1Unya miingon ang Ginoo kang Moises, 2“Ingna ang mga Israelinhon nga mobalik sila ug magkampo duol sa Pi-Hahirot, sa tunga-tunga sa Migdol ug sa Pulang Dagat, ug magkampo sila sa daplin sa dagat, atbang sa Baal Zefon. 3Maghunahuna ang hari nga nahisalaag kamo ug dili na makagawas sa kamingawan. 4Ug pagahion ko ang iyang kasingkasing ug gukdon niya kamo. Apan laglagon ko siya ug ang iyang mga sundalo. Niining paagiha mapasidunggan ako, ug mahibaloan sa mga Ehiptohanon nga ako mao ang Ginoo.” Busa gihimo kini sa mga Israelinhon.
5Sa dihang nabalitaan sa hari sa Ehipto nga miikyas ang mga Israelinhon, nausab ang iyang hunahuna ug sa iyang mga opisyal bahin sa mga Israelinhon. Miingon sila, “Unsa kining atong gibuhat? Nganong gipalakaw man nato ang mga Israelinhon? Karon wala na kitay mga ulipon!” 6Busa gipaandam sa hari ang iyang karwahe ug ang iyang mga sundalo. 7Gidala niya ang 600 sa pinakamaayong karwahe sa Ehipto ug ang uban pang karwahe. Gidumalahan kining tanan sa iyang mga opisyal. 8Gipagahi sa Ginoo ang kasingkasing sa Faraon nga hari sa Ehipto, busa gigukod niya ang mga Israelinhon nga maisogong mibiya. 9Ang mga Ehiptohanon nga miuban sa paggukod mao ang mga sundalo sa hari uban sa iyang mga tigkabayo nga nagasakay sa mga kabayo ug mga karwahe. Naapsan nila ang mga Israelinhon sa ilang ginakampohan daplin sa Pulang Dagat duol sa Pi-Hahirot, atbang sa Baal Zefon.
10Sa nagapadulong ang hari ug ang iyang mga sundalo, nakita sila sa mga Israelinhon. Busa nangahadlok sila pag-ayo ug nagpakitabang sila sa Ginoo. 11Miingon sila kang Moises, “Nganong gidala mo pa kami dinhi sa kamingawan aron mamatay? Wala bay lubnganan didto sa Ehipto? Nganong gipagawas mo pa man kami gikan sa Ehipto? 12Di ba nagaingon man kami kanimo didto sa Ehipto nga pasagdan mo na lang kami nga magpaulipon sa mga Ehiptohanon? Mas maayo pa nga nagpaulipon na lang kami sa mga Ehiptohanon kaysa mamatay kami dinhi sa kamingawan!”
13Mitubag si Moises sa mga tawo, “Ayaw kamo kahadlok. Pagmalig-on kamo ug tan-awa ninyo ang pagluwas kaninyo sa Ginoo karong adlawa. Kanang mga Ehiptohanon nga nakita ninyo karon dili na gayod ninyo makita pag-usab. 14Pagmalinawon lang kamo. Ang Ginoo ang makiggira alang kaninyo.” 15Unya miingon ang Ginoo kang Moises, “Nganong nagpakitabang ka man kanako? Ingna ang mga Israelinhon nga magpadayon sila sa paglakaw. 16Unya ipunting ang imong baston sa dagat aron matunga ang tubig ug makatabok ang mga Israelinhon sa malang yuta taliwala sa dagat. 17Pagahion ko ang kasingkasing sa mga Ehiptohanon aron gukdon nila kamo. Apan laglagon ko ang hari ug ang tanan niyang mga sundalo, mga tigkabayo, ug mga karwahe. Niining paagiha mapasidunggan ako. 18Ug kon malaglag ko na sila, mahibaloan sa mga Ehiptohanon nga ako mao ang Ginoo.”
