Misaad ang mga Israelinhon nga Tumanon Nila Pag-usab ang Kasabotan sa Dios
1Unya, gitigom ni Josue ang tanang tribo sa Israel didto sa Shekem. Dayon gitawag niya ang mga tigdumala, mga pangulo, mga maghuhukom, ug ang mga opisyales sa Israel, ug miatubang sila sa presensya sa Dios.
2Miingon si Josue sa tanang mga tawo, “Mao kini ang gisulti sa Ginoo, ang Dios sa Israel: Sa una, ang inyong mga katigulangan nagpuyo sa tabok sa Suba sa Eufrates ug nagsimba sa ubang mga dios-dios. Usa kanila mao si Tera nga amahan ni Abraham ug ni Nahor. 3Apan gikuha ko si Abraham gikan niadtong dapita ug gitultolan ko siya paingon sa yuta sa Canaan, ug gipadaghan ko ang iyang mga kaliwat. Gihatag ko kaniya si Isaac, 4ug kang Isaac gihatag ko si Esau ug si Jacob. Gihatag ko kang Esau ang kabungtoran sa Seir isip iyang bahin, samtang si Jacob ug ang iyang mga anak miadto sa Ehipto. 5-6Paglabay sa mga panahon, gipadala ko sa Ehipto si Moises ug si Aaron sa pagluwas kaninyo gikan didto. Gipadad-an kog katalagman ang Ehipto, ug gipagawas ko kamo. Apan sa dihang ang inyong mga katigulangan nakaabot na sa Pulang Dagat, gigukod sila sa mga Ehiptohanon nga nagsakay sa ilang mga karwahe ug mga kabayo. 7Nagpakitabang sila kanako. Busa nagbutang akog kangitngit sa taliwala nila ug sa mga Ehiptohanon. Ug unya gilumsan ko ang mga Ehiptohanon sa dagat. Nakita gayod ninyo ang gihimo ko sa mga Ehiptohanon. Ug unya namuyo kamo sa disyerto sulod sa taas nga panahon.
8“Unya, gidala ko kamo ngadto sa yuta sa mga Amorihanon sa sidlakang bahin sa Suba sa Jordan. Nakiggira sila kaninyo, apan gipadaog ko kamo. Gipalaglag ko sila sa inyo ug nasakop ninyo ang ilang kayutaan. 9Unya nakiggira sa Israel ang hari sa Moab nga si Balak nga anak ni Zipor. Gisugo niya si Balaam nga anak ni Beor nga tunglohon kamo. 10Apan wala ko tugoti si Balaam nga himuon kini kaninyo. Imbes panghimaraoton niya kamo, gipapanalanginan ko hinuon kamo kang Balaam, ug giluwas ko kamo sa mga kamot ni Balak.
11“Unya mitabok kamo sa Suba sa Jordan ug nakaabot sa Jerico. Nakiggira kaninyo ang mga taga-Jerico, ingon man ang mga Amorihanon, Perisihanon, Canaanhon, Hitihanon, Gergasihanon, Hebhanon, ug ang mga Jebusihanon. Apan gipadaog ko kamo batok kanila. 12Gipagukod ko sa mga putyukan ang duha ka hari nga Amorihanon aron sa pag-abog daan kanila sa wala pa kamo moabot. Midaog kamo dili tungod sa inyong mga espada ug mga pana. 13Gihatagan ko kamo ug yuta nga wala ninyo hagoi. Gipapuyo ko kamo sa mga lungsod nga dili kamo ang nagtukod. Nagkaon kamo sa mga ubas ug mga olibo nga dili kamo ang nagtanom.
14“Busa karon, simbaha ninyo ang Ginoo ug alagari nga matinud-anon. Isalikway na ninyo ang mga dios nga gisimba kaniadto sa inyong mga katigulangan didto sa tabok sa Suba sa Eufrates ug sa Ehipto, ug pag-alagad kamo sa Ginoo. 15Apan kon dili ninyo ikalipay ang pag-alagad sa Ginoo, pagpili kamo karong adlawa kon kinsa ang inyong alagaron—ang mga dios nga gialagad sa inyong mga katigulangan sa tabok sa Suba sa Eufrates, o ang mga dios sa mga Amorihanon kansang yuta inyong gipuy-an karon. Apan ako ug ang akong pamilya moalagad sa Ginoo.”
