Si Manase ug si Efraim
1Wala madugay may misulti kang Jose nga nagsakit ang iyang amahan nga si Jacob. Busa gidala niya ang iyang duha ka anak nga si Manase ug si Efraim ug miadto kaniya. 2Sa dihang gisultihan si Jacob nga miabot ang iyang anak nga si Jose, naningkamot siya nga makalingkod sa iyang gihigdaan. 3Miingon si Jacob kang Jose, “Sa didto pa ako sa Luz, sa yuta sa Canaan, nagpakita kanako ang Makagagahom nga Dios ug gipanalanginan niya ako. 4Miingon siya, ‘Hatagan ko ikaw ug daghang mga kaliwat aron mahimo kang amahan sa daghang mga katawhan. Ug ihatag ko kining yuta sa Canaan sa imong mga kaliwat ug mapanag-iya nila kini hangtod sa kahangtoran.’ ”
5Nagpadayon si Jacob sa pag-ingon, “Ang duha mo ka anak nga si Efraim ug si Manase, nga natawo dinhi sa Ehipto sa wala pa ako moabot, ilhon ko nga akong mga anak, nga sama kanila ni Reuben ug Simeon.48:5 Maggikan usab kang Efraim ug kang Manase ang mga tribo nga Israelinhon. 6Apan ang umaabot mo nga mga anak magpabilin nga imo, ug makadawat sila ug panulondon gikan kang Efraim ug kang Manase.”
7Unya midugang siya pag-ingon, “Nahinumdom ako sa pagkamatay sa imong inahan. Gikan kami niadto sa Padan48:7 Padan: o, Padan Aram. Tan-awa usab ang 25:20. sa among paglakaw paingon sa yuta sa Canaan. Duol na kami sa Efrata nga sakop sa Canaan sa dihang namatay siya, busa gilubong ko na lang siya sa daplin sa dalan nga paingon sa Efrata.” (Ang Efrata gitawag karon nga Betlehem.)
8Sa dihang nakita ni Israel48:8 Israel: nga mao si Jacob. ang mga anak ni Jose, nangutana siya, “Kinsa sila?” 9Mitubag si Jose, “Sila ang akong mga anak nga gihatag kanako sa Dios dinhi sa Ehipto.” Unya miingon si Israel, “Dad-a sila palihog dinhi kanako aron mapanalanginan ko sila.” 10Halap na si Israel tungod sa iyang katigulangon, busa gipaduol ni Jose ang iyang mga anak kang Israel. Gigakos sila ni Israel ug gihagkan. 11Miingon si Israel kang Jose, “Wala na gayod ako magdahom nga makita ko pa ikaw, apan karon gitugot sa Dios nga dili lang ikaw ang akong makita kondili lakip usab ang imong mga anak.”
12Gikuha ni Jose ang iyang mga anak sa sabakan ni Israel ug miluhod siya agig pagtahod sa iyang amahan. 13Unya gipaatubang niya ang iyang mga anak kang Israel aron mapanalanginan sila. Gipahimutang ni Jose si Efraim diha sa iyang tuo, tunong sa wala nga kamot ni Israel; ug si Manase iyang gipahimutang sa iyang wala, tunong sa tuong kamot ni Israel. 14Apan gisaylo ni Israel ang iyang tuong kamot ug didto kini gitapion sa ulo ni Efraim nga mao ang manghod, ug ang iyang walang kamot didto sa ulo ni Manase nga mao ang magulang. 15Unya gipanalanginan niya sila48:15 sila: sa literal, si Jose. nga nagaingon,
“Hinaut nga panalanginan kining mga bataa sa Dios nga gialagaran sa akong katigulangan nga si Abraham ug si Isaac, nga mao usab ang Dios nga nagabantay kanako sukad pa sa akong pagkatawo hangtod karon.
16Ug hinaut nga panalanginan usab sila sa anghel nga nagluwas kanako gikan sa tanan nga katalagman.
Hinaut nga mahinumdoman ako ug ang akong katigulangan nga si Abraham ug si Isaac pinaagi kanila.
Ug hinaut nga mosanay sila sa kalibotan.”
17Sa pagkakita ni Jose nga gitungtong sa iyang amahan ang iyang tuong kamot sa ulo ni Efraim, gipakaingon niyag nasayop kini. Busa gikuptan niya ang kamot sa iyang amahan aron ibalhin ngadto sa ulo ni Manase. 18Miingon siya, “Tay, dili kana mao. Ania ang magulang; itapion ang imong tuong kamot sa iyang ulo.” 19Apan midumili ang iyang amahan, “Oo, nasayod ako anak. Ang mga kaliwat ni Manase mahimo usab nga usa ka nasod, ug mahimo usab siyang bantogan. Apan mahimong mas bantogan ang mga kaliwat ni Efraim ug magagikan kanila ang labihan kadaghang mga nasod.” 20Niadtong adlawa, gipanalanginan niya sila nga nagaingon, “Gamiton sa mga Israelinhon ang inyong mga ngalan sa paghatag nila ug panalangin. Moingon sila, ‘Hinaut nga panalanginan ka sa Dios sama kang Efraim ug kang Manase.’ ” Niining paagiha gihimo niya si Efraim nga labaw kang Manase.
