Bibelen på hverdagsdansk

4. Mosebog 27:1-23

1-2En dag, hvor israelitterne og deres ledere var forsamlet ved åbenbaringsteltets indgang, kom Zelofhads døtre med en forespørgsel til Moses, Eleazar, og stammelederne. Disse fem søstre hed Mala, Noa, Hogla, Milka og Tirtza, og de hørte til Manasses, Josefs søns, stamme. Deres far, Zelofhad, var fra heferitternes slægt. Hefer var søn af Gilead, som var søn af Makir, en af Manasses sønner.

3„Vores far døde i ørkenen,” sagde de, „men han var ikke iblandt dem, der sammen med Kora gjorde oprør imod Herren. Han døde en naturlig død, men uden at efterlade sig nogen sønner. 4Kan det være rigtigt, at vores fars navn skal gå i glemmebogen, bare fordi han ikke opnåede at få nogen sønner? Bør vi døtre ikke få tildelt et jordstykke på lige fod med vores fars brødre?”

5Moses gik til Herren for at få klarhed i denne sag, 6og Herren sagde til ham:

7„Zelofhads døtre har ret. De bør få tildelt jord på lige fod med deres farbrødre. Giv dem det jordstykke, deres far ville have fået, hvis han stadig havde været i live. 8Sig til israelitterne: Hvis en mand dør uden at efterlade sig nogen sønner, skal hans døtre overtage faderens jord. 9Hvis han slet ingen børn har, tilfalder jorden hans brødre. 10Hvis han ikke har nogen brødre, tilfalder jorden hans farbrødre, 11og hvis han heller ikke har nogen farbrødre, skal den overdrages til nærmeste slægtning.”

Josva indsættes som folkets leder efter Moses

12En dag sagde Herren til Moses: „Gå op på Abarimbjerget og se over på den anden side af Jordanfloden ind i det land, jeg har lovet at give til Israels folk. 13Efter at du har set ind i landet, er tiden kommet til, at du skal dø, ligesom Aron allerede er død. 14I var jo ulydige imod mig i Zins ørken, dengang folket gjorde oprør. I skaffede folket vand, men gav ikke mig æren for det.” Hermed refererede Herren til episoden ved Meriba i Kadesh i Zins ørken.

15Da sagde Moses til Herren: 16„Herre, du som er livets ophav, jeg beder dig om først at udvælge en ny leder for folket, 17en mand, som kan være deres anfører i krigene og gå foran dem, hvor de end drager hen, så dit folk ikke skal være som en flok får uden hyrde.”

18-20Herren svarede: „Gå hen og hent Josva, Nuns søn. Han er en mand af den rette støbning. Ham skal du tage med hen til præsten Eleazar, og i folkets påsyn skal du lægge hænderne på ham og dermed indsætte ham som leder for dem, så de herefter skal adlyde ham. 21Han skal søge råd hos præsten Eleazar, og Eleazar skal ved hjælp af Urim rådspørge mig. Så vil jeg give Eleazar svar, hvorefter han skal give svaret videre til Josva. På den måde vil jeg lede dem.”

22Moses adlød Herren og førte Josva til præsten Eleazar, og i folkets påsyn 23lagde Moses sine hænder på ham og indviede ham til den ledertjeneste, som Herren havde udvalgt ham til.

Swedish Contemporary Bible

4 Moseboken 27:1-23

Döttrars arvsrätt

(4 Mos 36:1-12)

1En dag kom Selofchads döttrar fram. Selofchad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, som tillhörde Manasses, Josefs sons släkter. Döttrarna hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 2De ställde sig inför Mose, prästen Elasar, ledarna och hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet och sa: 3”Vår far dog i öknen. Han var inte med bland dem som gaddade sig samman i Korachs uppror mot Herren utan dog för sin egen synd. Men han hade inga söner. 4Varför ska hans namn behöva dö ut bara för att han inte har en son? Vi skulle vilja ha landområden som de andra i hans släkt.”

5Mose lade fram deras sak inför Herren. 6Och Herren svarade Mose:

7”Selofchads döttrar har rätt. Ge dem land tillsammans med deras farbröder. Ge dem det område som deras far skulle ha fått. 8Tala till israeliterna: ’Om en man dör utan att ha någon son, så ska hans arvslott överlämnas till hans döttrar. 9Och om han inte har någon dotter, så ska den tillhöra hans bröder. 10Har han inte heller någon bror, så ska den gå till hans farbröder. 11Om han inte heller har farbröder, ska den tillfalla hans närmaste släkting. Detta ska vara en lagstadgad rätt för israeliterna, som Herren har befallt Mose.’ ”

Mose utser Josua till efterträdare

12En dag sa Herren till Mose: ”Gå upp på berget Avarim och se ut över det land, som jag har gett Israels folk. 13När du har sett det, kommer du att dö27:13 Ordagrant: samlas till ditt folk (jfr 20:24). alldeles som din bror Aron, 14för ni följde inte det jag befallde er i öknen Sin. När menigheten gjorde uppror, höll ni mig inte helig inför israeliterna när det gällde vattnet i Meriva vid Kadesh, i öknen Sin.”

15Då sa Mose till Herren: 16”Må Herren som är Gud över allt levandes ande utse en ny ledare åt folket, 17en man som kan leda dem när de går ut och när de vänder åter, vara deras ledare och anförare, så att Herrens folk inte blir som får utan herde!”

18Herren svarade: ”Gå och hämta Josua, Nuns son, som är fylld av ande. Lägg din hand på honom 19och för honom till prästen Elasar och hela menigheten. Insätt honom i denna uppgift inför dem. 20Ge honom av din auktoritet, så att hela Israels menighet kommer att lyda honom. 21Han ska ställa sig inför prästen Elasar för att få direktiv från Herren genom urim. Efter hans ord ska de dra ut och vända tillbaka, Josua och de övriga israeliterna, hela menigheten.”

22Mose gjorde som Herren sagt och tog med sig Josua och ställde honom inför prästen Elasar och hela menigheten. 23Mose lade sina händer på Josua och avskilde honom för hans uppgift, så som Herren hade sagt.