Exodus 19 – APSD-CEB & HOF

Ang Pulong Sa Dios

Exodus 19:1-25

Ang mga Israelinhon sa Bukid sa Sinai

1-2Mibiya ang mga Israelinhon sa Refidim ug miadto sa kamingawan sa Sinai. Didto sila nagkampo atubangan sa bukid. Ikatulo kadto nga bulan sukad sa pagbiya nila sa Ehipto. 3Mitungas si Moises sa bukid aron makigkita sa Dios. Mitawag ang Ginoo kaniya gikan sa bukid ug miingon, “Mao kini ang imong isulti sa mga Israelinhon nga mga kaliwat ni Jacob: 4Nakita ninyo mismo ang gihimo ko sa mga Ehiptohanon ug kon giunsa ko kamo pagdala dinhi kanako, sama sa pagdala sa usa ka agila sa iyang mga piso diha sa iyang mga pako. 5Kon tumanon ninyo ako sa hingpit ug mosunod sa akong kasabotan, mahimo kamong akong katawhan nga pinili gikan sa tanang mga nasod. Akoy tag-iya sa tibuok kalibotan, 6ug kamo mahimong usa ka gingharian sa mga pari ug usa ka nasod nga gilain alang kanako. Mao kini ang isulti ngadto sa mga Israelinhon.”

7Busa milugsong si Moises sa bukid ug gipatawag niya ang mga tigdumala sa mga Israelinhon ug gisultihan niya sila sa giingon sa Ginoo. 8Unya nagdungan silang tanan sa pagtubag, “Tumanon namo ang tanang gisugo sa Ginoo.” Ug gisulti ni Moises sa Ginoo ang tubag sa mga tawo.

9Miingon ang Ginoo kang Moises, “Moanha ako kanimo pinaagi sa bagang panganod aron makadungog ang mga tawo samtang makigsulti ako kanimo. Ug unya kanunay silang motuo kanimo.”

Gisulti ni Moises sa Ginoo ang tubag sa mga tawo, 10ug miingon ang Ginoo kaniya, “Adtoa ang mga tawo ug ingna sila nga manghinlo sila sa ilang kaugalingon19:10 manghinlo sila sa ilang kaugalingon: Ang buot ipasabot, tumanon nila ang seremonya sa paghinlo. karon ug ugma. Kinahanglan labhan nila ang ilang mga bisti. 11Siguroha nga andam sila sa ikatulong adlaw, kay nianang adlawa, ako, ang Ginoo, mokunsad sa Bukid sa Sinai ug makita ako sa tanang mga tawo. 12Pagbutang ug mga utlanan libot sa bukid alang sa mga tawo. Ingna sila nga dili gayod sila motungas sa bukid o moduol sa tiilan niini. Si bisan kinsa nga mopaduol sa bukid pagapatyon gayod, 13tawo man o hayop. Kinahanglan pagapatyon gayod siya pinaagi sa pagbato o pagpana, ug dili hikapon. Kon patingogon na ug dugay ang budyong, mahimo nang motungas sa bukid ang mga tawo.”

14Milugsong si Moises sa bukid ug gisugo niya ang mga tawo nga manghinlo sa ilang kaugalingon. Ug gilabhan sa mga tawo ang ilang mga bisti. 15Miingon si Moises kanila, “Pangandam kamo sa inyong kaugalingon alang sa ikatulong adlaw; ayaw una kamo pagpakighilawas sa inyong asawa.”

16Pagkabuntag sa ikatulong adlaw, nagdalogdog ug nagpangilat, ug may bagang panganod nga mitabon sa bukid, ug madungog ang makusog kaayo nga tingog sa budyong. Nangurog sa kahadlok ang tanang mga tawo nga didto sa kampo. 17Unya gidala ni Moises ang mga tawo ngadto sa gawas sa kampo sa pagpakigkita sa Dios, ug nanindog sila sa tiilan sa bukid. 18Naputos sa aso ang tibuok Bukid sa Sinai kay mikunsad didto ang Ginoo sa dagway sa kalayo. Miulbo ang aso nga daw sa nagaulbo nga aso gikan sa hurnohan ug natay-og pag-ayo ang bukid,19:18 natay-og pag-ayo ang bukid: Sa ubang mga kopya sa Hebreo ug sa Septuagint, nangurog gayod ang tanang mga tawo. 19ug nagkakusog pa gayod ang tingog sa budyong. Unya misulti si Moises ug mitubag ang Ginoo kaniya pinaagi sa dalogdog.19:19 pinaagi sa dalogdog: o, sa makusog nga tingog. 20Mikunsad ang Ginoo ibabaw sa Bukid sa Sinai, ug gisultihan niya si Moises nga motungas ngadto sa ibabaw sa Bukid. Busa mitungas si Moises, 21ug miingon ang Ginoo kaniya, “Lugsong pagbalik ug pasidan-i ang mga tawo nga dili sila molapas sa mga utlanan libot sa bukid sa pagtan-aw kanako. Kay kon himuon nila kana, daghan kanila ang mangamatay. 22Bisan ang mga pari nga nagaduol kanunay sa akong presensya kinahanglan nga manghinlo sa ilang kaugalingon, kay kon dili, silotan ko usab sila.”

23Miingon si Moises sa Ginoo, “Dili makatungas sa bukid ang mga tawo kay gipasidan-an mo na kami nga isipon namo ang bukid nga balaan, ug gisultihan mo kami nga magbutang ug mga utlanan sa palibot sa bukid diin asa lang kami taman motindog.”

