Gilingla sa mga Taga-Gibeon ang mga Israelinhon
1Nadunggan sa tanang mga hari sa kasadpan sa Jordan ang mga kadaogan sa mga Israelinhon. (Kini sila mao ang mga hari sa mga Hitihanon, Amorihanon, Canaanhon, Perisihanon, Hebhanon, ug mga Jebusihanon.) Nagapuyo sila sa mga bukid, kabungtoran sa kasadpan,9:1 kabungtoran sa kasadpan: sa Hebreo, Shefela. ug sa kabaybayonan sa Dagat sa Mediteraneo hangtod sa Lebanon. 2Nagtigom silang tanan sa pagpakiggira kang Josue ug sa Israel.
3Apan sa pagkadungog sa mga taga-Gibeon sa gihimo ni Josue sa Jerico ug sa Ai, 4nagkasabot sila sa paglingla kang Josue. Nagpadala sila ngadto kang Josue ug mga tawo nga may mga asno nga may karga nga mga daan nga sako ug daan usab nga mga panit nga sudlanan sa bino nga gision ug tinapakan pa. 5Nagsul-ob usab silag daan ug tinapakang mga sandalyas ug daan nga mga bisti. Nagbalon silag pan nga nanggahi na ug nangadugmok. 6Miadto sila kang Josue didto sa kampo sa Israel sa Gilgal ug miingon kaniya ug ngadto sa mga Israelinhon, “Mianhi kami dinhi gikan sa layong dapit aron lang sa paghangyo kaninyo nga maghimo kamo ug kasabotan kanamo nga dili ninyo unsaon ang among katawhan.” 7Apan mitubag ang mga Israelinhon, “Tingalig taga-dinhi ra kamo duol kanamo. Busa dili kami mahimong mohimo ug kasabotan kaninyo.” 8Nagpakilooy sila kang Josue, “Andam kami sa pag-alagad kaninyo.” Nangutana si Josue kanila, “Kinsa kamo ug diin kamo gikan?” 9Mitubag sila, “Gikan kami sa layo kaayong dapit. Mianhi kami dinhi kay nakadungog kami bahin sa Ginoo nga inyong Dios. Nadungog namo ang tanang gihimo niya sa Ehipto, 10ug ang tanang gihimo niya sa duha ka mga hari nga Amorihanon sa sidlakan sa Jordan nga sila si Sihon nga hari sa Heshbon, ug si Og nga hari sa Basan nga nagapuyo sa Ashtarot. 11Busa gisugo kami sa among mga pangulo ug mga katagilungsod nga mangandam sa among balonon nga pagkaon ug moanhi dinhi sa pagpakigkita kaninyo aron ingnon kamo nga andam kami sa pag-alagad kaninyo, basta maghimo lang kamo ug kasabotan kanamo nga dili ninyo kami unsaon. 12Tan-awa ra gud ang among dala nga pan. Init pa kini paggikan namo, apan karon nanggahi ug nagakadugmok na. 13Kining mga panit nga sudlanan sa bino bag-o pa kini sa dihang gipuno namo, apan tan-awa, gision na. Ang among mga bisti ug mga sandalyas nadaan na tungod sa kadugay sa among paglakaw.”
14Mituo ang mga Israelinhon ug gidawat nila ang ilang balong pagkaon, apan wala sila magpakitambag sa Ginoo kon unsay ilang buhaton. 15Naghimo si Josue ug kasabotan kanila nga dili niya sila unsaon ug pamatyon. Ug gipanumpaan kini sa mga pangulo sa Israel.
16Paglabay sa tulo ka adlaw human mahimo ang kasabotan, nadunggan sa mga Israelinhon nga duol lang diay kanila ang gipuy-an niadtong mga tawhana. 17Busa nanglakaw ang mga Israelinhon, ug sa ikatulo ka adlaw miabot sila sa mga lungsod nga gipuy-an niadtong mga tawhana. Kini nga mga lungsod mao ang Gibeon, Kefira, Beerot, ug Kiriat-Jearim. 18Apan wala sila sulonga sa mga Israelinhon tungod kay ang mga pangulo sa katilingban may gipanumpaan na nga kasabotan ngadto kanila sa ngalan sa Ginoo, ang Dios sa Israel.
Nagreklamo ang tibuok katilingban ngadto sa ilang mga pangulo, 19apan mitubag ang tanang mga pangulo, “May gipanumpaan na kita kanila sa ngalan sa Ginoo, ang Dios sa Israel, busa karon dili kita makahilabot kanila. 20Mao na lang kini ang atong himuon: Dili nato sila patyon kay basin ug silotan kita sa Dios tungod sa atong gipanumpaan kanila. 21Pasagdi ninyo sila nga mabuhi. Apan himuon nato silang tigpangahoy ug tigsag-ob alang sa tibuok katilingban.” Ug mao kadto ang nahitabo sa mga taga-Gibeon sumala sa gisulti sa mga pangulo kabahin kanila.
