La responsabilité individuelle
1L’Eternel m’adressa la parole et me dit18.1 Pour les v. 1-20, voir 14.12-20 ; Jr 31.29-30 et Dt 7.10 ; 24.16. :
2Qu’avez-vous à répéter ce proverbe dans le pays d’Israël : « Les pères ont mangé des raisins verts, mais ce sont les dents des enfants qui en sont agacées » ? 3Aussi vrai que je suis vivant, le Seigneur, l’Eternel, le déclare, vous n’aurez plus lieu de répéter ce proverbe en Israël. 4Voici : toute personne m’appartient, les fils comme les pères m’appartiennent. Eh bien, c’est la personne qui pèche qui mourra.
5Soit un homme qui est juste et qui agit avec droiture et selon la justice. 6Il ne participe pas aux repas de sacrifice sur les montagnes et ne tourne pas les regards vers les idoles de la communauté d’Israël, il ne déshonore pas la femme d’autrui et n’a pas de relations avec une femme quand elle est indisposée18.6 Voir Lv 18.19.. 7Il n’exploite personne, il restitue son gage à celui qui lui a emprunté de l’argent, il ne commet pas de vol, il donne son pain à celui qui a faim et des vêtements à celui qui n’en a pas. 8Il ne prête pas à un taux usuraire et ne retient pas d’intérêts18.8 Voir Lv 25.36-37., il évite de commettre l’injustice et, s’il doit arbitrer entre un homme et un autre, il rend un jugement selon la vérité. 9Il vit en accord avec mes lois et obéit à mes commandements pour agir loyalement. Un tel homme est juste et il vivra, le Seigneur, l’Eternel, le déclare.
10Mais si cet homme a un fils qui est un brigand, un criminel, et qui est coupable de l’un de ces actes, 11alors que son père n’en a commis aucun : il participe aux repas sacrificiels sur les montagnes, ou il déshonore la femme d’autrui, 12ou il exploite les pauvres et les démunis, il commet des vols, ne rend pas les gages reçus, ou il porte les regards sur les idoles et prend part à des rites abominables. 13Ou encore, il prête à un taux usuraire et retient des intérêts. Ce fils-là vivrait-il ? Non, vous dis-je, il ne vivra pas. Puisqu’il a commis toutes ces choses abominables, il mourra et il sera seul responsable de sa mort.
14Si maintenant cet homme a un fils qui est témoin de toutes les fautes commises par son père. Bien qu’il ait vu ces fautes, ce fils ne les a pas imitées. 15Il ne participe pas aux repas de sacrifice sur les montagnes, il ne porte pas ses regards sur les idoles de la communauté d’Israël, il ne déshonore pas la femme d’autrui. 16Il n’exploite personne, ne retient pas de gage, ne commet pas de vol, mais il donne son pain à celui qui a faim et des vêtements à celui qui n’en a pas. 17Il ne fait pas de tort au pauvre18.17 D’après le texte hébreu traditionnel. L’ancienne version grecque a : il ne commet pas d’injustice., ne prête pas à un taux usuraire, ni ne retient des intérêts. Il applique mes lois et vit selon mes commandements. Eh bien, ce fils-là ne mourra pas pour les fautes de son père : il vivra. 18C’est son père, qui a opprimé autrui, qui a volé son prochain et n’a pas bien agi au milieu de son peuple, c’est lui qui mourra pour ses propres fautes.
19Vous demandez : Pourquoi le fils ne paie-t-il pas pour les fautes de son père ? Eh bien : Parce que le fils a agi avec droiture et selon la justice, parce qu’il a obéi à tous mes commandements et les a appliqués, il vivra. 20C’est la personne qui pèche qui mourra et le fils ne sera pas tenu pour responsable de la faute de son père, ni le père tenu pour responsable de la faute de son fils. A celui qui est juste, sa droiture sera portée à son compte, et l’on portera au compte du méchant sa méchanceté.
21Si le méchant se détourne de toutes les fautes qu’il a commises, s’il obéit à tous mes commandements et agit avec droiture et selon la justice, il ne mourra pas, il vivra. 22Parce qu’il mène à présent une vie juste, on ne tiendra plus compte de tous les péchés qu’il a commis, et il vivra. 23Pensez-vous que je prenne le moindre plaisir à voir mourir le méchant ? demande le Seigneur, l’Eternel. Mon désir n’est-il pas plutôt qu’il abandonne sa mauvaise conduite et qu’il vive ? 24Mais si le juste abandonne sa droiture et se met à faire le mal, en imitant toutes les pratiques abominables du méchant, pensez-vous qu’il vivra ? On ne tiendra plus compte de tous les actes justes qu’il a accomplis par le passé et il mourra à cause de ses transgressions et de ses fautes.
25Vous prétendez : « La manière d’agir du Seigneur n’est pas équitable. » Ecoutez donc, gens d’Israël, est-ce ma manière d’agir qui n’est pas équitable ? N’est-ce pas plutôt la vôtre ? 26Si le juste abandonne la droiture et se met à faire le mal et s’il meurt pour cela, c’est bien à cause du mal qu’il a commis qu’il perd la vie. 27Et si le méchant renonce à la méchanceté avec laquelle il a agi pour vivre désormais dans la droiture et selon la justice, il sauvera sa vie. 28S’il considère tous les péchés qu’il a commis et s’en détourne, il vivra, il ne mourra pas. 29Et pourtant, les gens d’Israël prétendent que la manière d’agir du Seigneur n’est pas équitable. Est-ce vraiment ma manière d’agir qui n’est pas équitable, gens d’Israël ? N’est-ce pas plutôt la vôtre ?
