Ang Sambingay bahin sa Tigsabwag
(Mar. 4:1-9; Luc. 8:4-8)
1Nianang adlawa, migawas si Jesus sa balay ug miadto siya sa daplin sa linaw ug milingkod didto. 2Apan tungod kay gilibotan siya sa daghang mga tawo, misakay siya sa sakayan ug milingkod aron sa pagtudlo. Ang mga tawo diha sa daplin sa linaw naminaw samtang nagtudlo siya. 3Daghan ang iyang gitudlo kanila pinaagi sa mga sambingay. Miingon siya:
“May usa ka mag-uuma nga nagsabwag ug binhi. 4Nasabwag ang uban nga binhi sa daplin sa dalan, ug gituka kini sa mga langgam. 5Ang uban didto nasabwag sa kabatoan. Gamay lang ang yuta niini, busa dali ra nga mitubo ang binhi. 6Apan nalawos kini sa dihang nainitan sa adlaw, ug nalaya ra dayon tungod kay gamay ra ang gamot. 7Ang uban nga binhi mitubo sa yuta nga may tunokon nga mga sagbot, apan sa paglabong sa mga sagbot natabonan kini. 8Ang uban usab nga binhi nasabwag sa maayo nga yuta, mitubo ug namunga. Ang uban igo-igo lang ang bunga, ang uban daghan, ug ang uban daghan kaayo.13:8 Ang uban… daghan kaayo: sa literal, Ang uban 30, ang uban 60, ang uban 100. 9Kamo nga nagapaminaw, kinahanglan sabton gayod ninyo kining inyong nadungog.”
Ang Katuyoan sa mga Sambingay
(Mar. 4:10-12; Luc. 8:9-10)
10Unya miduol kang Jesus ang iyang mga tinun-an ug nangutana. “Nganong nakigsulti ka sa mga tawo pinaagi sa mga sambingay?” 11Mitubag si Jesus kanila, “Ang mga tinago mahitungod sa paghari sa Dios gisulti kaninyo sa pamaagi nga masabtan ninyo, apan sa uban wala kini isulti sa pamaagi nga masabtan nila. 12Kay ang tawo nga magtipig sa iyang nadungog nga kamatuoran hatagan pa ug pagsabot, ug daghan gayod ang idugang kaniya. Apan ang tawo nga wala magtipig sa iyang nadungog nga kamatuoran, bisan ang gamay niyang nasabtan, kuhaon pa gikan kaniya. 13Busa nagasulti ako kanila pinaagi sa mga sambingay tungod kay nagtan-aw sila apan dili makakita, ug naminaw sila apan dili makasabot. 14Busa natuman diha kanila ang giingon sa Dios pinaagi kang Propeta Isaias,
‘Sige lang kamog paminaw apan dili kamo makasabot.
Sige lang kamog tan-aw apan dili kamo makakita.
15Tungod kay gahig ulo kining mga tawhana.
Gisampongan nila ang ilang mga dalunggan,
ug gipiyong nila ang ilang mga mata.
Kay basin makakita sila ug makadungog,
ug makasabot ug moduol kanako,
ug ayohon ko sila.’13:15 Tan-awa usab ang Isa. 6:9-10.
16Apan bulahan kamong mga nagasunod kanako, kay nakakita kamo ug nakadungog. 17Sa pagkatinuod, daghan ang mga propeta ug matarong nga mga tawo kaniadto nga nagtinguha nga makakita ug makadungog sa inyong nakita ug nadungog karon, apan wala kini mahitabo sa ilang panahon.”
