Lévitique 25 – BDS & NUB

La Bible du Semeur

Lévitique 25:1-55

Le droit de rachat des terres et des personnes

L’année de repos pour la terre

1Au mont Sinaï, l’Eternel s’adressa à Moïse en ces termes25.1 Pour les v. 1-7, voir Ex 23.10-11. :

2Dis aux Israélites : Quand vous serez entrés dans le pays que je vais vous donner, la terre se reposera ; ce sera un temps de sabbat en l’honneur de l’Eternel. 3Pendant six ans, tu ensemenceras ton champ, et pendant six ans, tu tailleras ta vigne et tu en récolteras les produits. 4Mais la septième année sera un temps de sabbat, une année de repos pour la terre, un sabbat en l’honneur de l’Eternel ; tu n’ensemenceras pas ton champ et tu ne tailleras pas ta vigne. 5Tu ne moissonneras pas les repousses de ta moisson précédente, et tu ne vendangeras pas les raisins de ta vigne non taillée : ce sera une année de repos pour la terre. 6Vous vous nourrirez de ce que la terre produira pendant son temps de repos, toi, ton serviteur, ta servante, ton ouvrier journalier et les étrangers résidant chez vous, 7ainsi que ton bétail et les animaux sauvages qui vivent dans ton pays : tout produit des terres leur servira de nourriture.

L’année du jubilé

8Vous compterez sept années de repos, soit sept fois sept ans, c’est-à-dire une période de quarante-neuf ans. 9Le dixième jour du septième mois, le jour des Expiations, vous ferez retentir le son du cor à travers tout le pays. 10Vous déclarerez année sainte cette cinquantième année et, dans tout le pays, vous proclamerez la libération pour tous ses habitants. Ce sera pour vous l’année du jubilé25.10 Jubilé vient de Yôbêl, « trompe, trompette » (de Jubal, Gn 4.21), celle qui annonçait le début de cette année de grâce à travers le pays, occasion « de jubiler » pour tous les opprimés. ; chacun rentrera en possession de sa terre, et chacun retournera dans sa famille. 11La cinquantième année sera donc pour vous l’année du jubilé : vous ne sèmerez pas, vous ne moissonnerez pas les repousses, et vous ne vendangerez pas la vigne non taillée, 12car c’est l’année du jubilé ; vous la tiendrez pour sainte ; vous mangerez ce qui aura poussé dans les terres.

13En cette année jubilaire, chacun de vous retournera dans sa propriété. 14Si donc vous vendez une propriété à votre compatriote, ou si vous en achetez une de lui, qu’aucun de vous ne lèse son compatriote. 15On tiendra compte pour le prix d’achat du nombre d’années écoulées depuis le dernier jubilé, et son prix de vente sera donc fixé en fonction du nombre d’années de récolte restantes. 16Selon qu’il reste plus ou moins d’années, le prix d’achat sera élevé ou faible, car, en fait, ce qui est vendu, c’est un certain nombre de récoltes. 17Que nul de vous ne lèse donc son prochain, mais agissez par crainte de votre Dieu ; car je suis l’Eternel, votre Dieu.

18Vous obéirez à mes commandements, vous observerez mes lois et vous les appliquerez ; ainsi vous demeurerez dans le pays en sécurité ; 19et la terre vous donnera ses fruits, vous mangerez à satiété et vous y vivrez en sécurité.

20Peut-être direz-vous : « Que mangerons-nous la septième année puisque nous n’aurons ni semé ni rentré de récoltes ? » 21Sachez que la sixième année, je répandrai ma bénédiction sur vous, en vous assurant une récolte suffisante pour trois ans. 22Lorsque vous sèmerez la huitième année, vous vivrez encore sur l’ancienne récolte dont vous mangerez jusqu’à la récolte de la neuvième année.

Loi sur la vente de terres et de maisons

23Une terre ne devra jamais être vendue à titre définitif car le pays m’appartient et vous êtes chez moi des étrangers et des immigrés. 24Dans tout le pays que vous aurez en possession, vous garantirez le droit de rachat des terres.