22Gipatawag ni Josue ang mga taga-Gibeon ug giingnan, “Nganong gilingla ninyo kami? Nganong miingon kamo nga gikan pa kamo sa layo kaayong dapit, nga taga-dinhi man lang diay kamo duol kanamo? 23Tungod sa inyong gibuhat panghimaraoton kamo sa Dios: Gikan karon, mag-alagad na kamo isip mga tigpangahoy ug tigsag-ob alang sa templo sa akong Dios.” 24Mitubag sila kang Josue, “Gihimo namo kini tungod kay nahadlok kami basin patyon ninyo kami. Kay nasayran gayod namo nga gisugo sa Ginoo nga imong Dios si Moises nga iyang alagad nga ihatag kaninyo kining mga yutaa ug pamatyon ang tanan nga nagapuyo dinhi. 25Karon ania kami ilalom sa imong gahom, ikaw na ang mahibalo kon unsay angay mong buhaton kanamo.” 26Wala tugoti ni Josue nga pamatyon sila sa mga Israelinhon. 27Apan gihimo niya silang mga tigpangahoy ug tigsag-ob alang sa mga Israelinhon ug sa halaran sa Ginoo. Hangtod karon ginahimo nila kini nga mga buluhaton sa dapit nga gipili sa Ginoo diin siya pagasimbahon.
Josua anfaller kungarna i söder
1När kungarna på västra sidan om Jordan, i bergsbygden, i Låglandet och utmed Medelhavskusten, så långt upp som till Libanon, hettiterna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna hörde vad som hänt, 2slöt de sig samman för att strida mot Josua och Israel.
Givons invånare lurar Josua
3Men när invånarna i Givon hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Aj, 4beslöt de att försöka rädda sig med list. De skickade iväg sändebud till Josua med åsnor lastade med gamla säckar, utslitna, spruckna och lappade vinsäckar. 5Sändebuden tog på sig slitna, lagade sandaler och gamla, utslitna kläder. Deras färdkost var torrt och smuligt bröd. 6När de kom fram till lägret i Gilgal, sa de till Josua och männen i Israel: ”Vi kommer från ett avlägset land. Slut förbund med oss!”
7”Hur ska vi kunna veta att ni inte bor här i närheten?” svarade israeliterna hivéerna. ”Hur ska vi då kunna sluta något förbund med er?”
8”Vi är dina tjänare”, svarade de. ”Men vad är ni då för ena?” frågade Josua. ”Var kommer ni ifrån?” 9”Vi, dina tjänare, kommer från ett land mycket långt borta”, fortsatte de. ”Vi har hört talas om Herrens, er Guds, makt och om allt han gjorde i Egypten 10och vad han gjorde med de amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, Sichon, kungen i Heshbon, och Og, Bashans kung, som regerade i staden Ashtarot. 11Därför sa de äldste och folket till oss: ’Förbered er för en lång resa och gå till israeliterna och säg att vi är beredda att bli deras tjänare och ingå förbund med dem.’ 12Det här brödet var varmt och kom direkt ur ugnen när vi gav oss iväg, men som ni ser är det nu torrt och smuligt. 13De här vinsäckarna var nya när vi fyllde dem, men nu är de gamla och spruckna och våra kläder och skor har hunnit bli utslitna under vår långa resa.”
14Männen tog då av deras mat9:14,15 Att äta tillsammans var en del av ritualen då man ingick förbund. och brydde sig inte om att fråga Herren. 15Josua slöt ett fredsförbund med dem där han lovade att de skulle få leva och ledarna i menigheten bekräftade det med en ed.
16Tre dagar efter att de slutit förbund kom det fram att männen i själva verket var givoniter, nära grannar9:16 Givon låg norr om Jerusalem. till Israel. 17Israeliterna drog då omedelbart iväg och nådde efter tre dagar fram till deras städer, Givon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. 18Men på grund av den ed som Israels ledare hade avlagt inför Herren, Israels Gud, kunde de inte anfalla städerna. Israeliterna klagade högljutt på sina ledare, 19men deras ledare svarade: ”Vi har avlagt en ed inför Herren att vi inte ska anfalla dem och det löftet måste vi hålla. 20Vi måste låta dem få leva, för om vi bryter eden, kommer Herrens vrede över oss.”
21De fortsatte: ”Låt dem leva, men de får hugga ved och bära vatten åt hela menigheten.” Det blev som ledarna lovat dem.
22Josua sammankallade deras ledande män och frågade: ”Varför ljög ni för oss och påstod att ni bodde långt borta i ett avlägset land när ni bor här alldeles intill oss? 23Nu kommer en förbannelse att vila över er. Från den här stunden ska ni alltid tjäna som slavar som hugger ved och bär vatten i tjänst för min Guds hus.”
24”Vi, dina tjänare, hade fått reda på att Herren, din Gud, sagt till sin tjänare Mose att han skulle ge detta land åt er och utrota alla som bor här”, svarade de. ”Vi var rädda för våra liv, det var därför vi gjorde så här. 25Men nu är vi helt i dina händer och du kan göra med oss vad du vill.”
26Josua tillät inte israeliterna att döda dem, 27utan de fick bli vedhuggare och vattenbärare åt menigheten och vid Herrens altare på den plats Herren skulle välja ut. Detta är fortfarande deras uppgift.9:27 Förbundet varade i många hundra år. Givoniterna var med och byggde upp Jerusalem efter hemkomsten från Babylon cirka tusen år senare. Se Neh 3:7.
