Leviticus 24 – APSD-CEB & BPH

Ang Pulong Sa Dios

Leviticus 24:1-23

Ang Pagbutang ug mga Suga ug ang mga Pan Sulod sa Tolda nga Tagboanan

(Exo. 27:20-21)

1-4Gisugo sa Ginoo si Moises nga ipatuman niya kini sa mga Israelinhon:

Dad-an ninyo ug purong lana gikan sa dinukdok nga olibo ang mga suga nga anaa gawas sa kuwarto diin nahimutang ang Kahon sa Kasugoan didto sa Tolda nga Tagboanan, aron walay undang ang pagsiga niini sa presensya sa Ginoo. Kon mongitngit na, dagkotan kini ni Aaron ug pasigahon hangtod mobuntag. Sigurohon gayod niya nga kanunayng magsiga ang mga suga sa butanganan niini nga purong bulawan. Kini nga mga patakaran kinahanglan nga tumanon ninyo hangtod sa umaabot nga mga henerasyon.

5Paghimo kamo ug 12 ka buok pan, nga ang matag usa hinimo sa upat ka kilo nga maayong klase sa harina. 6Ibutang ninyo kini sa lamisa nga purong bulawan sa presensya sa Ginoo. Ipatong-patong ninyo kini sa duha ka tapok nga ang matag tapok may unom ka pan. 7Unya butangi ninyog purong insenso sa tapad24:7 sa tapad: o, sa ibabaw. sa kada tapok. Ang insenso mao ang magsilbing halad sa paghinumdom sa Ginoo. Sunogon kini ingon nga halad pinaagi sa kalayo baylo sa mga pan. 8Kinahanglan nga magbutang gayod kanunay niining mga pan sa presensya sa Ginoo sa matag Adlaw nga Igpapahulay. Katungdanan ninyo kini nga mga Israelinhon hangtod sa kahangtoran. 9Kini nga mga pan alang sa mga pari nga kaliwat ni Aaron. Kan-on nila kini didto sa balaan nga dapit sa Tolda, tungod kay balaan kaayo kini nga bahin sa mga halad alang sa Ginoo, ug alang gayod kini kanila hangtod sa kahangtoran.

Ang Silot alang sa Magpasipala sa Dios ug sa Makahimo ug Daotan ngadto sa Iyang Isigka-tawo

10-11May usa ka tawo nga ang iyang amahan Ehiptohanon ug ang iyang inahan Israelinhon. (Ang ngalan sa iyang inahan mao si Shelomit, nga anak ni Debri nga gikan sa tribo ni Dan.) Nakig-away kining tawhana sa usa ka Israelinhon didto sa kampo, ug gipasipalahan niya ang ngalan sa Ginoo. Busa gidala nila siya kang Moises, 12ug gibilanggo nila siya hangtod nga ilang mahibaloan kon unsa ang kabubut-on sa Ginoo alang sa maong tawo.

13Unya, miingon ang Ginoo kang Moises, 14“Dad-a didto sa gawas sa kampo kadtong tawo nga nagpasipala kanako. Ang tanan nga nakadungog sa iyang pagpasipala mopatong sa ilang kamot sa iyang ulo sa pagpamatuod nga may tulubagon siya, ug pagkahuman batohon siya sa tibuok katilingban. 15-16Ug sultihi ang mga Israelinhon nga si bisan kinsa kanila ug sa mga langyaw nga nagapuyo uban kanila nga mopasipala kanako o sa akong ngalan may tulubagon. Kinahanglan nga batohon siya sa tibuok katilingban hangtod nga mamatay gayod.