25Lorsque ton compatriote devient pauvre et doit vendre une partie de son patrimoine foncier, un proche parent qui a le droit de rachat pourra racheter ce que son parent aura vendu. 26S’il ne se trouve personne qui ait le droit de rachat, mais que cet homme ait de quoi racheter lui-même la terre, 27il considérera le nombre d’années écoulées depuis la vente et versera le prix des années restantes à l’acquéreur ; ainsi il rentrera en possession de sa propriété. 28Mais s’il ne trouve pas les moyens de racheter sa terre, elle restera entre les mains de l’acquéreur jusqu’à l’année du jubilé. A ce moment-là, elle lui sera rendue et il en reprendra possession.

29Si quelqu’un vend une maison d’habitation située dans une ville entourée de remparts, son droit de rachat durera une année entière à partir du jour de la vente, et sera limité à cela. 30Si la maison n’a pas été rachetée au terme d’une année complète, elle sera définitivement acquise à l’acquéreur et à ses descendants : elle ne sera pas rendue à son propriétaire d’origine à l’année du jubilé. 31Par contre, les maisons des villages sans mur d’enceinte seront considérées comme les champs du pays ; elles pourront être rachetées en permanence et seront rendues au jubilé.

32Quant aux villes des lévites et aux maisons qu’ils y posséderont, ceux-ci bénéficieront d’un droit de rachat perpétuel sur ces maisons25.32 Voir Nb 35.1-8 ; Jos 21.1-42 ; 1 Ch 6.39-66.. 33Si un lévite a vendu sa maison, l’acquéreur en sortira l’année du jubilé25.33 Texte hébreu obscur. Autre traduction : Même si c’est un lévite qui a acheté l’une de ces maisons, il en sortira l’année du jubilé. ; en effet, les maisons des villes de lévites sont leur propriété inaliénable parmi les Israélites. 34Les champs dépendant de leurs villes ne pourront pas être vendus ; car ils sont leur propriété à perpétuité.

L’aide aux pauvres

35Si ton prochain qui vit près de toi s’appauvrit et tombe dans la misère, tu lui viendras en aide – il se trouve être comme un étranger ou un immigré – , afin qu’il survive à côté de toi25.35 Voir Dt 15.7-8.. 36Agis par crainte de Dieu : ne reçois de la part de ton prochain ni intérêt, ni profit, pour que celui-ci puisse vivre à côté de toi25.36 Pour les v. 36-37, voir Ex 22.24 ; Dt 15.7-11 ; 23.20-21.. 37Si tu lui prêtes de l’argent, tu n’en exigeras pas d’intérêt et si tu lui donnes de tes vivres, tu n’en tireras pas de profit. 38Je suis l’Eternel, votre Dieu, qui vous ai fait sortir d’Egypte pour vous donner le pays de Canaan, pour être votre Dieu.

Loi sur les serviteurs et les esclaves

39Si ton prochain qui vit près de toi devient pauvre et se vend à toi, tu ne le feras pas travailler comme un esclave25.39 Pour les v. 39-46, voir Ex 21.2-6 ; Dt 15.12-18.. 40Tu le traiteras comme un ouvrier salarié ou comme un immigré ; il sera ton serviteur jusqu’à l’année du jubilé. 41Alors il quittera ton service, lui et ses enfants, pour retourner dans sa famille et rentrer en possession du patrimoine de ses ancêtres. 42Car ce sont mes esclaves que j’ai fait sortir d’Egypte ; ils ne doivent pas être vendus comme esclaves. 43Tu ne les traiteras pas avec brutalité ; tu craindras ton Dieu.

44Les esclaves, hommes ou femmes, qui vous appartiendront, proviendront des peuples étrangers qui vous entourent. C’est d’eux que vous pourrez acquérir des esclaves et des servantes. 45De plus, vous pourrez acheter des étrangers résidant chez vous et des membres de leurs familles qui vivent parmi vous et qui sont nés dans votre pays, et ils deviendront votre propriété. 46Vous pourrez les léguer en héritage à vos enfants pour qu’ils en aient la propriété. Ils seront vos esclaves à perpétuité ; mais vous ne traiterez pas avec brutalité vos compatriotes, les Israélites.

