Guds løfte om at redde sit folk på trods af deres ulydighed
1Israels folk, Herren, som skabte dig, siger nu til dig: „Vær ikke bange, for jeg har købt dig fri! Jeg kalder dig ved navn—du er min! 2Når du går gennem fortvivlelsens dybe vande, er jeg med dig. Når modgangen skyller ind over dig, skal du ikke drukne i sorg. Når du går gennem prøvelsens ild, skal du ikke brænde op, for flammerne vil ikke skade dig. 3Jeg er Herren, din Frelser, Israels hellige Gud! Jeg giver Egypten, Kush og Seba i løsesum, så du kan få din frihed. 4Fordi du er dyrebar for mig, agtet og elsket, giver jeg andre folkeslag i bytte for at redde dig. 5Vær ikke bange, for jeg er med dig! Jeg samler dig sammen fra øst og vest, 6fra nord og syd. Mine sønner skal komme fra fjerne lande og mine døtre fra jordens ende, 7alle dem, som hører mig til, og som jeg har skabt til at ære mig.
8Før folket frem! De er blinde og døve, selvom de har øjne at se med og ører at høre med. 9Kald folkeslagene sammen! Har nogen af deres guder forudsagt sådanne begivenheder? Har de nogensinde forudsagt noget som helst? Lad vidnerne stå frem for at fortælle, hvilke af deres forudsigelser der er blevet opfyldt.
10I er mine vidner! siger Herren. I er den tjener, jeg har udvalgt til at lære mig at kende, at tro på mig og forstå, at jeg er den, jeg er. Der findes ingen anden Gud. Der har aldrig været nogen anden, og der vil aldrig blive nogen anden. 11Jeg er Herren. Der findes ingen anden Frelser end mig. 12Det er mig, der forudsiger det her, og det er mig, der frelser jer. Det var ingen fremmed gud, som talte til jer. I er vidner på, at jeg er Gud. 13Jeg er og vil i al fremtid være den eneste sande Gud, og ingen kan forhindre mig i at handle, som jeg vil.”
14Herren, jeres Befrier, Israels hellige Gud, siger: „For jeres skyld sender jeg en mægtig hær mod Babylon. Jeg nedbryder alle byens porte, så deres jubel vendes til jammer. 15Jeg er Herren, den Hellige, Israels Skaber og jeres Konge!”
16Herren banede en vej gennem vandet og førte sit folk uskadt over havets bund. 17Han lokkede Egyptens hær derud med alle dens heste og stridsvogne. De segnede og rejste sig aldrig igen. De døde, gik ud som et lys.
18Herren siger: „Glem bare fortiden og lad være med kun at tænke på, hvad der skete dengang. 19For nu vil jeg gøre noget helt nyt! Det spirer frem allerede. Ser I det ikke? Nu baner jeg en vej gennem ørkenen og lader vandstrømme bryde frem i ødemarken. 20De vilde dyr vil takke mig, selv sjakalen og strudsen. For jeg lader vand vælde frem i vildmarken og kilder springe frem i ørkenen, så mit udvalgte folk kan få slukket deres tørst. 21Det folk, som jeg skabte til min ære, skal fortælle om min herlighed.
22Men det var ikke mig, I søgte hjælp hos, Jakobs børn. I blev trætte af mig, Israels folk. 23I ofrede ingen lam til mig og ærede mig ikke med offerdyr, skønt jeg ikke stillede urimelige krav om høstofre og røgelsesofre. 24Alligevel købte I ikke vellugtende røgelse til mig eller lod mig nyde offerdyrenes fedt. Nej, I bragte mig kun jeres synder og trættede mig med jeres overtrædelser.
25Men jeg vil af egen fri vilje og for min egen skyld tilgive jeres synder og ikke mere mindes dem. 26Hvis jeg har uret, så bevis det! 27Jeres første forfar syndede. Jeres ledere brød min pagt. 28Derfor vanærede jeg lederne af min helligdom og overgav Israels folk til spot og ødelæggelse.
