2 Samuel 14 – BDS & APSD-CEB

La Bible du Semeur

2 Samuel 14:1-33

Joab convainc David de faire revenir Absalom

1Joab, fils de Tserouya, remarqua que le roi était de nouveau disposé favorablement envers Absalom. 2Il fit venir de Teqoa14.2 A une quinzaine de kilomètres au sud de Jérusalem. une femme habile à laquelle il dit : Fais semblant d’être en deuil, je te prie, revêts-toi d’habits de deuil, ne te parfume pas d’huile odorante, aie bien l’air d’une femme qui depuis longtemps porte le deuil d’un mort. 3Puis tu te présenteras devant le roi et tu lui répéteras ce que je vais te dire.

Joab lui indiqua exactement ce qu’elle devait dire au roi.

4La femme de Teqoa alla parler au roi14.4 De nombreux manuscrits hébreux, l’ancienne version grecque et la Vulgate ont : se rendit chez le roi. ; elle s’inclina face contre terre, pour se prosterner, et s’écria : Viens à mon secours, ô roi !

5– Que veux-tu ? lui demanda le roi.

– Hélas ! dit-elle, je suis veuve ; mon mari est mort, 6et ta servante avait deux fils. Ils se sont disputés dans les champs, il n’y avait personne pour les séparer, si bien que l’un a frappé l’autre et l’a tué. 7Maintenant, toute ma famille a pris parti contre ta servante, et ils m’ont demandé : « Livre celui qui a frappé son frère. Nous le mettrons à mort pour le meurtre de son frère. Ainsi, nous supprimerons du même coup l’héritier ! » De cette manière, ils éteindraient la dernière lueur d’espoir qui me reste, et le nom et la postérité de mon mari disparaîtraient de la terre.

8Le roi dit à la femme : Retourne chez toi ; je donnerai des ordres à ton sujet.

9La femme de Teqoa lui répondit : Mon seigneur le roi ! Que la faute retombe sur moi et sur mon groupe familial et que le roi et son trône soient hors de cause.

10Le roi lui dit : Si quelqu’un te fait des remarques à ce sujet, amène-le vers moi et il te laissera tranquille.

11La femme répliqua : Que sa majesté veuille prendre cet engagement au nom de l’Eternel son Dieu, pour que l’homme chargé de punir la mort14.11 Voir Nb 35.9-29 ; Dt 19.4-13 ; Jos 20. de mon fils n’aggrave pas encore le malheur en faisant mourir celui qui me reste.

Le roi dit : Aussi vrai que l’Eternel est vivant, il ne tombera pas à terre un cheveu de la tête de ton fils !

12La femme reprit : Permettras-tu à ta servante de dire encore quelque chose à mon seigneur le roi ?

– Parle ! lui dit-il.

13Et la femme ajouta : Pourquoi alors as-tu de telles pensées à l’égard du peuple de Dieu ? Car en prononçant cette sentence tout à l’heure, le roi a reconnu qu’il avait tort de ne pas faire revenir celui qu’il a exilé. 14Nous devons tous mourir, notre vie est comme de l’eau répandue sur le sol et qu’on ne peut plus recueillir si Dieu n’en assure l’être14.14 Autre traduction : mais Dieu ne conserve pas d’animosité.. Mais son dessein n’est pas de tenir loin de lui l’exilé. 15Maintenant, si je suis venue parler ainsi au roi mon seigneur, c’est parce que l’état du peuple m’a fait peur. Alors ta servante s’est dit : « Je vais parler au roi. Peut-être le roi suivra-t-il le conseil de son humble servante. 16Peut-être consentira-t-il à protéger sa servante contre l’homme qui voudrait nous supprimer, moi et mon fils, du peuple que Dieu s’est choisi pour qu’il lui appartienne. » 17Oui, je me suis dit que la parole du roi mon seigneur serait une parole d’apaisement, car mon seigneur le roi est comme un ange de Dieu pour discerner le bien et le mal. Que l’Eternel ton Dieu soit donc avec toi.

18Le roi dit alors à la femme : Je vais te poser à mon tour une question. Promets-moi de me répondre sans rien me cacher.

La femme lui dit : Que le roi mon seigneur parle !

19Le roi reprit : Ne serait-ce pas Joab qui est derrière tout cela ?

La femme répondit : Aussi vrai que tu es vivant, ô roi mon seigneur, on ne peut s’écarter ni à droite ni à gauche de tout ce que dit mon seigneur le roi. C’est bien ton serviteur Joab qui m’a chargée de te parler, c’est lui qui a indiqué à ta servante tout ce qu’elle devait dire. 20Si ton serviteur Joab a agi ainsi, c’est pour donner à cette affaire une autre tournure. Mais mon seigneur possède la sagesse d’un ange de Dieu pour connaître tout ce qui se passe dans le pays.

21Le roi alla donc parler à Joab et lui dit : J’ai décidé d’agir comme tu me l’as suggéré : Va chercher le jeune homme Absalom et ramène-le ici !