47Si un étranger résidant chez toi s’enrichit, et que l’un de tes compatriotes s’endette envers lui et se vende à lui ou à l’un des descendants d’une famille étrangère, 48il jouira, même après que la vente aura été effectuée, d’un droit de rachat : l’un de ses frères pourra le racheter. 49Son oncle paternel ou son cousin25.49 Il s’agit du fils de l’oncle paternel., ou un autre membre de sa parenté proche ou éloignée pourra le racheter ; ou encore il pourra se racheter lui-même s’il en trouve les moyens. 50Il calculera, avec l’acquéreur, le nombre d’années comprises entre la date de la vente et l’année du jubilé. Le prix du rachat sera fixé en fonction du nombre d’années, sur la base du salaire d’un ouvrier. 51S’il reste encore beaucoup d’années, il versera pour son rachat une large part du prix payé par l’acquéreur. 52Et s’il reste peu d’années jusqu’à celle du jubilé, il en tiendra compte et versera comme prix de rachat une somme proportionnelle au nombre de ces années. 53L’homme sera chez son maître comme un ouvrier engagé à l’année, mais tu ne permettras pas qu’il soit traité avec brutalité. 54S’il n’est racheté d’aucune de ces manières, il retrouvera sa liberté l’année du jubilé, lui et ses enfants. 55Car c’est de moi que les Israélites sont esclaves, ce sont mes esclaves que j’ai fait sortir d’Egypte. Je suis l’Eternel votre Dieu.

Swedish Contemporary Bible

3 Moseboken 25:1-55

Sabbatsåret

1Herren talade till Mose på Sinai berg: 2”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i landet som jag ska ge er, måste ni låta det få Herrens sabbat. 3Under sex år ska du beså dina åkrar, beskära dina vingårdar och bärga dina skördar, 4men under det sjunde året ska landet ha en Herrens sabbatsvila. Så inte ditt utsäde och beskär inte dina vingårdar. 5Skörda inte ens det som växer upp av spillsäden och samla inte heller in de druvor som mognar i de obeskurna vinstockarna. Det är nämligen ett viloår för landet. 6Det som landet under sabbatsåret ändå ger ska vara din mat liksom dina slavars och slavinnors, dina daglönares och deras som bor hos dig. 7Också din boskap och de vilda djuren ska äta av vad landet då ger.

Friåret

8Du ska räkna sju gånger sju sabbatsår, alltså fyrtionio år. 9Låt sedan hornen ljuda högt i hela landet den tionde dagen i sjunde månaden på försoningsdagen. 10Det femtionde året ska nämligen vara heligt. Då ska frihet förkunnas för alla invånarna i landet. Det ska vara ett friår för er och var och en få tillbaka sin egendom och komma tillbaka till sin släkt. 11Det femtionde året ska alltså vara ett friår för er. Då ska ni inte så, bärga in spillsäd eller skörda druvor från de obeskurna stockarna. 12Ni ska låta det vara ett heligt friår. Under det året ska ni äta av det som landet av sig självt ger.

13Under det året ska var och en återvända hem till sitt eget.

14Om du säljer mark till eller köper av din landsman ska ni inte göra varandra något orätt. 15Du ska betala din landsman efter antalet år sedan friåret, efter antalet skördar han säljer till dig. 16Ju fler år desto högre pris och ju färre år desto lägre pris, eftersom det han faktiskt säljer till dig är antalet skördar. 17Utnyttja inte varandra utan frukta din Gud, för jag är Herren, er Gud.

18Lyd mina bud och följ mina stadgar om ni önskar leva tryggt i landet. 19Då kommer landet att ge sina skördar och ni kan äta er mätta i lugn och ro. 20Men ni kommer att undra: ”Vad ska vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller skörda då?” 21Jag ska välsigna er med så rikliga skördar under det sjätte året att de kommer att räcka för tre år. 22När ni sår det åttonde året äter ni fortfarande av den gamla skörden ända fram tills det nionde årets skörd har bärgats.