Bara Herren kan rädda sitt folk
1Men nu säger Herren,
han som har skapat dig, Jakob,
han som har format dig, Israel:
”Var inte rädd,
för jag har befriat dig.
Jag har kallat dig vid namn,
och du är min.
2När du måste gå genom vatten
är jag med dig,
eller genom floder,
ska de inte dränka dig.
När du måste gå genom eld,
ska du inte bli bränd.
Lågorna ska inte skada dig.
3Jag är Herren, din Gud,
Israels helige, din räddare.
Jag ger Egypten till lösen för dig,
och Kush och Seba i utbyte.
4Du är dyrbar för mig,
och jag ärar och älskar dig.
Därför ger jag människor i utbyte mot dig,
folk i stället för ditt liv.
5Var inte rädd, för jag är med dig.
Jag ska leda dina barn från öster
och samla dig från väster.
6Till norden säger jag: ’Släpp dem!’
och till södern: ’Håll dem inte kvar!’
För hit mina söner från fjärran
och mina döttrar från jordens ände,
7alla som bekänner mitt namn
och som jag har skapat till min ära,
format och gjort.”
8Led ut de blinda som ändå har ögon,
och de döva som har öron.
9Alla nationer samlas,
folken kommer samman.
Vem bland dem har kunnat förutsäga detta,
eller tala om för oss vad som förut har skett?
Låt dem föra fram sina vittnen, så att de får rätt,
och de som hör kan säga att det är sant.
10”Men ni är mina vittnen, säger Herren,
min tjänare som jag har utvalt,
för att ni ska känna och tro mig
och förstå att jag är Gud.
Ingen annan Gud finns gestaltad före mig,
och ingen kommer att finnas efter mig.
11Jag är Herren,
och det finns ingen annan räddare.
12Det är jag som har uppenbarat, räddat och förkunnat,
ingen främmande gud bland er.
Ni är mina vittnen,” säger Herren, ”och jag är Gud.
13Ja, ända från första dagen.
Ingen kan rycka något ur min hand.
När jag handlar,
finns ingen som kan hindra det.”
Löfte om seger
14Så säger Herren,
er befriare43:14 Se 4 Mos 35:12 med not., Israels Helige:
”För er skull har jag sänt bud till Babylon
och ska bryta ner dem alla, som ingenting,
även kaldéerna, i de skepp de varit så stolta över.43:14 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.
15Jag är Herren, er Helige,
Israels skapare, er kung.”
16Så säger Herren,
som gjorde en väg genom havet,
en stig genom mäktiga vatten,
17han som förde ut vagnar och hästar
och en stark armé.
Där blev de liggande för att aldrig resa sig igen,
utsläckta, som en släckt veke.
18”Glöm det som har varit,
bli inte kvar i det förgångna.
19Nu gör jag något nytt.
Det spirar redan, ser ni det inte?
Jag ska göra en väg genom öknen
och strömmar i ödemarken.
20De vilda djuren, schakaler och berguvar, ska prisa mig,
för av mig får öknen vatten
så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.
21Det folk som jag har skapat åt mig
ska förkunna mitt lov.
22Men du har inte kallat på mig, Jakob,
inte tröttat ut dig för min skull, Israel.43:22 Eller: …du har tröttnat på mig, Israel. Här har översättningen hämtat hjälp från Septuaginta och Vulgata.
23Du har inte gett mig får som brännoffer
och inte ärat mig med slaktoffer.
Ändå har jag inte betungat dig med matoffer,
inte tröttat ut dig med krav på rökelse.
24Du har inte köpt kalmus åt mig
eller slösat dina slaktoffers fett på mig.
Nej, du har betungat mig med dina synder,
tröttat ut mig med dina överträdelser.
25Jag är den som utplånar dina försyndelser,
för min egen skull,
och jag kommer inte mer ihåg dina synder.
26Påminn mig,
låt oss gå till rätta med varandra!
Lägg fram din sak,
så att du kan få rätt.
27Din stamfader syndade,
dina talesmän gjorde uppror mot mig.
28Därför har jag förnedrat dina heliga furstar,
överlämnat Jakob åt förintelse
och Israel åt att skymfas.
