Leviathan
1Nianang adlawa, gamiton sa Ginoo ang iyang hait ug gamhanang espada sa pagpatay sa Leviatan, ang mangtas sa dagat nga morag bitin kon modagan.
2Nianang adlawa usab, moawit kamo mahitungod sa mabungahong ubasan. 3Ako, ang Ginoo, ang nagaatiman niining ubasan. Gibisbisan ko kini kanunay. Gibantayan ko kini adlaw ug gabii aron walay makahilabot niini. 4Wala na ako masuko niini nga tamnanan. Apan sa higayon nga may makita akong mga tunokon nga tanom diha kaniya, makig-away ako kaniya ug sunogon ko siya. 5Apan maluwas lang siya kon makighigala siya kanako, ug mohangyo sa akong pagpanalipod.
6Moabot ang adlaw nga ang katawhan sa Israel, ang mga kaliwat ni Jacob, manggamot sama sa tanom. Manalingsing kini ug mamulak. Mamunga kinig daghan nga molukop sa tibuok kalibotan. 7Wala siloti ug pamatya sa Ginoo ang Israel sama sa pagsilot ug pagpamatay niya sa mga kaaway niini. 8Gipabihag sa Ginoo ang iyang katawhan isip silot kanila. Giabog niya sila pinaagi sa hapak sa makusog nga hangin gikan sa sidlakan. 9Mapasaylo lang sila kon gub-on nila ang ilang mga bato nga halaran ug dugmokon nila kini, ug wad-on nila ang mga poste nga simbolo sa diosa nga si Ashera, ug ang mga halaran nga sunoganan nilag insenso.
10Nalumpag na ang pinarilan nga lungsod. Naawaaw na kini sama sa kamingawan; wala nay nagpuyo niini. Nahimo na lang kining sabsabanan ug pahulayan sa mga baka. Gihurot ug sibsib sa mga baka ang mga dahon sa mga sanga. 11Ug sa dihang nangalaya ug nangabali ang mga sanga, gitigom kini sa mga babaye aron isugnod. Tungod kay ang mga katawhan niini nga siyudad walay pagtagad, dili sila kaloy-an sa Dios nga nagbuhat kanila.
12Nianang adlawa, tigomon sa Ginoo ang mga Israelinhon gikan sa Suba sa Eufrates hangtod sa Lugut sa Ehipto sama sa trigo nga gilain gikan sa uhay. 13Ug nianang higayona patingogon ang budyong sa makusog. Mamalik sa Jerusalem ang mga Israelinhon nga nagaantos sa pagkabinihag sa Asiria ug Ehipto. Ug simbahon nila ang Ginoo didto sa balaan nga bukid sa Jerusalem.
Israels befrielse
1På den dagen ska Herren
med sitt fruktade, stora, starka svärd
straffa Leviatan, den snabba ormen,
Leviatan, den ringlande ormen,
och döda odjuret i havet.
Herrens vingård, Israel
2Sjung på den dagen
om den underbara vingården:
3”Jag, Herren, sköter om den.
Jag vattnar den ständigt
och vakar över den dag och natt,
för att ingen ska skada den.
4Jag hyser ingen vrede.
Men om den ger mig törnen och tistlar,
så ger jag mig i strid mot den
och bränner upp alltsammans,
5om man nu inte söker beskydd hos mig
för att sluta fred med mig.
Ja, måtte man sluta fred med mig.”
6I kommande tider ska Jakob slå rot,
Israel ska knoppas och blomma,
för att fylla hela världen med frukt.
7Har han slagit dem
som han slog dem som slog hans folk?
Eller dräpt dem
som dess dråpare blev dräpta?
8Nej, du stred mot folket
genom att föra bort det i fångenskap,
de drevs bort med hans stormvind,
som när den heta östanvinden blåser.
9Så blir också Jakobs skuld försonad,
och detta är priset för borttagandet av hans synd:
Han låter altarnas stenar
krossas som kalkstenar,
och asherapålarna och rökelsealtarna
ska aldrig resas igen.
10Den befästa staden ligger öde,
en övergiven boplats,
ödslig som en öken.
Där betar och lägger sig kalvarna
och äter upp kvistarna.27:10 Grundtextens innebörd i versens sista del är osäker.
11När grenarna har torkat bryts de av,
och kvinnor kommer
och gör upp eld med dem.
Sådant är detta folk, oförståndigt.
Därför visar deras Skapare ingen barmhärtighet mot dem,
han som format dem visar ingen nåd.
12Men den dagen ska Herren tröska, från Eufrat och till Egyptens gränsflod, och plocka er samman en efter en, ni israeliter. 13På den dagen ska ett mäktigt horn ljuda, och de som försvunnit i Assyrien ska komma, liksom de som skingrats i Egypten, och tillbe Herren på det heliga berget i Jerusalem.