Gipasabot ni Jesus ang Kahulogan sa Sambingay
(Mar. 4:13-20; Luc. 8:11-15)
18“Busa, paminawa ug tun-i ninyo kon unsa ang kahulogan sa sambingay mahitungod sa tigsabwag. 19Ang naminaw sa pulong mahitungod sa paghari sa Dios apan wala makasabot, nahisama niadtong daplin sa dalan nga nasabwagan ug binhi. Miabot si Satanas, ug giilog niya ang pulong diha sa iyang kasingkasing. 20Ang kabatoan nga gamay lang ug yuta nga nasabwagan sa binhi mao ang tawo nga nakadungog ug midawat sa pulong sa Dios nga may kalipay. 21Apan dili kini kinasingkasing. Busa wala molungtad ang iyang pagtuo. Sa pag-abot sa kalisod o paglutos tungod sa iyang pagdawat sa pulong sa Dios, mibiya siya sa iyang pagtuo. 22Ang yuta nga may mga tunokon nga sagbot nga nasabwagan ug binhi mao ang tawo nga nakadungog sa pulong sa Dios. Apan tungod sa mga kabalaka sa panginabuhi ug pagpaningkamot nga makaangkon ug bahandi, nalimtan niya ang pulong sa Dios nga iyang nadungog ug wala kini namunga sa iyang kinabuhi. 23Apan ang maayo nga yuta nga nasabwagan ug binhi mao ang tawo nga naminaw gayod ug nakasabot sa pulong sa Dios. Namunga gayod ang pulong sa Dios sa iyang kinabuhi. Ang uban igo-igo lang ang bunga, ang uban daghan, ug ang uban daghan kaayo.”13:23 Ang uban… daghan kaayo: sa literal, Ang uban 30, ang uban 60, ang uban 100.
Ang Sambingay bahin sa Sagbot
24Nagpadayon si Jesus sa iyang pagtudlo sa mga tawo pinaagi sa sambingay. Miingon siya, “Ang paghari sa Dios nahisama sa tawo nga nagsabwag ug maayo nga binhi sa iyang yuta. 25Sa kagabhion, samtang ang mga tawo nangatulog, ang iyang kaaway miadto didto ug nagsabwag ug liso sa sagbot ug unya mipauli. 26Mitubo ang tanom, ug sa dihang namunga kini nakita nga may mga sagbot diay. 27Busa miadto kaniya ang iyang mga sulugoon ug miingon, ‘Dili ba maayo nga binhi ang atong gisabwag sa imong yuta? Asa gikan ang mga sagbot?’ 28Miingon ang ilang agalon, ‘Ang kaaway mao ang nagbuhat niini.’ Busa nangutana sila sa ilang agalon, ‘Ibton ba namo ang mga sagbot?’ 29Mitubag ang ilang agalon, ‘Ayaw lang, kay basig maibot ug apil ang mga tanom. 30Pasagdi lang ninyo hangtod nga moabot ang ting-ani. Sa ting-ani sugoon ko ang mga mag-aani nga unahon pagpangibot ang mga sagbot ug bugkoson aron sunogon. Pagkahuman, ipatigom ko kanila ang inani ngadto sa akong bodega.’ ”
Ang Sambingay bahin sa Binhi sa Mustasa
(Mar. 4:30-32; Luc. 13:18-19)
31Gisultihan usab niya sila niini nga sambingay, “Ang paghari sa Dios sama sa binhi sa mustasa13:31 mustasa: kini nga matang sa mustasa taas kaayo. nga gipugas sa usa ka tawo sa iyang yuta. 32Ang binhi sa mustasa mao ang labing gamay sa tanan nga binhi. Apan kon motubo na gani, kini mao ang labing taas sa mga utanon, ug sama na sa kahoy ang iyang katas-on. Bisan gani ang mga langgam makasalag diha sa iyang mga sanga.”
Ang Sambingay bahin sa Patubo sa Pan
(Luc. 13:20-21)
33Gisultihan na usab niya sila sa lain pa nga sambingay, “Ang paghari sa Dios nahisama usab sa patubo nga gisagol sa usa ka palanggana nga harina, ug gimasa sa babaye, ug mitubo ang tibuok niya nga minasa.”
Nganong Sambingay ang Gigamit ni Jesus sa Pagpanudlo?
