Romerbrevet 3 – BPH & MTDS

Bibelen på hverdagsdansk

Romerbrevet 3:1-31

Gud er retfærdig og vil dømme al ondskab

1„Jamen, er omskærelsen da til ingen nytte? Har vi jøder da slet ingen fortrin?” er der måske nogle af jer, der vil spørge. 2Jo, vi har mange fortrin. Først og fremmest var det os, der fik Guds ord betroet. 3Ganske vist var mange jøder ikke lydige mod det, Gud sagde til dem, men deres manglende trofasthed betyder ikke, at Gud holder op med at være trofast. 4Gud står ved sit ord, om så alle andre svigter. Som David sagde til Gud: „Du anklager mig med rette, din dom er retfærdig.”3,4 Sl. 51,6 LXX.

5„Jamen, hvis nu vores synder får folk til at kunne se Guds godhed, er det så ikke uretfærdigt af ham at straffe os?” Sikke noget sludder! 6Selvfølgelig ikke! Hvordan skulle Gud kunne være en retfærdig dommer, hvis han ikke straffer alt det onde? 7„Jamen, hvis nu mine små løgne sætter Guds sandhed i relief og dermed ophøjer ham, så burde han vel ikke se på mig som en synder?” 8Hvis det var rigtigt, kunne man lige så godt sige: „Lad os gøre det onde, for så kan folk lettere se det gode.” Der er ligefrem nogle, der ondskabsfuldt påstår, at vi siger sådan. De vil få deres velfortjente straf.

Også jøderne er under Guds dom

9„Hvad så?” spørger du måske. „Er vi jøder da ikke bedre end andre mennesker?” Nej, for jeg har jo allerede gjort rede for, at alle mennesker, både jøder og ikke-jøder, er under syndens magt. 10Det fremgår også af følgende citater fra Skrifterne:3,10 Henviser til Sl. 14,1-3 (= 53,2-4); Sl. 5,10b; Sl. 140,4b; Sl. 10,7a; Es. 59,7-8 og Sl. 36,2.

„Ingen gør Guds vilje,

ikke en eneste.

11Ingen er forstandig,

ingen søger Gud.

12Alle er kommet på afveje,

fordærvede af synd.

Ingen gør det gode,

ikke én eneste.”

13„Deres strube stinker som en åben grav,

deres tunge er belagt med smiger.”

„Deres ord dræber som slangegift.”

14„De har munden fuld af forbandelser og trusler.”

15„De kommer hurtigt ind i slagsmål og vold.

16Der er ødelæggelse og elendighed i deres kølvand.

17De kender ikke fredens vej.”

18„De har ingen respekt for Gud.”

19Vi ved, at Skriften3,19 Ordret: „Loven”. Det græske ord svarer til det hebraiske Torah, som nogle gange henviser til de fem første bøger i Bibelen, kaldet Mosebøgerne, nogle gange som her til hele den jødiske Skrift, vores Gamle Testamente. henvender sig til dem, der tror på den. Når Skriften på den måde udtaler dom over jøderne, forstår vi, at hele verden er under Guds dom, også jøderne. Ingen kan undskylde sig. 20Der er nemlig ingen mennesker, der kan blive accepteret af Gud ved at prøve at overholde Guds lov. Den afslører kun, at vi ikke kan overholde den.

Hvordan bliver man accepteret af Gud?

21-22Gud har nu åbenbaret en ny måde, hvorpå vi kan blive accepteret af ham, og den er allerede omtalt i Toraen3,21-22 På græsk „loven”, som er den almindelige oversættelse af det hebraiske Torah. Det henviser her til de fem Mosebøger. og de Profetiske Bøger. Det sker ikke ved at overholde den jødiske lov, men ved at tro på Jesus Kristus, og det gælder alle mennesker, uanset deres baggrund. 23Alle har jo svigtet og lever ikke op til Guds ideal.3,23 Eller: Guds herlighed. 24Men vi bliver erklæret skyldfri på grund af Guds nåde. Det er en gave til os. Gaven består i, at Jesus Kristus påtog sig den straf, vi skulle have haft. 25-26Gud sendte Kristus, for at han ved sin død skulle tage straffen for alle menneskers synder. Før Kristus døde, var Gud på grund af sin barmhjertighed villig til at udskyde straffen for de synder, som blev begået i fortiden. Nu, da Kristus er kommet, bliver alle, som tror på ham, erklæret skyldfri på trods af deres synd.3,25-26 „Synd” betyder manglende tillid til Guds godhed og kærlighed med deraf følgende oprør imod ham. Det er ikke i strid med Guds retfærdighed at gøre sådan, for Kristus har taget straffen for alle menneskers oprør og synd.

