Ang mga Pahimangno Batok sa mga Makasasala
1Pamati! Dili huyang ang Ginoo nga dili siya makaluwas kaninyo o dili siya bungol nga dili siya makadungog kon manawag kamo kaniya. 2Ang inyong mga sala mao ang nagapahimulag kaninyo gikan sa Dios. Mao kini ang hinungdan nga mitalikod siya kaninyo ug dili na mamati sa inyong mga pag-ampo. 3Kay natina sa dugo ang inyong kamot, ug naghimog daotan. Bakakon kamo ug nagsultig daotan. 4Wala kamoy hustisya. Ang inyong mga akusasyon batok sa inyong isigka-tawo walay kamatuoran. Nagaplano kamog daotan, ug inyo kining tumanon. 5-6Ang inyong daotang mga plano sama sa itlog sa halas nga malala; ang mokaon niini mamatay. Sama usab kini sa balay sa lawalawa nga dili mahimong bisti, busa walay makatabon kaninyo sa inyong daotang mga binuhatan. Daotan ang inyong mga binuhatan ug bangis kamo. 7Alisto kamong mohimog sala, ug abtik kamong mopatay. Daotan ang inyong gihunahuna, ug bisan asa kamo moadto maghimo kamog kadaot. 8Wala ninyo masinati ang maayong kahimtang kay gipakawalay-bili ninyo ang hustisya; gituis pa hinuon ninyo kini. Ang nagasunod niining inyong gihimo dili usab makasinatig maayong kahimtang.
9Tungod niini layo kanato ang hustisya ug dili nato masinati ang katarungan. Naghulat kita sa kahayag apan kangitngit ang miabot. Mao nga nagalakaw kita sa kangitngit. 10Nagpangapkap kita sa bongbong sama sa buta, ug nagakadagma kita bisag udtong tutok. Daw sa nagalakaw kita sa kangitngit. Daw sama usab kita sa mga patay kon itandi sa kusgang mga tawo. 11Nagaagulo kita sa kasubo nga daw sa nagangulob nga oso ug sa tingog sa salampati. Nagpaabot kita nga silotan sa Dios ang atong mga kaaway ug luwason kita niya, apan wala kini mahitabo. 12Kay daghan na ang atong mga sala atubangan sa Dios, ug mao kini ang nagpamatuod nga angay kitang silotan. Oo, nasayod kita nga kanunay kitang nagpakasala. 13Misupak kita ug nagluib sa Ginoo. Mitalikod kita sa atong Dios. Gidaog-daog ug gilupigan nato ang uban. Nagasulti kita sa mga bakak nga giplano na natong daan. 14Gisalikway na ang hustisya ug mipahilayo sa katarong. Wala nay makitang kamatuoran bisan asa. Ug ang kaligdong wala na tagda. 15Oo, nawala na ang kamatuoran, ug ang mga nagalikay sa paghimog daotan ginalutos.
Nakita kini sa Ginoo, ug wala niya ikalipay ang pagkawalay hustisya. 16Natingala siya sa dihang iyang nakita nga wala gayoy bisan usa nga mitabang sa mga dinaog-daog, busa gigamit niya ang iyang gahom sa pagluwas kanila. Sa iyang pagkamatarong, tabangan niya sila. 17Gamiton niya ingon nga taming sa dughan ang pagkamatarong ug ingon nga helmet ang kaluwasan. Ug ang pagpanimalos ug kasuko iyang isul-ob daw sama sa bisti. 18Baslan niya ang iyang mga kaaway sumala sa ilang binuhatan; mahiagoman nila ang iyang kasuko. Panimaslan usab niya ang atua sa mga isla. 19Bisan asa tahoron ug pasidunggan siya sa mga tawo, kay moabot siya sama sa nagahaguros nga tubig nga gihuyop sa makusog nga hangin sa Ginoo.59:19 makusog nga hangin sa Ginoo: o, Espiritu sa Dios; o, hangin nga gikan sa Dios.
