hårt.
Stäng deras öron
och tillslut deras ögon,
så att de inget kan se
och inget höra,
så att de inget förstår
och inte vänder om och blir botade.”
11Jag frågade: ”Herre, hur länge?” Han svarade:
”Tills städerna ligger i ruiner
utan invånare,
husen står tomma,
och fälten är skövlade.
12Herren ska föra var och en långt bort,
och det ska bli en stor ödeläggelse i landet.
13När en tiondel är kvar där,
ska också den ödeläggas,
som en terebint eller en ek,
vars stubbe finns kvar efter att den fällts.
Den stubben är en helig säd.”