17“Si bisan kinsa nga makapatay ug tawo, kinahanglan nga patyon usab. 18Kon ang usa ka tawo makapatay sa mananap sa uban kinahanglan nga ilisan niya kini ug laing buhi nga mananap. 19-20Kon nakahimo ug daotan ang usa ka tawo ngadto sa iyang isigka-tawo, kinahanglan nga himuon usab kaniya ang sama sa iyang gihimo. Kon gibali niya ang bukog sa uban, balian usab siya sa iyang bukog. Kon gilugit niya ang mata sa uban, lugitan usab siya sa iyang mata. Ug kon gipangagan niya ang uban, pangagan usab siya. 21Si bisan kinsa nga makapatay ug mananap kinahanglan nga ilisan niya kini, apan ang nakapatay ug tawo kinahanglan nga patyon usab. 22Kini nga balaod alang kaninyong tanan, mga Israelinhon man o mga langyaw. Ako mao ang Ginoo nga inyong Dios.”

23Human kini masulti ni Moises ngadto sa mga Israelinhon, gidala nila didto sa gawas sa kampo ang tawo nga nagpasipala sa Dios. Ug gibato nila siya sumala sa gisugo sa Ginoo kang Moises.

Bibelen på hverdagsdansk

3. Mosebog 24:1-23

Om at passe lamperne og bordet med de hellige brød

1Herren sagde nu til Moses: 2-4„Giv Israels folk besked om at bringe dig ren olivenolie, så lamperne på guldlysestagen, der står uden for forhænget til det allerhelligste rum, kan blive ved at brænde. Hver morgen og aften skal Aron gøre lamperne i stand og fylde olie på, for at de kan blive ved at brænde for Herrens ansigt fra slægt til slægt.

5-6Sørg for, at der hver sabbat bliver placeret 12 runde fladbrød i to stabler, seks i hver, på det guldbelagte bord, som står for Herrens ansigt. Brødene skal bages af det fineste hvedemel, og der skal bruges fire liter til hvert. 7Oven på hver stabel skal der anbringes en skål med ren røgelse, der skal brænde som et mindeoffer24,7 Sandsynligvis et symbol på folkets bønner til Gud om ikke at glemme dem, men gribe ind, når de har brug for det. til Herren. 8Israelitterne skal bringe deres gaver som en permanent pagtsforpligtelse, så nye brød kan blive lagt frem for Herrens ansigt hver sabbat. 9De gamle brød skal tilfalde præsterne, som skal spise dem på et indviet sted, for de er et helligt offer og præsternes retmæssige andel fra ildofferet til alle tider.”

Straffen for at forbande Gud

10En dag skete det, at en ung mand, hvis mor var israelit, og hvis far var egypter, kom i slagsmål med en israelit. 11I kampens hede kom den unge mand til at misbruge Herrens navn ved at komme med en forbandelse, og han blev ført til Moses for at få sin dom. Mandens mor hed Shelomit, en datter af Dibri af Dans stamme. 12Manden blev varetægtsfængslet, indtil Herren ville vise, hvad der videre skulle ske med ham.

13Da sagde Herren til Moses: 14„I skal føre manden uden for lejren, og de, der hørte ham udsige forbandelsen, skal lægge deres hænder på hans hoved. Derefter skal alle de forsamlede stene ham. 15-16Sig til Israels folk, at enhver, der forbander Gud, skal idømmes dødsstraf og stenes af folket. Denne lov gælder for de indfødte israelitter såvel som for de fremmede iblandt jer: Enhver, der udtaler Herrens navn i en forbandelse, er skyldig i blasfemi og skal idømmes dødsstraf.

17Der skal også være dødsstraf for mord. 18Hvis nogen slår et dyr ihjel, som tilhører en anden, skal vedkommende give ejeren et tilsvarende levende dyr. 19Hvis man lemlæster en anden, skal man selv lemlæstes tilsvarende: 20Brud for brud, øje for øje, tand for tand. Straffen skal svare til den skade, man har forvoldt.

21Altså: Den, der slår en andens husdyr ihjel, skal erstatte dyret, men den, der slår et andet menneske ihjel, må betale med sit eget liv. 22Den samme lov skal gælde for alle indbyggere i landet, hvad enten de er fremmede eller indfødte, for jeg er Herren, jeres Gud.”

23Moses gav nu disse instruktioner videre til israelitterne, hvorefter de førte den unge mand udenfor lejren og stenede ham. Israelitterne gjorde, som Herren havde befalet.