Sors de ton silence, ô Dieu !
1Au chef de chœur. Psaume de David.
Dieu, toi que je loue, ╵ne reste pas silencieux,
2car des gens méchants ╵ouvrent contre moi ╵leur bouche empreinte de tromperie,
et ils tiennent contre moi ╵des propos menteurs.
3Ils m’entourent de paroles ╵que la haine inspire.
Sans cause, ils me font la guerre.
4Pour prix de mon amitié, ╵ils m’ont accusé,
tandis que moi, je suis en prière.
5Ils me font du mal ╵pour le bien que je leur fais,
et mon amitié ╵est payée de haine.
6Soumets-le à un méchant109.6 Dans les v. 6-19, le psalmiste lance des imprécations contre ses adversaires qui sont motivées par le souci que la justice soit rétablie pour la gloire de Dieu, ainsi que par le désir légitime d’être délivré de ses ennemis. D’autres comprennent ces versets comme une citation des propos tenus par les « gens méchants » contre le psalmiste. !
Qu’un accusateur ╵se tienne à sa droite !
7Que, lors de son jugement, ╵il soit déclaré coupable,
que sa prière serve ╵à le condamner !
8Que ses jours soient abrégés,
qu’un autre prenne sa charge109.8 Cité en Ac 1.20. !
9Que ses fils soient orphelins,
que sa femme reste veuve,
10que ses enfants soient errants, ╵qu’ils mendient leur pain109.10 Texte hébreu traditionnel. L’ancienne version grecque a : qu’ils soient expulsés.,
et qu’ils soient réduits à quémander ╵loin de leur demeure en ruine !
11Que le créancier ╵prenne tout son bien !
Que des étrangers ravissent ╵le produit de son labeur !
12Qu’il n’y ait personne ╵qui lui manifeste ╵de la bienveillance
et qui ait pitié ╵de ses orphelins !
13Que ses descendants ╵soient exterminés
et qu’à la génération suivante, ╵leur nom disparaisse.
14Que le péché de ses pères ╵soit pris en compte par l’Eternel,
que les fautes de sa mère ╵ne soient jamais effacées !
15Que l’Eternel constamment, ╵les ait en ligne de mire !
Que leur souvenir ╵soit extirpé de la terre !
16Car cet homme ╵ne s’est jamais appliqué ╵à agir avec bonté,
et il a persécuté ╵le pauvre, le démuni,
l’homme au cœur brisé, ╵jusqu’à le faire mourir.
17Il aimait maudire : ╵que la malédiction vienne ╵le frapper !
Il refusait de bénir : ╵que la bénédiction fuie ╵loin de lui !
18Puisqu’il endossait ╵la malédiction ╵comme un vêtement,
qu’elle le pénètre ╵comme ferait l’eau,
et qu’elle entre en lui ╵jusque dans ses os ╵comme ferait l’huile109.18 Nb 5.17-28. !
19Qu’elle l’enveloppe ╵comme un vêtement,
comme une ceinture ╵sans cesse attachée ╵autour de ses reins !
20Que ce soit ainsi, ╵que l’Eternel paie ╵mes accusateurs
et ceux qui me calomnient.
21Et toi, Eternel, Seigneur,
interviens en ma faveur ╵en vue de ta renommée !
Toi dont l’amour est si bon, ╵viens me délivrer !
22Je suis affligé et pauvre
et mon cœur est déchiré ╵au-dedans de moi.
23Comme l’ombre qui s’étire, ╵je m’évanouis ;
et l’on me secoue ╵comme on le ferait ╵d’une sauterelle.
24Mes genoux flageolent ╵par l’effet du jeûne
et mon corps est amaigri.
25Je suis, pour ces gens, ╵un sujet de raillerie.
Dès qu’ils m’aperçoivent, ╵ils hochent la tête.
26A l’aide, Eternel, mon Dieu !
Sauve-moi dans ton amour !
27Que mes ennemis ╵puissent reconnaître
que c’est toi seul, Eternel, ╵toi seul qui as fait cela.
28Ils peuvent maudire, ╵toi, tu béniras !
Ils se dressent contre moi… ╵Ils seront couverts de honte !
Et ton serviteur ╵sera dans la joie.
29Que ceux qui m’accusent ╵soient couverts de déshonneur !
Qu’ils soient revêtus de honte ╵comme d’un manteau !
30Je célébrerai ╵l’Eternel à pleine voix,
et je le glorifierai ╵parmi les foules nombreuses,
31car il se tient aux côtés du pauvre
pour le délivrer ╵de ceux qui l’assignent ╵en justice.
Psalm 109
Gud, var inte tyst
1För körledaren. En psalm av David.
Min lovsångs Gud, var inte tyst!
2Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.
De ljuger och talar illa om mig.
3De omger mig med hatfulla ord
och attackerar mig utan orsak.
4De bemöter min kärlek med anklagelser,
men jag ber.
5De betalar tillbaka gott med ont
och min kärlek med hat.
6Utse en gudlös anklagare109:6 På hebreiska satan, här använt i betydelsen anklagare. Ordet används i både Gamla och Nya testamentet (grekiskans motsvarighet diabolos) ibland som egennamn och ibland i betydelsen anklagare. mot honom
och ställ honom på hans högra sida.
7Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.
Till och med hans bön ska räknas som synd.
8Låt hans liv bli kort,
och låt en annan ta hans tjänst.
9Låt hans barn bli faderlösa
och hans hustru änka.
10Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,
fördrivna från sina hem i ruiner.
11Låt fordringsägarna överta all hans egendom
och främlingarna allt han har förtjänat.
12Ingen ska visa nåd mot honom,
och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.
13Låt hans efterkommande utrotas
och deras namn utplånas av nästa generation.
14Herren ska komma ihåg hans fäders ondska
och inte utplåna hans mors synd.
15Låt dem alltid vara inför Herren
och utplåna deras minne från jorden,
16eftersom han inte ville visa nåd
utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade
för att döda dem.
17Han älskade att förbanna,
och förbannelsen träffade honom själv.
Han ville inte välsigna,
och så förblir välsignelsen långt borta från honom.
18Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,
den gick in i hans inre som vatten
och som olja in i hans skelett.
19Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig
och som ett bälte han för alltid spänner om sig.
20Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,
deras, som talar ont mot mig.
21Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,
och befria mig i din kärlek och godhet.
22Jag är fattig och hjälplös
och sårad i mitt innersta.
23Jag försvinner som en skugga om kvällen
jag skakas av som en gräshoppa.
24Mina knän är svaga av fasta,
och jag är bara skinn och ben.
25Jag har blivit till åtlöje för dem,
och när de ser mig skakar de på huvudet.
26Hjälp mig, Herre, min Gud!
Rädda mig i din nåd.
27Låt dem inse att det är du som handlar,
att du, Herre, har gjort detta.
28De kan förbanna, men du välsignar.
När de anfaller ska de komma på skam,
men din tjänare gläder sig.
29Låt mina anklagare kläs i vanära
och svepas i skam som i en klädnad.
30Jag vill storligen prisa Herren,
jag vill lovprisa honom i den stora skaran.
31Han står på den fattiges sida
för att rädda honom från dem som dömer honom.