22Joab s’inclina face contre terre pour se prosterner et dit au roi : Dieu te bénisse, Majesté. Maintenant, je sais que tu es bien disposé à mon égard, ô roi, mon seigneur, puisque le roi accepte de faire ce que son serviteur lui a suggéré.

23Joab se releva et partit pour Gueshour d’où il ramena Absalom à Jérusalem. 24Le roi ordonna qu’il se retire dans sa maison et ne paraisse pas en sa présence. Absalom se confina donc chez lui et il ne parut pas en présence du roi.

David accepte de recevoir Absalom

25Dans tout Israël il n’y avait personne qui fût autant admiré pour sa beauté qu’Absalom ; de la plante du pied au sommet de la tête, il était sans défaut. 26Chaque année, il se rasait la tête, car sa chevelure devenait trop pesante. Lorsqu’on lui coupait les cheveux, on les pesait : il y en avait près de deux kilos et demi selon les poids officiels du roi. 27Absalom eut trois fils et une fille nommée Tamar qui devint une très belle femme.

28Absalom resta deux ans à Jérusalem sans paraître en présence du roi. 29Après ce temps, il fit appeler Joab pour lui demander de parler au roi ; mais Joab refusa de venir chez lui. Absalom revint à la charge une seconde fois, mais Joab refusa de nouveau. 30Alors Absalom dit à ses serviteurs : Vous voyez le champ de Joab à côté du mien, il y a de l’orge ; allez y mettre le feu !

Les serviteurs d’Absalom exécutèrent ses ordres. 31Alors, Joab se rendit chez Absalom et lui demanda pourquoi ses serviteurs avaient mis le feu à son champ. 32Absalom lui répondit : Je t’avais demandé de venir et tu as refusé. Je voulais t’envoyer chez le roi pour lui demander : « Pourquoi m’as-tu fait revenir de Gueshour ? J’aurais mieux fait d’y rester. » Maintenant, je voudrais être reçu par le roi ; et si je suis coupable, eh bien, qu’il me fasse mourir !

33Joab se rendit chez le roi et lui rapporta les paroles de son fils. Alors le roi fit appeler Absalom. Celui-ci se rendit auprès de lui et se prosterna la face contre terre devant lui et le roi l’embrassa.

Ang Pulong Sa Dios

2 Samuel 14:1-33

Mibalik si Absalom sa Jerusalem

1Nahibaloan ni Joab nga anak ni Zeruya nga gimingaw si Haring David kang Absalom. 2Busa nagsugo siyag usa ka tawo nga magkuha ug usa ka maalamon nga babaye gikan sa Tekoa. Pag-abot sa babaye, miingon si Joab kaniya, “Pagpakaaron-ingnon nga nagabangotan ka alang sa patay. Pagsul-ob ug bisti nga ginasul-ob sa nagabangotan. Ayaw pagpaguwapa, kondili, pagpakaaron-ingnon nga usa ka babayeng nagabangotan alang sa patay sulod sa taas na nga panahon. 3Unya adto sa hari ug isulti kaniya kining isulti ko kanimo.” Unya gitudloan ni Joab ang babaye kon unsay iyang isulti ngadto sa hari.

4Pag-abot sa babaye didto sa hari, miyukbo siya agig pagtahod sa hari. Ug miingon, “Tabangi ako, Mahal nga Hari!” 5Nangutana ang hari kaniya, “Unsa may imong problema?” Mitubag siya, “Usa ako ka balo, 6ug may duha ka anak nga lalaki. Usa niana ka adlaw nagaaway silang duha sa uma, ug tungod kay wala didtoy makaulang kanila, namatay ang usa kanila. 7Unya, miadto kanako ang tanan kong mga paryente ug miingon, ‘Itugyan kanamo ang imong anak, kay amo siyang patyon tungod kay iyang gipatay ang iyang igsoon. Dili siya angay nga manunod sa kabtangan sa iyang amahan.’ Kon himuon nila kini, mawala ang nahibilin kong anak nga mao na lang ang akong gilaoman nga motabang kanako, ug mawala na ang ngalan sa akong bana niining kalibotana.”

8Giingnan sa hari ang babaye, “Pauli kay ako na ang bahala. Maghatag akog mando nga dili nila unsaon ang imong anak.” 9Miingon ang babaye, “Mahal nga hari, kon may moreklamo sa pagtabang mo kanako, ako ug ang akong pamilya ang manubag ug dili ikaw.” 10Mitubag ang hari, “Kon adunay moreklamo kanimo, dad-a siya kanako, ug panigurohon ko nga dili na siya manghilabot kanimo pag-usab.” 11Unya miingon ang babaye, “Mahal nga Hari, kon mahimo panumpa sa Ginoo nga imong Dios nga dili mo tugotan nga may manimalos sa akong anak aron dili siya mapatay ug dili na mosamot pa ang kagubot.” Mitubag si Haring David, “Ipanumpa ko sa buhi nga Ginoo, nga dili gayod maunsa ang imong anak.14:11 dili gayod maunsa ang imong anak: sa literal, walay bisan usa ka lugas sa buhok sa imong anak nga mahulog sa yuta.

