Ang Pagkagun-ob sa Babilonia
1Human niadto, nakita ko ang lain na usab nga anghel nga mikunsad gikan sa langit. Gamhanan kini nga anghel ug nahayagan ang tibuok kalibotan sa iyang kasulaw. 2Misinggit siyag kusog, “Nagun-ob na! Ang inila nga Babilonia nagun-ob na! Karon nahimo na kining puloy-anan sa mga demonyo o mga daotang espiritu, ug sa tanang matang sa langgam nga daotan ug hugaw. 3Nahitabo kini sa Babilonia tungod kay ang iyang mga lumulupyo mao ang nagtintal sa mga tawo sa tibuok kalibotan nga mosunod sa ilang mga daotang binuhatan nga gikayugtan sa Dios. Ang mga hari sa kalibotan nakighilawas sa Babilonia. Ug ang mga negosyante sa kalibotan nangadato tungod kay diha siya kanila namalit sa iyang mga kinahanglanon aron makapatuyang sa iyang mga bisyo.”
4Ug may nadungog akong lain usab nga tingog gikan sa langit nga nagaingon:
“Kamo nga akong katawhan, gawas kamo gikan nianang siyudad,
aron dili kamo makasunod sa iyang daotang buhat,
ug aron dili kamo malakip sa silot nga alang kaniya.
5Kon tapukon ang iyang mga sala sangko na kini sa langit,
kay daghan kaayo ang iyang mga gibuhat nga daotan.
Ug dili gayod kini kalimtan sa Dios.
6Kon unsa ang iyang gibuhat nga daotan ngadto sa uban mao usab ang buhaton diha kaniya,
ug doble pa gayod ang balos kaniya.
Kon unsa ang iyang gisilot sa uban, doblehon pa kana isip balos kaniya.
7Kon giunsa niya pagpasigarbo ug pagpatuyang sa iyang bahandi, mao usab ang ibalos nga kalisod ug kasubo kaniya.
Nagtuo siya nga rayna siya ug dili gayod magsubo sama sa mga biyuda.
8Tungod niini, moabot kaniya ang mga katalagman: mga kasakit, mga kasubo ug kagutom, sulod lang sa usa ka adlaw.
Human niini, sunogon siya,
tungod kay gamhanan ang Ginoong Dios nga nagahukom kaniya.
9“Ang mga hari sa kalibotan nga nakighilawas kaniya ug nagpatuyang lang sa iyang bahandi manghilak kon makita nila ang aso sa iyang pagkasunog. 10Magalantaw sila sa halayo tungod kay mahadlok sila nga maapil sa silot nga alang kaniya. Moingon sila, ‘Pagka-anugon! Pagka-anugon sa inila ug gamhanan nga siyudad sa Babilonia. Kay sa hamubo ra nga panahon18:10 hamubo ra nga panahon: sa literal, sulod sa usa ka oras. nasilotan siya!’
11“Mohilak ug maguol ang mga negosyante sa tibuok kalibotan tungod sa nahitabo niadto nga siyudad, kay wala nay mopalit sa ilang mga baligya. 12Wala nay mopalit sa ilang bulawan, plata, mahalong mga bato, ug mga perlas; ug sa ilang mahalon nga mga panapton nga puti, pulahon o seda. Wala nay mopalit sa ilang kahoy nga humot, sa ilang galamiton nga hinimo gikan sa bangkil sa elepante, sa mga mahalon nga kahoy, sa bronsi, sa puthaw, ug sa marmol. 13Ug wala nay mopalit sa ilang mga baligya nga mga pahumot nga sama sa cinamon, insenso, mira, ug uban pa. Wala nay mopalit sa ilang bino, lana, harina ug trigo; sa ilang mga baka, karnero, kabayo, ug karwahe; ug bisan sa ilang mga ulipon. 14Moingon ang mga negosyante sa siyudad sa Babilonia, ‘Ang tanang mga butang nga imong gipanghandom nga maangkon nangawala na. Ang tanan mong mga bahandi ug kabtangan nga gipasigarbo nawala, ug kining tanan dili mo na makita pag-usab!’ 15Ang mga negosyante nga nangadato tungod sa ilang negosyo niadtong siyudad manindog didto sa halayo tungod kay mahadlok sila nga maapil sa silot nga alang kaniya. Mohilak sila ug maguol, 16ug moingon, ‘Pagka-anugon! Pagka-anugon nianang inila nga siyudad! Kaniadto ang mga tawo diha nagsul-ob ug mahalon nga mga panapton nga puti ug pulahon, ug nagsul-ob usab silag bulawan, mahalong mga bato, ug mga perlas! 17Apan sa hamubo lang nga panahon nawala ang tanan niya nga bahandi!’
“Molantaw sa halayo ang mga kapitan sa mga barko ug ang ilang mga tripulante, hasta ang mga pasahero ug ang tanan nga nanginabuhi diha sa dagat. 18Samtang naglantaw sila sa aso tungod sa pagkasunog sa siyudad mosinggit sila, ‘Wala gayoy siyudad nga sama niana kainila nga siyudad!’ 19Tungod sa ilang kasubo sabwagan nilag abog ang ilang mga ulo ug manghilak nga mag-ingon, ‘Pagka-anugon! Pagka-anugon nianang inila nga siyudad! Tungod sa iyang bahandi nangadato ang tanan nga adunay mga sakyanan sa dagat! Apan sa hamubo lang nga panahon nawala ang tanan!’