(Mar. 4:33-34)
34Gipaagi ni Jesus sa mga sambingay ang iyang mga pagpanudlo mahitungod sa paghari sa Dios. Wala siyay gisulti nga wala niya ipaagi sa sambingay. 35Katumanan kini sa giingon sa Dios pinaagi sa iyang propeta:
“Mosulti ako pinaagi sa mga sambingay.
Isulti ko ang mga butang nga wala pa gayod mahibaloi sukad pa sa pagbuhat sa kalibotan.”13:35 Tan-awa usab ang Salmo 78:2.
Gipasabot ni Jesus ang Kahulogan sa Sambingay bahin sa Sagbot
36Human niadto gibiyaan ni Jesus ang mga tawo ug misulod siya sa balay. Misulod usab didto ang iyang mga tinun-an ug nangutana kaniya, “Sultihi kami kon unsa ang kahulogan sa sambingay mahitungod sa sagbot.” 37Miingon siya, “Ang tawo nga nagsabwag sa maayo nga binhi walay lain kondili ako nga Anak sa Tawo. 38Ang yuta nga gisabwagan mao ang kalibotan. Ang maayo nga binhi mao ang mga tawo nga nagapasakop sa paghari sa Dios. Ug ang mga sagbot mao ang mga tawo nga sakop ni Satanas. 39Si Satanas mao ang kaaway nga nagsabwag sa mga sagbot. Ang ting-ani mao ang kataposan sa kalibotan, ug ang mga mag-aani mao ang mga anghel. 40Sama nga ang mga sagbot ibton ug unya sunogon mao usab unya ang mahitabo sa kataposan sa kalibotan. 41Ako nga Anak sa Tawo magpadala sa akong mga anghel aron tigomon ug pagawason gikan sa akong gingharian ang tanan nga nagabuhat ug daota nga nahimong hinungdan sa pagpakasala sa uban. 42Ug itambog sila ngadto sa kalayo sa impiyerno. Ug didto maghilak sila ug magkagot ang ilang mga ngipon. 43Ang mga matarong mosidlak sama sa adlaw didto sa gingharian sa ilang Amahan. Kinahanglan sabton gayod ninyo kining inyong nadungog!”
Ang Sambingay bahin sa Bahandi nga Gilubong
44“Ang paghari sa Dios nahisama usab sa bahandi nga gilubong sa yuta nga nakaplagan sa usa ka tawo. Ang iyang gibuhat, gitabonan niya kini pag-usab, ug unya mipauli siya nga malipayon. Gibaligya niya ang tanan niyang kabtangan ug unya gipalit niya kadto nga yuta.”
Ang Sambingay bahin sa Perlas
45“Ang paghari sa Dios nahisama usab sa usa ka negosyante nga nangita ug mga maanindot nga perlas. 46Sa pagkakita niya sa mahalon kaayo nga perlas, mipauli siya ug gibaligya ang tanan niyang kabtangan ug unya gipalit niya kadto nga perlas.”
Ang Sambingay bahin sa Pukot
47“Ang paghari sa Dios nahisama usab sa pukot nga gitaktak didto sa dagat, ug nagkalain-lain ang mga isda nga nakuha. 48Sa dihang daghan na ang isda sulod sa pukot gibira kini ngadto sa daplin. Unya nanglingkod ang mga mangingisda aron mamili. Ang maayo nga mga isda gibutang nila sa mga bukag, apan ang mga dili maayo nga mga isda gipanglabay nila. 49Sama usab niini ang mahitabo sa kataposan sa kalibotan. Moabot dinhi ang mga anghel aron ilain ang mga tawo nga daotan gikan sa mga tawo nga matarong. 50Ug ang mga tawo nga daotan itambog ngadto sa kalayo sa impiyerno. Maghilak sila ug magkagot ang ilang mga ngipon.”
51Unya nangutana si Jesus kanila, “Nasabtan ba ninyo ang tanan ko nga gipanulti?” Mitubag sila, “Oo.” 52Midugang pag-ingon si Jesus, “Busa ang matag magtutudlo nga daghan ug natun-an mahitungod sa paghari sa Dios nahisama sa tagbalay nga daghan ug kabtangan sa iyang tipiganan. Kay dili lang ang mga daan ang iyang itudlo kondili hasta usab ang mga bag-o.”
