Le pacte d’amitié entre Jonathan et David
1Quand David eut terminé de parler avec Saül, Jonathan s’était profondément attaché à David et s’était mis à l’aimer comme lui-même. 2Saül ne le laissa pas retourner dans la maison de son père ce jour-là, il le prit chez lui. 3Jonathan conclut un pacte d’amitié avec David parce qu’il l’aimait comme lui-même. 4Il enleva son manteau et le donna à David, il lui offrit aussi son équipement et jusqu’à son épée, son arc et son ceinturon. 5Chaque fois que Saül l’envoyait en expédition militaire, David accomplissait sa mission avec succès, de sorte que le roi lui confia le commandement de ses troupes de choc. Il était estimé de tout le peuple ainsi que des ministres de Saül.
Saül devient jaloux de David
6Lorsqu’ils étaient revenus de la guerre, après que David eut tué le Philistin, les femmes étaient sorties de toutes les villes d’Israël à la rencontre du roi Saül en chantant, en dansant et en poussant des cris de joie au son de tambourins et de cymbales. 7Elles chantaient en chœurs alternés, tout en dansant :
Saül a vaincu ses milliers
et David ses dizaines de milliers.
8Saül le prit très mal et se mit dans une grande colère.
– Elles en attribuent dix mille à David, dit-il, et à moi seulement mille ! Il ne lui manque plus que la royauté !
9A partir de ce moment-là, Saül regarda David d’un mauvais œil.
10Dès le lendemain, un mauvais esprit envoyé par Dieu s’empara de Saül, de sorte qu’il entra dans un état d’exaltation au milieu de sa maison. Comme les autres jours, David jouait de son instrument. Saül avait sa lance en main. 11Soudain, il la lança en se disant : Je vais le clouer contre la paroi.
Mais, par deux fois, David esquiva le coup.
12A partir de ce jour-là, Saül craignit David, car l’Eternel était avec David alors qu’il s’était retiré de lui. 13C’est pourquoi Saül l’écarta d’auprès de lui et le nomma commandant d’un « millier » d’hommes. Ainsi David entreprenait des expéditions militaires à la tête de ses hommes. 14Il réussissait dans tout ce qu’il entreprenait, car l’Eternel était avec lui. 15Lorsque Saül constata ses grands succès, sa peur ne fit qu’augmenter. 16Par contre, tout Israël et tout Juda aimaient David, car il marchait à la tête de leurs soldats dans les expéditions militaires.
David devient le gendre du roi
17Un jour, Saül dit à David : Je suis prêt à te donner ma fille aînée Mérab en mariage à condition que tu me serves vaillamment et que tu livres les combats de l’Eternel.
Il se disait : Il vaut mieux que ce ne soit pas moi-même qui attente à sa vie, mais plutôt les Philistins !
18David lui répondit : Qui suis-je et que vaut ma vie, de quelle importance est la famille de mon père en Israël, pour que je devienne le gendre du roi ?
19Mais, quand vint le moment où Mérab, la fille de Saül, devait être donnée à David, Saül la donna à Adriel de Mehola.
20Or Mikal, l’autre fille de Saül, aimait David. Quand Saül l’apprit, il en fut ravi, 21car il se dit : Je vais la lui donner en mariage, elle sera un bon piège pour lui, ainsi il tombera par la main des Philistins !
Il dit donc à David : Aujourd’hui, tu as une seconde occasion de devenir mon gendre.
22Puis il ordonna à ses hommes de confiance de parler discrètement à David et de lui dire : Tu vois que le roi t’a pris en affection et tous ses gens t’aiment, accepte donc maintenant de devenir son gendre !
23Les ministres de Saül allèrent répéter ces paroles à David ; mais celui-ci leur répondit : Croyez-vous que ce soit une petite affaire que de devenir le gendre du roi ? Je ne suis qu’un homme pauvre et insignifiant.
24Les ministres du roi lui rapportèrent la réponse de David.
25– Eh bien, reprit Saül, voilà ce que vous lui direz : « Le roi ne demande pas de dot d’argent pour sa fille. Tout ce qu’il désire, c’est que tu lui apportes cent prépuces de Philistins pour le venger de ses ennemis. »
En fait, Saül avait comme but de faire périr David par la main des Philistins.
26Les hauts fonctionnaires de Saül rapportèrent ces paroles à David. La proposition de devenir le gendre du roi à ces conditions lui parut acceptable. Avant même l’expiration du délai fixé par le roi, 27David se mit en campagne avec ses hommes, il tua deux cents Philistins et rapporta la totalité de leurs prépuces au roi pour devenir son gendre. Saül donna donc en mariage à David sa fille Mikal.