20“Busa kamong tanan nga anaa sa langit, paglipay kamo tungod sa nahitabo niadtong siyudad. Paglipay usab kamong mga propeta, mga apostoles, ug mga katawhan sa Dios, tungod kay gihukman na siya sa Dios sa iyang gipangbuhat kaninyo!”
21Unya, may usa ka anghel nga gamhanan nga mipunit ug bato nga ang gidak-on sama sa dako nga galingan, ug gilabay ngadto sa dagat ug miingon, “Sama niini ang pagkawala sa inila nga siyudad sa Babilonia, kay dili na gayod kini makita pa pag-usab. 22Dili na gayod madungog sa maong siyudad ang mga tugtog sa mga mag-aalpa, mga magpaplawta, mga magtutrumpeta, ug tingog sa mga mag-aawit. Dili na usab makita nga adunay nagatrabaho sa bisan unsa nga matang sa trabaho. Ug wala nay madungog didto nga nagagaling. 23Wala na gayoy suga nga makita. Wala nay madungog nga tingog sa mga bag-ong kinasal. Gisilotan ang Babilonia tungod kay ang iyang mga negosyante hilabihan ka mapahitas-on, ug ang mga salamangkiro nanglimbong sa mga tawo sa tibuok kalibotan.
24“Ug dili kay kana lang, sila usab ang sad-an sa pagpatay sa mga propeta, sa mga katawhan sa Dios, ug ingon man niadtong tanang mga tawo nga gipamatay sa tibuok kalibotan.”
Babylons fall
1Efter detta såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. 2Han ropade med stark röst:
”Det stora Babylon har fallit, det har fallit!
Det har blivit en plats där onda andar bor,
ett tillhåll för alla orena andar,
en plats där alla orena och avskyvärda fåglar samlas.
3För alla folk har druckit av vredesvinet
från hennes sexuella lössläppthet.
Kungarna på jorden har legat med henne,
och affärsmännen på jorden
har blivit rika på hennes makt och omåttliga lyx.”
4Sedan hörde jag en annan röst från himlen säga:
”Gå bort från henne, mitt folk,
så att ni inte gör er delaktiga i hennes synder
och drabbas av samma plågor som hon.
5För hennes synder har staplats på varandra
och når ända upp till himlen,
och Gud har inte glömt bort det onda hon har gjort.
6Behandla henne som hon har behandlat er,
ge henne dubbelt igen för allt hon har gjort.
Blanda dubbelt åt henne i hennes egen blandning.
7Hon omgav sig med lyx och överflöd,
så låt henne nu få smaka på lika mycket plåga och sorg.
Hon säger i sitt hjärta:
’Jag sitter här som drottning.
Jag är inte änka och kommer aldrig att få uppleva sorg.’
8På en enda dag ska därför plågorna drabba henne,
död, sorg och hunger, och hon ska brännas upp i eld,
för Herren Gud som dömer henne är mäktig.
9Kungarna på jorden, som deltog i hennes sexuella lössläppthet och lyx, ska gråta och jämra sig över henne när de ser röken stiga upp från hennes förkolnade rester. 10De kommer att stå på avstånd av rädsla för hennes plåga, och de ska ropa:
’Ve, ve du stora stad Babylon, du starka stad!
På en enda timme har domen kommit över dig.’
11Jordens affärsmän ska sörja och gråta över henne, för det finns ingen kvar som kan köpa deras skeppslaster, 12laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, tyger av linne, purpur och siden, lysande röda tyger, alla sorters välluktande trä, varor av elfenben och dyrbara träslag, koppar, järn och marmor, 13kryddor, parfymer, salvor och rökelse, vin, olja, fint mjöl och vete, boskap och får, hästar och vagnar, slavar och människoliv.
14Den frukt du längtade efter har du gått miste om. All lyx och prakt är borta, och ingen kommer att finna dem någonsin mer. 15Affärsmännen som bedrev handel med dessa varor och blev rika genom henne ska stå där på avstånd av rädsla för hennes plåga, och de ska gråta och jämra sig:
16’Ve, ve, denna stora stad,
som bar kläder av finaste linne
och mörkröda och lysande röda tyger,
och som var smyckad med guld,
ädelstenar och pärlor!
17På en enda timme försvann all din rikedom.’
Alla handelsfartygens kaptener och passagerare och besättningar, ja, alla som lever av att segla på havet, ska stå på avstånd, 18och när de ser röken stiga upp från hennes förkolnade rester ska de ropa: ’Aldrig har det väl funnits en stad som denna!’ 19De ska strö jord på huvudet, klaga och ropa:
’Ve, ve denna stora stad,
som gjorde alla fartyg på haven rika genom sitt överflöd!
På en enda timme har allt ödelagts.’
20’Men gläd er över hennes öde,
du himmel och alla ni heliga och apostlar och profeter,
för Gud har dömt henne för det hon gjorde mot er!’ ”
21Sedan lyfte en väldig ängel upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och sa:
”Med samma kraft ska Babylon,
den stora staden, störtas ner i djupet och aldrig finnas mer.
22Aldrig mer ska ljudet av musik från harpor,
flöjter och trumpeter höras i dig.
Aldrig mer ska hantverkare av något slag finnas i dig.
Aldrig mer ska något ljud från en kvarnsten höras i dig.
23Aldrig mer ska en lampa lysa i dig.
Aldrig mer ska några glada röster från brud
och brudgum höras i dig.
Dina köpmän styrde handeln i hela världen,
och du bedrog alla med din ockultism.
24I den staden rann blodet från profeterna
och från de heliga och alla som slaktats på jorden.”