19Unya ang anghel sa Dios nga nagauna sa katawhan sa Israel mibalhin sa luyo, ug ang panganod nga daw haligi mibalhin usab sa luyo. 20Mipundo ang panganod sa tunga-tunga sa mga Israelinhon ug sa mga Ehiptohanon. Tibuok gabii naghatag ang panganod ug kahayag sa mga Israelinhon ug naghatag ug kangitngit sa mga Ehiptohanon. Busa milabay ang gabii nga wala makaduol ang mga Ehiptohanon sa mga Israelinhon.
21Unya gipunting ni Moises ang iyang kamot ibabaw sa dagat, ug natunga ang dagat pinaagi sa makusog nga hangin nga gipadala sa Ginoo gikan sa sidlakan. Tibuok gabii nga kusog ang hangin hangtod nga mimala ang yuta taliwala sa dagat. 22Unya nangagi niining malang yuta ang mga Israelinhon, ug ang tubig nahimong morag paril sa ilang isigka-kilid. 23Gigukod sila sa mga Ehiptohanon. Ang tanang mga kabayo sa hari, mga karwahe ug ang tanang tigkabayo misunod kanila sa taliwala sa dagat. 24Apan nianang pagkakaadlawon, mitan-aw ang Ginoo gikan sa panganod nga daw kalayo ug daw haligi ngadto sa mga sundalo sa Ehipto, ug gipataranta niya sila. 25Gipaungot niya ang mga ligid14:25 Gipaungot… ligid: Sa uban nga daang mga teksto, Gipangkuha niya ang mga ligid. sa ilang mga karwahe aron maglisod sila sa pagpadagan niini. Miingon ang mga Ehiptohanon, “Moatras na lang kita gikan sa mga Israelinhon, kay ang Ginoo mao ang nakiggira kanato alang kanila.”
26Sa dihang nakatabok na ang mga Israelinhon, miingon ang Ginoo kang Moises, “Ipunting pag-usab ang imong kamot sa dagat aron mobalik ang tubig ug matabonan ang mga Ehiptohanon ug ang ilang mga karwahe ug mga tigkabayo.” 27Busa gipunting ni Moises ang iyang kamot sa dagat, ug sa pagsubang sa adlaw, mibalik ang tubig sa daang nahimutangan niini. Misulay ang mga Ehiptohanon sa pag-ikyas apan gilumsan sila sa Ginoo. 28Natabonan sa tubig ang tanang kasundalohan sa hari sa Ehipto nga migukod sa mga Israelinhon lakip ang ilang mga tigkabayo ug mga karwahe. Wala gayoy usa kanila nga nakalingkawas. 29Apan ang mga Israelinhon naglakaw sa malang yuta taliwala sa dagat, diin ang mga tubig nahimong morag paril sa ilang isigka-kilid. 30Nianang adlawa, giluwas sa Ginoo ang mga Israelinhon gikan sa kamot sa mga Ehiptohanon. Ug nakita sa mga Israelinhon ang mga patayng lawas sa mga Ehiptohanon nga nagbuy-od sa baybayon. 31Nakita sa mga Israelinhon ang katingalahang gahom sa Ginoo nga iyang gigamit batok sa mga Ehiptohanon. Tungod niini, mitahod ug misalig sila sa Ginoo ug sa iyang alagad nga si Moises.
Räddade vid Sävhavet
1Herren talade till Mose: 2”Säg till israeliterna att vända om mot Pi Hachirot mellan Migdol och havet mitt emot Baal Sefon och slå läger där vid havet. 3Farao kommer nämligen att tänka: ’Israeliterna har säkert gått vilse och irrar omkring i öknen utan att kunna ta sig därifrån!’ 4Än en gång ska jag låta farao bli hård och han ska förfölja dem. Jag ska visa min makt då jag krossar farao och hela hans armé. Egypterna ska då inse att jag är Herren.” De gjorde så.