Gisalikway si Jesus didto sa Nazaret
(Mar. 6:1-6; Luc. 4:16-30)
53-54Human nagtudlo si Jesus niining mga sambingay, miadto siya sa iyang lungsod. Nagtudlo siya didto sa sulod sa sinagoga sa mga Judio. Natingala ang mga nakadungog sa iyang mga gipanudlo. Ug nagpangutan-anay sila, “Asa ba siya nakakuha niana nga kaalam ug gahom sa pagbuhat ug mga milagro? 55Dili ba anak ra man siya sa panday? Dili ba si Maria man ang iyang inahan ug ang mga igsoon niya mao sila si Santiago, Jose, Simon, ug Judas? 56Dili ba dinhi man nagpuyo ang tanan niyang mga igsoong babaye? Asa ba siya nakakuha niining tanan?” 57Busa dili gayod sila motuo kaniya. Miingon si Jesus kanila, “Ang propeta tinahod bisan asa gawas lang diha sa iyang kaugalingon nga lungsod ug panimalay.” 58Busa wala si Jesus magbuhat ug daghang mga milagro didto tungod kay dili sila motuo kaniya.
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
(Mark 4:1-9; Luk 8:4-8)
1Senare samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig nere vid sjön. 2Och snart hade det samlats så mycket folk omkring honom att han var tvungen att stiga i en båt och sitta i den och tala, medan folket stod på stranden. 3Han berättade för dem många liknelser:
”En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. 4När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. 5En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De växte snabbt upp i den tunna myllan, 6men när solen steg vissnade de bort, eftersom de saknade rot. 7Andra föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävde de plantorna. 8Men en del korn föll i bördig jord och gav skörd, hundra, sextio och trettio gånger så mycket säd som hade såtts. 9Lyssna, hör, den som har öron!”
Jesus förklarar liknelsen om sådden
(Mark 4:10-20; Luk 8:9-15; 10:23-24)
10Jesus lärjungar kom senare fram till honom och frågade: ”Varför berättar du liknelser för folket?”
11Då svarade han: ”Ni har fått gåvan att förstå himmelrikets hemligheter, men andra har inte fått den gåvan. 12Den som har ska få ännu mer. Men den som inget har ska bli av med även det han har. 13Det är därför jag berättar de här liknelserna,
’så att de ska se och höra, men ändå inte se,
höra och förstå.’
14Så går det i uppfyllelse som förutsagts om dem genom profeten Jesaja:
’Ni lyssnar och lyssnar men fattar inget.
Ni tittar och tittar men ser inget.
15Det här folkets hjärta är hårt.
Deras hörsel är avtrubbad,
så att de inte kan höra,
och de har slutit sina ögon,
så att de inte kan se med sina ögon
eller höra med sina öron.
Därför kan de inte förstå i sitt hjärta
och inte vända om och bli botade av mig.’13:15 Se Jes 6:9-10.
16Men era ögon är lyckliga som kan se och era öron som kan höra. 17För sannerligen säger jag er, att många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se och höra det som ni nu får se och höra, men de fick aldrig göra det.
18Hör nu vad som menas med liknelsen om lantbrukaren som sådde säd: 19När någon hör ordet om riket men inte förstår, kommer den Onde och rycker bort sådden ur hans hjärta. Det är sådden längs stigen. 20Den steniga markens sådd är den som hör ordet och tar emot det med glädje, 21men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller han genast bort. 22Sådden bland tistlar är den som hör ordet men låter världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväva det, så att det blir fruktlöst. 23Men den bördiga jorden är den som lyssnar till ordet och förstår det och bär frukt, en skörd som är hundra, sextio eller trettio gånger så mycket som den sådd som såddes.”
Liknelsen om ogräset och vetet
24Jesus berättade en annan liknelse för folket:
”Himmelriket är likt en man som sådde god säd i en åker. 25En natt då alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs bland vetet och smög bort därifrån. 26När säden sedan började växa och gå i ax, växte också ogräset upp.