30Ainsi donc, je jugerai chacun de vous, gens d’Israël, selon sa conduite, le Seigneur, l’Eternel, le déclare. Changez donc d’attitude et détournez-vous de tous vos péchés, pour que vos fautes ne causent pas votre perte. 31Rejetez loin de vous tous les péchés que vous avez commis contre moi. Faites-vous un cœur nouveau et un état d’esprit nouveau, car pourquoi faudrait-il que vous mouriez, gens d’Israël ? 32Vraiment, moi, je ne prends aucun plaisir à voir mourir qui que ce soit, le Seigneur, l’Eternel, le déclare. Convertissez-vous et vivez !
Var och en ska dömas för sin egen synd
1Herrens ord kom till mig: 2”Varför använder ni det här ordspråket om Israels land:
’Fäderna äter sura druvor
och barnen får ömma tänder’?
3Så sant jag lever, säger Herren, Herren, ska ni inte längre använda det ordspråket i Israel. 4Alla människoliv tillhör nämligen mig, fädernas såväl som sönernas. Den som syndar ska dö för sin egen synd.
5Den som är rättfärdig
och gör vad som är rätt och rättfärdigt
6håller inte offermåltid uppe i bergen
och ser inte upp på israeliternas avgudar.
Han kränker inte sin nästas hustru
och ligger inte med en kvinna under hennes menstruation.
7Han förtrycker ingen, utan återlämnar låntagarens pant.
Han roffar inte åt sig,
utan ger den hungrige mat och kläder åt den nakne.
8Han lånar inte ut pengar mot ränta
och ockrar inte.
Han avhåller sig från det som är orätt,
och han dömer rätt mellan människor.
9Han lyder mina bud och följer troget mina stadgar.
En sådan man är rättfärdig.
Han ska få leva, säger Herren, Herren.
10Men om han får en våldsbenägen son som är mördare, eller gör något av detta mot sin broder, 11som han själv aldrig gjorde:
håller offermåltid uppe i bergen,
kränker sin nästas hustru,
12förtrycker den fattige och behövande,
roffar åt sig, låter bli att återlämna pant,
ser upp på avgudarna och begår avskyvärda handlingar,
13lånar ut pengar mot ränta och ockrar,
ska han då få leva?
Nej, han ska inte leva!
Han har begått alla dessa avskyvärdheter och måste förvisso dö,
och han är själv skuld till det.
14Men om han i sin tur får en son som ser alla synder hans far begår, och fastän han ser dem själv avstår från att göra något sådant,
15om han inte håller offermåltid uppe i bergen
och inte ser upp på israeliternas avgudar,
inte kränker sin nästas hustru,
16inte förtrycker någon eller tar pant,
inte roffar åt sig, utan ger den hungrige mat
och kläder åt den nakne,
17avhåller sig från det som är orätt18:17 Egentligen inte förgriper sig på den fattige; här följer översättningen Septuaginta. Jfr även v. 8.
och inte lånar ut pengar mot ränta eller ockrar,
om han lyder mina bud och följer mina stadgar,
då ska han inte dö på grund av sin fars synder. Han ska få leva.
18Men hans far, som utövade utpressning och roffade åt sig av sina släktingar
och gjorde orätt bland sitt folk,
ska dö för sin egen synd.
19Men ni frågar: ’Varför ska inte sonen dela sin fars skuld?’ Därför att sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt och hållit alla mina bud och rättat sig efter dem. Han ska få leva. 20Den som syndar ska dö. Sonen ska inte dela sin fars skuld, och inte heller fadern sin sons. Den rättfärdige ska få del av sin rättfärdighet och den gudlöse av sin gudlöshet.
21Men om den gudlöse vänder om från alla sina synder som han har begått och lyder alla mina bud och gör det som är rätt och rättfärdigt, så ska han få leva. Han ska inte dö. 22Alla hans överträdelser ska vara glömda, och genom det rättfärdiga han har gjort ska han få leva. 23Skulle den gudlöses död behaga mig? säger Herren, Herren. Skulle jag inte hellre se honom vända om från sina vägar och få leva?
24Men om en rättfärdig vänder om från sin rättfärdighet och börjar göra det som är orätt och begår samma avskyvärda handlingar som den gudlöse, ska han då tillåtas leva? All hans tidigare rättfärdighet kommer att bli bortglömd, och för sin trolöshet som han gjort sig skyldig till och för sin synd som han begått ska han dö.
25Ändå säger ni: ’Herrens väg är inte rätt!’ Lyssna nu, israeliter! Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och börjar göra det som är orätt ska han dö. För det orätta han har gjort ska han dö. 27Och när den gudlöse vänder om från sin gudlöshet och börjar göra det som är rätt och rättfärdigt, ska han rädda sitt liv. 28Därför att han kommer till insikt om sina överträdelser och vänder om från dem ska han få leva. Han ska inte dö. 29Och ändå säger israeliterna: ’Herrens väg är inte rätt!’ Är inte min väg rätt, israeliter? Är det inte era vägar som är orätta?
30Jag ska döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar, säger Herren, Herren. Vänd om, vänd er bort från alla era överträdelser, för att synden inte ska bli till fall för er. 31Gör er av med era överträdelser som ni har gjort er skyldiga till. Skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Varför skulle ni dö, israeliter? 32Jag finner inget behag i någons död, säger Herren, Herren. Vänd om, så får ni leva!
