Salmo 32 – APSD-CEB & HOF

Ang Pulong Sa Dios

Salmo 32:1-11

Salmo 3232:0 Salmo 32 Ang ulohan sa Hebreo: Ang “maskil” ni David.

Pagsulti sa Sala ug Pagpangayo ug Pasaylo sa Dios

1Bulahan ang tawo kansang mga kalapasan gipasaylo,

kansang mga sala gipanas.

2Bulahan ang tawo nga wala na isipang sad-an sa Ginoo

ug walay gitagoang sala sa iyang kasingkasing.

3Sa wala ko pa masulti ang akong mga sala, nagluya ako,

daw sa nangagupok ang akong mga bukog tungod sa akong pag-agulo sa tibuok adlaw.

4Kay adlaw ug gabii gisilotan mo ako;

nawad-an na akog kusog nga daw sa nabulad ako sa init sa adlaw.

5Unya gisulti ko ang akong mga sala kanimo;

wala akoy gitago.

Miingon ako sa akong kaugalingon, “Isulti ko sa Ginoo ang akong mga sala,”

ug gipasaylo mo ako.

6Busa ang tanang matinud-anon kanimo angayng mag-ampo sa panahon sa kalisod aron dili sila maunsa,

labi na kon moabot kini nga daw usa ka baha.

7Ikaw ang akong tagoanan;

panalipdan mo ako sa panahon sa kalisod,

ug palibotan mo ako sa mga tawong nagahugyaw sa kalipay tungod sa imong pagluwas kanako.

8Miingon ka kanako,

“Tudloan ko ikaw sa dalan nga angay mong agian.

Tambagan ko ikaw samtang nagabantay ako kanimo.

9Ayaw pagpakasama sa kabayo o mula nga walay pagsabot,

nga kinahanglan pa unang busalan ug rendahan aron motuman.”

10Daghan ang mga kalisdanan nga moabot sa mga daotan,

apan ang nagasalig sa Ginoo higugmaon ug panalipdan gayod niya.

11Busa kamong mga matarong,

pagmaya kamo tungod sa gihimo sa Ginoo kaninyo!

Kamong nagkinabuhing matarong,

panghugyaw kamo sa kalipay!

Hoffnung für Alle

Psalm 32:1-11

Von Schuld befreit!

1Ein Lied von David, zum Nachdenken.32,1 Das hebräische Wort »maskil« in den Überschriften der Psalmen 32, 42, 44, 45, 52–55, 74, 78, 88, 89, 142 bezeichnet Lieder, die Anstöße zum Nachdenken geben sollen.

Glücklich sind alle, denen Gott ihr Unrecht vergeben

und ihre Schuld zugedeckt hat!

2Glücklich ist der Mensch,

dem der Herr seine Sünden nicht anrechnet

und der mit Gott kein falsches Spiel treibt!

3Erst wollte ich meine Schuld verheimlichen.

Doch davon wurde ich so schwach und elend,

dass ich nur noch stöhnen konnte.

4Tag und Nacht bedrückte mich deine strafende Hand,

meine Lebenskraft vertrocknete wie Wasser in der Sommerhitze.

5Da endlich gestand ich dir meine Sünde;

mein Unrecht wollte ich nicht länger verschweigen.

Ich sagte: »Ich will dem Herrn meine Vergehen bekennen!«

Und wirklich: Du hast mir meine ganze Schuld vergeben!

6Darum sollen alle, die dir treu sind,

Herr, zu dir beten.

Wer dich anruft, solange noch Zeit ist,

der bleibt verschont von den Wogen des Unheils.

7Bei dir bin ich in Sicherheit;

du bewahrst mich in aller Bedrängnis

und lässt mich jubeln über deine Rettung.

8Du sprichst zu mir: »Ich will dich lehren

und dir den Weg zeigen, den du gehen sollst;

ich berate dich, nie verliere ich dich aus den Augen.

9Sei nicht wie ein Pferd oder ein Maultier ohne Verstand!

Mit Zaum und Zügel musst du sie bändigen,

sonst folgen sie dir nicht!«

10Wer Gott den Rücken kehrt,

der schafft sich Not und Schmerzen.

Wer jedoch dem Herrn vertraut,

den wird Gottes Liebe umgeben.

11Freut euch an ihm und jubelt laut, die ihr den Willen des Herrn tut!

Singt vor Freude, die ihr aufrichtig mit ihm lebt!