16Mitubag ang mga tawo, “Wala gayod moabot sa among hunahuna nga mobiya kami sa Ginoo ug moalagad sa ubang mga dios. 17Ang Ginoo nga atong Dios mao ang nagpagawas kanato ug sa atong mga katigulangan gikan sa pagkaulipon didto sa Ehipto. Nakita usab nato ang mga milagro nga iyang gihimo. Gipanalipdan niya kita sa atong paglakaw taliwala sa tanang kanasoran nga atong giagian. 18Ug samtang nagpadulong kita niining yutaa, gipaabog sa Ginoo kanato ang mga Amorihanon ug ang uban nga mga nasod nga nagapuyo dinhi. Busa mag-alagad usab kami sa Ginoo, kay siya ang among Dios.”
19Miingon si Josue sa mga tawo, “Dili kamo makaalagad sa Ginoo tungod kay balaan siya nga Dios ug dili niya gusto nga may lain kamong simbahon. Dili niya palabyon ang inyong kalapasan ug mga sala. 20Kon isalikway ninyo ang Ginoo ug mag-alagad sa mga dios, masuko siya kaninyo ug silotan niya kamo. Laglagon niya kamo luyo sa iyang kaayo kaninyo kaniadto.”
21Apan mitubag ang mga tawo kang Josue, “Mag-alagad gayod kami sa Ginoo.” 22Miingon si Josue, “Kamo mismo ang mga saksi sa inyong mga kaugalingon nga misaad kamo nga moalagad kamo sa Ginoo.” Mitubag sila, “Oo, kami mismo ang mga saksi.”
23Miingon si Josue, “Kon mao kana, isalikway na ninyo ang inyong mga dios ug alagari ninyo ang Ginoo, ang Dios sa Israel.” 24Mitubag ang mga tawo, “Alagaron namo ang Ginoo nga among Dios, ug tumanon namo ang iyang mga sugo.”
25Niadtong adlawa, naghimo si Josue ug kasabotan didto sa Shekem, ug gihatag niya kanila ang mga tulumanon ug mga lagda. 26Gisulat kini ni Josue sa Libro sa Kasugoan sa Dios. Unya nagkuha siya ug dakong bato ug gipahimutang kini ilalom sa punoan sa kahoyng terebinto (tugas) (tugas) duol sa balaan nga dapit sa Ginoo. 27Unya miingon si Josue sa tanang mga tawo, “Kining bato mao ang atong saksi sa dihang nakigsulti ang Ginoo kanato. Mahimo kining saksi batok kaninyo kon dili kamo motuman sa inyong gisulti sa inyong Dios.” 28Gipapauli dayon ni Josue ang mga tawo sa ilang tagsa-tagsa ka dapit.
Namatay si Josue ug si Eleazar
29Human niadto, namatay ang alagad sa Ginoo nga si Josue nga anak ni Nun sa edad nga 110. 30Gilubong siya didto sa iyang yuta sa Timnat Sera, sa kabungtoran sa Efraim, sa amihan sa Bukid sa Gaash. 31Nagaalagad sa Ginoo ang mga Israelinhon sa panahon ni Josue. Ug bisan patay na si Josue, nagpadayon gihapon sila sa pag-alagad sa Ginoo samtang buhi pa ang mga tigdumala sa mga Israelinhon nga nakasinati sa tanang gihimo sa Ginoo alang sa Israel.
32Ang mga bukog ni Jose nga gidala sa mga Israelinhon gikan sa Ehipto gilubong sa Shekem, sa yuta nga gipalit ni Jacob ug 100 ka buok nga salapi gikan sa mga anak ni Hamor nga amahan ni Shekem. Kining yutaa kabahin sa kayutaan nga napanunod sa mga kaliwat ni Jose.
33Namatay usab si Eleazar nga anak ni Aaron ug gilubong didto sa Gibea, ang lungsod nga nahimutang sa kabungtoran sa Efraim, nga gihatag ni Eleazar kang Finehas nga iyang anak.
Förbundet mellan Herren och Israel förnyas
1Josua samlade alla Israels stammar i Shekem tillsammans med alla äldste, ledare, domare och förmän och de kom och ställde sig inför Gud. 2Där höll Josua följande tal till dem:
”Så säger Herren, Israels Gud: ’Era förfäder, Terach, Abrahams och Nachors far, bodde för länge sedan öster om floden Eufrat och tillbad andra gudar. 3Men jag kallade er far Abraham bort från landet på andra sidan floden och ledde honom in i Kanaans land där han sedan flyttade omkring. Jag gav honom många ättlingar. Jag gav honom Isak 4och till Isak gav jag Jakob och Esau. Jag lät Esau få bosätta sig i Seirs bergsbygd, medan Jakob och hans släkt begav sig till Egypten.
