Juges 16 – BDS & NUB

La Bible du Semeur

Juges 16:1-31

Samson à Gaza

1Samson se rendit à Gaza16.1 Important port de maritime, situé dans le sud de la Philistie.. Il y vit une prostituée et entra chez elle. 2La nouvelle se répandit parmi les gens de Gaza qu’il se trouvait dans la ville. Pendant toute la nuit, ils gardèrent les issues et firent le guet à la porte de la ville. Cependant, ils se tinrent tranquilles pendant la nuit, se proposant de le tuer au point du jour. 3Mais Samson resta couché jusqu’au milieu de la nuit seulement ; à minuit, il se leva. Arrivé à la porte de la ville, il empoigna les deux battants avec les deux montants et les arracha avec la traverse, puis il chargea le tout sur ses épaules et le transporta jusqu’au sommet de la colline en face d’Hébron16.3 Ou : en direction d’Hébron. Dans ce cas, il s’agirait d’une hauteur située à une demi-heure à l’est de Gaza. Hébron était à 70 kilomètres de Gaza..

Samson trahi par Dalila

4Plus tard, Samson tomba amoureux d’une femme nommée Dalila qui habitait dans la vallée de Soreq16.4 Petite vallée proche du lieu de naissance de Samson.. 5Les princes des Philistins16.5 La Philistie était une confédération de cinq villes gouvernées par cinq princes. vinrent la trouver et lui dirent : Enjôle-le, et tâche de découvrir d’où lui vient sa force extraordinaire et comment nous pourrions réussir à le ligoter pour le maîtriser. Chacun de nous te donnera onze cents pièces d’argent16.5 Il s’agit de sicles d’argent. Somme considérable (82,5 kg d’argent) équivalente au prix de 275 esclaves (d’après le prix offert pour Joseph quelques siècles auparavant)..

6Dalila demanda à Samson : Dis-moi, je te prie, d’où te vient ta grande force et avec quoi il faudrait te lier pour te maîtriser.

7Samson lui répondit : Si on me lie avec sept cordes fraîches qui n’ont pas encore séché, je perdrai ma force et je deviendrai comme n’importe quel autre homme.

8Les princes des Philistins procurèrent à Dalila sept cordes fraîches qui n’étaient pas encore sèches, et elle ligota Samson avec ces cordes, 9tandis que des hommes se tenaient cachés chez elle, dans la chambre. Tout à coup, elle s’écria : Samson ! Les Philistins t’attaquent !

Il rompit les cordes comme se rompt une mèche d’étoupe quand elle a pris feu. Ainsi on ne découvrit pas le secret de sa force.

10Dalila dit à Samson : Voici : tu t’es moqué de moi, tu m’as raconté des mensonges. Maintenant, dis-moi donc, je te prie, avec quoi l’on pourrait te lier.

11Il lui répondit : Si on m’attache fortement avec des cordes neuves qui n’ont jamais servi, je perdrai ma force et deviendrai comme n’importe quel autre homme.

12Alors Dalila prit des cordes neuves dont elle le ligota. Puis elle s’écria : Samson ! Les Philistins t’attaquent !

Des hommes se tenaient de nouveau cachés dans la chambre. Mais il rompit les cordes comme un fil et les fit tomber de ses bras.

13Dalila dit à Samson : Jusqu’à présent, tu t’es moqué de moi et tu ne m’as raconté que des mensonges. Dis-moi enfin avec quoi il faudrait te lier.

Il lui répondit : Si tu tisses les sept tresses de ma tête dans la chaîne d’un métier à tisser et que tu les fixes au moyen d’une cheville, je perdrai ma force et je deviendrai comme n’importe quel autre homme16.13 Les v. 13 et 14 sont traduits d’après l’ancienne version grecque. Le texte hébreu traditionnel est plus court ; il semble qu’une partie se soit perdue..

14Alors elle l’endormit, tissa les sept tresses de sa chevelure sur la chaîne du métier à tisser et les fixa avec la cheville. Puis elle s’écria : Samson ! Les Philistins t’attaquent !

Il se réveilla de son sommeil et arracha la cheville du métier avec la chaîne. 15Alors elle lui dit : Comment peux-tu prétendre que tu m’aimes alors que tu ne me fais pas confiance ! Voilà trois fois que tu t’es moqué de moi et que tu as refusé de m’indiquer d’où venait ta force extraordinaire.

16Tous les jours, elle le harcelait par ses paroles et le poussait à bout par ses instances. Excédé à en mourir, 17il finit par lui révéler son secret.

– Jamais encore, lui dit-il, mes cheveux et ma barbe n’ont été coupés, car j’ai été consacré à Dieu dès le sein maternel. Si l’on me rasait la tête, ma force m’abandonnerait et je deviendrais comme n’importe quel autre homme.

