1Elkosini Nahum anisoadehunu nwoma a ɛyɛ nkɔmhyɛ a ɛfa Ninewe ho.
Awurade Abufuo A Ɛtia Ninewe
2Awurade yɛ ninkunfoɔ ne aweretɔ Onyankopɔn,
Awurade tɔ wedeɛ na abufuo ahyɛ no ma.
Awurade tɔ nʼatamfoɔ so wedeɛ
na nʼabufuo tena wɔn so.
3Awurade bo kyɛre fu, na ne tumi so,
na ɔtwe ɔfɔdifoɔ aso.
Ne kwan wɔ ntwahoframa ne ahum mu,
omununkum yɛ ne nan ase mfuturo.
4Ɔteatea ɛpo na ɔma ɛwe;
ɔma nsubɔntene nyinaa wewe.
Basan ne Karmel twintwam
na Lebanon frɔmfrɔmyɛ nso kusa.
5Mmepɔ woso biribiri nʼanim
na nkokoɔ nane.
Asase, ewiase ne wɔn a wɔwɔ mu nyinaa
woso nʼanim.
6Hwan na ɔbɛtumi agyina nʼabufuo ano?
Hwan na ɔbɛtumi atena nʼabufuhyeɛ mu?
Nʼabufuo hwie te sɛ ogya;
abotan yam wɔ nʼanim.
7Awurade yɛ,
ɔyɛ ahohia mu dwanekɔbea.
Nʼani wɔ wɔn a wɔde wɔn ho to no so no so.
8Nanso, ɔnam nsuyire nwanwasoɔ so
bɛma Ninewe aba awieeɛ.
Ɔbɛtaa nʼatamfoɔ akɔduru esum kabii mu.
9Ɛpɔ biara a wɔbɛbɔ atia Awurade no,
ɔbɛsɛe no;
ɔhaw biara remma ne mprenu so.
10Wɔde nkasɛɛ bɛkyekyere wɔn ho,
na ɛberɛ a wɔn nsa aboro wɔn no
wɔbɛhye wɔn sɛ wira dwaneeɛ a wɔaboa ano.
11Ao, Ninewe, wo mu na
deɛ ɔbɔ ɛpɔ bɔne tia Awurade
na ɔtu fo bɔne no firie.
12Deɛ Awurade seɛ nie:
“Ɛwom sɛ wɔwɔ apamfoɔ a wɔdɔɔso deɛ,
nanso wɔbɛsɛe wɔn ama wɔayera.
Ao Yuda, ɛwom sɛ mama ɔhaw aba wo so,
nanso merenyɛ saa bio.
13Afei, mɛbubu kɔnnua a ɛda wo kɔn mu
na matete nkɔnsɔnkɔnsɔn no mu.”
14Ninewe, Awurade aka ɔhyɛ asɛm a ɛfa wo ho:
“Worennya asefoɔ a wo din bɛda wɔn so.
Mɛsɛe nsɛsodeɛ a wɔasene ne ahoni a wɔaguo
a ɛsisi wʼabosonnan mu no.
Mɛsiesie wʼadamena
ɛfiri sɛ wadane ayɛ atantanneɛ.”
15Hwɛ mmepɔ no so,
deɛ a ɔde asɛmpa no ba no anammɔn
ɔno na ɔka asomdwoesɛm!
Ao, Yuda di wʼafahyɛ na
di wɔ bɔhyɛ so.
Nnipa bɔne rentu wo so sa bio;
Wɔbɛsɛe wɔn pasaa.
Herren ska döma Nineve
1Profetia om Nineve. Boken med en syn av Nahum från Elkosh.
2Herren är en svartsjuk, hämnande Gud,
Herren hämnas och är full av vrede.
Herren tar hämnd på sina motståndare
och behåller sin vrede mot sina fiender.
3Herren är sen till vrede
men stor i kraft,
han låter ingen gå ostraffad.
Herrens väg går fram i storm och oväder,
och molnen är dammet efter hans fötter.
4Han tillrättavisar havet,
han låter det torka ut
och floderna sina.
Bashan och Karmel vissnar,
och Libanons blomning tynar bort.
5Bergen skakar inför honom,
och höjderna smälter ner.
Jorden bävar inför honom,
världen och alla som bor där.
6Vem kan bestå inför hans förbittring?
Vem uthärdar hans brinnande vrede?
Hans vrede brinner som en eld,
och klipporna rämnar inför honom.
7Herren är god,
en fästning på nödens dag.
Han tar sig an dem
som tar sin tillflykt till honom.
8Men med en väldig flod
utplånar han Nineves plats.
Han förföljer sina fiender
ända in i mörkret.
9Vad ni än har för tankar mot Herren,
så ska han göra slut på dem.
Nöden ska inte komma två gånger.
10Som hopslingrade törnen
och druckna av vin
ska de brinna upp
som torr halm.1:10 Grundtextens innebörd är osäker.
11Från dig har det gått ut en man
med onda tankar mot Herren,
en ondskans rådgivare.
12Så säger Herren:
”Hur starka och många de än är
så ska de slås ner och förgås.
Jag har plågat dig, Juda,
men ska inte plåga dig mer.
13Nu ska jag bryta sönder det ok han lagt på dig
och slita av dina bojor.”
14Herren har gett en befallning om dig1:14 Syftar på den assyriske kungen.:
”Det ska inte finnas någon efterkommande
som för ditt namn vidare.
Ur ditt gudatempel ska jag förstöra
alla gudabilder, såväl skurna som gjutna,
och jag ska göra i ordning en grav åt dig,
för du är värdelös.”
15Se, över bergen stiger budbäraren fram
med goda nyheter
och förkunnar fred.
Fira dina högtider, Juda,
infria dina löften,
för den onde ska inte mer invadera dig;
han är fullständigt utplånad.