20Miingon ang Ginoo, “Moabot sa Zion59:20 Zion: mao usab ang Jerusalem. ang manluluwas ninyong mga kaliwat ni Jacob, ug luwason niya ang nagahinulsol sa ilang mga sala. 21Ug mao kini ang akong kasabotan uban kaninyo: Dili gayod mawala ang akong Espiritu nga anaa kaninyo ug ang mga pulong nga gisulti ko kaninyo. Isugilon ninyo kini sa inyong mga kabataan, ug isugilon usab nila kini sa ilang kabataan, ug magapadayon kini sukad karon ug hangtod sa kahangtoran. Ako, ang Ginoo, ang nagaingon niini.”
Folkets synder, bekännelse och frälsning
1Herrens arm är inte för kort för att rädda,
hans öra är inte heller dövt så att han inte hör.
2Det är era synder som skiljer er från er Gud.
För era synders skull har han vänt sitt ansikte bort ifrån er
och lyssnar inte längre.
3Era händer är fläckade av blod
och era fingrar av synd.
Ni ljuger med era läppar,
och på era tungor finns ondska.
4Ingen frågar efter rättfärdighet
och ingen dömer sanningsenligt.
De förtröstar på tomhet och talar lögn.
De går havande med ofärd och föder olycka.
5De kläcker ormägg
och väver spindelväv.
Den som äter deras ägg dör,
om de krossas kommer det ut en orm.59:5 Grundtextens innebörd är osäker.
6Deras väv duger inte till kläder,
det de åstadkommer räcker inte för att skyla dem själva.
Det de gör är orätt,
våld är vad de utför.
7Deras fötter skyndar till allt som är ont
och är snara till att utgjuta oskyldigt blod.
De tänker ut onda planer,
och deras väg kantas av våld och förödelse.
8Fridens väg känner de inte till,
och där de går fram finns ingen rätt.
De har slagit in på krokiga vägar,
ingen som går där kan få någon frid.
9Därför är rätten långt ifrån oss,
och rättfärdigheten når oss inte.
Vi hoppas på ljus, men det är mörkt,
solsken, men vi vandrar i dunkel.
10Vi famlar som blinda längs vägen,
vi famlar som om vi saknade ögon,
snavar mitt på dagen, som om det vore skymning.
Bland de livskraftiga är vi som döda.
11Vi brummar alla som björnar
och kuttrar som sorgsna duvor.
Vi väntar på rättvisa,
men det finns ingen,
på räddning,
men den är långt ifrån oss.
12Våra överträdelser hopar sig inför dig,
våra synder vittnar mot oss.
Vi bär våra synder med oss,
vi vet om våra missgärningar.
13Vi har varit upproriska och förnekat Herren,
vi har vänt oss bort från vår Gud.
Vi har talat våld och falskhet
och viskat lögner som vi själva tänkt ut.
14Rättvisan blir undanträngd,
rättfärdigheten stannar på avstånd,
sanningen vacklar på torget,
och ingen ärlighet får komma fram.
15Sanningen finns inte,
och den som skyr det onda blir plundrad.
Herren såg detta
och blev bedrövad över att ingen rätt fanns.
16Han såg att ingen trädde fram,
och han förundrades över att ingen grep in.
Då blev hans egen arm till räddning,
hans rättfärdighet var hans stöd.
17Han klädde sig i rättfärdighet som ett pansar
och satte räddningen som hjälm på sitt huvud.
Han tog på sig hämndens dräkt
och svepte in sig i harmens mantel.
18Med vrede ska han betala sina fiender
för vad de gjort,
han bestraffar sina motståndare
och vedergäller fjärran länder.
19Då ska man frukta Herrens namn
och hans härlighet
från öster till väster,
när han väller fram som en flodvåg
som Herrens Ande59:19 Eller: vind driver fram.
20”Som befriare ska han komma till Sion,
till dem i Jakob som vänder om från sin synd, säger Herren.
21Och detta är det förbund jag ingår med dem, säger Herren: Min Ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska bli kvar hos dig och dina barn och barnbarn och ska aldrig någonsin lämna er,” säger Herren.
