Huitième fléau : les sauterelles
1L’Eternel dit à Moïse : Va trouver le pharaon, car c’est moi qui ai fait qu’il s’entête, ainsi que ses hauts fonctionnaires, afin d’accomplir mes signes miraculeux au milieu d’eux 2et afin que tu racontes à tes enfants et à tes petits-enfants comment j’ai traité les Egyptiens et quels signes miraculeux j’ai accomplis au milieu d’eux. Ainsi vous saurez que je suis l’Eternel.
3Moïse et Aaron se rendirent donc chez le pharaon et lui dirent : Voici ce que te dit l’Eternel, le Dieu des Hébreux : « Combien de temps encore refuseras-tu de t’humilier devant moi ? Laisse aller mon peuple pour qu’il me rende un culte ! 4Si tu refuses de le laisser partir, dès demain, je ferai envahir ton territoire par les sauterelles. 5Elles recouvriront complètement le pays au point qu’on ne pourra plus voir le sol ; elles dévoreront ce qui a échappé à la grêle et tous les arbres qui poussent dans vos campagnes. 6Elles envahiront ton palais, les maisons de tous tes hauts fonctionnaires et celles de tous les Egyptiens. Jamais tes pères, ni tes ancêtres les plus lointains n’ont rien vu de pareil depuis qu’ils occupent ce pays. »
Là-dessus, Moïse tourna le dos et sortit de chez le pharaon. 7Les hauts fonctionnaires du pharaon lui dirent : Combien de temps encore cet homme-là va-t-il faire notre malheur ? Laisse donc partir ces gens pour qu’ils rendent leur culte à l’Eternel leur Dieu. Ne vois-tu pas encore que l’Egypte court à sa ruine ?
8On rappela Moïse et Aaron auprès du pharaon qui leur dit : Allez rendre un culte à l’Eternel votre Dieu. Mais quels sont ceux qui iront ?
9Moïse répondit : Nous irons avec nos enfants et nos vieillards, nos fils et nos filles, nous emmènerons notre petit et notre gros bétail : car nous allons célébrer une fête en l’honneur de l’Eternel.
10Le pharaon répliqua : Que l’Eternel soit avec vous, lorsque je vous laisserai partir avec vos enfants ! Il est clair que vous avez de mauvaises intentions ! 11Mais ça ne se passera pas ainsi ! Que seuls les hommes10.11 Dans la religion égyptienne, seuls les hommes participaient pleinement au culte. De plus, les femmes et les enfants auraient constitué des otages garantissant le retour des hommes. aillent rendre un culte à l’Eternel, puisque c’est là ce que vous me demandez !
Sur quoi on les chassa de chez le pharaon.
12L’Eternel dit à Moïse : Etends la main sur l’Egypte pour y faire venir les sauterelles. Qu’elles envahissent le pays, qu’elles dévorent toute la végétation du pays, tout ce que la grêle a épargné.
13Moïse leva son bâton sur l’Egypte, et l’Eternel fit souffler un vent d’orient sur le pays tout ce jour-là et toute la nuit. Le lendemain matin, le vent avait amené les sauterelles. 14Elles s’abattirent sur toute l’Egypte et se posèrent sur tout le territoire en si grand nombre que jamais on n’avait vu et jamais on ne reverra pareil fléau. 15Elles recouvrirent tout le pays. La terre fut obscurcie. Elles dévorèrent toute la végétation, tous les fruits des arbres qui subsistaient après la grêle, de sorte qu’il ne resta aucun brin de verdure ni aux arbres ni dans les champs de toute l’Egypte.
16Le pharaon fit convoquer d’urgence Moïse et Aaron et leur dit : J’ai péché contre l’Eternel votre Dieu et contre vous. 17Maintenant donc : pardonne, je te prie, mon péché cette fois encore, et priez l’Eternel votre Dieu pour qu’il me débarrasse de ce fléau meurtrier.
18Moïse sortit de chez le pharaon et pria l’Eternel. 19Et l’Eternel fit souffler un violent vent d’ouest qui emporta les sauterelles et les précipita dans la mer des Roseaux. Il n’en resta pas une seule sur tout le territoire de l’Egypte. 20Mais l’Eternel rendit obstiné le cœur du pharaon, qui ne laissa pas partir les Israélites.
Neuvième fléau : les ténèbres
21L’Eternel dit à Moïse : Lève la main vers le ciel et que l’Egypte soit plongée dans les ténèbres de sorte que l’on doive y tâtonner !
22Moïse étendit la main vers le ciel et le pays d’Egypte fut entièrement plongé pendant trois jours dans des ténèbres opaques. 23Pendant ces trois jours, on ne se voyait plus l’un l’autre et personne ne bougeait de l’endroit où il se trouvait. Par contre, il y avait de la lumière dans les lieux habités par les Israélites.
24Le pharaon fit convoquer Moïse et lui dit : Allez rendre un culte à l’Eternel. Vos enfants pourront vous accompagner. Seul votre petit et votre gros bétail resteront ici.
25Moïse répliqua : C’est toi-même qui nous fourniras les animaux pour les sacrifices et les holocaustes à notre Dieu 26et, en plus, nos troupeaux nous accompagneront. Pas une bête ne restera ici, car nous choisirons dans notre cheptel des victimes pour les offrir à l’Eternel notre Dieu. Tant que nous ne serons pas arrivés là-bas, nous ne saurons pas nous-mêmes ce que nous offrirons pour le culte de l’Eternel.