Faraos armé förföljer Israel
5När kungen i Egypten fick veta att israeliterna hade flytt, ångrade han och hans hovmän sig. ”Vad är det vi har gjort genom att låta alla dessa israelitiska slavar ge sig iväg?” frågade de sig. 6Farao lät spänna för sin vagn och tog med sig sin armé. 7Han tog med sig de 600 bästa vagnarna, och alla de andra vagnarna i Egypten, bemannade med officerare. 8Herren förhärdade farao, kungen av Egypten, så att han förföljde israeliterna när de med friskt mod gav sig iväg. 9Egypterna, alla faraos hästar, vagnar och vagnsförare – hela armén var med i förföljandet. De hann upp Israels folk när de hade slagit läger vid havet nära Pi Hachirot framför Baal Sefon.
10När farao närmade sig och folket fick syn på egypterna som tågade mot dem blev de förskräckta och ropade till Herren.
11De sa till Mose: ”Fanns det inte tillräckligt med gravar i Egypten eftersom du måste leda oss hit ut i öknen för att dö? Varför gjorde du detta mot oss och förde oss ut ur Egypten? 12Var det inte det vi sa att du skulle låta oss vara i fred och tjäna egypterna? Det var ju bättre att vara slavar i Egypten än att dö i öknen.”
13Men Mose sa till folket: ”Var inte rädda! Stanna bara lugnt där ni är, så ska ni få se på vilket fantastiskt sätt Herren ska rädda er idag. Detta är sista gången ni ser dessa egypter. 14Herren ska strida för er, och ni ska vara stilla.”
15Då sa Herren till Mose: ”Sluta nu upp att ropa till mig! Säg istället till israeliterna att gå vidare. 16Lyft din stav! Räck ut den över havet och klyv det, och hela Israels folk ska gå över på torr mark genom havet. 17Jag ska göra egypternas hjärtan hårda, så att de följer efter er. Jag ska visa min makt på farao och hela hans armé med vagnar och vagnsförare. 18Egypterna ska inse att jag är Herren när jag visar min makt på farao och hans vagnar och vagnsförare.”
19Guds ängel, som hade vandrat framför Israels armé, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnpelaren som gick framför dem flyttade sig också bakom dem, 20så att den befann sig mellan Israels och Egyptens arméer. Hela natten gav den mörker men samtidigt ljus14:20 Grundtexten är svåröversättlig; mer ordagrant: Molnet och mörkret var där och lyste upp natten. Enligt Septuaginta: Mörkret föll, och hela natten gick utan att arméerna kom i närheten av varandra.. Därför kom ingen av arméerna i närheten av varandra under hela natten.
21När Mose räckte ut sin hand över havet, lät Herren driva undan havsvattnet genom att en stark östanvind blåste hela natten och torkade upp havsbottnen. Vattnet delade sig 22så att Israels folk kunde gå rakt igenom havet på torr mark medan vattnet stod som en mur på båda sidor om dem. 23Egypterna, alla faraos hästar, vagnar och vagnsförare – följde efter dem tvärs över havsbottnen. 24Men tidigt på morgonen såg Herren ner på egypternas trupper från eld- och molnpelaren och skapade förvirring bland dem. 25Han lät hjulen på deras vagnar lossna14:25 Enligt bl.a. Septuaginta fastna., så att vagnarna inte kunde ta sig fram. ”Låt oss ta oss härifrån!” ropade egypterna. ”Herren strider för israeliterna mot oss egypter.”
26Herren sa till Mose: ”Räck ut din hand igen över havet, så att vattnet vänder tillbaka över egypterna, över deras vagnar och vagnsförare.” 27Mose räckte ut sin hand över havet, och vattnet vände på morgonen tillbaka till sitt normala läge. Egypterna flydde rakt mot vattenmassorna, men Herren svepte dem ut i havet. 28Vattnet återvände och täckte vagnarna och vagnsförarna och av hela faraos armé, vagnar och vagnsförare som förföljt israeliterna genom havet överlevde inte en enda person.
29Men Israels folk vandrade genom havet på torr mark och vattnet stod som en mur på båda sidor om dem. 30På så sätt räddade Herren Israel från egypterna den dagen och Israels folk såg egypterna ligga där döda på havsstranden. 31När Israels folk såg den kraftgärning som Herren gjorde med egypterna, fruktade de Herren och trodde på honom och hans tjänare Mose.
