Ɔhene Bɔ Mordekai Aba So
1Saa anadwo no, ɔhene no antumi anna, enti ɔmaa ɔsomfoɔ bi kɔfaa nʼahemman mu abakɔsɛm nkrataa baeɛ sɛ wɔnkenkan nkyerɛ no. 2Ɔhunuu sɛdeɛ Mordekai kɔdaa atirisopam bi adi, deɛ Bigtana ne Teres a na wɔyɛ apiafoɔ baanu a na wɔwɛn ɔhene no apono ano no pamee wɔ nkrataa no mu. Wɔpamm ɔhene no tiri so sɛ wɔbɛkum no. 3Ɔhene no bisaa sɛ, “Ɛdeɛn akatua anaa nkaeɛ adeɛ bɛn na wɔde ama Mordekai wɔ yei ho?” Asomfoɔ no buaa sɛ, “Wɔnyɛɛ hwee mmaa no.”
4Ɔhene no bisaa sɛ, “Hwan na ɔhyɛ akyire hɔ adihɔ hɔ no?” Ɛbaa sɛ, na afei na Haman abɛduru ahemfie adihɔ a ɛwɔ akyire hɔ no a ɔrebɛka akyerɛ ɔhene no, na wasɛn Mordekai wɔ dua a wasi no so.
5Nʼasomfoɔ no buaa ɔhene no sɛ, “Haman na ɔhyɛ hɔ.”
Ɔhene no kaa sɛ, “Momfa no mmra mu.”
6Enti, Haman kɔɔ mu, maa ɔhene no bisaa sɛ, “Ɛdeɛn na menyɛ mfa nhyɛ ɔbarima a nokorɛm, ɔsɔ mʼani no animuonyam?”
Haman bisaa ne ho sɛ, “Hwan na ɔfata sɛ ɔhene hyɛ no animuonyam sene me?” 7Enti, ɔbuaa sɛ, “Sɛ ɔhene pɛ sɛ ɔhyɛ obi animuonyam a, 8ɛsɛ sɛ ɔde nʼankasa ahentadeɛ mu baako ne nʼankasa pɔnkɔ a adehyeɛ nsɛnkyerɛnneɛ bɔ ne moma so ba. 9Ka kyerɛ mmapɔmma no mu baako a ɔdi mu yie, na ɔmfa ahentadeɛ nhyɛ no, na ɔnni nʼanim mfa no mmra adwaberem hɔ a ɔte ɔhene no ankasa pɔnkɔ so. Ɛsɛ sɛ mmapɔmma no gye no akurum sɛ, ‘Saa na ɔhene yɛ wɔn a ɔpɛ sɛ ɔhyɛ wɔn animuonyam no!’ ”
10Ɔhene no ka kyerɛɛ Haman sɛ, “Ɛyɛ koraa! Ka wo ho kɔfa ahentadeɛ no ne me pɔnkɔ no, na yɛ sɛdeɛ wopɛ sɛ woyɛ no ma Yudani Mordekai a ɔte ahemfie ɛpono ano no. Mma wo werɛ mfiri sɛ wobɛyɛ biribiara a woaka ho asɛm no.”
11Enti, Haman faa ahentadeɛ no de hyɛɛ Mordekai, de no tenaa Ɔhene no ankasa pɔnkɔ so, de no kɔɔ kuro no adwaberem hɔ a na ɔpae di nʼanim sɛ, “Saa na ɔhene yɛ wɔn a ɔpɛ sɛ ɔhyɛ wɔn animuonyam no.”
12Akyire yi, Mordekai sane kɔɔ ahemfie hɔ ɛpono no ano, na Haman de ɔyea a ano yɛ den ne aniwuo yɛɛ ntɛm kɔɔ efie. 13Ɛberɛ a Haman bɔɔ ne yere Seres ne ne nnamfonom nyinaa amaneɛ no, wɔkaa sɛ, “Esiane sɛ Mordekai a ɔguu wʼanim ase yi yɛ Yudani enti, nhyehyɛeɛ biara a wobɛyɛ atia no no renyɛ yie. Sɛ wotoa so tia no a, ɛbɛkɔ no bɔne ama wo.” 14Ɛberɛ a wɔgu so rekasa no, ɔhene apiafoɔ no baeɛ sɛ, wɔrebɛfa Haman akɔ Ɛster apontoɔ a wasiesie no ase.
Kungen hedrar Mordokaj
1Den natten hade kungen svårt för att sova och lät hämta krönikan över minnesvärda händelser. Man läste ur den för honom. 2Där stod skrivet att Mordokaj hade avslöjat de två hovmännen Bigtan och Teresh, dörrvakterna, som hade planerat att mörda kung Xerxes.
3”Vilken hedersbetygelse och upphöjelse har Mordokaj fått för detta?” frågade kungen. ”Han har inte fått någonting”, svarade männen som var i tjänst.
4”Finns det någon i borggården?” frågade kungen. Just då hade Haman kommit in på palatsets yttre borggård för att be kungen om tillåtelse att få hänga Mordokaj på den påle som han hade rest för honom.
5”Haman är där ute”, svarade männen. ”Be honom komma in hit”, sa kungen.
6När Haman kom in, frågade kungen honom: ”Vad ska man göra för någon som kungen vill hedra?”
Haman tänkte för sig själv: ”Vem skulle kungen vilja hedra mer än mig?”
7Han svarade kungen: ”Den som kungen vill hedra 8ska ges en kunglig skrud som kungen själv har burit, och en häst som kungen själv har ridit, och som har en kunglig krona på huvudet. 9Överlämna sedan skruden och hästen åt någon av kungens främsta furstar. Han ska sätta skruden på mannen som kungen vill hedra och leda honom ridande på hästen genom stadens huvudgata och ropa framför honom: ’Så här gör man med den som kungen vill hedra!’ ”
10Kungen sa till Haman: ”Skynda dig nu och hämta skruden och hästen och gör precis som du har sagt med Mordokaj, juden, som sitter i kungens port. Försumma ingenting av det du sagt!”
11Haman tog då skruden och hästen, satte skruden på Mordokaj och ledde honom ridande genom gatorna i staden och ropade: ”Så här gör man med den som kungen vill hedra.”
12Sedan återvände Mordokaj till kungens port, men Haman skyndade sig hem, sorgsen och med höljt huvud. 13När han berättade för sin hustru Seresh och alla sina vänner vad som hade hänt, sa de till honom: ”Om Mordokaj, som du nu har fått falla ner för, är av judisk börd, kommer du aldrig att kunna sätta dig upp mot honom. Han kommer att bli ditt fall.”
14Medan de fortfarande höll på att diskutera med Haman, kom kungens hovmän för att hämta honom till festen som drottning Ester hade anordnat.