27Mais l’Eternel rendit le cœur du pharaon obstiné, de sorte qu’il refusa de laisser partir le peuple.
28– Va-t’en d’ici, cria-t-il à Moïse, et prends garde ! Ne reparais plus jamais en ma présence ! Car le jour où tu paraîtras en ma présence, tu mourras.
29Moïse répondit : Tu l’auras voulu ! Je ne reparaîtrai plus en ta présence.
Gräshoppor täcker landet
1Då sa Herren till Mose: ”Gå tillbaka till farao! Jag har gjort både honom och hans hovmän hårda, för att jag ska kunna göra dessa tecken mitt ibland dem 2och för att du ska kunna berätta för dina barn och barnbarn om de stora gärningar jag gjorde bland egypterna och vilka tecken jag gjorde bland dem. Så ska ni inse att jag är Herren.”
3Mose och Aron gick än en gång till farao och talade med honom: ”Så säger Herren, hebréernas Gud: ’Hur länge tänker du vägra att böja dig för mig? Släpp mitt folk så att de kan tillbe inför mig. 4Om du fortfarande vägrar att släppa iväg dem, ska jag imorgon bitti sända gräshoppor över ditt land. 5De ska täcka marken så att man inte kan se den och de ska äta upp allt som blev kvar efter haglet. De ska gnaga av alla träd som växer på era marker. 6De kommer att fylla alla hus, dina och dina hovmäns hus, ja, alla egypters hus. Något sådant har varken dina fäder eller förfäder sett sedan de bosatte sig i landet.’ ”
Sedan gick Mose därifrån.
7Faraos hovmän frågade honom: ”Hur länge ska den där mannen få vara en snara för oss? Låt folket gå och tillbe Herren, sin Gud! Märker du inte att hela Egypten håller på att gå under?”
8Då lät farao hämta tillbaka Mose och Aron. ”Ni får väl gå och tillbe Herren, er Gud, då!” sa han. ”Men vilka är det som ska gå?”
9”Vi vill gå allesammans, både unga och gamla”, svarade Mose. ”Vi vill ta med våra söner och döttrar och all vår boskap och våra hjordar, eftersom vi ska fira en högtid till Herrens ära.”
10”Ja, nog behöver ni att Herren är med er om ni ska få mig att låta er gå och ta med barnen!” sa farao. ”Det syns att ni har onda tankar! 11Aldrig i livet! Nej, ni män kan gå och tillbe Herren, för det var ju det ni ville.” Och så körde man ut dem därifrån.
12Då sa Herren till Mose: ”Räck ut din hand över Egyptens land, så ska gräshoppor komma över hela landet och äta upp allt som haglet lämnade kvar.”
13Och Mose räckte ut sin stav, och Herren lät en östlig vind blåsa över landet hela dagen och hela natten, och när det blev morgon hade vinden fört med sig gräshopporna. 14De täckte hela landet och slog ner överallt i Egypten. Det var den värsta gräshoppsinvasionen någonsin och man kommer aldrig att få se något liknande igen. 15Gräshopporna täckte hela landet, marken var alldeles svart, och de åt upp all växtlighet och all frukt på träden som fanns kvar efter haglet. De lämnade inget grönt kvar, varken på träden eller på marken någonstans i hela Egypten.
16Då skickade farao ilbud efter Mose och Aron och sa till dem: ”Jag har syndat mot Herren, er Gud, och mot er. 17Förlåt min synd bara den här gången och be Herren, er Gud, att han tar bort denna dödsplåga från mig.”
18Mose gick från farao och bad till Herren, 19och Herren sände en kraftig västanvind som blåste ut alla gräshopporna i Sävhavet10:19 Se 1 Kung 9:26. Sedan fanns det inte en enda gräshoppa kvar i hela Egypten. 20Men Herren gjorde än en gång farao lika orubblig, och han vägrade låta folket gå.
Mörker över landet i tre dagar
21Då sa Herren till Mose: ”Lyft upp din hand mot himlen, så ska jag sända ett väldigt mörker, som man riktigt kan ta på10:21 Grundtextens innebörd är något osäker..” 22Mose lyfte sin hand mot himlen, och det kom ett tjockt mörker över hela Egypten i tre dagar. 23Folk kunde inte se varandra eller röra sig på tre dagar, men där israeliterna bodde var det ljust.
24Farao skickade då efter Mose och sa: ”Gå och fira gudstjänst åt Herren, men låt era får och er boskap stanna här. Barnen får ni ta med er.”
25”Nej”, sa Mose. ”Du måste låta oss ta med slaktoffer och brännoffer som vi kan offra åt Herren, vår Gud. 26Vi måste få med oss vår boskap. Inte en klöv ska lämnas kvar. Vi måste offra av vår boskap åt Herren, vår Gud, och vi vet inte vad för slags offer vi ska offra, förrän vi är där.”
27Men Herren gjorde farao lika hård som förut. Inte heller den här gången lät han dem gå.
28”Försvinn härifrån, och låt mig aldrig se dig igen”, sa farao åt Mose. ”Kommer du hit en gång till ska du dö.”
29”Du har helt rätt”, sa Mose. ”Du kommer aldrig att se mig igen.”