23Jorden får inte säljas för gott för landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig. 24I hela landet som blir ert måste ni tillåta återköp.

25Om någon blir fattig och säljer en del av sin egendom, ska hans återlösare, hans närmaste släkting, lösa tillbaka den. 26Om det inte finns någon återlösare men han själv kan få ihop tillräckligt med pengar, 27ska han alltid kunna köpa tillbaka den till ett pris ställt i förhållande till antalet år som gått efter försäljningen och betala köparen för de återstående. Så kan han få tillbaka sin egendom. 28Men om den ursprunglige ägaren inte kan lösa in den, ska den tillhöra den nye ägaren fram till friåret. Men då måste den lämnas tillbaka och han får återkomma till sin egendom.

29Om en man säljer ett hus i en stad med murar, har han full återköpsrätt under ett år. Då är återlösningen tidsbegränsad. 30Men om han inte löser in det inom ett år ska huset i en stad med murar för alltid tillhöra den nye ägaren och hans ättlingar. Det behöver inte lämnas tillbaka vid friåret. 31Med hus i en by utan omgivande mur är det som med åkermark. De kan köpas tillbaka och de ska alltid lämnas tillbaka vid friåret.

32Men leviternas hus, de som ligger i deras städer, kan köpas tillbaka när som helst 33och måste om de inte är återköpta återlämnas vid friåret, för leviterna ska inte äga mark som de andra israeliterna utan är hänvisade till att bo i städer och deras närhet25:33 Versens hebreiska text är svårförståelig och översättningen därför osäker.. 34Den betesmark som omger deras städer får inte säljas för den är deras egendom för alltid.

35Om din landsman blir fattig och inte kan försörja sig bland sitt folk ska du hjälpa honom precis som du skulle hjälpa en främling eller en tillfälligt bosatt så att han kan bo kvar bland er. 36Utkräv ingen ränta av honom utan frukta din Gud så att din landsman kan bo kvar bland er. 37Låna honom inte pengar mot ränta eller sälj mat till honom för att tjäna på det. 38Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ge er Kanaans land och vara er Gud.

39Om din landsman blir fattig och säljer sig själv till dig, får du inte behandla honom som en slav 40utan i stället som en anställd tjänare eller som en gäst. Han ska bara vara i tjänst hos dig fram till friåret. 41Då kan han lämna dig och återvända med sina barn till sin egen släkt och till sina fäders egendom. 42För israeliterna är mina tjänare och jag ledde dem ut ur Egypten. Därför ska de inte säljas som vanliga slavar. 43Utsätt honom inte för hård behandling. Frukta din Gud! 44Men du kan köpa slavar eller slavinnor från andra folk som bor i närheten 45och likaså barn från de utlänningar som tillfälligt bor bland er samt deras familjemedlemmar som föds i landet. De förblir er egendom.

46Dem kan ni lämna över till era barn som egendom och ha som slavar för alltid. Men ingen av era bröder bland israeliterna får behandlas hårt.

47Om en utlänning eller någon som tillfälligt bor bland er blir rik och din landsman blir fattig och säljer sig till utlänningen eller den tillfälligt bosatte eller dennes familj 48kan han återlösas av en av sina bröder, 49sin farbror, sin kusin eller någon annan nära släkting. Han kan också köpa sig själv fri om han senare får möjlighet. 50Priset på hans frihet ska han och hans köpare låta stå i proportion till antalet år från det han sålde sig och som är kvar fram till friåret eller vad det skulle kosta att anställa en tjänare för så många år. 51Om det är många år kvar, ska han betala nästan lika mycket som han fick när han sålde sig. 52Om det bara är några få år kvar till friåret, ska han betala en summa beräknad efter antalet år. 53Han ska behandlas som en anställd tjänare år för år. Se till att han inte behandlas hårt.

54Om han ännu inte har blivit återlöst när friåret är inne, ska han och hans barn friges då 55för israeliterna tillhör mig och är mina tjänare. Jag ledde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.