21Unya miingon si Israel kang Jose, “Hapit na akong mamatay, apan ayaw kamo kabalaka kay ubanan kamo sa Dios ug pabalikon sa yuta sa inyong katigulangan. 22Ug ikaw Jose ang manunod sa Shekem ug dili ang imong mga igsoon. Kanang dapita naangkon ko pinaagi sa akong pagpakiggira sa mga Amorihanon.”
Manasse och Efraim
1En tid därefter fick Josef höra att hans far var sjuk. Han tog med sig dit sina två söner Manasse och Efraim. 2När Jakob hörde att hans son Josef hade kommit, samlade han all sin styrka och satte sig upp i sängen 3och sa till honom:
”Gud den Väldige visade sig för mig i Lus i Kanaans land. Han välsignade mig 4och sa till mig: ’Jag ska göra dig fruktsam, och du ska bli till ett stort folk, och jag ska ge Kanaans land till dig och dina ättlingar som egendom för all framtid.’ 5Dina två söner, Efraim och Manasse, som föddes här i Egyptens land innan jag kom hit, ska vara mina, och de ska få ärva mig på samma sätt som Ruben och Simon48:5 De skulle få ärva lika mycket som Jakobs två äldsta söner.. 6Men de andra barnen som du får ska bli dina egna, och de ska kallas efter sina bröders namn i deras arvedel av landet48:6 Josefs andra söner skulle inte betraktas som egna stammar.. 7När jag kom från Paddan Aram, dog Rakel ifrån mig i Kanaans land medan vi ännu var en bit från Efrata. Jag begravde henne där invid vägen till Efrata.” Efrata heter numera Betlehem.
8Sedan såg Israel på de två pojkarna och sa: ”Vilka är dessa?” 9Josef svarade sin far: ”De är mina söner som Gud har gett mig här.” Israel sa: ”För fram dem till mig så ska jag välsigna dem!” 10På grund av sin höga ålder kunde Israel knappt se. Därför tog Josef pojkarna till honom, så att han kunde kyssa och omfamna dem.
11Israel sa till Josef: ”Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen, men nu har Gud till och med låtit mig få se dina barn.”
12Josef tog pojkarna från Israels knä48:12 Se not till 30:3. och bugade sig djupt med ansiktet mot marken. 13Så förde han fram pojkarna till Israel, med Efraim på sin högra sida och Manasse på sin vänstra, så att Manasse hamnade framför Israels högra hand och Efraim framför hans vänstra. 14Men Israel sträckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud, och sin vänstra hand på samma sätt på Manasses huvud, alltså korsade han sina händer, fastän Manasse var den förstfödde.
15Sedan välsignade han Josef och sa:
”Gud, som mina fäder Abraham och Isak levde i gemenskap med,
Gud, som har varit min herde hela livet,
16ängeln som löst mig från allt ont,
må välsigna dessa pojkar.
De ska kallas efter mitt namn och mina fäder Abrahams och Isaks namn.
Må de föröka sig så att de blir ett stort folk!”
17Men när Josef såg att hans far hade lagt sin högra hand på Efraims huvud, tyckte han inte om det. Därför lyfte han sin fars hand för att flytta den från Efraims huvud och lägga den på Manasses huvud i stället. 18”Far, gör inte så”, sa han. ”Detta är den äldste, lägg din högra hand på honom!” 19Men Israel vägrade. ”Jag vet vad jag gör, min son”, sa han. ”Av Manasse ska det bli ett folk, också han ska bli stor, men hans yngre bror ska bli ännu större, och av hans ättlingar ska det bli många folk.”
20Så välsignade han pojkarna denna dag med orden:
”Israels48:20 Se not till 47:27. folk ska välsigna varandra genom att säga:
’Gud ska göra dig lik Efraim och Manasse.’ ”
Han satte alltså Efraim före Manasse.
21Sedan sa Israel till Josef: ”Jag ska snart dö, men Gud kommer att vara med er och föra er tillbaka till era förfäders land. 22Och jag ger dig nu, utöver det jag ger till dina bröder, en utvald bergsrygg48:22 På hebreiska är bergsrygg identiskt med ortsnamnet Shekem, den plats där Josef senare blev begravd. som jag tog från amoréerna med svärd och båge.”
