Haggai 1 – APSD-CEB & HOF

Ang Pulong Sa Dios

Haggai 1:1-15

Ang Pagtawag sa Ginoo sa Pagtukod sa Balay sa Ginoo

1Sa ikaduhang tuig ni Haring Darius, sa unang adlaw sa ika-unom, ang pulong sa Ginoo miabot kang Propeta Haggai alang kang Zerubabel anak ni Shealtiel, gobernador sa Juda, ug kang Joshua nga anak ni Jozadak ang pangulong pari.

2-3Kini mao ang giingon sa Ginoo nga Gamhanan: kining mga katawhan miingon, ang takna wala pa muabot aron tukoron ang balay sa Ginoo. Ug ang pulong sa Ginoo miabot kang Propeta Haggai: 4Panahon ba kini alang sa inyong kaugalingon nga magpuyo sa gidayan-dayanan ninyong kabalayan, apan kini nga balay nagpabilibing guba? 5Karon mao kini ang giingon sa Ginoo nga Makagagahum: Hatagi ug maampingon nga paghunahuna ang inyong mga pamaagi. 6Kamo nagtanom ug daghan apan nagaani kamo ug gamay. Nagkaon kamo, apan dili kini igo. Kamo miinom, apan wala kini makapuno. Nagsul-ob kamo ug sinina apan wala kamo mainitan. Nakakuha kamo ug sueldo, igo lang gisulod sa inyong bulsa nga may buslot niini. 7Kini mao ang giingon sa Ginoo nga Gamhanan: “Hatagi ug maampingon nga paghunahuna ang inyong mga pamaagi. 8Lakaw ug saka ngadto sa mga kabukiran ug pagdala ug mga truso ug tukora ang akong balay, aron ako malipay niini ug mapasidunggan,” nagaingon ang GINOO.

9Ikaw nagpaabut ug daghan, apan tan-awa, miresulta kini ngadto sa gamay. Unsay gidala nimo sa imong balay ako kining gihuyop pahilayo. Ngano man? Nagaingon ang GINOO nga Makagagahum. Tungod sa akong balay, nga nagpabilin nga guba, samtang kamo nagkapuliki sa inyong balay. 10Busa, tungod kaninyo ang kalangitan mipugong sa iyang yamog, ug sa yuta sa iyang mga abot. 11Akong tawgon ang huwaw diha sa kapatagan ug sa kabukiran, diha sa tanaman, sa bag-ong bino, sa lana nga olibo, ug sa uban pang abut nga ihatag sa yuta, sa katawhan ug sa mga hayupan, ug sa tanang hinagoan sa inyong mga kamot.

12Unya si Zerubabel anak ni Shealtiel, Joshua anak ni Jozadak, ang hataas nga pari, ug ang tanan nga nahabilin sa katawhan mituman sa tingog sa GINOO nga ilang Dios ug sa mensahi ni propeta Haggai, Tungod kay ang GINOO nga ilang Dios nagpadala Kaniya. Ug ang katawhan nahadlok sa GINOO.

13Unya si Haggai, ang mensahero sa GINOO, mihatag niini nga mensahe sa GINOO sa mga katawhan: “Ako mag-uban kaninyo,” nagaingon ang GINOO. 14Busa ang GINOO miukay sa espiritu ni Zerubabel anak ni Shealtiel, gobernador sa Juda, ug ang espiritu ni Joshua anak ni Jozadak, ang pangulong pari, ug ang espiritu ug sa tibuok nahibilin sa katawhan. Miabut sila ug gisugdan nila pagtrabaho sa balay sa GINOO nga Gamhanan, nga ilang Dios, 15sa ika beinte kuatro ka adlaw sa ika unom ka bulan. Sa ika-duha nga tuig ni Haring Darius.

Hoffnung für Alle

Haggai 1:1-15

Eine Ermutigung zum Wiederaufbau des Tempels in Jerusalem

(Kapitel 1–2)

Baut endlich den Tempel!

1Im 2. Regierungsjahr des persischen Königs Darius, am 1. Tag des 6. Monats, empfing der Prophet Haggai vom Herrn eine Botschaft für Serubbabel und Jeschua. Serubbabel, der Sohn von Schealtiël, war der königliche Bevollmächtigte für die persische Provinz Juda, und Jeschua, der Sohn von Jozadak, war Hoherpriester.

2-3Im Auftrag des Herrn sollte Haggai verkünden:

»So spricht der Herr, der allmächtige Gott: Dieses Volk behauptet, die Zeit sei noch nicht gekommen, den Tempel des Herrn wieder aufzubauen. 4Aber warum ist es für euch selbst an der Zeit, in Häusern mit getäfelten Wänden zu wohnen, während mein Haus noch in Trümmern liegt? 5Ich, der Herr, der allmächtige Gott, fordere euch auf: Denkt doch einmal darüber nach, wie es euch geht! 6Ihr habt viel Saat ausgesät, aber wenig geerntet. Ihr esst und werdet nicht satt, ihr trinkt und bleibt durstig. Was ihr anzieht, wärmt euch nicht, und das sauer verdiente Geld rinnt euch nur so durch die Finger.

7Darum sage ich, der Herr, der allmächtige Gott: Begreift doch endlich, warum es euch so ergeht! 8Steigt hinauf ins Gebirge, schafft Holz herbei und baut den Tempel wieder auf! Daran habe ich Freude, so ehrt ihr mich, den Herrn.

9Ihr habt viel erhofft, aber nur wenig bekommen. Und selbst das Wenige, das ihr nach Hause brachtet, blies ich noch fort. Warum ist das wohl so? Ich, der Herr, der allmächtige Gott, kann es euch sagen: Weil mein Tempel verwüstet daliegt und ihr nichts dagegen tut! Jeder von euch kümmert sich nur um sein eigenes Haus. 10Darum bleibt der Himmel verschlossen, kein Tau fällt mehr auf eure Äcker, und die Erde bringt nichts hervor. 11Ja, darum habe ich diese Dürre über euer Land kommen lassen, über die Berge und Kornfelder, über die Weingärten und Olivenhaine, über alles, was ihr abernten wolltet. Die Hungersnot hat euch und euer Vieh getroffen. Ihr plagt euch ab mit der Arbeit, aber die Mühe lohnt sich nicht.«

Ein neuer Anfang

12Serubbabel, der Sohn von Schealtiël, sowie der Hohepriester Jeschua, der Sohn von Jozadak, und das ganze Volk nahmen sich zu Herzen, was Haggai ihnen verkündete. Sie erkannten, dass Gott den Propheten zu ihnen geschickt hatte, und bekamen große Ehrfurcht vor dem Herrn, ihrem Gott. 13Da ließ der Herr ihnen durch seinen Boten Haggai sagen: »Ich bin bei euch! Das verspreche ich, der Herr

14-15So sorgte Gott dafür, dass Serubbabel, der königliche Bevollmächtigte für Juda, der Hohepriester Jeschua und alle anderen aus dem Volk bereitwillig an die Arbeit gingen. Im 2. Regierungsjahr von König Darius, am 24. Tag des 6. Monats, begannen sie, den Tempel des Herrn, ihres allmächtigen Gottes, wieder aufzubauen.