28Saül vit ainsi très clairement que l’Eternel était avec David et que Mikal sa propre fille aimait David. 29Sa crainte à l’égard de David redoubla et, dès lors, sa haine envers lui devint définitive. 30Mais à chaque incursion des princes des Philistins, David remportait plus de succès que tous les autres chefs militaires de Saül, de sorte que son nom devint très célèbre.
Davids och Jonatans vänskap
Saul blir avundsjuk på David
1När Saul hade slutat sitt samtal med David, blev Jonatan djupt fäst vid David. Han älskade honom lika mycket som sitt eget liv. 2Saul behöll nu David hos sig och lät honom inte återvända hem. 3Jonatan ingick ett förbund med David, eftersom han älskade honom som sitt eget liv. 4Han tog av sig sin mantel och gav den till David tillsammans med sina övriga kläder och sitt svärd, sin båge och sitt bälte.
5Vilka uppdrag Saul än gav till David utförde han dem framgångsrikt. Saul gjorde honom därför till befälhavare i sin armé. Det uppskattades av både folket och männen i Sauls tjänst.
6När den segrande israelitiska armén återvände hem efter att David dödat filistén, möttes den av kvinnor från Israels alla städer. De hade kommit för att fira segern och möta kung Saul och de sjöng och dansade av glädje med tamburiner och cymbaler. 7Kvinnorna dansade och sjöng:
”Saul har slagit sina tusen
och David sina tiotusen!”
8Saul blev mycket vred och sa: ”De ger David äran av att ha dödat tiotusen, men jag får bara äran av att ha dödat tusen! Nu är det bara kungamakten som fattas honom!” 9Och från den dagen såg kung Saul med avund på David.
10Nästa dag kom en ond ande från Herren över Saul och han bar sig åt som en besatt18:10 bar sig åt som en besatt är översatt från det hebreiska ordet som egentligen betyder profetera. Sammanhanget visar dock vilken typ av beteende det handlade om. inne i sitt hus. David spelade på harpan som han brukade. Men Saul hade ett spjut i handen 11och plötsligt kastade18:11 Eller höjde. han det mot David och sa: ”Jag ska nagla fast honom vid väggen!” Två gånger lyckades David vika undan.
12Saul var rädd för David, eftersom Herren var med David men hade lämnat honom själv. 13Därför skickade han bort David och gav honom befälet över en avdelning på tusen man, som David sedan anförde under olika uppdrag.
14David lyckades väl i allt han gjorde, för Herren var med honom. 15Saul märkte också detta och han blev allt mer rädd för honom. 16Men hela Juda och Israel älskade David, eftersom han ledde dem i striderna.
David gifter sig med Sauls dotter
17En dag sa Saul till David: ”Jag är beredd att ge dig min dotter Merav till hustru.18:17 En del av den utlovade belöningen till den man som dödade Goljat. Se 17:25. Men du måste tjäna mig tappert och kämpa för Herren.” Saul tänkte nämligen för sig själv: ”Jag ska sända ut honom att slåss mot filistéerna och låta dem döda honom, så slipper jag göra det själv.”
18”Skulle jag bli svärson åt själve kungen, jag som kommer från en så obetydlig familj och så enkla förhållanden?” sa David till Saul. 19Men när det väl blev dags för bröllop, lät Saul istället gifta bort sin dotter med Adriel från Mechola.
20Under tiden hade dock Sauls dotter Mikal blivit kär i David och Saul blev glad när han hörde detta. 21”Jag ska ge henne till honom. Här kommer ännu ett tillfälle: med henne som lockbete kan filistéerna ta honom”, tänkte han för sig själv. Men till David sa han: ”Du kan fortfarande bli min svärson, för jag tänker ge min dotter Mikal till dig.” 22Sedan bad Saul sina män att tala i enrum med David och låta honom förstå att kungen verkligen tyckte om honom och att de alla älskade honom och ville att han skulle acceptera kungens förslag och bli hans svärson. 23Men David svarade: ”Hur kan en fattig och obetydlig man som jag gifta sig med kungens dotter?”
24När Sauls män rapporterade detta till kungen, 25sa han till dem: ”Berätta för David att den enda hemgift kungen begär är förhudarna från 100 filistéer som hämnd på sina fiender.” Men vad Saul egentligen ville var att David skulle dödas i striden.
26David accepterade villkoret för att bli kungens måg och innan tidsfristen gått ut, 27hade han och hans män dödat 200 filistéer och överlämnat deras förhudar till kungen. Och då gav Saul sin dotter Mikal åt David.
28När kungen insåg att Herren verkligen var med David och förstod att hans dotter Mikal älskade David18:28 Enligt Septuaginta: …hur mycket Israels folk älskade honom., 29blev han ännu mer rädd för honom. Han blev Davids fiende för all framtid. 30Men varje gång den filistéiska armén anföll var David mer framgångsrik än Sauls övriga officerare och Davids namn blev välkänt.