27Hvad har vi så at rose os af? Ingenting, for Gud accepterer os ikke på grund af vores gode gerninger, men på grund af vores tro. 28Et menneske bliver accepteret af Gud ved at tro på Kristus og ikke ved at skulle leve op til det, som den jødiske lov forlanger.

29Eller er Gud måske kun Gud for os jøder? Er han ikke også Gud for alle de andre folkeslag? Jo, det er han. 30For der er kun én Gud, og han accepterer alle mennesker som skyldfri, hvis de tror på Jesus, hvad enten de er jøder eller ej.

31Betyder vores tro så, at vi bare skal smide Guds lov væk? Nej, bestemt ikke, vi skal opfylde3,31 Eller: „give den sin rette plads”. Det græske ords betydning er omstridt. Oversættelsen her bygger på, at det samme ord bruges i Es. 44,26 (LXX), og det ser ud til at være den samme tanke, som findes i Matt. 5,17. Desuden må teksten sammenlignes med, hvad Paulus skriver i Rom. 8,4; 13,8-10 og Ef. 2,15. Det er også muligt at oversætte: „Men den skal bestå” eller „Men den skal fortsat eksistere.” Derimod er det næppe korrekt at oversætte med „vi hævder loven” (1907), „vi stadfæster loven” (1948) eller „vi gør loven gældende” (1992). den.

Mushuj Testamento Diospaj Shimi

Romanos 3:1-31

Diosca manataj shitanchu

1Shinashpaca judío canaca, ¿imapajtaj alli canga? Charishca aicha punta carata pʼitichishca canapish, ¿imapajtaj alli canga? 2Alli yuyarijpica, chaihuanca achca allicunatamari chasquishcacuna. Puntaca, Taita Diosca paipaj Shimitami paicunapaj maquipi churashca.

3Chaita chasquishpapish, maijancunaca manatajmari crishcacunachu. Chashna maijancuna mana crijta ricushpaca, ¿Taita Diospish pai rurana tucushcataca ñachu mana pajtachina tucushca canga? 4¿Maitataj chashnaca cangari? Tucui runacuna llulla cajpipish, Taita Diosca, pai rurana tucushcataca, tucuita pajtachicungallami. Chashna cajpimi, cashna Quillcashca tiyacun:

«Quiquinca imata nishpapish, pajtachij cashcatami ricuchingui.

Quiquinta imata juchachijpipish, Quiquinmi mishashpa llujshingui» ninmi.

5(Cunanca runapaj yuyaihuan rimarij shinalla rimasha). Ñucanchij mana allita rurashcallamantataj, Taita Diosca cashcata ruraj cashca ashtahuan ricunalla tucujpica, ¿imatataj nishun? Taita Diosca llaquita cachashpaca, ¿manapish llaquichina cajpi llaquichijchu canga? 6¿Maitataj chashnaca cangari? Taita Diosca, paipish chashna cashpaca, cai pachapi causajcunataca, ¿ima ñahuihuantaj juchachingari? 7Ñuca llulla cajpitajmari, Taita Diosca mana llullaj, sumaj cashca, ashtahuan ricunalla tucun. Shina cajpica, ¿ima nishpataj paica ñucataca: «Juchayujmi cangui» nishpa juchachicunri? 8Shinashpaca, ñucanchijta yanga juchachijcuna nishca shina: “Allita japingapajca, millaita ruracushunlla” ninatajchari alli canmanri. (‘Chashna nishpami purincuna’ nishpa, ñucanchijta yanga juchachijcunaca, jatun llaquita apana cashcallatatajmi apangacuna).