27Då gick tjänarna och berättade för mannen: ’Herre, det är ogräs på åkern där du ju sådde den goda säden! Var kom det ifrån?’ 28’Det måste vara en fiende som har varit där’, svarade han.
Männen frågade då: ’Ska vi rycka upp ogräset?’ 29’Nej’, sa han, ’då kommer ni att skada vetet samtidigt. 30Låt båda växa tillsammans tills det blir dags att skörda. Och när skördetiden kommer ska jag säga till skördemännen: Sortera först bort ogräset och bunta ihop det så att det kan brännas upp. Samla sedan in vetet i min lada.’ ”
Liknelsen om senapsfröet
(Mark 4:30-32; Luk 13:18-19)
31Han berättade en annan liknelse för dem:
”Himmelriket är som när en man sår ett senapsfrö i en åker. 32Det är det minsta13:32 Senapsfröet var det minsta fröet som användes till odling. av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland kryddväxterna och blir till ett träd, där fåglarna kan komma och bygga bo bland grenarna.”
Liknelsen om surdegen
(Mark 4:33-34; Luk 13:20-21)
33Han berättade också en annan liknelse:
”Himmelriket är som när en kvinna blandar in surdeg i tre mått mjöl, så att hela degen blir syrad.”
34Allt detta berättade Jesus för folket genom att använda liknelser. Han talade aldrig till dem utan en liknelse, 35för att det skulle uppfyllas som förutsagts genom en profet:
”Jag vill öppna min mun för liknelser,
jag ska yttra hemligheter gömda sedan världens skapelse.”13:35 Se Ps 78:2.
Jesus förklarar liknelsen om ogräset och vetet
36Sedan lämnade Jesus folket och gick hem, och hans lärjungar kom och bad honom förklara liknelsen om ogräset och vetet.
37Han svarade: ”Människosonen är den som sår den goda säden. 38Åkern är världen, säden är rikets barn, och ogräset den Ondes. 39Fienden, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.
40Som när ogräset skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidsålderns slut. 41Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska rensa hans rike från alla dem som förleder andra och gör det som är mot lagen, 42och de ska kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. 43Men de rättfärdiga ska lysa som solen i sin Faders rike. Lyssna, den som har öron!
Liknelserna om skatten i åkern, den värdefulla pärlan och fisknätet
44Himmelriket är som när en man upptäcker en skatt i en åker. I sin iver gräver han ner skatten igen och går och säljer allt han äger för att kunna köpa åkern.
45Himmelriket är också som när en köpman är på jakt efter dyrbara pärlor. 46Då han upptäcker en värdefull pärla, går han iväg och säljer allt han äger för att kunna köpa den.
47Himmelriket är också som när man kastar ut ett nät i sjön för att fånga fiskar av olika slag. 48När nätet är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger man i en korg, men de andra slänger man bort.
49Så ska det vara vid tidsålderns slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från de rättfärdiga, 50och sedan kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. 51Har ni nu förstått alla dessa liknelser?” ”Ja”, sa de, ”det har vi.”
52Då sa han: ”Det betyder att varje skriftlärd som blivit himmelrikets lärjunge är som en husbonde som ur sitt förråd kan ta fram både av det nya och det gamla.”
Människorna i Nasaret vägrar att tro
(Mark 6:1-6; Luk 4:16-30)
53När Jesus hade berättat alla dessa liknelser, lämnade han platsen. 54Han kom sedan till sin hemstad. Där undervisade han i synagogan, och han förvånade alla med sin vishet och sina under. De sa:
55”Det är ju bara snickarens son. Är inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas, 56och alla hans systrar bor väl här? Var har han fått allt detta ifrån?” 57Och de retade sig på honom.
Då sa Jesus till dem: ”En profet blir föraktad bara i sin egen hemstad och i sin egen familj.” 58Och på grund av deras otro gjorde han bara några få under där.