24Miingon ang Ginoo kaniya, “Lugsong ug dad-a si Aaron dinhi. Apan ang mga pari ug ang mga tawo kinahanglan dili moanhi dinhi kanako. Kay kon moanhi sila dinhi, silotan ko gayod sila.” 25Busa milugsong si Moises ug giingnan ang mga tawo sa giingon sa Ginoo.

Hoffnung für Alle

2. Mose 19:1-25

Gottes Bund mit seinem Volk

(Kapitel 19–24)

Die Ankunft am Berg Sinai

1Genau am 1. Tag des 3. Monats nachdem die Israeliten Ägypten verlassen hatten, erreichten sie die Wüste Sinai. 2Sie waren von Refidim aufgebrochen und schlugen nun in der Wüste, am Fuß des Berges Sinai, ihr Lager auf.

3Mose bestieg den Berg, um Gott zu begegnen. Der Herr rief ihm vom Berg aus zu: »Richte den Israeliten, den Nachkommen von Jakob, diese Botschaft von mir aus: 4Ihr habt selbst gesehen, was ich mit den Ägyptern gemacht habe. Ich habe euch sicher hierher zu mir gebracht, wie ein Adler, der seine Jungen trägt. 5Wenn ihr nun auf mich hört und euch an den Bund haltet, den ich mit euch schließen will, dann werdet ihr mir mehr bedeuten als alle anderen Völker. Mir gehört die ganze Welt, aber ihr seid in besonderer Weise mein Eigentum. 6Ja, ihr sollt ein heiliges Volk sein, das allein mir gehört. Als königliche Priester sollt ihr mir dienen!19,6 Wörtlich: Ihr sollt mir ein Königreich von Priestern und ein heiliges Volk sein. Sag dies den Israeliten weiter!«

7Mose ging zurück, rief die Sippenoberhäupter des Volkes zusammen und erzählte ihnen, was der Herr ihm aufgetragen hatte. 8Das ganze Volk Israel war sich einig: »Wir wollen alles tun, was der Herr befiehlt!« Mose überbrachte ihre Entscheidung dem Herrn. 9Nachdem er berichtet hatte, was die Israeliten geantwortet hatten, sagte der Herr zu Mose: »Ich werde in einer dichten Wolke zu dir kommen und so mit dir sprechen, dass auch das Volk es hört. Es soll nie wieder einen Zweifel geben, dass du in meinem Auftrag redest.

10Geh nun wieder zurück! Die Israeliten sollen sich heute und morgen darauf vorbereiten, mir zu begegnen. Sie sollen ihre Kleider waschen 11und sich am dritten Tag bereithalten. Denn an diesem Tag werde ich vor aller Augen auf den Berg Sinai herabkommen. 12Zieh eine Grenze rings um den Berg, und warne die Leute davor, sie zu überschreiten! Sie dürfen ihn nicht besteigen und sich auch nicht am Fuß des Berges aufhalten. Wer dem Berg zu nahe kommt, muss sterben: 13Er soll gesteinigt oder mit Pfeilen erschossen werden. Das Gleiche gilt für die Tiere, sie dürfen nicht am Leben bleiben! Erst wenn das Widderhorn lang anhaltend ertönt, dürfen die Israeliten auf den Berg kommen.«

14Wieder stieg Mose vom Berg herunter; er sorgte dafür, dass die Leute ihre Kleider wuschen und sich darauf vorbereiteten, Gott zu begegnen. 15»Haltet euch am dritten Tag bereit«, befahl er ihnen, »und so lange soll niemand von euch mit seiner Frau schlafen!«

Der Herr erscheint

16Früh am Morgen des dritten Tages begann es, zu donnern und zu blitzen. Eine dichte Wolke umhüllte den Berg, und man hörte den lauten Klang eines Widderhorns. Die Israeliten im Lager zitterten vor Angst. 17Mose führte sie aus dem Lager, Gott entgegen, und sie stellten sich am Fuß des Berges auf. 18Der Berg Sinai war in dichten Rauch gehüllt, denn der Herr war im Feuer herabgekommen. Rauch stieg auf wie aus einem Schmelzofen, und der ganze Berg bebte. 19Das Horn ertönte immer lauter. Mose redete, und Gott antwortete ihm mit lauter Stimme.

20So kam der Herr herab auf den Gipfel des Berges Sinai. Von dort rief er Mose zu sich, und Mose stieg auf den Berg. 21Doch der Herr befahl ihm: »Geh sofort wieder hinunter und schärfe dem Volk ein, sie sollen ja nicht die Grenze überschreiten, um mich zu sehen! Wenn sie es trotzdem tun, werden viele von ihnen sterben. 22Auch die Priester sollen sich reinigen, bevor sie sich mir nähern, sonst ist ihr Leben in Gefahr!«

23Mose erwiderte: »Das Volk kann gar nicht auf den Berg Sinai steigen. Du hast uns ja schon gewarnt und befohlen, eine Grenze um den Berg zu ziehen, weil er heilig ist.« 24Doch der Herr befahl: »Steig trotzdem hinunter und komm zusammen mit Aaron wieder herauf. Die Priester und das Volk dürfen die Grenze nicht überschreiten, sonst bricht mein Zorn gegen sie los!«

25Da stieg Mose vom Berg hinunter und erklärte dem Volk, was Gott gesagt hatte.