5Jag sände Mose och Aron och lät mina plågor drabba Egypten. Därefter ledde jag ut er därifrån. 6Men när jag förde era förfäder ut ur Egypten och ni kom till Sävhavet, kom egypterna efter dem med hästar och vagnar och vagnskämpar ut i Sävhavet. 7Då ropade de till Herren och han lät ett mörker komma mellan dem och egypterna och lät havet vända tillbaka över egypterna, så att de alla drunknade. Ni såg själva vad jag gjorde med egypterna. Sedan bodde ni i öknen under en lång tid.
8Därefter förde jag er in i amoréernas land på andra sidan Jordan. De stred mot er, men jag gav dem i ert våld så att ni intog deras land och jag förgjorde dem åt er. 9Sedan började kung Balak från Moab att kriga mot Israel.24:9 Se 4 Mos 22–24. Han skickade efter Bileam, Beors son, för att han skulle förbanna er, 10men jag lyssnade inte på honom. Istället fick jag honom att välsigna er och så räddades ni undan kung Balak.
11Ni gick därefter över floden Jordan och kom till Jeriko. Männen i staden stred mot er och det gjorde också amoréerna, perisséerna, kanaanéerna, hettiterna, girgashéerna, hivéerna och jevuséerna. Men jag gav dem alla i ert våld. 12Jag sände missmod24:12 Se not till 2 Mos 23:28. framför er för att fördriva amoréernas båda kungar och deras folk. Det var inte era svärd eller bågar som gav er segern. 13Jag gav er ett land som ni inte hade kämpat för och städer som ni inte hade byggt upp, de städer där ni nu bor. Jag gav er vingårdar och olivplanteringar som ni inte hade planterat och som ni nu fick äta av.’
14Ni ska därför frukta Herren och tjäna honom troget och uppriktigt! Gör er en gång för alla av med de avgudar som era förfäder tillbad när de bodde på andra sidan floden Eufrat och i Egypten. Tjäna Herren! 15Men om ni inte vill tjäna Herren, bestäm då idag vem ni vill tjäna. Vill ni välja de gudar som era förfäder tillbad på andra sidan Eufrat eller kanske de amoreiska gudarna här i landet? Jag och min släkt tänker i alla fall tjäna Herren.”
Hela folket lovar att följa Herren
16Folket svarade då: ”Vi skulle aldrig kunna överge Herren och tjäna andra gudar. 17Herren är vår Gud, han som förde ut våra förfäder från slaveriet i Egypten och som gjorde så många stora tecken inför våra ögon. Det var han som beskyddade oss under vandringen och som bevarade oss när vi vandrade genom andra folks länder. 18Det var Herren som drev ut amoréerna och de andra folken som bodde här i landet. Vi vill också tjäna Herren. Han är vår Gud.”
19Men Josua svarade folket: ”Ni klarar inte av att tjäna Herren, för han är en helig och svartsjuk Gud. Han kommer inte att förlåta er olydnad och era synder. 20Om ni överger honom och tillber andra gudar, kommer han att låta det gå illa för er och förgöra er, fastän han har varit god mot er under en så lång tid.”
21”Vi vill tjäna Herren!” svarade folket. 22”Ni är själva vittnen till att ni valt Herren och vill tjäna honom”, sa Josua. ”Ja”, svarade de.
23”Förstör då alla avgudar ni äger”, sa Josua till dem. ”Håll er till Herren, Israels Gud, av hela ert hjärta!” 24”Ja, vi ska tjäna och lyda Herren, vår Gud”, försäkrade folket.
25Den dagen upprättade Josua ett förbund för folket i Shekem och han läste upp alla lagar och föreskrifter för folket.
26Josua antecknade allt detta i Guds lagbok. Sedan tog han en stor sten och reste upp den under den stora terebinten vid Herrens helgedom. 27”Den här stenen är ett vittne mot oss, den har hört allt vad Herren har sagt. Den kommer att vittna mot er om ni tar tillbaka era ord”, sa Josua till hela folket.
28Sedan skickade han hem folket till deras olika områden i landet.
29En tid därefter dog Josua, 110 år gammal. 30Han begravdes på sitt eget område i Timnat-Serach i Efraims bergsbygd på norra sidan av berget Gaash.
31Israel tjänade Herren under hela Josuas livstid och så länge de äldste levde som själva kände till hur mycket Herren gjort för Israel.
32Josefs ben, som Israels folk hade tagit med sig vid uttåget ur Egypten, begravdes i Shekem på den mark som Jakob hade köpt för 100 kesitor24:32 Kesitor var en viktenhet. Det är inte känt hur mycket de vägde. silver av sönerna till Hamor, Shekems far. Marken tillhörde det område som tilldelats Josefs stam.
33Även Elasar, Arons son, dog. Han begravdes i Giva, den stad som hans son Pinechas hade fått i Efraims bergsbygd.