18Dalila comprit qu’il lui avait révélé son secret. Elle fit prévenir les princes des Philistins en leur disant : Venez, car cette fois-ci, il m’a dit son secret.

Ils se rendirent chez elle avec l’argent promis. 19Elle endormit Samson sur ses genoux, puis appela un homme pour lui couper les sept tresses de sa tête. Ainsi elle commença à le maîtriser, car il perdit sa force16.19 Le texte hébreu traditionnel a : et elle coupa, mais les versions anciennes ont : qui coupa.. 20Puis elle cria : Samson ! Les Philistins t’attaquent !

Il se réveilla de son sommeil et se dit : Je m’en tirerai comme les autres fois et je me dégagerai !

Mais il ne savait pas que l’Eternel s’était détourné de lui. 21Les Philistins se saisirent de lui et lui crevèrent les yeux16.21 Traitement souvent infligé aux prisonniers de guerre (1 S 11.2 ; 2 R 25.7)., puis ils l’emmenèrent à Gaza, le ligotèrent avec une double chaîne de bronze, et lui firent tourner la meule à grain dans la prison.

L’ultime vengeance de Samson

22Après avoir été rasés, ses cheveux commencèrent à repousser. 23Les princes des Philistins s’assemblèrent pour offrir un sacrifice important à Dagôn16.23 Divinité principale des Philistins. Son nom, en hébreu, signifie grain. Dagôn devait donc être un dieu de la végétation. Par la suite, à cause de l’assonance avec le terme hébreu dag, « poisson », Dagôn a été représenté par une statue mi-homme, mi-poisson. leur dieu et pour se livrer aux réjouissances. Ils disaient :

C’est notre Dieu ╵qui a livré ╵entre nos mains ╵notre ennemi : Samson.

24Quand le peuple le vit, il loua son dieu en disant :

C’est notre Dieu ╵qui a livré ╵entre nos mains ╵notre ennemi

qui ravageait ╵notre pays

et qui a fait ╵tant de victimes parmi nous.

25Comme ils étaient en joie, ils s’écrièrent : Appelez Samson, qu’il nous divertisse !

Ils firent sortir Samson de la prison et il dut se livrer à des pitreries devant eux, puis ils le placèrent entre les colonnes du bâtiment. 26Alors Samson demanda au jeune homme qui le conduisait par la main : Guide-moi ! Fais-moi toucher les colonnes qui soutiennent l’édifice pour que je puisse m’y appuyer.

27Or, le bâtiment était rempli d’hommes et de femmes ; tous les princes des Philistins s’y trouvaient et, sur la terrasse, il y avait trois mille personnes environ, hommes et femmes, qui regardaient Samson les amuser. 28Samson pria l’Eternel et dit : Seigneur Eternel ! Je te prie, interviens en ma faveur ! Rends-moi ma force, une dernière fois, ô Dieu, pour que je me venge en une fois des Philistins pour la perte de mes deux yeux !

29Il toucha les deux colonnes centrales qui soutenaient l’édifice et s’arc-bouta contre elles, de la main droite contre l’une et de la main gauche contre l’autre. 30Puis il dit : Que je meure avec les Philistins !

Puis il poussa de toutes ses forces, et le bâtiment s’écroula sur les princes et sur toute la foule qui s’y trouvait. Ainsi il fit périr plus de monde par sa mort que de son vivant. 31Ses frères et tous les siens descendirent pour emporter son corps et pour l’ensevelir entre Tsorea et Eshtaol dans le tombeau de Manoah, son père. Il avait été chef en Israël pendant vingt ans.

Swedish Contemporary Bible

Domarboken 16:1-31

Simson avslöjar sin hemlighet

1En dag gick Simson till filistéernas stad Gaza och såg där en prostituerad som han gick till. 2Snart fick invånarna i Gaza veta att han var där och de omringade platsen och låg på lur vid stadsporten. De låg stilla hela natten och tänkte: ”I morgon ska vi ta honom och döda honom i gryningen.”

3Simson stannade kvar där till midnatt. Då gick han upp, lyfte av stadsportarnas dörrar med bom och allt, lade dem på sina axlar och gick iväg med dem upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hebron.

4En tid senare blev han kär i en kvinna som hette Delila och bodde vid bäcken Sorek. 5Filistéernas ledare gick då till henne och bad henne lura honom att avslöja vad det var som gjorde honom så stark. De ville övermanna honom och slå honom i kedjor. ”Vi ska då ge dig 1 100 siklar silver”, lovade de.