Juchata mana rurajca shujllapish mana tiyanchu

9Shinashpaca, ¿ñucanchijca mana israelcunata yalli allichu canchij? ¿Maitataj chashnaca cashunri? Ñamari, “Israelcunapish, mana israelcunapish jucha mandashcami causancuna” nircanchij. 10Dios Quillcachishcapitajmi, cashna nicun:

«Juchata mana rurajca, shujllapish mana tiyanchu.

11Alli yuyaiyujca, pi mana tiyanchu,

Taita Diostaca pi mana mashcanchu.

12Tucuicunami panda ñanta catishpa,

yanga tucurcacuna.

Allita rurajca pi mana tiyanchu,

¡Shujllapish mana tiyanchu!»

13«Paicunapaj tungurica, pambangapaj allashca jutcu shinami.

Llulla cʼallucunami.»

«Paicunapaj shimica, culebrapaj venenohuan jundami.»

14«Paicunaca, imapish tucuchun nishpami,

jayaj shimicunata amullirashca purincuna.»

15«Chaquicunahuanca, huañuchinaman callpajcunami.

16Maita rishpapish llaquichishpataj, chingachishpatajmi tigrancuna.

17Sumajta causanataca, imata mana yachancunachu.»

18«Taita Diosta manchanatapish, mana yuyarincunallapishchu» ninmi.

19Chashna cajpimi, Mandashca imallata nicushcacunaca, Mandashcata charicujcunapajllataj cashcata yachanchij. Taita Dios tapucun ñaupajpica, tucuicuna shimita huichcashca saquirichunmi, chashnaca nicun. 20Mandashcapi imalla nishcata pajtachishcamantaca, Diosca mana ima juchachina illajta rurangachu. Mandashcacunaca, juchayuj cashcata ricuchingapajllami.

Jesucristota crijllapimi ima juchachina illajta ruran

21Ashtahuanpish Taita Diosca juchayujcunataca Mandashcamanta chʼicanmari ima juchachina illajta rurana tucushca. Chaitaca cunanmari yachanchij. Chaitaca Mandashcapish, Dios ima nishcata huillajcunapish ñamari huillashca. 22Jesucristota crijllapimi, Taita Diosca ima juchachina illajta ruran. Tucuicunapaj chai shinallatajmi. 23Tucuicunallataj juchallishcamantami, Taita Dios cushca sumaj canatapish quichuchircacuna. 24Chashna mana cʼuyaipajcunatamari Diosca ñucanchijtaca jatunta cʼuyashca. Chaimantami, ñucanchij imata mana cujpipish, Cristo Jesusllamanta quishpichinlla. 25Taita Diosca, Jesucristotaca yahuarta jichashpa huañushpa, ñucanchij juchacunata anchuchichunmi cacharca. Chaimantami Jesucristoca, pai jichashca yahuarpi crijcunallata quishpichin. Taita Diosca, ima juchachina illajta ruraj cashcata ricuchingapajmi, mana pʼiñarishpalla, ñaupa juchacunamantaca mana yuyachishpa, saquircalla. 26Diosca, Paillataj ima juchachina illaj cashpami, pitapish Jesusta crijllapi, ima juchachina illajta rurashpa chasquin. Chaita cunan punlla ricuchingapajmi chashnaca rurarca. 27Shina cajpica, ¿imamanta jatun tucuna tiyanchu? Ña mana tiyanchu. ¿Imamantari? ¿Mandashcapi nishcata rurashcamantachu, imashi? Mana chaimantachu. Ashtahuanpish Jesusta crichun mandashcata chasquishcamantami chashna tucun. 28Chaimantami maijanpish Mandashcata saquishpa crijtami, ima juchachina illajta ruran nicunchij. 29Shinashpaca, ¿Diosca judiocunapajllachu Dios canga? ¿Manachu mana israelcunapajpish Dios canga? Ari, mana israelcunapajpish Diostajmari. 30Taita Diosca, shujlla cashcamantami, charishca aicha punta carata pʼitichishca cajpipish, mana chaita rurashca cajpipish, Jesusta crijllapi, ima juchachina illajta ruran. 31Chashna cajpica crishpaca, ¿Mandashcatachu chingachinchij? ¡Ama chaitaca yuyaichijchu! Ashtahuanpish Mandashcataca, alli cashcatamari ricuchicunchij.