Salmo 108 – APSD-CEB & HOF

Ang Pulong Sa Dios

Salmo 108:1-13

Salmo 108108:0 Salmo 108 Ang ulohan sa Hebreo: Ang awit ni David.

Pag-ampo alang sa Tabang sa Dios

(Salmo 57:7-11; 60:5-12)

1O Dios, nagasalig gayod ako kanimo.

Awitan ko ikaw ug mga pagdayeg sa tibuok kong kasingkasing.

2Momata ako samtang nagabanagbanag pa,

ug andamon ko ang akong mga instrumento nga may mga kuwerdas sa pagdayeg kanimo.

3Ginoo, dayegon ko ikaw taliwala sa kanasoran.

Awitan ko ikaw taliwala sa mga katawhan.

4Kay ang imong gugma ug pagkamatinumanon dili gayod masukod;

mas taas pa kini sa kalangitan.

5Ipakita, O Dios, ang imong pagkagamhanan diha sa kalangitan ug sa tibuok kalibotan.

6Luwasa kami pinaagi sa imong gahom.

Tubaga ang akong pag-ampo aron maluwas kami nga imong mga hinigugma.

7O Dios, miingon ka didto sa imong templo,

“Modaog ako. Bahin-bahinon ko ang Shekem ug ang Kapatagan sa Sucot, ug ipanghatag sa akong katawhan.

8Akoa ang Gilead ingon man ang Manase.

Ang Efraim mao ang akong tigpanalipod108:8 tigpanalipod: sa literal, helmet. ug ang Juda mao ang akong tigdumala.108:8 tigdumala: sa literal, baston sa hari.

9Ang Moab akong sulugoon108:9 sulugoon: sa literal, hugasanan. ug ang Edom akong gipanag-iyahan.108:9 akong gipanag-iyahan: sa literal, labayanan ko sa akong sandalyas.

Mosinggit ako sa kadaogan batok sa Filistia.”

10Kinsa ang modala kanako sa Edom

ug sa siyudad niini nga nalibotan sa mga paril?

11Dili ba ikaw, O Dios, nga nagsalikway kanamo ug wala na mouban sa among mga sundalo?

12Tabangi kami batok sa among mga kaaway, kay walay pulos ang tabang sa tawo.

13Modaog kami pinaagi sa imong tabang, O Dios, kay laglagon mo ang among mga kaaway.

Hoffnung für Alle

Psalm 108:1-14

Mit Gott werden wir große Taten vollbringen

1Ein Lied von David.

2Gott, mein Herz ist voller Zuversicht,

darum will ich singen und für dich musizieren.

Alles in mir soll darin einstimmen!108,2 Wörtlich: (Wach) auf, meine Ehre (= Seele)!

3Harfe und Laute, wacht auf!

Ich will den neuen Tag mit meinem Lied begrüßen.

4Herr, ich will dir danken vor den Völkern,

vor allen Menschen will ich dir singen.

5Groß ist deine Güte, sie reicht über den Himmel hinaus!

Und wohin die Wolken auch ziehen: Überall ist deine Treue!

6Gott, zeige deine Größe, die den Himmel überragt;

erweise auf der ganzen Welt deine Hoheit und Macht!

7Befreie uns – wir sind doch dein geliebtes Volk!

Erhöre uns und komm uns zu Hilfe!

8Gott hat in seinem Heiligtum versprochen:

»Im Triumph will ich meinem Volk die Gegend um Sichem geben;

das Tal von Sukkot will ich ihnen zuteilen.

9Mir gehören die Gebiete von Gilead und Manasse,

Ephraim ist der Helm auf meinem Kopf

und Juda das Zepter in meiner Hand.

10Das Land Moab muss mir dienen, von Edom ergreife ich Besitz.108,10 Wörtlich: Moab ist mein Waschbecken, auf Edom will ich meinen Schuh werfen. – Die Bedeutung dieser Bilder ist unsicher.

Und über das Land der Philister triumphiere ich als Sieger!«

11Mein Gott, ich frage dich nun:

Wer gibt mir Gewalt über die befestigte Stadt?

Wer schenkt mir den Sieg über Edom?

12Außer dir kommt ja niemand in Frage!

Doch gerade du, Gott, hast uns verstoßen.

Gerade du ziehst nicht mehr mit unseren Truppen in den Kampf.

13Rette uns doch vor unseren Feinden!

Denn wer sich auf Menschen verlässt, der ist verlassen!

14Aber mit Gott werden wir große Taten vollbringen;

er wird all unsere Feinde zertreten!