6Delila sa till Simson: ”Tala om för mig varför du är så stark! Hur gör man för att besegra och binda dig?” 7”Om man binder mig med sju sensträngar som inte hunnit torka, blir jag lika svag som en vanlig människa”, svarade Simson.

8De filisteiska ledarna kom då till henne med sju färska sensträngar som inte hunnit torka och hon band honom. 9Några filistéer hade gömt sig i ett angränsande rum och hon ropade: ”Simson! Filistéerna är här!” Men han slet av senorna som om de varit trådar svedda av eld och hemligheten till hans styrka hade inte blivit avslöjad.

10Senare sa Delila till honom: ”Du driver med mig och ljuger för mig! Nu måste du tala om för mig hur man kan binda dig.” 11”Jo”, sa han. ”Om man binder mig med rep som aldrig varit använda, blir jag lika svag som andra människor.”

12Delila tog nya rep och band honom med dem. Också denna gång hade några män gömt sig i ett angränsande rum och Delila ropade: ”Simson! Filistéerna är här!” Men han slet sönder repen som om de varit trådar.

13”Du har lurat mig igen och på nytt ljugit för mig!” klagade Delila. ”Tala nu om för mig hur man kan binda dig.” ”Väv in mina sju flätor i varpen till din väv16:13 Grundtexten med detaljerna i vävstolen är svåröversättlig och den exakta innebörden osäker.,” svarade Simson. ”Plugga fast dem, så blir jag lika svag som andra människor.”

14När han somnat, slog hon fast dem med pluggen och ropade: ”Filistéerna är här, Simson!” Han vaknade och drog genast loss både pluggen och varpen. 15”Hur kan du säga att du älskar mig på samma gång som du bedrar mig?” invände hon. ”Nu har du ljugit för mig tre gånger och inte talat om vad det är som gör att du är så stark!” 16Hon tjatade på honom varje dag tills han var dödstrött på henne 17och till slut avslöjade han hela hemligheten för henne:

”Mitt hår har aldrig blivit klippt”, sa han. ”Jag har varit en Guds nasir ända sedan min födelse. Om man rakar av mig håret, lämnar styrkan mig och jag blir lika svag som vilken annan människa som helst.”

18Delila insåg att han äntligen hade sagt henne sanningen och därför skickade hon efter filistéernas ledare.

”Kom en sista gång, för nu har han talat om hur det ligger till”, sa hon. De kom och hade med sig pengarna till henne.

19Delila såg till att Simson somnade i hennes knä och tillkallade genast en man som skar av honom hans sju flätor. Då började hon förnedra honom. Hans styrka hade lämnat honom.

20Då ropade hon: ”Filistéerna är här, Simson!” Simson vaknade och tänkte: ”Jag gör väl som förut. Jag skakar mig fri.”

Men han visste inte att Herren hade lämnat honom. 21Filistéerna tog honom till fånga. De stack ut ögonen på honom och förde honom till Gaza där han blev bunden med kopparkedjor. Han tvingades att mala säd i fängelset, 22men håret på hans rakade huvud började växa ut igen.

Simsons sista seger

23Filistéerna ställde till med en stor glädjefest och kom med offer till sin gud Dagon och sa:

”Vår gud har utlämnat

vår fiende Simson till oss!”

24När folket såg honom, lovade de sin gud:

”Vår gud har överlämnat

vår fiende åt oss,

han som har ödelagt vårt land

och dödat så många av oss.”

25I sin segeryra bad de att Simson skulle föras ut till dem, så att de kunde roa sig med honom. Simson fördes då ut ur fängelset och tvingades roa dem. De ställde honom mellan pelarna. 26Simson sa till pojken som ledde honom: ”Låt mig få hålla i pelarna som bär upp huset, så att jag kan stödja mig mot dem!”

27Huset var då alldeles fullt av folk. Filistéernas ledare var också där och på taket fanns 3 000 personer som såg på när man roade sig med Simson.

28Då bad Simson till Herren och sa: ”Herre, tänk på mig och ge mig styrka än en gång, så jag kan hämnas på filistéerna för mina båda ögon!”

29Sedan tog han tag i de två mittpelarna som bar upp huset och tryckte sig mot dem med högra handen mot den ena och med vänstra mot den andra pelaren. 30”Låt mig dö med filistéerna”, sa han. Sedan tryckte han till med all sin kraft och huset rasade samman över filistéernas ledare och allt folket och de som dog vid Simsons död var fler till antalet än de han tidigare hade dödat under hela sin livstid.

31Senare kom hans bröder och familj dit för att hämta hans kropp. Simson som varit domare i Israel i tjugo år, begravdes mellan Sora och Eshtaol i samma grav där hans far Manoach var begravd.