12Unya miingon ang babaye, “Mahal nga Hari, pwede ba nga may isulti pa ako kanimo?” Mitubag ang hari, “Sige, unsa kana?” 13Miingon ang babaye, “Wala ka kaha makasala sa katawhan sa Dios niining imong gisulti kanako? Sa imong gisulti, gihukman mo nga sad-an ang imong kaugalingon kay wala nimo pabalika ang imong anak nga giabog. 14Mamatay kitang tanan; mahisama kita sa tubig nga nayabo sa yuta nga dili na matigom pag-usab. Apan dili lang basta-basta nga kuhaon sa Ginoo ang kinabuhi sa tawo; nagatinguha pa gani hinuon siya nga mahibalik kaniya ang iyang mga tawo nga nahilayo kaniya.

15“Mahal nga Hari, mianhi ako dinhi sa pagsugilon sa akong problema tungod kay nahadlok ako sa mga tawo. Miingon ako sa akong kaugalingon nga makigsulti ako kanimo kay basin na lang ug himuon mo ang akong ihangyo kanimo 16nga luwason mo ako ug ang akong anak gikan sa mga tawo nga nagatinguha nga mawagtang kami sa yuta nga gihatag sa Dios kanamo. 17Unya ang imong hukom nakahatag kanakog kalinaw. Kay sama ikaw sa anghel sa Dios nga nasayod kon unsa ang maayo ug daotan. Hinaut pa nga ubanan ka sa Ginoo nga imong Dios.”

18Unya miingon ang hari sa babaye, “Palihog, suginli ako sa tinuod bahin sa akong ipangutana kanimo.” Mitubag ang babaye, “Sige, Mahal nga Hari.” 19Nangutana ang hari, “Si Joab ba ang nagtudlo kanimo niini?”

Mitubag ang babaye, “Dili gayod ako makalimod kanimo, Mahal nga Hari. Oo, si Joab nga imong alagad ang nagsugo kanako sa paghimo niini ug siya ang nagtudlo kon unsa ang akong isulti. 20Gihimo niya kini aron mahibalik ang maayo ninyong relasyon ni Absalom. Apan nasabtan mo kini, Mahal nga Hari, kay sama ikaw sa anghel sa Dios—nasayod ka sa tanang nagakahitabo sa atong nasod.”

21Busa gipatawag sa hari si Joab ug giingnan, “Sige, lakaw ug dad-a dinhi ug balik ang batan-ong si Absalom.” 22Unya miyukbo si Joab sa pagtahod sa hari ug miingon, “Hinaut nga panalanginan ka sa Ginoo, Mahal nga Hari. Karon nasayod na ako nga nalipay ka kanako tungod kay gituman mo ang akong hangyo.” 23Unya milakaw si Joab sa Geshur ug gidala pagbalik si Absalom sa Jerusalem. 24Apan nagmando ang hari, “Papaulia ninyo siya sa iyang balay; dili ko siya gusto nga makita dinhi sa palasyo.” Busa mipauli si Absalom sa iyang kaugalingong balay ug wala siya magpakita sa hari.

25Walay makatupong sa kaguwapo ni Absalom sa tibuok Israel, busa ginadayeg gayod siya sa tanan. Wala gayod siyay deperensya gikan sa ulo hangtod sa lapalapa. 26Kausa lang siya magpaalot matag tuig, ug nagapaalot lang siya tungod kay bug-atan siya sa iyang buhok. Kon timbangon ang iyang buhok, motimbang kinig duha ka kilo, basi sa timbangan nga ginagamit sa hari. 27Si Absalom may tulo ka mga anak nga lalaki ug usa ka babaye. Ang ngalan sa babaye si Tamar, ug guwapa kaayo siya. 28Nagpuyo si Absalom sa Jerusalem sulod sa duha ka tuig nga wala gayod niya makita ang hari.

29Usa ka higayon, gipatawag ni Absalom si Joab sa paghangyo kaniya nga makigsulti sa hari alang kaniya. Apan wala si Joab moadto. Busa gipatawag niya pag-usab si Joab, apan wala gihapon kini moadto. 30Unya miingon si Absalom sa iyang mga sulugoon, “Sunoga ninyo ang uma ni Joab nga gitamnan ug barley. Anaa kini tapad sa akong uma.” Busa gisunog nila ang uma ni Joab.

31Miadto si Joab kang Absalom ug miingon kaniya, “Nganong gisunog sa imong mga sulugoon ang akong uma?” 32Mitubag si Absalom, “Tungod kay wala ka moanhi dinhi sa dihang gipatawag ko ikaw. Gusto ko unta nga moadto ka sa hari sa pagpangutana kaniya kon nganong gipakuha niya ako sa Geshur. Mas maayo pa nga nagpabilin na lang ako didto. Karon, gusto ko nga makita ang hari. Kon nakasala ako, mahimo niya akong ipapatay.”

33Busa miadto si Joab sa hari, ug gisulti niya ang giingon ni Absalom. Unya gipatawag sa hari si Absalom, ug pag-abot niya, miyukbo siya sa pagtahod sa hari. Unya gihalokan siya sa hari.